Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.

Månens position har ritats in för varje dag, antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen när månen står som närmast en planet har ritats ut extra och markerats med namnet på planeten.


1–8 juni: Månen rör sig från djurkretsens norra del i Tvillingarna ner till Jungfrun. Månen tilltar och kan ses på kvällshimlen. Månen passerar den 1:e nära Jupiter och den 5:e är månen halv kommande. Den 7:e finns månen nära Mars.
Övergången mellan det grå och det blå kan tolkas som horisonten mot nordväst och väster i skymningen.
Det grå området, som markerar stjärnorna som definitivt är osynliga, förflyttas med solen. På denna karta gäller det för början av månaden. I slutet på månaden skulle det ligga betydligt längre åt vänster och det syns på sista kartan längre ner.


9–16 juni: Månen är på väg genom djurkretsens södra del mellan Jungfrun och Stenbocken. Jordens drabant syns nära Saturnus natten mellan den 10:e och 11.e. Fullmåne inträffar på morgonen den 13:e. Himlens ljusblå färg antyder att det inte blir mörkt på nätterna och de flesta stjärnor syns egentligen inte med blotta ögat.


15–23 juni: Månen färdas från djurkretsens södra del i Stenbocken upp till Väduren. Månen avtar och den 19:e är den halv avtagande. Månen syns vartefter enbart på morgonen och står sedan ganska lågt över horisonten i gryningsljuset. Övergången mellan det grå och det blå till vänster kan tolkas som horisonten mot öster i gryningen.


23–30 juni: Månen rör sig genom djurkretsens norra del från Väduren till Kräftan. Den 24:e och 25:e passerar månens skära förbi Venus som i sin tur är svårt att upptäcka. Bästa tiden för att se månen är vid kl. 03:30. Månen är osynlig den 26:e och den 27:e är det nymåne. Månen dyker upp på kvällshimlen den 29:e igen – men är då troligen svårt att hitta.
Gränsen mellan det grå och det färgglada till höger om solen den 27 juni (tjock gul prick) kan tolkas som horisonten mot nordost i gryningen. Området till vänster om solen kan tolkas som horisonten mot nordväst i skymningen. Som du ser är området nästan symmetrisk kring solen kring den 27 juni då månen står som närmast solen. I början på månaden skulle det ligga symmetrisk kring solens position i Oxen (första gula pricken på den röda linjen till höger om solens position den 27:e), alltså en bra bit till höger om det inritade området (se animationen nedan).


Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag mellan den 1 och 30 juni. Här ser du hur det grå området flyttas och hur månen och planeterna flyttar på sig. Även det grå området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten kan ses ibland även när de befinner sig i det grå området – som t.ex. månen eller Venus. För svaga stjärnor skulle det grå området vara ännu större.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av juni när det är som mörkast


Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.

Nätterna är så pass ljusa att det bara syns ett fåtal stjärnor när det är som mörkast en bit efter midnatt. Det som dominerar mot sydost är sommartriangeln, som består av Vega i Lyran, Deneb i Svanen och Altair i Örnen. Mot väster syns Arcturus i Björnvaktaren. Karlavagnen, som står högt i nordväst, kan vara svårt att upptäcka för att inte alla dess stjärnor syns. Samma sak gäller för Cassiopeja eller himlens ”W” mittemot på andra sidan polstjärnan (som markerats med två pilar). Lågt i norr ser du troligen Capella, Kuskens ljusaste stjärna. Solen befinner sig rakt nedanför den under horisonten.

Åter till toppen

Solen


Solen rör sig genom Oxen och fortsätter sin färd genom Tvillingarna från och med 21 juni. Solen når sin nordligaste punkt på sin skenbara bana den 21 juni kl 12:51 svensk sommartid. Det är då sommarsolstånd inträffar och den befinner sig 23° 26’ norr om himmelsekvatorn.


Eftersom sommarsolstånd äger rum mitt på dagen så blir det i praktiken två kortaste nätter i år – nämligen natten till den 21:e och natten till den 22:e. Om man bedriver lite hårklyveri så kommer man fram att natten före sommarsolstånd är en aning kortare i landets västra del. I landets östra del är det natten efter sommarsolstånd som är en aning kortare – rent matematisk sett. I Norrköping befinner sig solen 18 timmar och 22 minuter över horisonten och natten varar därmed 5 timmar och 38 minuter – från solnedgång till soluppgång. Dagsljus har vi i 21 timmar och 6 minuter – tiden från när den borgerliga gryningen börjar tills den borgerliga skymningen slutar. Det är också nu som solen rör sig som högst över himlarvalvet. Den står nästan 55 grader över horisonten när den passerar i söder. Tidigaste soluppgången inträffar dock redan runt den 19:e (kl 03:46) och senaste solnedgången först den 23:e (kl 22:08). Detta på grund att solen passerar allt senare i söder.

Åter till toppen

Månen


Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 1 timme och 15 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Mycket djupare än 6 grader hamnar dock solen inte under horisonten (som mest inte ens 8 grader vid sommarsolstånd). Månen, som under andra årstider brukar lysa upp himlen vissa nätter, passerar nu vid fullmåne enbart lågt över horisonten och nätterna är så pass ljusa att månens ljus inte bidrar med så mycket mer. Nätterna är korta och du ser också hur det blir ljusare på morgonsidan, när den borgerliga gryningen börjar (ljusblå punkter) och när solen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har).


Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 50 grader – så ibland drar månen samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.


Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. I stort sett kan du se månen mellan den 1:e och 15:e efter solnedgången. Månen står för det mesta inte särskilt högt över horisonten.


Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten. Skulle du alltså vara vaken då, så kan du se månen ungefär mellan den 4:e och 19:e. Månen står för det mesta ganska lågt över horisonten – som högst blir det omkring 10 grader runt den 12:e.


Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. I stort sett kan du se månen mellan den 11:e till den 23:e före soluppgången och månen står mestadels inte särskilt högt över horisonten.

Åter till toppen

Merkurius


Merkurius rör sig allt långsammare genom Tvillingarna. Solsystemets innersta planet blir stillastående den 7:e och rör sig därefter retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom djurkretsen. Merkurius strävar mot sydligare trakter och hamnar mellan den 12:e och 21:e i stjärnbilden Orions norra del. Därefter fortsätter den lilla planeten genom Oxen där den nästan blir stillastående i slutet på månaden. Vinkelavståndet till solen minskar från 21 till ca 4 grader den 19:e då Merkurius står i undre eller nedre konjunktion med solen. Därefter ökar vinkelavståndet (elongationen) till solen snabbt till 15 grader i slutet på månaden. Den lilla planetens ljusstyrka minskar från magnitud +1,2 till ungefär 6:e magnitud vid den undre konjunktionen den 19:e och ökar därefter igen till ca +2,5 fram till slutet av månaden och dess skenbara diameter är som störst 12 bågsekunder.


Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Nu kan du kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Kolla helt enkelt på den breddgraden du bor på. Denna månad finns det dock inte mycket att titta på – Merkurius är osynlig från norra Europa.


Merkurius går ner senare än solen fram till mitten av månaden. Problemet är dock den långa skymningen och att Merkurius blir allt ljussvagare. Med blotta ögat går det inte längre att se den solnära planeten och även med kikare blir det troligen svårt att få syn på den.

Åter till toppen

Venus


Venus rör sig norrut genom Väduren och når Oxen den 17:e. Vinkelavståndet till solen minskar från 37 till 30 grader. Morgonstjärnans skenbara diameter minskar från 14 till 12 bågsekunder. Venus ljusstyrka avtar något från -4,0 till -3,9.


Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Du ser att förhållanden är ganska ogynnsamma. Morgonstjärnan syns halvbra från södra Sverige och dålig eller inte alls från landets norra del. Förhållanden blir lite bättre i slutet på månaden.


Grafiken visar Venus position på himlen mot ostnordost strax före soluppgången (typ 20 minuter innan solen går upp). Morgonstjärnan befinner sig då ganska lågt över horisonten och är svårt att hitta utan kikare. Men förhållanden blir bättre mot slutet av månaden och det ska vara något lättare att hitta Venus då.


Visibilitetsdiagrammet visar att Venus går upp mindre än en timme före solen i början på månaden. Bästa tiden för att leta upp Venus med hjälp av en kikare är då vid kl. 03:30. I slutet på månaden går morgonstjärnan upp drygt 1 ½ timmar före solen. Då ska det gå att se Venus mellan kl. 02:45 och 03:15.


Grafiken visar himlen mot ostnordost på morgonen den 24:e och 25:e kl. 03:30. Månens skära finns den 24:e en bit till höger om Venus. Morgonen därpå står månens smala skära en bit till vänster snett nedanför morgonstjärnan. Den 25:e är det också ungefär denna tidpunkt som är bäst för att leta upp månens skära. Observationsmöjligheterna klassas som att det ska kunna gå att hitta månen vid bra väderförhållanden. Jag rekommenderar kikare för att hitta den.

Åter till toppen

Mars


Mars rör sig söderut genom Jungfrun och deklinationen avtar från -3 ½ grader till -7 ½ grader. Detta betzder att vår röda grannplanet befinner sig drygt 7 grader söder om himmelsekvatorn i slutet av månaden. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 120 till 99 grader under månadens lopp. Mars ljusstyrka minskar från magnitud -0,5 till 0,0. Den lilla Marsskivans diameter minskar från 12 till 9 ½ bågsekunder.


Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja! Mars syns denna månad allt sämre från södra Sverige och inte alls från landets norra del. I slutet av månaden blir det ganska svårt att hitta Mars även från mellersta Sverige.


Grafiken visar Mars position vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (alltså ca 75 minuter efter solnedgången). Mars står allt lägre över horisonten mot sydväst. Samtidigt avtar dess ljusstyrka vilket gör det ytterligare lite svårare att hitta Mars i slutet på månaden.


Av visibilitetsdiagrammet framgår att Mars går ner vid kl. 02:30 i början på månaden och redan före kl. 01 i slutet. Detta betyder att du kan se Mars i ca 3 ½ timmar i början på månaden medan det förblir bara en timme i slutet – bästa tiden är då vid kl. 23:30.


Grafiken visar Mars, månens och Spicas position på kvällen den 7:e kl. 23:45. Månen finns snett nedanför Mars och båda bildar en långdragen triangel tilsammans med Spica.

Åter till toppen

Jupiter


Jupiter rör sig sakta söderut genom Tvillingarna. Vinkelavståndet till solen minskar från 40 till 18 grader. Ljusstyrkan avtar från magnitud -1,9 till -1,8 och Jupiters skenbara diameter avtar från 33 till 32 bågsekunder.


Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Jupiter avslutar sin kvällsvisibilitet i hela landet. I början på månaden är den redan osynlig från nordligaste Sverige och mot slutet av månaden syns den inte heller mer från landets sydligaste del.


Grafiken visar Jupiters position strax efter solnedgången (ca 30 minuter efter att solen har gått ner). Solsystemets största planet står redan ganska lågt över horisonten mot västnordväst i början på månaden och befinner sig nära horisonten i slutet.


Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter går ner före kl. 01 i början på månaden och vid 23-tiden i slutet. Alldeles i början på månaden är det även för ovana observatörer inga större problem att hitta gasjätten på himlen. Men förhållanden försämras avsevärd med varje kväll som går och efter den 10:e blir det redan ganska svårt att hitta Jupiter. Vana observatörer hittar den kanske fram till mitten av månaden och möjligen några dagar till med hjälp av en kikare. Därmed avslutar Jupiter sin kvällsvisibilitet och återkommer på morgonhimlen i augusti. Då kommer både Venus och Jupiter att pryda gryningshimlen.


På kvällen den 1:e syns månens skära snett nedanför Jupiter. Solsystemets största planet befinner sig nedanför tvillingparet Castor och Pollux. Även Merkurius position har antyds strax över horisonten mot nordväst. Den syns dock enbart i kikaren – om överhuvudtaget…


På kvällen den 29:e ska man kunna hitta rent teoretiskt strax efter solnedgången. Bästa tiden ska vara kl. 22:16. Månen står då dock bara strax ovanför horisonten. Kanske lyckas du hitta den med kikare direkt efter att solen har gått ner. Men tittar inte mot skyn innan solen har gått ner så att du inte råka få solen in i kikaren. Möjligen lyckas du även hitta Jupiter med hjälp av kikaren men det är ytterst tveksamt.

Åter till toppen

Saturnus


Saturnus rör sig retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Vågen. Ringplaneten befinner sig ca 15 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 158 grader till 128 grader under månadens lopp. Saturnus ljusstyrka minskar något från magnitud +0,2 till +0,4 och dess skenbara diameter mäter ca 18 bågsekunder. Ringarnas öppning minskar något till ungefär 21 grader.


Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte . Rött betyder nej, grönt betyder ja. Saturnus syns halvbra från Götaland och ganska dåligt från Svealand. Dessutom försämras förhållanden något under månadens lopp. Från norra Sverige syns ringplaneten inte alls.


Grafiken visar Saturnus och Mars position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ca 75 minuter efter solnedgången). Saturnus finns då först mot söder och i slutet av månaden mer mot sydväst och inte särskilt högt över horisonten. Mars kan du hitta till vänster om Saturnus i sydväst.


Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus syns större delen av de allt kortare nätterna i början på månaden och ringplaneten passerar som högst ca drygt 16 grader i söder strax efter kl. 23. I slutet på månaden går Saturnus ne redan strax före kl. 02. Den syns då under två timmar på en ganska ljus himmel.


Grafiken visar Saturnus och månens position på himlen sent på kvällen den 10:e. Månen står snett nedanför till vänster om Saturnus. Antares, Skorpionens ljusaste stjärna, syns lågt över horisonten mot söder.

Åter till toppen

Uranus



Uranus rör sig sakta norrut genom Fiskarna och planeten finns ca 5 grader norr om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar från 55 till 83 grader under månadens lopp. Uranus ljusstyrka ökar något från magnitud +5,9 till +5,8 och dess skenbara diameter ligger runt 3,5 bågsekunder.


Uranus går upp vid kl. 02:30 i början på månaden och ca 2 timmar tidigare i slutet. Himlen är dock alldeles för ljust för att kunna se den. Uranus förbli osynlig till ungefär mitten på juli.

Åter till toppen

Neptunus



Neptunus står och stampar mitt i Vattumannen, ca 9 ½ grader söder om himmelsekvatorn. Neptunus byter färdriktning den 10:e och rör sig därefter retrograd, dvs. mot solens rörelse. Vinkelavståndet mellan solsystemets numera yttersta planet och solen ökar från 93 till 122 grader under månadens lopp. Neptunus ljusstyrka ligger runt magnitud +7,9 och dess skenbara diameter uppgår till runt 2,3 bågsekunder.


Neptunus går upp vid 02-tiden i början på månaden och vid midnatt i slutet. Himlen är alldeles för ljust under de korta sommarnätterna. Neptunus förblir osynlig fram till mitten på juli.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 10 maj 2014.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus

André Franke