Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.

Månens position har ritats in för varje dag, antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen när månen står som närmast en planet har ritats ut extra och markerats med namnet på planeten.


1–8 augusti: Månen rör sig från Jungfrun till djurkretsens sydligaste del i Skytten. Den passerar Mars den 3:e och Saturnus den 4:e då samtidigt är halv kommande.
Övergången mellan det grå och det blå kan tolkas som horisonten mot sydväst i skymningen.
Det grå området, som markerar stjärnorna som definitivt är osynliga, förflyttas med solen. På denna karta gäller det för början av månaden. I slutet på månaden skulle det ligga betydligt längre åt vänster.


9–16 augusti: Månen är på väg norrut från Stenbocken till Fiskarna och Väduren. På kvällen den 10:e är det fullmåne.


17–24 augusti: Månen passerar djurkretsens nordligaste del på sin väg från Väduren till Kräftan. Den är halv avtagande den 17:e och passerar nära Jupiter den 23:e och nära Venus den 24:e. Konjunktionen med Jupiter är lätt att se medan konjunktionen med Venus blir en liten utmaning. Bästa tiden är strax efter kl. 05 för att kunna hitta månens smala skära.
Övergången mellan det grå och det blå kan tolkas som mot öster eller nordost i gryningsljuset.


24–31 augusti: Månen rör sig från djurkretsens norra del i Kräftan till sydligare trakter i Vågen. Den 25:e är det nymåne. Först på kvällen den 28:e kan månens skära hittas vid eller strax efter solnedgången. Den 31:e finns månen nära Saturnus.
Gränsen mellan det grå och det färgglada till höger om solen den 25 augusti (tjock gul prick) kan tolkas som horisonten mot nordost i gryningen. Området till vänster om solen kan tolkas som horisonten mot nordväst eller väster i skymningen. Som du ser är området nästan symmetrisk kring solen kring den 25 augusti då månen står som närmast solen. I början på månaden skulle det ligga symmetrisk kring solens position i Kräftan (första gula pricken på den röda linjen till höger om solens position den 26:e), alltså en bra bit till höger om det inritade området (se animationen nedan).


Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag mellan den 1 och 31 augusti. Här ser du hur det grå området flyttas och hur månen och planeterna flyttar på sig. Även det grå området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten kan ses ibland även när de befinner sig i det grå området – som t. ex.. månen eller Venus. För svaga stjärnor skulle det grå området vara ännu större.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av augusti när det är som mörkast


Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.

Nätterna blir allt mörkare och strax efter mitten av månaden blir det åter igen riktigt mörkt mitt i natten. Därmed dyker allt fler stjärnor upp på himlen. Det som dominerar mot sydväst är sommartriangeln. Den består av stjärnorna Deneb i Svanen (Cyg), Vega i Lyran (Lyr) och Altair i Örnen (Aql). Karlavagnen (UMa) hittar du mot norr. Cassiopeja (Cas) eller himlens ”W” finns nästan mittemot på andra sidan Polstjärnan högt på himlen mot öster. Lågt mot nordnordost syns Capella, Kuskens (Aur) ljusaste stjärna. Mot sydost hittar du Pegasuskvadraten (Peg).
För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig används de astronomiska förkortningarna på stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis CMi för det latinska uttrycket Canes Minor – vilket betyder Lilla hunden.

Åter till toppen

Solen


Solen som befinner sig mitt i stjärnbilden Kräftan i början på månaden färdas nu allt snabbare söderut. Den når Lejonet den 11 augusti. I slutet på månaden står solen bara 8 ½ grader norr om ekvatorn, vilket är 10 grader sydligare än i början på månaden. Detta märks tydligt på både att banan över himlavalvet blir allt lägre och att dagarna blir kortare i allt snabbare takt.


Till en början når solen drygt 49 grader över horisonten men vid månadsskiftet augusti/september blir det bara 40 grader. Solnedgångarna tidigareläggs från ca kl. 21:15 till kl. 20:00 och soluppgångarna försenas från kvart i fem till strax före kl. 06. Därmed minskar dagens längd med nästan 2 ½ timmar.


Grafiken visar dagens längd i timmar för norra Europa den 15 augusti. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, dvs. tiden från soluppgång till solnedgång.
Dagen är lite drygt 15 timmar lång i sydligaste Sverige och nästan 18 timmar lång i nordligaste Sverige.


Grafiken visar antal timmar med dagsljus för norra Europa den 15 augusti. Det är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än -6 grader på himlen. Rent praktiskt avser detta tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.
I sydligaste Sverige har man omkring 16 ½ timmar med dagsljus medan man i nordligaste Sverige har 21 ½ timmar – alltså upp till 5 timmar mer.

Åter till toppen

Månen


Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 50 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen varar allt kortare och slutar ca 1 timme och 40 minuter efter solnedgången i slutet på månaden. Nätterna blir allt mörkare och tidiga på morgonen den 18:e (vid 01-tiden) hamnar solen för första gången mer än 18 grader under horisonten igen – den astronomiska skymningen slutar igen. Därmed börja de riktig mörka nätterna igen som tillåter observationer av mycket svaga himmelsobjekt igen. Eftersom även månen drar en högre bana över himlen vid fullmåne runt den 10:e så blir dess ljus allt mer påtaglig när den väl lyser på himlen nattetid. När den första riktigt mörka natten inträffar så lyser månen upp natten fortfarande och månljuset stör observationer i alla fall även på morgonen den 19:e. Diagrammet visar också hur det blir ljusare på morgonsidan, när den astronomiska, nautiska och borgerliga gryningen börjar och när solen slutligen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.


Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 50 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.


Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. I stort sett kan du se månen fram till den 13:e efter solnedgången och åter den 30:e och 31:e. Månen står för det mesta ganska lågt över horisonten.


Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten. Skulle du alltså vara vaken då, så kan du se månen ungefär mellan den 7:e och 19:e. Månen står för det mesta rätt lågt eller halvhögt över horisonten – som högst står den runt den 13:e.


Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. I stort sett kan du se månen från och med den 10:e till den 24:e före soluppgången och månen står tidvis ganska högt över horisonten, särskilt kring den 17:e.

Åter till toppen

Merkurius


Merkurius färd starta i Kräftan. Den rusar genom Lejonet mellan den 10:e och 29:e och fortsätter sydvart genom Jungfrun. Vinkelavståndet till solen minskar från 9 till ca 2 grader kring den 8:e då den lilla planeten befinner sig i övre konjunktion med solen (bortom solen). Därefter ökar elongationen (vinkelavståndet till solen) till nästan 20 grader i slutet på månaden. Den lilla planetens ljusstyrka ökar till magnitud -2,1 vid konjunktionen med solen och avtar därefter till -0,2 fram till slutet av månaden. Dess skenbara diameter mäter ca 5 bågsekunder.


Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Kolla helt enkelt på den breddgraden du bor på. Denna månad finns det dock inte mycket att titta på – Merkurius är osynlig från norra Europa.


Merkurius går upp tidigare än solen alldeles i början på månaden och den går ner ungefär en halv timme efter solnedgången större delen av månaden. Att det inte blir någon kvällsvisibilitet beror på att Merkurius står betydligt sydligare än solen i djurkretsen. Solsystemets innersta planet drar en lägre bana och går därför ner bara en kort stund efter solen trots att den passerar ungefär 1 timmar senare än solen i söder i slutet på månaden.

Åter till toppen

Venus


Venus lämnar Tvillingarnas stjärnbild den 10:e och fortsätter sin skenbara färd genom Kräftan. Den 27:e är morgonstjärnan framme i Lejonet. Vinkelavståndet till solen minskar från 23 till 15.5 grader. Morgonstjärnans skenbara diameter minskar från 11 till 10 bågsekunder. Venus ljusstyrka ökar något från magnitud -3,8 till -3,9.


Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Förhållanden är halvbra i stora delar av landet, i landets södra del till och med bra – men även i Götaland försämras förhållanden i slutet på månaden för att Venus närmar sig solen.


Visibilitetsdiagrammet visar att Venus går upp vid kl. 02:30 i början på månaden och vid kl. 04:15 i slutet – ungefär vid den nautiska gryningens början. Eftersom även soluppgångarna försenas så förkortas observationstiden inte lika snabbt. Du kan se morgonstjärnan i drygt 1 ½ timmar i början på månaden och ungefär i 1 timme i slutet.


Grafiken visar Venus position på himlen mot ostnordost ungefär 20-30 minuter före soluppgången (när solen befinner sig 3 grader under horisonten). Morgonstjärnan befinner sig inte speciellt högt över horisonten, som mest 11 grader kring den 3:e. Mot slutet på månaden står den allt lägre över horisonten. Även Jupiter dyker nu upp på morgonhimlen igen. Den syns dock sämre för att den är ljussvagare än Venus. Som närmast varandra står de två ljusaste planeterna den 18:e.


Animeringen visar morgonhimlen mot ostnordost vid den borgerliga gryningens början mellan den 9 augusti och slutet på månaden. Det är alltså ungefär 50 minuter innan solen går upp. Jupiter dyker upp på morgonhimlen och syns allt bättre medan Venus syns rätt bra hela tiden – men den står senare i månaden allt lägre över horisonten. Båda planeter närmar sig varandra, står som närmast den 18:e och därefter ökar avståndet mellan dem ganska snabbt igen. Missar inte årets händelse!


Grafiken visar en förstoring av himlen runt Venus vid den borgerliga gryningens början. Venus finns i mitten och man ser hur Jupiter rör sig i förhållande till Venus. Egentligen är det ju Venus som rusar förbi den långsamma gasjätten. Men eftersom Venus går lättare att hitta så är det nog enklast att utgår från morgonstjärnan för att leta upp Jupiter i förhållande till den. Utsnittet är ca 5 grader stort och motsvara ungefär det man ser i vanliga kikare.


Grafiken visar himlen mot ostnordost på morgonen den 18:e. Venus och Jupiter står mycket nära varandra – bara 0,2 grader skiljer de åt – och det är mindre än halva månskivans diameter!. Vid denna tidpunkten syns kanske även Tvillingparet Castor och Pollux fortfarande på himlen men de håller på att blekna snabbt i gryningsljuset.


Grafiken visar himlen mot ostnordost på morgonen den 23:e kl. 04:20. Intill Venus och Jupiter syns månens smala skära. Den står i sin tur nästan i rak linje med tvillingparet Castor och Pollux, som befinner sig en bra bit högre upp på himlen. Säkert en vacker vy och värt besväret att ta sig ur sängen vid fyra-snoret.


Grafiken visar himlen mot ostnordost på morgonen den 23:e och 24:e kl. 05:00. Månens skära finns den 24:e en bit till höger om Jupiter. Morgonen därpå står månens mycket smala skära en bit nedanför Jupiter och snett nedanför till höger om morgonstjärnan. Den 24:e syns månen bäst strax efter kl. 05 – men då håller Jupiter redan på att blekna i gryningsljuset. Så det blir nog svårt att se alla tre samtidigt. Månens skära är inte heller så där enkelt att hitta – men Venus och Jupiter visar vägen. En kikare kan vara bra till hands även om observationsmöjligheterna för den smala skäran klassas som att det ska kunna gå att hitta månen vid bra väderförhållanden med blotta ögat.

Åter till toppen

Mars


Mars rör sig söderut genom Jungfrun och når Vågen den 10:e. Deklinationen (vinkelavståndet från himmelsekvatorn) ändras från -13 ½ grader till -19 ½ grader. Därmed befinner sig vår röda grannplanet i slutet på månaden redan lika sydlig som solen kring den 20 november. Vinkelavståndet till solen minskar från 85 till 73 grader under månadens lopp. Mars ljusstyrka minskar från magnitud +0,4 till +0,6. Den lilla Marsskivans diameter minskar från ca 8 till ca 7 bågsekunder.


Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mars är denna månad i princip osynlig från norra Europa. Från sydligaste Sverige syns den ganska dålig – det vill säga vana observatörer kan lyckas hitta den vid bra förhållanden och troligen bara med hjälp av kikaren.


Grafiken visar Mars och Saturnus position vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (alltså ca 50 minuter efter solnedgången). Mars står då redan nära horisonten mot sydväst. Samtidigt avtar dess ljusstyrka vilket gör det i princip omöjligt att hitta den röda planeten.


Av visibilitetsdiagrammet framgår att Mars går ner i skymningen – vid kl. 22:45 i början på månaden och redan strax efter kl. 21 i slutet. I praktiken är Mars osynlig för blotta ögat. Det blir nog också ganska svårt även för mer vana observatörer att hitta den med hjälp av kikaren.


Grafiken visar Mars, månens och Saturnus position på kvällen den 2:e kl. 22:10 och kvällen därpå ungefär vid samma tidpunkt. Den 2:e finns Mars en bit till vänster om månen, den 3:e lite nedanför till höger om månen. Mars syns inte med blotta ögat och Saturnus inte så där jätte bra. Prickarna har förstorats för tydlighetens skull.

Åter till toppen

Jupiter


Jupiter rör sig sakta söderut genom Kräftan. Vinkelavståndet till solen ökar från 5 till 28 grader under månadens lopp. Ljusstyrkan ligger på magnitud -1,8 och Jupiters skenbara diameter ökar från 31 till 32 bågsekunder.


Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Jupiter står alldeles för nära solen i början på månaden och är osynlig. Men avståndet till solen ökar och förhållanden för att kunna se Jupiter på himlen förbättras avsevärd – och det går snabbast i söder. Upp till södra Norrland syns Jupiter till och med bra i slutet på månaden.


Grafiken visar Jupiters och Venus position på morgonhimlen vid den borgerliga gryningens början – ca 50 minuter före soluppgången. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. I början på månaden är Jupiter osynlig och i slutet syns den bra. Venus kan visa vägen till Jupiter. Morgonstjärnan står först snett ovanför gasjätten och till slut snett nedanför. Som närmast varandra befinner sig himlens ljusaste planeter den 18:e.


Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter går upp tidigare än solen – i början på månaden är det dock bara en halvtimme men i slutet redan 3 timmar. Vana observatörer kanske kan hitta solsystemets största planet redan kring den 10:e – en kikare – en kikare kan vara bra till hands. Efter mitten av månaden kan även mer ovana hitta Jupiter. Kring den 15:e är den bästa observationstiden kring kl. 04:15 och kring den 20:e mellan kl. 03:45 och 04:45.


Grafiken visar hur Venus passerar förbi Jupiter i mitten på månaden. Först befinner sig Venus snett ovanför Jupiter till höger och så småningom snett nedanför till vänster om den. Avståndet minskar med ungefär en grad per dag för att sedan öka med ungefär en grad efter den mycket trånga konjunktionen den 18:e.


Vinkelavståndet mellan Venus och Jupiter i grader i mitten på augusti.


Grafiken visar himlen mot öster på morgonen den 18 augusti kl. 04:30. Halvmånen står högt över horisonten mot sydost i närheten av Aldebaran – Oxens ljusaste stjärna. Snett nedanför syns delar av Orion – Betelgeuse och Rigel. Längre mot ostnordost bleknar tvillingparet Castor och Pollux i gryningsljuset och snett nedanför finns Venus och Jupiter mycket nära varandra.


Grafiken visar himlen mot ostnordost på morgonen den 18 augusti kl. 04:30. Venus och Jupiter står ovanligt nära tillsammans.
Lyckas du se det fina paret? Hur länge få vi egentligen vänta att se båda ganska nära tillsammans igen? Denna gång dröjer det inte så länge – nästa tillfälle ges i slutet på juni nästa år – men då står de två nästan dubbelt så långt ifrån varandra. Stora fördelen för alla som inte är så morgonpigga: Konjunktionen syns på sena kvällshimlen.


Venus möter Jupiter den 30 juni 2015 igen.

Åter till toppen

Saturnus


Saturnus rör sig sakta genom Vågen mot sydligare trakter. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 98 grader till 70 grader under månadens lopp. Saturnus ljusstyrka minskar något från magnitud +0,5 till +0,6 och dess skenbara diameter minskar från 17 till 16 bågsekunder. Ringarnas öppning ligger på lite drygt 21 grader och ökar något.


Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte . Rött betyder nej, grönt betyder ja. Saturnus syns halvbra från sydligaste Götaland och ganska dålig från norra Götaland och södra Svealand. Dessutom försämras förhållanden något under månadens lopp. Från norra Sverige syns ringplaneten inte alls.


Grafiken visar Saturnus och Mars position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ca 50 minuter efter solnedgången). Saturnus står allt lägre över horisonten mot sydväst och syns allt sämre. Mars står ännu lägre över horisonten och syns inte alls.


Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går ner vid kl. 23:30 i början på månaden och redan före kl. 22 i slutet. Ringplaneten syns i början på månaden i ungefär 45 minuter från kl. 22:15 till 23:00 men inte särskilt bra. För mer ovana observatörer blir det ganska svårt att hitta Saturnus, särskilt efter mitten av månaden.


Grafiken visar Saturnus och månens position på himlen sent på kvällen den 3:e och 4:e. Månen står snett nedanför till höger om Saturnus den 3 augusti och till vänster om ringplaneten kvällen därpå. Mars position antyds med symbolen till höger om månen den 3:e – med lite tur kan du hitta den med hjälp av en kikare.


Grafiken visar Saturnus och månens position på himlen på kvällen den 31:e strax före kl. 21. Månen står då mycket nära ringplaneten – mindre än månens diameter får plats mellan dem. Nedan får du en skalenlig bild.


Grafiken visar månen och Saturnus position i förhållande till varandra på kvällen den 31:e strax före kl. 21. Avståndet mellan dem och månens diameter är skalenlig.

Åter till toppen

Uranus



Uranus rör sig sakta retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Fiskarna. Planeten finns nästan 6 grader norr om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar från 112 till 143 grader under månadens lopp. Uranus ljusstyrka ökar något från magnitud +5,8 till +5,7 och dess skenbara diameter ligger runt 3,6 bågsekunder.


Uranus går upp vid kl. 22:30 i början på månaden och redan vid 20:30 i slutet. Ungefär en timme efter att Uranus har gått upp kan du försöka att leta upp den. Bästa tiden är vid 01-tiden i början på månaden då det är som mörkast och Uranus har kommit upp en bit högre över horisonten. I slutet på månaden är möjligheterna som bäst när den passerar som högst i söder vid 03-tiden. Det är då det fortfarande är helt mörkt ute så att du kan försöka att hitta den även med blotta ögat. Månens ljus stör tidvis mellan den 7:e och 18:e.

Åter till toppen

Neptunus



Neptunus rör sig retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Vattumannen. Solsystemets numera yttersta planet befinner sig nästan 10 grader söder om himmelsekvatorn i slutet på månaden. Vinkelavståndet till solen ökar från 152 till drygt 179 grader den 29:e då solsystemets yttersta planet står i opposition till solen (mittemot solen). Neptunus ljusstyrka ligger runt magnitud +7,8 och dess skenbara diameter uppgår till runt 2,3 bågsekunder.


Neptunus finns över horisonten större delen av nätterna som blir allt längre. Ungefär två timmar efter att den har gått upp kan man försöka att leta upp den. Bästa tiden är dock när den passerar som högst i söder (mellan kl. 02 och 03 i början på månaden och mellan midnatt och kl. 01 i slutet – ca 21 grader över horisonten). Du behöver ha en bra kikare för att kunna se den för solsystemets numera yttersta planet är ganska ljussvag. Månens ljus stör ungefär mellan den 7:e och 18:e.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 15 juli 2014.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus

André Franke