Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.

Månens position har ritats in för varje dag, antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen när månen står som närmast en planet har ritats ut extra och markerats med namnet på planeten.


1–8 mars: Månen är på väg norrut genom djurkretsen från Vattumannen till Oxen. Den 1:e är det nymåne och månen är osynlig. Men redan den 2:e kan du se månens mycket smala skära i skymningsljuset – bästa tiden är då strax före kl. 18:30. Månen tilltar och syns allt längre på kvällarna. Den 8:e är månen halv kommande och den står högt över horisonten i söder vid solnedgången.
Övergången mellan det grå och det blå kan tolkas som horisonten mot väster i skymningen.
Det grå området, som markerar stjärnorna som definitivt är osynliga, förflyttas med solen. Som du ser är området nästan symmetrisk kring solen kring den 1 mars då månen står som närmast solen. I slutet på månaden skulle det ligga symmetrisk kring solens position i Fiskarna (sista gula pricken på den röda linjen – ekliptikan), alltså en bra bit till vänster om det inritade området (se animationen nedan) och sista bilden i detta avsnitt.


Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag mellan den 1 och 31 mars. Här ser du hur det grå området flyttas och hur månen och planeterna flyttar på sig. Även det grå området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten kan ses ibland även när de befinner sig i det grå området – som t.ex. månen eller Venus. För svaga stjärnor skulle det grå området vara ännu större.


9–16 mars: Månens rör sig från djurkretsens nordligaste del i nordligaste Orion och Tvillingarna söderut till Lejonet och Sextanten. Den 10:e finns månen nära Jupiter. Natten mellan den 16:e och 17:e är det fullmåne.


17–24 mars: Månen färdas längre söderut genom djurkretsen från Jungfrun till Ormbäraren och Skytten. Den passerar Mars den 19:e och Saturnus den 21:e och det syns bäst mitt i natten eller efternatten.


24–31 mars: Månen rör sig från djurkretsens södra del i Skytten till lite nordligare trakter i Vattumannen och Fiskarna. Den 24:e är månen halv avtagande. Den 27:e hittar du månens smala skära i närheten av Venus. Månens tunna skära ska du kunna hitta en sista gång på morgonen den 29:e ca 20 minuter före soluppgången lågt över horisonten mot sydost. Det behövs bra väderförhållanden eller möjligen kikare för att kunna hitta den. Morgonen därpå är månen osynlig för att det är nymåne på kvällen den 30:e. Gränsen mellan det grå och det färgglada till höger om solen den 31 mars (tjock gul prick) kan tolkas som horisonten mot sydost eller öster i gryningen.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av mars när det är som mörkast


Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.

Mitt i natten står strålande Jupiter halvhögt i väster. Gasjätten finns nära ekliptikan – den linje som finns inritad med röda prickar. Ekliptikan kallas också för himlens “motorväg” – här färdas i stort sett de flesta planeterna och månen. Det är solens väg genom djurkretsen med de kända namnen på stjärnbilderna som används även som stjärntecken. Eftersom det alltid finns halva ekliptikan över horisonten så syns även i regel hälften av djurkretsens stjärnbilder. I nordväst är Oxen (Tau) med Aldebaran redan på väg ner i horisontdiset. Halvhögt i väster hittar vi Tvillingarna (Gem) med de ljusa stjärnorna Castor och Pollux. Kräftan (Cnc), som befinner sig halvhögt i sydväst, är en stjärnbild med bara svaga stjärnor. Rätt högt i söder eller sydsydväst passerar Lejonet (Leo) med Regulus. Du kan kontrollera riktningen med hjälp av Karlavagnens stjärnor. Karlavagnen (UMa) finns rakt över ditt huvud mitt i natten. Följer vi den röda linjen mot horisonten i sydost så passerar vi ytterligare en av djurkretsens stjärnbilder: Jungfrun (Vir) med Spica. Även för att hitta Spica finns det än liten vägvisare. Följer du en tänkt båge från Karlavagnens handtag så passerar du först en av himlens ljusaste Stärnor – Arcturus i Björnvaktaren (Boo). Förlänger du den tänkta båge så träffar man på Spica. Här hittar du nuförtiden ännu en ganska ljus prick – planeten Mars. I horisontdiset i sydost är vågen på väg upp och här hittar du möjligen redan ringplaneten Saturnus. När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Du ser att Karlavagnen (en del av Stora Björnen UMa) finns rakt över ditt huvud (mitt på stjärnkartan). Pilen visar vägen mot Polstjärnan som finns i Lilla björnen (UMi). I nordost finns delar av Sommartriangeln kvar, nämligen Deneb i Svanen (Cyg) och Vega i Lyran (Lyr). Cassiopeja (Cas) eller himlens ”W” hittar du nästan nedanför Polstjärnan i norr. Lågt över horisonten i söder eller sydväst kan du försöka hitta Vattenormen (Hya), Bägaren (Crt) och Korpen (Crv). För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig så använder jag de astronomiska förkortningarna på stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis CMi för det latinska uttrycket Canes Minor – vilket betyder Lilla hunden.

Åter till toppen

Solen


Solen lämnar Vattumannen den 12 mars och fortsätter norrut genom Fiskarna. Solens deklination (vinkelavståndet från himmelsekvatorn) ökar med ca 12 grader från -7 ½ grader i början på månaden till +4 ½ grader i slutet. Därmed kommer solen alltså 12 grader högre över horisonten när den passerar i söder. Den 20:e passerar solen himmelsekvatorn i nordlig riktning. Detta sker på eftermiddagen och just då inträffar vårdagjämningen.


Solen går upp strax före kl 7 i början på månaden och bara en halv timme tidigare i slutet på månaden. Det är övergången till sommartid den 30:e, som gör att det inte händer så mycket på morgonsidan på en månad. På kvällen sker däremot ett stort hopp från 17:30-tiden till 19:30-tiden sista mars. Sommartiden gör också att den astronomiska skymningen flyttas till strax efter kl 22 i slutet på månaden och observationer måste ske betydligt senare på kvällen. I början på mars är det däremot redan före kl 20 tillräckligt mörkt ute för att kunna leta upp svaga objekt på himlen. Dagens längd (från soluppgång till solnedgång) ökar från 10 ½ till drygt 13 timmar. Antal timmar med dagsljus (från den borgerliga gryningens början till den borgerliga skymningens slut) ökar från ca 12 till 14 ½ timmar.

Åter till toppen

Månen


Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 40 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen (mellanblå prickar) slutar ca 1 ½ timmar och den astronomiska skymningen ungefär 2 ¼ timmar efter att solen har gått ned. Månen lyser upp kvällarna främst mellan den 6:e och 18:e och morgnar mellan den 10:e och 23:e. Nätterna är fortfarande ganska långa och du ser också hur det blir ljusare på morgonsidan – när den astronomiska/nautiska/borgerliga gryningen börjar och när solen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har).


Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 50 grader – så ibland drar månen samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen. Månen står över horisonten tillsammans med solen alldeles i början och i slutet på månaden i samband då nymåne inträffar, vilket helt enkelt betyder att månen står åt samma håll som solen. Det är då den också drar en låg bana över himlen – precis som solen.


Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. I stort sett kan du se månen mellan den 2:e och 16:e efter solnedgången och åter den 31:e. Månen står tidvis högt över horisonten – särskilt runt den 8:e.


Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten. Skulle du alltså vara vaken då, så kan du se månen ungefär mellan den 5:e och 19:e. Månen står tidvis högt över horisonten, speciellt runt den 13:e.


Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. I stort sett kan du se månen mellan den 16:e till den 28:e före soluppgången och månen står mestadels ganska lågt över horisonten.

Åter till toppen

Merkurius


Merkurius startar i Vattumannen, passerar Stenbocken mellan den 7:e och 15:e och fortsätter därefter åter genom Vattumannen mot nordligare trakter. Vinkelavståndet till solen ligger på 22 grader i början på månaden och ökar till 27 ½ grader den 14:e. Det är nästan så långt den solnära planeten kan komma ifrån solen överhuvudtaget. Därefter minskar den västliga elongationen sakta åter till 22 grader i slutet på månaden. Den lilla planetens ljusstyrka ökar från magnitud +0,8 till -0,2 och dess skenbara diameter minskar från 9 till ca 6 bågsekunder.


För att du ska kunna se snabbt om en planet är synlig för blotta ögat eller inte så har jag bestämt mig att för att utveckla en grafik där du kan få fram denna information. Enkelt sagt: Rött betyder nej, grönt betyder ja! Eftersom inte alla bor på Norrköpings breddgrad, så gäller denna grafik för norra Europa – kolla helt enkelt på den breddgraden du bor på. Merkurius syns denna månad inte alls, så därför är hela grafen rött.


Trots att Merkurius hamnar nästan så långt bort från solen som den bara kan, så gömmer sig den lilla planeten i solens strålar – i alla fall på våra breddgrader. Eftersom Merkurius håller till betydligt sydligare än solen, så drar den svår observerade planeten också en lägre bana över horisonten. Den står alltså kortare över horisonten än solen. Då hjälper det inte om Merkurius passerar ca 1 timme och 30 minuter tidigare än solen i söder – för man skulle kunna tro att den då också borde gå upp 1 ½ timmar före soluppgången – men så är inte fallet. Trots att avståndet till solen ökar under månadens första hälft, så visar visibilitetsdiagrammet att tidsskillnaden mellan Merkurius och solens uppgång minskar. Förhållanden blir allt mer ogynnsam i takt med att solsystemets innersta planet hamnar sydligare än solen. Merkurius står ca 6 grader sydligare än solen i början på månaden och 11 grader sydligare i slutet. Längre söderut är förhållanden mer gynnsamma – men hur långt söderut måste man åka för att kunna se Merkurius i mars på morgonhimlen? Det finns förstås inget exakt svar på detta – mycket beror på observatörens erfarenhet och de atmosfäriska förhållanden. Men ungefär på 40 graders nordlig latitud går gränsen – kanske till och med lite nordligare. Redan vid ungefär 30 graders nordlig latitud är observationsmöjligheterna nu på våren bättre än hos oss på hösten.


Häng med på en virtuell resa till fiktiva Anti-Norrköping som är belägen på samma breddgrad som Norrköping – fastän på södra halvklotet – alltså drygt 58 grader söder om ekvatorn. Det är en bra bit söder om Afrika – mer än halva vägen till Antarktis… Här syn både Merkurius och Venus bra på en ganska mörk himmel under hela månaden mot öster. Så högt på himlen når Merkurius aldrig på våra latituder – inte ens vid de bästa förhållanden.

Åter till toppen

Venus


Venus finns i Skyttens norra del fram till den 6:e. Därefter fortsätter morgonstjärnan sin skenbara färd genom Stenbocken och hamnar kortvarigt även i Vattumannen. Vinkelavståndet till solen ökar ytterligare – från 44 grader i början på månaden till 46,6 grader den 22:e. Då når Venus sin största västliga elongation till solen. Därefter börjar vinkelavståndet till solen åter att krympa – men ganska sakta. Morgonstjärnans skenbara diameter minskar från 33 till 22 bågsekunder. Venus ljusstyrka backar från -4,8 till -4,4.


Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja! Du ser hur förhållanden försämras under månadens lopp och att observationsförhållanden i söder är bättre än i norr.


Grafiken visar Venus position på himlen mot sydost strax före soluppgången (typ 20 minuter innan solen går upp). Morgonstjärnan befinner sig inte så där jätte högt över horisonten och förhållanden blir allt sämre under månadens lopp.


Samma som ovan fastän med Venusskivans faser som du kan se i en bra kikare eller i ett mindre teleskop.


Visibilitetsdiagrammet visar att Venus går upp tidigare under månadens lopp men att solens uppgångar förskjuts ännu snabbare. Därmed krymper tiden då man kan se Venus med blotta ögat på himlen. I början på månaden syns Venus fortfarande bra och den kan ses i drygt 1 ½ timmar medna den i slutet på månaden syns ungefär i en halv timme runt 06-tiden.


Grafiken visar himlen mot sydost på morgonen den 27:e och 28:e kl. 05:00. Månens tunna skära finns den 27:e en bra bit snett ovanför till höger om morgonstjärnan och morgonen därpå en bra bit till vänster om den.

Åter till toppen

Mars


Mars byter färdriktning den 1:e. Den rör sig därefter retrograd, dvs. mot solens rörelse nordvart genom Jungfrun – fastän till en början ganska långsamt. Vinkelavståndet till solen (elongationen) ökar från 133 till 169 grader under månadens lopp. Mars ljusstyrka ökar från magnitud -0,5 till -1,3. Därmed blir vår röda granne nästan lika ljus som Sirius. Den lilla Marsskivans diameter ökar från drygt 11 till nästan 15 bågsekunder.


Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja! Mars syns denna månad bra från hela norra Europa.


Grafiken visar Mars och Saturnus position vid den astronomiska gryningens början i mitten på månaden. Vyn ändras inte speciellt under hela månaden om man ger sig ut vid tidpunkterna som markerats med mörkblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (alltså ca 2 timmar och 15 minuter före soluppgången). Mars hittar du rätt högt mot sydsydväst i närheten av Spica medan Saturnus befinner sig lägre över horisonten mot söder.


Av visibilitetsdiagrammet framgår att Mars går upp vid 22-tiden i början på månaden och strax efter kl. 20 i slutet. Den röda planeten kan ses ungefär från 20 minuter efter att den har gått upp tills den börjar bleknar i gryningsljuset ungefär 20-30 minuter före soluppgången. I början på månaden passerar Mars ca 24 grader över horisonten i söder vid kl. 03, i slutet på månaden strax före kl. 02 – när vi har gått över till sommartid.


Grafiken visar månen – som är nästan full belyst – mellan Spica och Mars. Alla tre står ungefär på rad.

Åter till toppen

Jupiter


Jupiter blir den 6:e stillastående och byter sedan färdriktning. Därefter rör den sig åter åt rätt håll genom djurkretsen genom Tvillingarna. Den 11:e når solsystemets största planet sin nordligaste position. Från och med nu strävar gasjätten söderut genom djurkretsen med bara korta undantag. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 120 till 90 grader. Ljusstyrkan avtar från magnitud -2,4 till -2,2 och Jupiters skenbara diameter avtar från drygt 42 till drygt 38 bågsekunder.


Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja! Jupiter syns denna månad till och med mycket bra från hela norra Europa.


Grafiken visar Jupiters position vid den nautiska skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ca 1 ½ timmar efter solnedgången. Solsystemets största planet står då högt över horisonten – först mer mot sydost, efterhand mot sydväst.


Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter syns större delen av natten men att den går ner allt tidigare på morgonen – ungefär vid den astronomiska gryningens början. Gasjätten drar en hög bana på himlen – precis som solen vid sommarsolstånd. Jupiter passerar som högst nästan 55 grader över horisonten i söder – vid 20-tiden i början på månaden och redan vid 19-tiden i slutet – då alltså redan före solnedgången.


På kvällen den 10:e kan du se månen nära Jupiter. Månen står då nästan i linje med Jupiter och Procyon, Lilla hundens ljusaste stjärna.

Åter till toppen

Saturnus


Saturnus stannar upp i Vågen den 3:e och rör sig därefter retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom djurkretsen. Rörelsen sker dock till en början mycket långsamt och det märks knappt under de första två veckorna. Ringplaneten befinner sig drygt 16 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar snabbt från 107 till 139 grader under månadens lopp. Saturnus ljusstyrka ökar från magnitud +0,4 till +0,3 och dess skenbara diameter mäter runt 18 bågsekunder. Ringarnas öppning ligger runt 22,5 grader – det är lite under det värdet som är gränsen för att ringarna ska dyka upp även bakom planetens norra kant och att ringarna täcker Saturnus södra kant.


Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja! Saturnus syns bra upp till mellersta Sverige och ju längre norrut man kommer ju sämre syns den. Förhållanden ändras inte särskilt under månadens lopp.


Grafiken visar Saturnus och Mars position på himlen vid den astronomiska gryningens början. Det är tidpunkterna som markerats med mörkblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ca 2 ¼ timmar före soluppgången). Saturnus inte så där särskilt högt över horisonten mot söder. Lite högre upp mot sydväst finns planeten Mars.


Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går upp allt tidigare – vid kl. 00:30 i början på månaden och vid kl. 23:30 i slutet när vi har gått över till sommartid. Det går att se ringplaneten från ca 30 minuter efter att den har gått upp tills dess den borgerliga gryningen börjar och Saturnus bleknar i gryningsljuset. Saturnus passerar som högst ca 15 grader i söder vid kl. 04:30 i början på månaden och strax före kl. 04 i slutet.


Grafiken visar Saturnus och månen precis efter att de har gått upp strax före midnatt – lågt över horisonten mot sydost.

Åter till toppen

Uranus



Uranus rör sig sakta norrut genom Fiskarna i gränstrakten till Valfisken och planeten finns ca 4 grader norr om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 30 grader till lite drygt 1 grad. Uranus ljusstyrka ligger runt magnitud +5,9 och dess skenbara diameter ligger runt 3,4 bågsekunder.


Uranus har i princip dragit sig tillbaka från kvällshimlen. Möjligen kan några fortfarande hitta den alldeles i början på månaden vid 19-tiden. Men Uranus går ner allt tidigare, kl. 20:30 i början på månaden och redan vid solnedgången i slutet på månaden.

Åter till toppen

Neptunus



Neptunus rör sig sakta norrut genom Vattumannen – 10 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet mellan solsystemets numera yttersta planet och solen ökar från 5 grader till 35 grader under månadens lopp. Neptunus ljusstyrka ligger runt magnitud +8,0 och dess skenbara diameter uppgår till runt 2,2 bågsekunder.


Neptunus går upp samtidigt med solen i början på månaden och typ en halv timme före soluppgången i slutet på månaden. Det räcker förstås inte för att kunna leta upp den.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 9 februari 2014.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus

André Franke