Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.

Månens position har ritats in för varje dag, antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen när månen står som närmast en planet har ritats ut extra och markerats med namnet på planeten.


1–8 januari: Månen är på väg söderut genom djurkretsen. Alldeles i början syns den redan sent på kvällen men från och med 4:e enbart på morgonhimlen. Den står i Lejonet nära Regulus den 1:e. Den 2:e finns månen en bit söder om Regulus i stjärnbilden Sextanten. Månen avtar och den 5:e är det halvmåne till höger om Spica, Jungfruns ljusaste stjärna. På morgonen den 6:e finns månen mellan Saturnus och Spica och alla tre bildar en långdragen triangel. Månens smala skära finns nära Saturnus i stjärnbilden Vågen den 7:e. Morgonen därpå hittar du månens tunna skära i söder vid soluppgången – inte särskilt högt över horisonten.


9–16 januari: Månens tunna skära blir allt smalare och den rör sig genom djurkretsens sydligaste trakter. Den 9:e finns den en bit norr om Antares, som troligen fortfarande är osynlig för blotta ögat – men med hjälp av kikare lyckas man kanske hitta den i gryningsljuset. Bästa tiden är mellan kl. 07:30 och 07:45. En sista gång kan man hitta månens mycket smala skära nära Venus på morgonen den 10:e och då ska den bästa tiden vara strax före kl. 08. Som du ser finns både Venus och månen i det grå området – vilket betyder att stjärnor i dess närhet inte syns med blotta ögat. Både Venus och månen är dock så pass ljusa att de kan upptäckas utan hjälpmedel. Den 11:e är det nymåne och månen förblir osynlig i solens närhet. På kvällen den 12:e kan du med lite tur hitta månens mycket smala skära igen. Bästa tiden är ca kl. 16:15 – under förutsättning att det inte finns dis nära horisonten. En kikare kan behövas för att hitta den men månen ska kunna vara synlig även utan hjälpmedel. Den 13:e finns månens tunna skära ovanför Mars. Månen går rätt lätt att hitta men för att kunna se Mars behövs det troligen kikare. Bästa tiden är kl. 16:45. Månen är på väg mot nordligare trakter. Den tilltar och syns allt större delen av kvällarna.
Gränsen mellan det grå och det färgglada kan tolkas som horisonten mot sydost i gryningen (höger om solen) eller mot sydväst i skymningen (vänster om solen).
Det grå området, som markerar stjärnorna som definitivt är osynliga, förflyttas med solen. Som du ser är området nästan symmetrisk kring solen kring den 11 januari då månen står som närmast solen. I början på månaden skulle det grå område ligga en bit förskjuten åt höger (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position början på månaden) och i slutet på månaden en bit åt vänster om det inritade område (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position i slutet av månaden).

Gränsen mellan det grå och det färgglada kan tolkas som horisonten mot sydost i gryningen (höger om solen) eller mot sydväst i skymningen (vänster om solen). Du ser att solens skenbara bana (Ekliptikan, den röda linjen) går rätt brant upp från horisonten på morgonen och att även vinkeln på kvällen har blivit större än i november.

Det grå området, som markerar stjärnorna som definitivt är osynliga, förflyttas med solen. Som du ser är området nästan symmetrisk kring solen kring den 13 december då månen står som närmast solen. I början på månaden skulle det grå område ligga en bit förskjuten åt höger (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position början på månaden) och i slutet på månaden en bit åt vänster om det inritade område (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position i slutet av månaden).


17–24 januari: Månen fortsätter norrut genom djurkretsen och syns allt längre under natten. Sent på kvällen den 18:e (vid midnatt) är det tilltagande halvmåne i Fiskarna. Månen blir tjockare och passerar Väduren. På kvällen den 21:e finns månen nära Jupiter. Som närmast varandra står de först på morgonen den 22:e när båda är på väg ner i väster. Månen fortsätter genom Oxen och Tvillingarna och syns vartefter nästan hela natten.


24–31 januari: Månen lämnar djurkretsens nordligaste delar och på morgonen den 27:e är det fullmåne i stjärnbilden Kräftan. Månen fortsätter söderut och står natten mellan den 28:e och 29:e för andra gången i närheten av Regulus. Månen avtar och går upp allt senare på kvällen och syns slutligen bäst på morgonhimlen.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av januari när det är som mörkast


Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.

Den vita punkterade linjen föreställer himmelsekvatorn – den skiljer himlens norra halvklot från det södra. Det motsvara banan som solen drar på himlen vid vårdagjämningen och höstdagjämningen. Den rödprickade linjen är ekliptikan – solens skenbara bana framför stjärnhimlen. Ekliptikan går genom 13 stjärnbilder varav 12 stycken är kända som djurkretstecken.
Mest känd är Karlavagnen – en del av Stora Björnen (UMa). Du hittar den högt uppe på himlen mot öster och du får vrida kartan motsols med 90 grader. Handtaget pekar neråt mot horisonten. Följer du dess krökning så ledas blicken mot Björnvaktarens (Boo) ljusaste stjärna Arcturus. Utifrån Karlavagnen hittar du också Polstjärnan som står rakt i norr. Pilen visar vägen mot Polstjärnan som finns i Lilla björnen (UMi). Om man ska hitta sig till rätta på stjärnhimlen så kan det vara en bra idé att fortsätta att utgå från Karlavagnen. Som pilarna antyder så kan du hitta mot sydost en av djurkretsens stjärnbilder – Lejonet (Leo) med dess ljusa stjärna Regulus. Kräftan (Cnc) med sina svaga stjärnor är lite svårare att hitta och kanske ingenting för nybörjare. Högt över horisonten går det inte att missa Tvillingparet Castor och Pollux i Tvillingarna (Gem). Följer vi ekliptikan mot solens skenbara rörelse genom djurkretsen så hittar vi Oxen (Tau). Stjärnbilden går inte att missa nyförtiden för att Jupiter strålar mitt i den. Nedanför Tvillingarna och Oxen hittar du ytterliggare en välkänd stjärnbild: Orion (Ori). Himlens jägare befinner sig mot sydost och dess skärp – de tre stjärnorna på rad – ligger ganska nära himmelsekvatorn. De tre pekar också mot Sirius, himlens ljusaste stjärna i stjärnbilden Stora Hunden (CMa).

Åter till toppen

Solen


Solen rör sig genom Skytten och når Stenbocken den 19 januari. Den lämnar de allra sydligaste trakterna och når i slutet på månaden ca 6 grader högre upp över himlen än vid vintersolstånd. Jorden befinner sig närmast solen på morgonen den 2:e.

Dagarna blir sakta längre och solnedgångarna försenas med ca 1 timme från strax efter kl. 15 till strax efter kl. 16. Däremot sker soluppgångarna bara 40 minuter timme tidigare i slutet på januari än i början (strax efter kl. 08 i stället för kvart i nio).

Åter till toppen

Månen


Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 50 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen (mellanblå prickar) slutar ca 1 ¾ timmar och den astronomiska skymningen ungefär 2 ½ timmar efter att solen har gått ned. Månen lyser upp natt- eller morgonhimlen en hel del alldeles i början på månaden. Efter månadsmitten blir först kvällarna och vartefter nätterna allt ljusare på grund av månskenet. Kvällar utan störande månsken får vi främst mellan 3:e och 15:e januari. Nätterna är långa och du ser också hur det blir ljusare på morgonsidan, när den astronomiska/nautiska/borgerliga gryningen börjar och när solen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har).


Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 9 och 52 grader – det är ungefär samma värden som för solen.
I januari passerar månen som högst över himlen strax före fullmåne – för då passerar den djurkretsens nordligaste del som solen passerade vid midsommar. Vid fullmåne i slutet på månaden står den mittemot solen och drar då ungefär samma bana på himlen som solen senare i juli. Men fullmånen går upp ungefär vid solnedgång och ner vid soluppgång och den passerar som högst i söder när solen står som lägst under horisonten i norr.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen. Månen står över horisonten tillsammans med solen runt den 11:e när det är nymåne. Det är då den också drar en låg bana över himlen – precis som solen.


Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. I stort sett kan du se månen mellan den 12:e och 26:e efter solnedgång och den står tidvis högt över horisonten – särskilt runt den 19:e.


Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten. Skulle du alltså vara vaken då, så kan du se månen ungefär mellan den 1:e och 3:e och igen efter den 18:e. Den står tidvis mycket högt över horisonten, speciellt runt den 25:e.


Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. I stort sett kan du se månen fram till den 10:e och från och med den 28:e före soluppgången och månen står mestadels inte särskilt högt över horisonten.

Åter till toppen

Merkurius


Merkurius startar det nya året långt sydligt i stjärnbilden Skytten, 10 grader väster om solen. Den snabba planeten har dock bråttom och kör om solen den 18:e då den befinner sig 2 grader söder om den. Den befinner sig i den så kallade övre konjunktionen och finns bortom solen sett från jorden. Den 19:e når Merkurius Stenbocken och vinkelavståndet till solen ökar till nästan 10 grader alldeles i slutet på månaden. Som ljusast är den solnära planeten under den 3:e januariveckan – den lyser då lika starkt som Sirius – men i och med att den befinner sig nära solen så syns den förstås inte.


Grafikens övre del visar Merkurius position på himlen vid soluppgång alldeles i början på månaden. Redan då finns Merkurius så nära solen och så nära horisonten att den inte syns. Venus finns också inritat – men den har vid soluppgången troligen bleknat. I grafikens nedre del ser du Merkurius position på himlen vid solnedgång alldeles i slutet på månaden. Den snabba planeten hinner dock inte kommer tillräckligt långt ifrån solens ljusstrålar – och förblir osynlig tillsvidare. Mars finns också med och du ser hur avståndet mellan de två minskar. Båda står nära varandra i februari.


Grafikens övre del visar Visibilitetsdiagrammet för Merkurius på morgonen alldeles i början på månaden. Dess uppgångar försenas och redan den 8:e går den upp samtidigt med solen. I grafikens nedre del ser du Visibilitetsdiagrammet för Merkurius på kvällen i slutet på månaden. Den 20:e går båda ner nästan samtidigt. Dagarna därpå försenas Merkurius nedgångar en hel del och den 31:e går den ner 45 minuter efter solen. Men detta räcker inte för att den solnära planeten ska bli synligt på kvällshimlen.

Åter till toppen

Venus


Venus rör sig genom Ormbäraren och når Skytten den 6:e. Den befinner sig därmed i djurkretsens sydligaste del och står lite drygt 23 grader söder om himmelsekvatorn i mitten av månaden. Vinkelavståndet till solen minskar från 21 till 14 grader.


Grafiken visar Venus position på himlen strax före soluppgången – när solen befinner sig 3 grader under horisonten, ca 20 minuter innan solen går upp. Den står lägre med varje dag som går och efter den 10:e blir det troligen inte många som kommer att hitta den utan hjälpmedel.


Visibilitetsdiagrammet visar att Venus går upp allt senare medan solen går upp tidigare och tidigare. Först i slutet av månaden börjar även morgonstjärnan att gå upp tidigare igen – men då är det bara 20 minuter mellan Venus- och soluppgången. Alldeles i början kan man fortfarande hitta Venus någorlunda lätt – bästa tiden är mellan kl. 07:45 och kl. 08.00. Venus har dock spelat ut sin roll som morgonstjärna för denna gång – glanstiden är definitivt över och den kommer inte att uppmärksammas längre av någon som inte speciellt håller utkik efter den. Enligt mina bedömningar kommer det redan efter den 5:e att vara svårt att hitta Venus för mer ovana observatörer och någon gång efter den 10:e kommer även mer vana observatörer inte längre att kunna hitta vår grannplanet utan kikare.


Grafiken visar himlen mot sydost den 10 januari kl. 08. Månens mycket smala skära finns snett ovanför till höger om Venus som i sin tur redan kan vara svårt att hitta lågt över horisonten. Himlen är redan mycket ljust och solen går upp om ca 40 minuter.

Åter till toppen

Mars


Mars befinner sig större delen av månaden i stjärnbilden Stenbocken och passerar den 29:e slutligen gränsen till Vattumannen. Nu går det uppför i djurkretsen och deklinationen ökar från -20 till -13 grader – det vill säga att dess sydliga avstånd från himmelsekvatorn minskar. Eftersom solen och Mars rör sig ungefär lika snabba genom djurkretsen så minskar vinkelavståndet till solen (elongationen) bara sakta från 24 till 17 grader.


Grafiken ovan visar Mars position på himlen vid den borgerliga skymningens slut – tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Den finns mot sydväst och kan hittas med hjälp av en kikare ca 50 minuter efter solnedgången lågt över horisonten. Drygt en timme efter solens nedgång finns det även en viss chans för att man ska kunna hitta den med blotta ögat. Det är dock gränsfall och troligen bara något för mer vana observatörer. Mest gynnsamma förhållanden har man under de första tre veckorna.


Visibilitetsdiagrammet visar hur solen går ner allt senare men även Mars går ner senare. Strax efter den borgerliga skymningens slut kan det finnas en viss chans för att du kan hitta vår röda granne med blotta ögat. Med hjälp av en kikare ska det inte vara några större problem att kunna hitta den.


Grafiken visar himlen på kvällen den 13 januari kl. 16:45. Månens smala skära syns mot sydväst och med lite tur hittar du även Mars en bra bit nedanför månen. Använd gärna kikare för att leta upp vår röda granne. Dela gärna med dig om du lyckas se den även med blotta ögat.

Åter till toppen

Jupiter


Jupiter rör sig mot solens rörelse genom Oxen. Dess skenbara färd blir dock allt långsammare och den 30:e blir den stillastående. Därefter är det dags för solsystemets största planet att åta röra sig åt samma håll som solen genom djurkretsen – men detta märks inte förrän en bit in i nästa månad – om du håller på att jämföra Jupiters position med omgivande stjärnor.
Eftersom gasjättens håller till i djurkretsens nordligaste del så drar den en hög bana över himlavalvet – samma bana som solen drar på sommaren. Det går lätt att följa Jupiters rörelse i förhållande till omgivande stjärnor – särskilt Aldebaran (Oxens öga) och Plejaderna (Sjusyskon). Vinkelavståndet till solen minskar från 147 till 114 grader.


Grafiken ovan visar Jupiters position på himlen vid den borgerliga skymningens slut – tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. En kort stund efter att solen har gått ner går det inte att missa solsystemets jätte. Jupiter träder fram en bra bit över horisonten mot öster i början på månaden och betydligt högre mot sydost i slutet på januari.
När det har blivit mörkare strålar Jupiter på himlen – han är nattens kung – ingen annan stjärna är ljusare.


Solsystemets största planet syns större delen av natten – dock drar den sig sakta tillbaka på morgonsidan. Den passerar som högst lite drygt 52 grader över horisonten i söder mellan kl. 21 och 22 i början på månaden och två timmar tidigare i slutet. Efter midnatt hittar du den mot väster på väg ner.


Grafiken visar himlen på kvällen den 21:e och 22:e kl. 18.00. Månen finns då nära Jupiter, ena kvällen till höger om gasjätten och andra kvällen till vänster om den. Båda står mycket högt över horisonten och ljusa Jupiter går inte att missa – speciellt inte med månen intill!


Grafiken visar månens och Jupiters position tidigt på morgonen den 22 januari kl. 03:45. Månen står då mycket nära strax ovanför Jupiter. Du ser även Aldebaran till vänster om dem och kanske även Plejaderna en bit till höger. Månljuset och horisontdiset gör dock kanske att det kan vara svårt att se den öppna stjärnhopen som även kallas för Sjusyskon.


Grafiken visar en förstoring på månen och Jupiter på morgonen den 22 januari kl. 03:45. Utsnittet motsvarar ungefär det du ser i en vanlig kikare.

Åter till toppen

Saturnus


Saturnus är på väg söderut genom Vågen och finns ca 12 ½ grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar från 61 till 91 grader.
Grafiken visar Saturnus skenbara rörelse framför stjärnhimlen under hela 2013. Den förste i varje månad har försetts med en prick och månadens nummer och varje 15:e i månaden har det ritas in ett litet streck.


Grafiken ovan visar Saturnus position på himlen vid den nautiska gryningens början – det är tidpunkter som markerats med mellanblå punkter i visibilitetsdiagrammet nedan – alltså ca 1 timme och 40 minuter innan solen går upp. När det ljusnar passerar ringplaneten redan som högst i söder – den drar ungefär samma bana som solen i oktober.


Av visibilitetsdiagrammet framgår att Saturnus går upp allt tidigare – vid kl. 03 i början på månaden och ca kvart över ett i slutet på januari. Någon timme senare hittar du den lågt mot sydost. Ringplaneten passerar som högst nästan 19 grader över horisonten i söder vid den borgerliga gryningens början i början på månaden och vid den astronomiska gryningens början i slutet på januari.

Saturnus ringar syns bra – öppningen ligger på 19 grader och vi tittar snett ”uppifrån” på ringarna och ser mest Saturnus norra halvklot. Den vackra planeten är något ljusare än Spica (Jungfruns ljusaste stjärna) och något svagare än Arcturus i björnvaktaren.


Grafiken visar månens, Saturnus och Spicas position på morgonhimlen den 6:e och 7:e vid 06-tiden. Den 6 januari bildar de tre en utdragen triangel och den 7:e finns månen nästan rakt nedanför ringplaneten.

Åter till toppen

Uranus



Uranus är sakta på väg mot nordligare trakter i stjärnbilden Fiskarna – ca en grad norr om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar från 84 till 53 grader.


Visibilitetsdiagrammet visar att Uranus går ner allt tidigare – strax före midnatt i början på januari och strax före kl. 22 i slutet på månaden. Till en början passerar den lite drygt 32 grader över horisonten i söder redan i skymningen. I slutet på månaden finns Uranus redan mot sydväst när det blir mörkt ute. Tidsintervallet för observationer krymper allt mer. Bästa tiden är mellan kl. 18 och kl. 20. Månens ljus blir störande efter den 17:e. Alldeles i slutet på månaden kan man fortfarande försöka hitta den vid 19-tiden. Uranus kan man försöka att hitta med blotta ögat under förutsättning att det inte finns några störande ljuskällor och att himlen är riktigt klar (inget dis). Bäst letar man dock med en liten kikare efter den.

Åter till toppen

Neptunus



Neptunus rör sig sakta åt nordligare trakter genom Vattumannen – 11 ½ grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 50 till 20 grader.


Neptunus går ner allt tidigare och solen går ner allt senare. Möjligen kan du försöka att leta upp Neptunus med hjälp av en bra kikare eller ett litet teleskop under första januariveckan – och då är bästa tiden mellan kl. 17 och 18. Men annars är tiden för observationer över för denna gång och vi får vänta tills sensommaren för att kunna starta en ny observationsserie.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 12 december 2012.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus

André Franke