Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus | Trippelkonjunktionen Merkurius-Venus-Jupiter | kometen Panstarrs (C/2011 L4)

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.

Månens position har ritats in för varje dag, antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen när månen står som närmast en planet har ritats ut extra och markerats med namnet på planeten.


1–8 maj: Månen befinner sig i djurkretsens sydligaste del men är på väg norrut. Den 2:e är den avtagande halvmåne. Månen står lågt över horisonten i gryningsljuset. Månen går upp allt senare och som konsekvens står månens skära lägre och lägre över horisonten på en allt ljusare himmel. Fram till den 7:e ska man kunna hitta månens smala skära. Experter kan jaga månens mycket smala skära med kikare även på morgonen den 8:e fastän det blir inte lätt – bästa tiden är vid kl. 03:25, bara 20 minuter före soluppgången. Övergången mellan det grå och det blå området kan tolkas som horisonten i gryningsljuset mot öster.


9–16 maj: Månen rör sig genom djurkretsens nordligaste del. Den 10:e är det nymåne och månen är osynlig. Samma kväll finns den söder om Venus men månens mycket smala skära syns inte då. Däremot blir det en vacker konstellation den 11:e, då månens smala skära befinner sig mellan Venus och Jupiter. Den 12:e står månen nära Jupiter. Månen går ner allt senare och syns längre för varje kväll.

Gränsen mellan det grå och det färgglada kan tolkas som horisonten mot nordost i gryningen (höger om solen) eller mot nordväst i skymningen (vänster om solen). Du ser att solens skenbara bana (Ekliptikan, den röda linjen) går lite brantare upp från horisonten på kvällen.

Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. Som du ser är området nästan symmetrisk kring solen kring den 10 april då månen står som närmast solen. I början på månaden skulle det grå område ligga en bit förskjuten åt höger (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position början på månaden) och i slutet på månaden en bit åt vänster om det inritade område (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position i slutet av månaden).

Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag mellan den 1 och 31 maj. Här ser du hur det grå området flyttas och hur månen och planeterna flyttar på sig. Även det grå området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten kan ses ibland även när de befinner sig i det grå området – som t.ex. månen eller Venus. För svaga stjärnor skulle det grå området vara ännu större.


17–24 maj: Månen är på väg genom djurkretsen och den 18:e är det tilltagande halvmåne – som finns halvhögt över horisonten i skymningsljuset. På natten mellan den 22:e och 23:e bildar en nästan full måne en fin triangel tillsammans med Saturnus och Spica.


24–31 maj: Månen hamnar vartefter i djurkretsens sydligaste del. Den 25:e är det fullmåne. Mot slutet av månaden är månen åter på väg mot nordligare trakter men syns bara lågt över horisonten i gryningsljuset.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av maj när det är som mörkast


Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.

Mitt i natten finns bara en planet uppe över horisonten. Det är Saturnus som finns rätt lågt mot sydsydväst. Ringplaneten finns nära ekliptikan – linjen som har ritats in på kartan med röda prickar. Ekliptikan kallas också för himlens “motorväg” – det är nämligen i dess närhet som man hittar planeterna och månen. Det är solens väg genom djurkretsen med de kända namnen på stjärnbilderna som används även som stjärntecken. Man kan också säga att detta är projektionen av jordens omloppsbana på himlen. Eftersom det alltid finns halva ekliptikan över horisonten så syns även i regel hälften av djurkretsens stjärnbilder. Lågt i nordväst syns fortfarande tvillingparet Castor och Pollux medan själva stjärnbilden Tvillingarna (Gem) håller på gå ner i horisontdiset. Kräftan (Cnc), som också befinner sig rätt lågt över horisonten i nordväst, är en stjärnbild med bara svaga stjärnor som troligen knappt går att se längre. Inte mycket högre över horisonten hittar man Lejonet (Leo) med Regulus i väster. Lejonet går även att hitta med hjälp av Karlavagnen (UMa), som finns mycket högt över horisonten i väster, snett över ditt huvud. Följer vi den röda linjen mot söder så passerar vi ytterligare en av djurkretsens stjärnbilder: Jungfrun (Vir) med Spica i sydväst. Även för att hitta Spica finns det än liten vägvisare. Följer du en tänkt båge från Karlavagnens handtag, så passerar du först en av himlens ljusaste stjärnor – Arcturus i Björnvaktaren (Boo) högt på himlen mot sydväst. Förlänger du den tänkta båge så träffar man på Spica. I horisontdiset i söder finns Vågen (Lib), som kan vara svårare att hitta. Speciellt Vågens sydligaste stjärnor går nog knappt att se utan kikare. Mellan Vågen och Jungfrun hittar du som sagt Saturnus. Skorpionens (Sco) nordligaste stjärnor samt Antares kan du hittar lågt över horisonten mot sydsydost medan Skytten inte har kommit upp över horisonten än. Ovanför Skorpionen och Skytten i sydost hittar man Ormbäraren, djurkretsens 13:e stjärnbild, som inte finns som ett stjärntecken. Ormbäraren bär förstås en orm, som också syns (Ser). När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Du ser att Karlavagnen (en del av Stora Björnen UMa) finns högt på himlen (nästan mitt på stjärnkartan). Pilen visar vägen mot Polstjärnan som finns i Lilla björnen (UMi). Cassiopeja (Cas) eller himlens ”W” hittar du snett nedanför Polstjärnan i nordost. I öster kan du hitta Sommartriangeln, som består av Deneb i Svanen (Cyg), Vega i Lyran (Lyr) och Altair i Örnen (Aql). För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig så använder jag de astronomiska förkortningarna på stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis CrB för det latinska uttrycket Corona Borealis – vilket betyder Norra Kronan.

Åter till toppen

Solen


Solen lämnar stjärnbilden Väduren den 14 maj och fortsätter på sin skenbara färd genom Oxen. Solens deklination ökar med 7 grader och så står den ca 22 grader norr om himmelsekvatorn i slutet på månaden. Därmed kommer solen allt högre upp över horisonten när den passerar i söder – ca 53 grader strax före kl 13 i slutet på maj.

Solens uppgångar sker allt tidigare, i början på månaden vid kl. 05, i slutet vid kl. 04. Solnedgångarna försenas från ca kl. 20:45 till ca kl. 21:45. På morgonen den 17 når solen en sista gång djupare än -12 grader under horisonten. Därefter slutar den nautiska skymningen inte längre och observationer av ljussvaga objekt försvåras eller blir helt enkelt omöjligt framöver. Natten mellan den 9:e och 10 maj inträffar en ringformad solförmörkelse som kan ses från bland annat Australien.

Åter till toppen

Månen


Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 60 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen (mellanblå prickar) slutar från och med 17:e inte mer alls. På tidiga morgonen den 17:e kommer solen en sista gång 12 grader under horisonten och natthimlen förblir allt ljusare.
Ljusa kvällar på grund av månsken kan man inte längre prata om för att nätterna börja bli så pass ljusa att månens ljus inte kommer att bidra något mer. Så de ljusa fullmånenätter kring den 24:e hade varit ungefär lika ljusa även utan fullmånen.
Man ser också hur det blir ljusare på morgonsidan, när den (astronomiska)/nautiska/borgerliga gryningen börjar och när solen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har).


Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 10 och 51 grader – så ibland drar månen samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Vid nymåne den 10:e tar månen ungefär samma bana på himlen som solen. Som högst över himlen passerar månen när den är en smal tilltagande skära någon dag senare – för då passerar den djurkretsens nordligaste del som solen kommer att passera vid midsommar. Under fullmånenatten den 25:e drar månen ungefär samma bana som solen i början på december – fastän på natten. Eftersom fullmånen står mittemot solen så hamnar den i samma takt lägre över horisonten som solen når högre upp över horisonten. Detta innebär alltså: Ju högre solens bana på himlen på dagen ju lägre är fullmånens bana på natthimlen.

Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.


Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. I stort sett kan du se månen mellan den 11:e och 25:e efter solnedgången och den står halvhögt över horisonten, särskilt runt den 18:e.


Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten. Skulle du alltså vara vaken då, så kan du se månen från och med den 15:e fram till den 28:e. Högst över horisonten står den runt den 22:e – fastän det är ganska lågt ändå.


Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. I stort sett kan du se månen fram till den 6:e och från och med den 24:e före soluppgången och månen står för det mesta ganska lågt över horisonten.

Åter till toppen

Merkurius


Merkurius lämnar Fiskarna den 2:e och fortsätter sin skenbara färd genom Väduren. Redan den 13:e når den snabba planeten Oxen. Vinkelavståndet till solen (elongationen) minskar från nästan 12 grader till bara några bågminuter på kvällen den 11:e. Merkurius står då i övre konjunktion med solen (bortom solen) och befinner sig då bokstavligen bakom solen. Fram till slutet av månaden ökar den östliga elongationen till nästan 21 grader. Den solnära planetens ljusstyrka ökar från -1.0 till magnitud -2.5 vid den övre konjunktionen för att därefter avta till -0.4 i slutet på månaden. Den lilla planeten mäter 5-6 bågsekunder i diameter sett från jorden.


Grafiken visar Merkurius position vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedanför.


Visibilitetsdiagrammet för Merkurius visar att den lilla planeten går ner efter solnedgången från och med 12:e. I slutet på månaden kan man försöka att hitta den solnära planeten med kikare. Möjligen är den synlig även för blotta ögat – men det är lite tveksamt. Bästa tiden är strax efter den borgerliga skymningens slut, runt 23-tiden. Venus kan underlätta att hitta Merkurius.


Merkurius, Venus och Jupiter på kvällen den 26:e. De tre planeterna bildar en vacker triangel som tyvärr syns rätt dålig från våra breddgrader. Venus syns med blotta ögat, Jupiter är ett gränsfall och Merkurius är ännu svårare att hitta. Med hjälp av en kikare ska det dock inte vara några problem att se alla tre på en gång. Lyckas du?

Merkurius, Venus och Jupiter möts i slutet på månaden på kvällshimlen. Mer om detta kan du hitta här: Trippelkonjunktionen Merkurius-Venus-Jupiter

Åter till toppen

Venus


Venus lämnar Väduren den 4:e och fortsätter norrut genom Oxen. Det östliga vinkelavståndet till solen ökar – men det går sakta för att båda färdas med nästan samma hastighet genom djurkretsen. Elongationen ökar från 9 till 17 grader och den nästan fullbelysta Venusskivan har magnitud -3.9 större delen av månaden.


Grafiken visar Venus position vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedanför. Aftonstjärnan befinner sig mycket lågt över horisonten i nordväst och kommer inte att uppmärksammas av många till skillnad från ifjol.


Venus går ner senare än solen – i slutet av månaden ca 1 1/2 timmar senare. Strax efter solnedgången går det att se Venus lågt över horisonten mot nordväst. Det kan dock vara svårt att hitta aftonstjärnan i början på månaden.


Merkurius, Venus och Jupiter på kvällen den 24:e. De tre planeterna bildar en utdragen triangel som tyvärr syns rätt dålig från våra breddgrader. Venus syns med blotta ögat, Jupiter möjligen också, men Merkurius syns troligen bara med hjälp av en kikare. Med kikaren ska det inte vara några problem att se alla tre på en gång.

Merkurius, Venus och Jupiter möts i slutet på månaden på kvällshimlen. Mer om detta kan du hitta här: Trippelkonjunktionen Merkurius-Venus-Jupiter

Åter till toppen

Mars


Mars rör sig genom Väduren och fortsätter genom Oxen från och med den 22:e. Den röda planeten är på väg mot nordligare trakter precis som solen. Båda färdas med ungefär samma hastighet genom djurkretsen så att vinkelavståndet mellan dem ökar bara sakta – elongationen ökar under månadens lopp från 3 till 10 grader. Mars ljusstyrka ligger på magnitud +1.3 och den lilla Marsskivan mäter 3.8 bågsekunder i diameter.


Mars går upp i skymningen strax före soluppgången – då är det alldeles för ljust för att kunna se den. Mars förblir osynlig till mitten av sommaren.

Åter till toppen

Jupiter


Jupiter rör sig genom Oxen och passerar i slutet på månaden en bit söder om Elnath som i sin tur bara syns i kikaren. Vinkelavståndet till solen minskar från 37 till 14 grader. Avståndet till gasjätten växer och därmed avtar dess ljusstyrka från magnitud -2.0 till -1.9. Solsystemets skenbara diameter minskar också – från ca 34 till 32 bågsekunder.


Grafiken visar Jupiters position på himlen i väster vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedanför. Jupiter står allt lägre över horisonten mot västnordväst och blir till slutet osynligt.


Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter går ner tidigare och tidigare medan solen går ner allt senare. Alldeles i början på månaden kan man se solsystemets största planet i ca 3 timmar på kvällen – men tiden för observationer blir kortare dag för dag. Strax efter mitten av månaden kommer det snabbt att bli svårt att hitta Jupiter. Vana observatörer kan lyckas hitta Jupiter även efter den 20:e, möjligen enda fram till den 25:e – fastän det är lite tveksamt. Med hjälp av en kikare och Venus som visar vägen, så kan man lyckas att spåra Jupiter några kvällar till.


På kvällen den 11:e befinner sig månens skära mellan Jupiter och Venus. Grafiken gäller ca 20 minuter efter solnedgången.


Merkurius, Venus och Jupiter på kvällen den 28:e. De tre planeterna bildar en utdragen triangel som tyvärr syns rätt dålig från våra breddgrader. Venus syns med blotta ögat, Jupiter syns troligen inte längre och Merkurius kan också vara svårt att se med blotta ögat. Med hjälp av en kikare ska det dock inte vara så svårt att se alla tre på en gång.

Merkurius, Venus och Jupiter möts i slutet på månaden på kvällshimlen. Mer om detta kan du hitta här: Trippelkonjunktionen Merkurius-Venus-Jupiter

Åter till toppen

Saturnus


Saturnus rör sig retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Vågen och hamnar från och med 13:e åter i stjärnbilden Jungfrun. Ringplaneten befinner sig ca 11 till 12 grader söder om himmelsekvatorn. Saturnus stod i opposition till solen (dvs mittemot solen) i slutet av förra månaden. Nu minskar vinkelavståndet till solen igen – från 176 till 145 grader.
Saturnus ringar syns bra – öppningen ligger på runt 17 ½ grader och minskar något. Vi tittar snett ”uppifrån” på ringarna och ser mest Saturnus norra halvklot. Den vackra planeten är något ljusare än Spica (Jungfruns ljusaste stjärna) och något svagare än Arcturus i björnvaktaren. Ljusstyrkan avtar dock från magnitud +0.1 till +0.3 och Saturnus skenbara diameter ligger runt 19 bågsekunder.


Grafiken visar Saturnus position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Ringplaneten träder fram på himlen en kort stund efter solnedgången och vid den borgerliga skymningens slut ska det inte vara några problem att hitta Saturnus lågt över horisonten mot sydost (eller mot söder i slutet på månaden).


Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus syns större delen av natten. Den passerar ca 20 grader över horisonten i söder – och detta strax efter midnatt i början på månaden och redan strax efter solnedgången i slutet på månaden.


Grafiken visar Saturnus, Spicas och månens position strax efter kl. 22:30 den 22 maj. Månen bildar en fin triangel tillsammans med Saturnus och Spica.

Åter till toppen

Uranus



Uranus är sakta på väg mot nordligare trakter i stjärnbilden Fiskarna – ca 3 till 4 grader norr om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar från 30 grader till 59 grader. Uranus ljusstyrka ligger på magnitud +5.9 och dess skenbara diameter ligger runt 3.4 bågsekunder.


Uranus går upp bara en kort stund före soluppgången i gryningen och förblir därmed osynlig.

Åter till toppen

Neptunus



Neptunus rör sig sakta åt nordligare trakter genom Vattumannen – runt 10 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar från 66 till 95 grader. Neptunus ljusstyrka ligger på magnitud +7.9 och dess skenbara diameter ligger runt 2.3 bågsekunder.


Solsystemets numera yttersta planet går upp tidigare än solen – men den går upp först i gryningsljuset – inga bra förutsättningar för att kunna leta upp den. Neptunus återkommer med observationsmöjligheter först på sensommaren.

Åter till toppen

Trippelkonjunktionen Merkurius-Venus-Jupiter


I slutet på maj äger det rum tre konjunktioner mellan de rätt så ljusa planeterna Merkurius, Venus och Jupiter. Det hela börjar den 24:e när Merkurius passerar förbi Venus. På förmiddagen den 27:e passerar Merkurius förbi Jupiter och på kvällen den 28:e är det Venus tur att passera förbi Jupiter.

Tyvärr bor vi på fel breddgrad för att kunna njuta av detta fantastiska skådespel fullt ut. Om vi beger oss på en fiktiv resa söderut till 20 graders nordlig latitud så skulle det kunna se ut så här:


Sekvensen visar Merkurius, Venus och Jupiters positioner på himlen när solen står 9 grader under horisonten sett från 20 graders latitud och 15 graders östlig longitud (norra Afrika).

För våra breddgrader har jag tagit fram två sekvenser – en som ska visa hur det ungefär kommer att se ut om du observerar med blotta ögat och en som visar förhållanden on du observerar med en kikare.

Åter till toppen

Kometen Panstarrs C/2011 L4


Kometen Panstarrs fortsätter norrut genom Cepheus. Deklinationen (vinkelavståndet till himmelsekvatorn) ökar från 67 till 85 grader och vinkelavståndet till solen ökar från 57 till 73 grader. Kometens ljusstyrka avtar under månadens lopp, troligtvis från ca +7.5 till +9.5.
Kometen befinner sig över horisonten dygnet runt men blir allt svårare att hitta på grund av att den blir ljussvagare och nätterna blir allt ljusare. För den vanliga observatören med blotta ögat eller kikare har kometen tagit farväl.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 08 april 2013.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus | Trippelkonjunktionen Merkurius-Venus-Jupiter | kometen Panstarrs (C/2011 L4)

André Franke