Beskrivning av visibilitetsdiagrammet i allmänhet

Det speciella med visibilitetsdiagrammet är att det finns två tidsaxlar. Vågrätt (från vänster till höger) anges klockslag och lodrätt (uppifrån och neråt) datum.
Vid diagram som sträcker sig över midnatt anges förnattens datum på vänstra sidan och efternattens datum på högra sidan. Som i exemplet övergår kvällen och förnatten den 29/12 i efternatten och morgonen den 30/12.
Visibilitetsdiagrammet har två tidsaxlar

Tiderna anges i sommartid på sommarhalvåret och i vintertid på vinterhalvåret. I de månaderna där övergången sker mellan sommar- och vintertid anges både sommar- och vintertid. De klockslagen som gäller vid diagrammets början används ovanför diagrammet. Den tiden som gäller i slutet av diagrammet används under diagrammet. Två olika tidsangivelser förekommer nuförtiden enbart i månaderna mars och oktober när vi ställer om klockan.
I exemplet visas att det används sommartid större delen av oktober men att det sker en övergång till vintertid i slutet på månaden. Tidsangivelserna uppe är alltså i sommartid och nere i vintertid.
Sommartid och vintertid i visibilitetsdiagrammet

Kom ihåg att en observationstidpunkt en viss dag alltid ligger på samma rad som datumet (alltså mellan de två svarta begränsningslinjerna) där pilarna och punkterna har ritats in.
Många andra diagram ritar ut heldragna linjer för t.ex. solens upp- och nedgångstider. Men i verkligheten är det ju diskreta tidpunkter precis som i mina visibilitetsdiagram.
En viss rad avser ett visst datum eller en viss dag.
I exemplet visas vilken rad du ska använda om du t.ex. vill titta på Venus den 25 december. Här ser du vad som händer på kvällen den 25/12 mellan kl 14:40 och kl 19:00. Solen går ner strax efter kl 15 och Venus börjar träda fram på kvällshimlen mot SSV. Strax efter kl 17:30 när det är helt mörkt ute försvinner Venus i horisontdiset och aftonstjärnan går ner ca kl 17:50. Hur du lista ut detta och mycket mer kan du läsa om längre ner på sidan.

Diagrammet som helhet ska läsas som en bok: Uppifrån neråt och från vänster till höger. Diagrammet i helheten ger en snabb uppfattning om objektet i frågan överhuvudtaget kan ses på himlen och om observationsförhållanden förbättras eller försämras.
Finns det inga nästan vita ytor i diagrammet så är objektet i regel osynligt för blotta ögat eller bara mycket svårt att hitta även under optimala väderförhållanden.
Syns däremot stora vita ytor så syns objektet bra och under en längre period.

Beskrivning av planeternas och stjärnornas visibilitetsdiagram

För Merkurius, Venus, Mars, Jupiter, Saturnus och de ljusaste stjärnor används samma typ av diagram. Månljuset stör aldrig när man ska leta upp dessa objekt på himlen. Därför ligger månljuset precis som himmelsfärgen som bakgrundsfärg. Bakgrundsfärgen ska ungefär antyda himlens utseende och ljushet. Den vita färgen används för att simulera objektets framträdande på himlen. Ren vit färg ange alltså att objektet vid denna tidpunkt ska kunna ses rätt lätt. Medan en blandning av den vita färgen och bakgrundfärgen antyder att objektet är svårt att se och mer eller mindre smälter ihop med himlen.
Ett exempel på mars visibilitetsdiagram
Du kan också avläsa när planeten/stjärnan står exakt åt ett visst himmelsträck. Detta anges varannan dag med bokstäverna ”O”,”NO” osv. Detta kan vara intressant om du t.ex. har sett någonting åt öster vid ett visst klockslag – så kan du kolla om det här objektet kan ha befunnit sig i öster just när du observerade.
Istället för ”S” anges dess höjd över horisonten när objektet passerar i söder– så att det blir lätt att avgöra om objektet tar en hög eller låg bana över himlarvalvet.
Objektets uppgångstider markeras med ljusblå pilar som pekar uppåt och dess nedgångstider markeras med ljusblå pilar som pekar neråt.
Planeternas och solens upp- och nedgångar samt skymning och gryning
Det samma görs även för solen men i det här fallet används röda pilar. Du ser också små prickar i olika blånyanser.
Ljusblå prickar anger när den borgerliga skymningen slutar eller den borgerliga gryningen börjar. Vid denna tidpunkt syns i regel de ljusaste objekten på himlen.
Mellanblå prickar ange detsamma fastän för den nautiska gryningen/skymningen.
De mörkblå prickarna används för astronomisk gryning/skymning – mörkare än så här blir det inte på nätterna – om inte månen är uppe.
Planetens ljusstyrka anges var fjärde dag (vita siffror).

Exempel på hur Venus syns på himlen den 25 december kl 16.
Önskad tidpunkt hittar du alltid genom att leta upp datumet till vänster (eller höger) i diagrammet och önskad klockslag längst upp (eller längst ner) i diagrammet. Där båda tidsuppgifter möts (alltså datum och tid) kan du avläsa hur mörkt himlen är (bakgrundsfärg från mörkblå till orange och ljusblå på dagarna), om planeten/stjärnan är uppe, åt vilket håll den står och om den är synlig för blotta ögat (vita ytor).
I det här exemplet kollar vi om och hur Venus syns den 25 december kl 16. Venus står mot SSV (den har precis passerat SSV strax före kl 16). Den syns bra (helvit yta) och den borgerliga skymningen har precis slutat (ljusblå prick strax före kl 16).

Så använder du visibilitetsdiagrammet för planeterna

I det här fallet tar jag visibilitetsdiagrammet för den svår observerade planeten Merkurius för Norrköping i december 2011.
I norra Europa blir det för det mesta bara två till tre tillfällen om året, då du kan se den solnära planeten antingen på morgon- eller kvällshimlen under någon vecka.
I visibilitetsdiagrammet kan du se direkt på en gång om Merkurius överhuvudtaget kan observeras med blotta ögat. Leta efter ljusa ytor i diagrammet.
Visibilitetsdiagram för Merkurius sett från Norrköping i december 2011
I det här fallet är svaret ja, den är observerbar, för att det finns en vit yta mitt i diagrammet. Den vita ytan är dock inte så där jätte stor och särskilt den ren vita färgen ser man bara på en liten yta i mitten.
Därmed får vi redan en uppfattning om att det handlar om en kort och begränsad period där Merkurius skulle kunna ses med blotta ögat.

Oftast visas visibilitetsdiagrammet tillsammans med ett horisontdiagram, där objektets läge på himlen ritats in när solen står ett visst antal grader under horisonten.
Visibilitetsdiagram och horisontdiagram för Merkurius i december 2011
Grafiken över visibilitetsdiagrammet gäller i det här fallet just när den borgerliga gryningen börjar. Tidpunkterna variera dag för dag och kan tas fram med hjälp av visibilitetsdiagrammet. Tidpunkterna har markerats med ljusblå prickar. Den 18:e är det t.ex. kl 07:49 fallet.

Skala som används för ljusstyrkorLjusstyrkan anges i det här fallet till vänster i diagrammet (de stora vita siffrorna). Kom ihåg att i denna skala ett objekt är ljusare ju mindre själva värdet är. +6 är gränsen för blotta ögat (ute på landet), Venus når -4, solen -26. När Merkurius inleder morgonvisibiliteten, så är den ganska ljussvag men dess ljusstyrka ökar allt mer.
Det ser du också i horisontdiagrammet – prickarna blir allt större. Men i diagrammet tas det hänsyn till ytterliggare en effekt. Du ser att prickarna blir mindre mot årsslutet, trots att Merkurius egentligen lyser lika starkt under de sista tio dygnen. Problemet är dock att Merkurius står allt lägre över horisonten och att jordens atmosfär slukar allt mer av Merkurius ljusstrålar ju lägre den står.

Ett exempel: Merkurius den 18 december

Här tar vi alltså en titt lite närmare på den 18 december. Du ser här den del av visibilitetsdiagrammet som just avser denna dag och som jag tog direkt från det ursprungliga visibilitetsdiagrammet.
Merkurius den 18 december sett från Norrköping
Merkurius har ljusstyrka -0.3, vilket betyder att den är ljusare än de flesta stjärnor men en bit svagare än Sirius, himlens ljusaste stjärna.
Merkurius går upp ca kl 06:32 (ljusblå pil uppåt). Kl 06:55 börjar den nautiska skymningen (mellanblå prick i diagrammet). Det börjar alltså ljusna reellt åt det hållet där både Merkurius och solen befinner sig.
Strax efter kl 07 borde Merkurius ha kommit upp över värsta horisontdiset (du ser att färgen börjar skifta från himmels- eller bakgrundsfärg mot vitt). Detta ska antyda att Merkurius börjar träda fram mot himmelsbakgrunden. Vitast är det ungefär kl 7:28 – det är alltså vid denna tid Merkurius ska kunna ses som enklast och bäst – även utan kikare. Strax därefter övergår dock den vita färgen åter i bakgrundsfärgen. I takt med att det blir ljusare på himlen syns Merkurius allt sämre och slutligen blir den inte längre observerbar med blotta ögat.
Detta sker någon gång vid eller strax före den borgerliga gryningens början (ljusblå prick) kl 07.49.
Kl 08:42 går solen slutligen upp – detta markerats med en röd pil som pekar uppåt.
Merkurius troligen i praktiken den 18 december
Så kommer det ungefär att se ut på himlen…

Du kan ta fram mycket mer information med hjälp av diagrammet.

Från och med 4 december går Merkurius upp tidigare än solen. Som tidigast sker Merkuriusuppgångarna strax efter kl 06:30 den 18:e. Därefter försenas uppgångarna igen. Från och med 7 december står Merkurius även över horisonten vid den borgerliga gryningens början.
Merkurius står exakt åt sydost vid den borgerliga gryningens början den 10:e, vilket du kan se både i visibilitetsdiagrammet och horisontdiagrammet.
Merkurius morgonvisibilitet i december 2011
Du kan lista ut att den solnära planeten kan observeras ungefär under tiden 13:e till 30 december vid bra förhållanden eller med hjälp av en kikare. Ungefär mellan den 18:e och 22:e ska det dock vara möjligt att kunna se den lilla planeten även helt utan kikare rätt så bra. Du ser också att den bästa observationstiden är strax före kl 07:30. Innan dess måste Merkurius först ta sig upp över horisontdiset och efter det blir det snabbt för ljust på himlen – för att solen är på väg upp.
Utkanterna på det vita området har gjorts medvetet mycket diffust för att antyda osäkerheten. Du ska inte heller glömma bort att det här är någon slags prognos för chansen att kunna hitta ett objekt (i det här fallet Merkurius). Mycket beror på horisontdiset, observatörens erfarenhet och skicklighet och till en stor det också tur.

André Franke