Vad är det som avgör om en planet eller ett annat objekt är synlig för blotta ögat eller inte. När är ett objekt observerbar?

Fyra saker är avgörande:

  1. Objektets ljusstyrka
  2. Objektets höjd över horisonten
  3. Solens höjd under horisonten
  4. Vinkelavståndet mellan objektet och solen

Sedan är egentligen också de atmosfäriska förhållanden avgörande – klart eller disigt men detta bakas ofta in i objektets höjd över horisonten.

Avgörande faktorer om en planet eller objekt kan observeras

Objektets ljusstyrka

Är ett objekt för ljussvagt så kan det överhuvudtaget inte ses med blotta ögat – inte ens när det är fullständigt mörkt ute. Är ett objekt mycket ljusstarkt, som t.ex. månen eller ibland Venus, så kan dessa även ses mitt på dagen trots att solen lyser upp himlen för fullt.

Objektets höjd över horisonten

Objektets ljusstrålar måste ta sig genom atmosfären och försvagas. Står ett objekt högt på himlen är ljusstrålarnas väg genom atmosfären kort och objektet försvagas bara en aning. Men ju närmare horisonten objektet kommer, desto längre bli ljusstrålarnas väg genom jordens atmosfär. Ljuset försvagas (ljusstrålar absorberas i atmosfären) och objektet blir allt svårare att se.

Solens höjd under horisonten

Ju längre ner solen befinner sig under horisonten desto mörkare är himlen och desto lättare blir det att se även svagare objekt. De ljusaste objekten dyker oftast redan upp vid eller strax efter solnedgång.

Vinkelavståndet mellan objektet och solen

Vinkelavståndet mellan solen och objektet eller egentligen avståndet mellan himmelsriktningen där objektet befinner sig och där solens finns avgör om och när objektet syns. Himlen är alltid ljusast åt det hållet solen har gått ner. Det blir snabbt mörkt mittemot – alltså på andra sidan himlen – medan skymnings- eller gryningsljuset dröjer sig kvar länge där solen gick ner tidigare.


Alla dessa faktorer tas hänsyn till vid beräkningarna av objektens observationsmöjligheter.
Beräkningar bygger på många observationer som jag har gjort själv och observationer och undersökningar som andra har gjort.

Som nybörjare kan det vara svårare ibland att hitta ett objekt trots att man skulle kunna ha sett det. Man ska då inte ge upp och komma ihåg att det här är bara riktvärden. Så fort det finns minsta lilla slöjmoln eller dis på himlen är det oftast kört med observationer av objekt som ska stå nära horisonten. Men vid vissa andra tillfällen kan mycket klar luft göra att man till och med hitta ett objekt när det teoretiskt nästa skulle vara omöjligt att se det. Ju mer du observerar desto mer kan du avgöra själv om du borde kunna se någonting på himlen eller inte.

2015-01-21 kl 16:50 sett från Norrköping: Venus och månen nära Merkurius
Vid vissa tillfällen får man dessutom stor hjälp utav månen, Jupiter eller Venus som visar vägen till svagare objekt – och då gäller det att passa på. Oftast är det inte bara hjälpsam – utan också snyggt – en fin vy på himlen som man kan ta kort på eller bara njuta av. Bilden visar Merkurius i närheten av månen och Venus.


Jag verkar i mina beskrivningar av observationsmöjligheterna ofta mer pessimistiskt än andra källor när det gäller saker och ting som skulle kunna ses på himlen – men jag kallar det för realistiskt.
Önksetänkande och realitet
Ingenting kan vara mer frustrerande än att se en mängd fina bilder med mörk himmel och en massa stjärnor – när det i verkligheten är dagsljus ute och ingenting att se av det som skulle vara synligt enligt beskrivningen.


När du har svårt att se prickarna så syns objekten inte bättre på himlen heller
Så blir inte irriterad när du ibland inte kan se eller har svårt att se prickarna på mina horisontdiagram – du kommer nämligen inte att se någon prick på himlen då heller – i alla fall inte utan kikare (för det mesta i alla fall)…
Bilden visar för övrigt Venus när den påbörjar sin kvällsvisibilitet 2011.

André Franke