Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.

Månens position har ritats in för varje dag, antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen när månen står som närmast en planet har ritats ut extra och markerats med namnet på planeten.


1–8 oktober: Månen rör sig från djurkretsens sydligaste del i Skytten till Fiskarna. Månen är halv kommande den 1:e och tilltar vidare. Mitt på dagen den 8:e inträffar fullmåne. Men eftersom en full belyst måne bara kan ses på natten så har vi i praktiken två nätter med en nästen hel belyst måne – natten till den 8:e och natten till den 9:e.


9–16 oktober: Månen är på väg norrut från Fiskarna till Oxen och Tvillingarna – djurkretsens nordligaste del med andra ord. Till en början är månen nästan full belyst men den avtar och den 15:e är den halv avtagande. Månen syns då bäst på morgonen.


17–24 oktober: Månen rör sig från Kräftan till sydligare trakter Vågen. Månen avtar och passerar förbi Jupiter den 18:e. Månen avtar och dess smala skära kan ses en sista gång den 22:e i gryningen. Sent på kvällen den 23:e inträffar nymåne.
Övergången mellan det grå och det blå till höger om solen (lite tjockare gul prick) kan tolkas som horisonten mot öster i gryningsljuset. Åt andra hållet motsvarar det horisonten mot väster i skymningen. Området är symmetriskt kring solens position vid nymåne (23:e).
Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. På denna karta gäller det alltså mer i slutet på månaden. I början på månaden skulle det ligga betydligt längre åt höger, symmetrisk kring solens position den 1:e (gula pricken direkt ovanför månens position den 22:e). Se animationen nedan.


24–31 oktober: Månen rör sig genom djurkretsens sydligaste del från Vågen till Stenbocken och norrut till Vattumannen. Månen tilltar och dess tunna skära ska kunna ses på kvällen den 25:e för första gången – vid bra förhållanden. Månen passerar ovanför Mars den 28:e och med lite tur lyckas du hitta även den. Den 31:e är månen åter halv tilltagande – för andra gången denna månad.
Gränsen mellan det grå och det färgglada till vänster om solen den 23 oktober (tjock gul prick) kan tolkas som horisonten mot väster eller sydväst i skymningen. Som du ser är området nästan symmetrisk kring solen kring den 23 oktober då månen står som närmast solen. I början på månaden skulle det vara förskjutet åt höger och i slutet mot vänster (se animationen nedan).


Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag mellan den 1 och 31 oktober. Här ser du hur det grå området flyttas och hur månen och planeterna flyttar på sig. Även det grå området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten kan ses ibland även när de befinner sig i det grå området – som t. ex.. månen eller Venus. För svaga stjärnor skulle det grå området vara ännu större.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av oktober när det är som mörkast


Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.

Mitt i natten hittar du Pegasuskvadraten (mellan Peg och And) rätt högt mot sydväst. I väster dominerar sommartriangeln med Deneb i Svanen (Cyg), Vega i Lyran (Lyr) och Altair i Örnen (Aql) – men sistnämnda (sommartriangelns södra spets) är på väg ner och håller snart på att försvinna i horisontdiset. När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Karla Vagnen (UMa) står rätt lågt i norr snett nedan för polstjärnan. Cassiopeja eller himlens ”W” finns rakt över ditt huvud (i mitten av stjärnkartan). Den röda linjen föreställer ekliptikan. Ekliptikan är jordens omloppsbana projicerad på himlen. Längs den rör sig solen (skenbar) och i dess närhet hittar du planeterna. Ekliptikan sträcker sig genom 13 stjärnbilder varav tolv är de kända stjärntecken som används inom astrologin. I regel finns ungefär sex av ekliptikans stjärnbilder över horisonten. Vattumannen (Aqr) med sina mest svaga stjärnor nedanför Pegasus (Peg) håller på att försvinna i horisontdiset i sydväst. Stjärnbilderna Fiskarna (Psc) och Väduren (Ari) finns i söder och nedanför hittar Valfisken (Cet) – en rätt stor stjärnbild. Rätt högt över horisonten mot öster eller sydost hittar du Oxens stjärnbild (Tau) med Aldebaran – Oxens öga. Nedanför dyker Orion (Ori) upp och ovanför ser du Kusten (Aur). På himlen mot öster finns Tvillingarna (Gem) med de ljusa stjärnorna Castor och Pollux. För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig så använder jag de astronomiska förkortningarna på stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis Gem för det latinska uttrycket Gemini – vilket betyder Tvillingarna.

Åter till toppen

Solen


Solen rör sig sydvart genom stjärnbilden Jungfrun, där den befinner sig större delen av månaden. Först alldeles i slutet på månaden når den fram till Vågen. Det sydliga avståndet från himmelsekvatorn blir allt större. Till en början är deklinationen -3 grader, i slutet på oktober -14. Detta har som följd att solen hamnar allt lägre över horisonten när den passerar i söder.

I slutet av månaden kommer den bara 17 grader över horisonten vid lunchtid. Soluppgångarna ändras från strax före kl 07 till strax efter kl 07 och detta tack vare tidsomställningen i slutet på månaden. Däremot blir det mera drastiskt på kvällarna. Solnedgångarna tidigareläggs från kl 18:30 till strax efter kl 16 (!).


Grafiken visar dagens längd i timmar för norra Europa den 15 oktober. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, dvs. tiden från soluppgång till solnedgång (solens överkant avses).
Dagen är ungefär 10 timmar och 30 minuter lång i sydligaste Sverige och mer än en timme kortare längst i norr.


Grafiken visar antal timmar med dagsljus för norra Europa den 15 oktober. Det är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än -6 grader på himlen. Rent praktiskt avser detta tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.
I sydligaste Sverige har man 11 timmar och 45 minuter dagsljus medan man längst i norr har ungefär en halv timme mindre med dagsljus.

Åter till toppen

Månen


Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 40 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen slutar ca 90 minuter efter solnedgången (mellanblå punkter) och den astronomiska skymningen slutar ungefär 2 timmar 10 minuter efter att solen har gått ner. Fullmånesnätterna runt den 8:e är rätt ljusa för att fullmånen numera drar ungefär samma bana på natten som solen på försommaren. För övrigt stör månljuset observationer av ljussvaga objekt framför allt på kvällarna mellan den 1:e och 13:e och på morgonen från och med 5:e till och med 18:e. Diagrammet visar också hur det blir ljusare på morgonsidan, när den astronomiska, nautiska och borgerliga gryningen börjar och när solen slutligen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.


Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 49 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.


Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. I stort sett kan du se månen mellan den 3:e och 16:e efter solnedgången och åter mellan den 25:e och 31:e. Månen står för det mesta ganska lågt över horisonten.


Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten. Skulle du alltså vara vaken då, så kan du se månen ungefär från den 3:e till och med den 16:e. Månen står tidvis rätt högt över horisonten – som högst står den runt den 9:e.


Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. I stort sett kan du se månen från och med den 8:e till den 22:e före soluppgången och månen står tidvis högt över horisonten, särskilt kring den 15:e.

Åter till toppen

Merkurius


Merkurius håller till Jungfrun. Drygt 15 grader söder om himmelsekvatorn blir den stillastående den 4:e och rör sig därefter mot solens rörelse. Solsystemets innersta planet står i konjunktion med solen den 16:e och då befinner sig den snabba planeten hitom solen. Merkurius blir åter stillastående innan den rör sig åt rätt håll igen. Då har den också kommit en bra bit närmare himmelsekvatorn och står då bara 5 grader söder om den. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 24 grader i början på månaden till mindre än två grader vid konjunktionen. Fram till slutet på månaden ökar elongationen snabb igen – upp till nästan 19 grader alldeles i slutet på månaden. Den lilla planetens ljusstyrka minskar från magnitud +0,3 till ungefär 6:e magnitud vid konjunktionen. Därefter blir den solnära planeten snabb ljusare och når magnitud -0,6 alldeles i slutet på månaden. Merkurius skenbara diameter ökar från 8 till 10 bågsekunder vid konjunktionen och minskar därefter till 7 bågsekunder.


Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Kolla helt enkelt på den breddgraden du bor på. Merkurius är osynlig större delen av månaden men den blir synlig i slutet på månaden. I landets södra del syns den till och med halvbra – jämförd med andra objekt. Tittar man enbart på Merkurius och dess observationsmöjligheter från norra Europa som är denna morgonvisibilitet en av de bästa. För vana Merkuriusjägare blir det lätt att hitta den solnära planeten och även mer ovana kan denna gång försöka sig på att leta upp den.


Grafiken visar Merkurius position på himlen mot ostsydost vid den borgerliga gryningens början – ca 40 minuter före soluppgången. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Den solnära planeten kommer snabbt upp en bit över horisonten i slutet på månaden och blir dessutom ljusare. Den når som mest nästan 10 grader över horisonten alldeles i början på nästa månad.


Merkurius går upp tidigare än solen från och med 18:e. Den går upp allt tidigare medan solen går upp allt senare. I slutet på månaden går den lilla planeten upp till och med 2 timmar före solen. Tänk på att vi går över till vintertid den 27:e. Fram till dess är det den övre tidsskalan du ska använda dig av och från och med 27:e gäller klockslagen som anges i nedre delen av diagrammet. Du ser att Merkurius syns förhållandevis bra vid 6-tiden alldeles i slutet på månaden. Om du aldrig har sett solsystemets innersta planet så kan det vara ett bra tillfälle för att ta chansen.


Grafiken visar himlen på morgonen den 30:e mot öster och sydost. Högt på himlen mot sydost hittar du Jupiter – som är det ljusaste objektet på himlen just då. Snett nedanför ser du Regulus – Lejonets ljusaste stjärna. En av våra ljusaste stjärnor – Arcturus – hittar du en bit lägre över horisonten mot öster. Åt ostsydost hittar du Merkurius, som befinner sig inte speciellt högt över horisonten.


Om du vill veta var du ska leta efter Merkurius så kan du gå ut drygt en vecka tidigare och hålla utkik efter månens smala kära. Grafiken visar himlen på morgonen den 21:e och 22:e kl. 06:45. På morgonen den 22:e står månen ungefär på exakt samma ställe som Merkurius på morgonen den 30:e.

Åter till toppen

Venus


Venus är på väg mot sydligare trakter genom Jungfrun och når Vågen den 30:e. I början på månaden befinner sig vår inre grannplanet nära himmelsekvatorn och i slutet på månaden står den ca 14 grader söder om den. Vinkelavståndet till solen minskar från 7 grader till ca 1 grad runt den 25:e. Venus står denna dag i övre konjunktion med solen, dvs. den befinner sig bortom solen. Fram till slutet av månaden ökar elongationen bar något till 2 grader för solen och Venus färdas med nästan samma hastighet genom djurkretsen. Venus skenbara diameter ligger på runt 10 bågsekunder och dess ljusstyrka ökar en aning till magnitud -4,0.


Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Förhållanden är dåliga eller snarare sagt Venus går troligen inte alls mer att se med blotta ögat för att den börjar hamna för nära solen.


Grafiken visar Venus position på himlen mot öster ungefär 20 minuter före soluppgången (när solen befinner sig 3 grader under horisonten). Morgonstjärnan befinner sig ganska lågt över horisonten och står allt lägre för varje morgon som går. Rent teoretiskt ska det kunna vara möjligt att se morgonstjärnan med blotta ögat alldeles i början på månaden – i alla fall för vana observatörer. Med hjälp av en kikare kan entusiaster försöka leta upp Venus en bit in i månaden. Alla andra får vänta tills årsskiftet när Venus dyker upp som aftonstjärna igen. OBS: Använd kikaren bara så länge som solen står fortfarande under horisonten – annars är risken för stor att du får solen in i synfältet på den vilket inte är bra för dina ögon!


Visibilitetsdiagrammet visar att Venus går upp ungefär trekvart före solen alldeles i början på månaden och den bästa tiden är typ 20 minuter före soluppgången för att kunna leta upp morgonstjärnan. Förhållanden blir allt svårare och i praktiken är Venus osynlig för alla icke-entusiaster för att den hamnar för nära solen. Vi får tacka för denna morgonföreställningen och grannplaneten återkommer med en kvällsföreställning som börjar i slutet på året.

Åter till toppen

Mars


Mars passerar Ormbäraren fram till den 21:e och fortsätter därefter sin skenbara färd genom Skytten. Strax före månadsskiftet når vår röda grannplanet sin sydligaste position: Den står då nästan 25 grader söder om himmelsekvatorn – deklinationen blir -24,95 grader. Mars drar därmed än ännu lägre bana på himlen än solen vid vintersolstånd. Vinkelavståndet till solen minskar sakta från 64 till 56 grader under månadens lopp. Mars ljusstyrka minskar från magnitud +0,8 till +0,9. Den lilla Marsskivans diameter mäter ca 6 bågsekunder.


Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mars är denna månad osynlig från stora delar av landet. Längst i söder förbättras förhållanden sakta så att det blir möjligt att kunna leta upp Mars från Götaland igen. För det mesta syns den ganska dålig – det vill säga vana observatörer kan lyckas hitta den vid bra förhållanden och troligen bara med hjälp av kikaren. Allra längst i söder blir det efterhand lättare att hitta Mars.


Grafiken visar Mars position vid den borgerliga skymningens slut (ca 40-45 minuter efter att solen har gått ner). Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Vår röda grannplanet står då redan nära horisonten mot sydsydväst. Vid denna tidpunkt är det fortfarande för ljust för att kunna se den – först lite senare är det troligen mörkt nog för att den kunna upptäckas – men då står den alldeles för lågt över horisonten – åtminstone i början på månaden.


Av visibilitetsdiagrammet framgår att Mars går ner i skymningen – vid kl. 20:00 i början på månaden och strax före kl. 18:30 i slutet på månaden. Nedgångarna sker egentligen bara en drygt halvtimme tidigare under månadens lopp men eftersom vi övergår mot vintertid så sker det skenbar ett större hopp. Eftersom solnedgångarna förskjuts med nästan 1 ½ timmar under samma period (2 ½ timmar om vi tar hänsyn till övergången från sommar- till vintertid på morgonen den 27:e) – så förbättras förhållanden. Så i slutet på månaden ska man kunna hitta Mars typ en timme efter solnedgången med blotta ögat – men en kikare kan vara bra till hands när man letar upp den.


Grafiken visar Mars och månens position på kvällen den 28:e kl. 17:20. Mars står då en bit nedanför månen (strax nedanför symbolen för Mars). Mars kan vara svårt att hitta – särskilt för ovana observatörer – men hjälp av en kikare ska det inte vara något problem.

Åter till toppen

Jupiter


Jupiter rör sig sakta söderut genom Kräftan och når Lejonet den 14:e. Vinkelavståndet till solen ökar snabbt från 52 till 78 grader under månadens lopp. Ljusstyrkan ökar något från magnitud -1,9 till -2,1 och Jupiters skenbara diameter ökar från 34 till drygt 36 bågsekunder.


Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. I takt med att Jupiter kommer längre ifrån solen så syns den allt bättre på himlen. Solsystemets största planet syns bra eller efterhand mycket bra från hela landet. Detta betyder att till och med icke astronomisk intresserade personer kan komma att reagera på den – när de ser denna ljusa pricken högt på himlen när de ger sig iväg till jobbet på morgonen i gryningen.


Grafiken visar Jupiters och Merkurius position på morgonhimlen mot sydost vid den borgerliga gryningens början – ca 40 minuter före soluppgången. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Jupiter finns högt på himlen medan Merkurius dyker upp i slutet på månaden nära horisonten. Solsystemets största planet finns först mot ostsydost och senare mot söder.


Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter går upp allt tidigare – i början på månaden vid kl. 01:30 och i slutet på månaden redan vid 23-tiden – tack vare övergången till vintertiden. I detta diagram syns övergången till vintertid tydligt i och med att den tjocka midnattslinjen flyttar på sig natten mellan den 26:e och 27:e. Det är förstås inte helt korrekt för klockorna ställs om ju först kl. 03 samma natt. Då blir det kl. 02 igen för andra gången under samma natt – men detta skulle bli svårt att få med det i grafiken… Jupiter syns alltså större delen av efternatten och står högt på himlen när den bleknar i gryningsljuset strax före soluppgången. Alldeles i slutet på månaden står gasjätten mot söder – ca 47 grader högt över horisonten.


Grafiken visar himlen mot öster på tidiga morgonen den 18:e vid kl. 04. Jupiter står en bra bit över horisonten och den får sällskap av månens skära. Månen står snett nedanför till höger om Jupiter. Båda bildar en fin triangel tillsammans med Regulus – Lejonets ljusaste stjärna.

Åter till toppen

Saturnus


Saturnus rör sig sakta genom Vågen mot sydligare trakter. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 43 grader till 16 grader under månadens lopp. Saturnus ljusstyrka ligger runt magnitud +0,6 och dess skenbara diameter mäter ca 15 bågsekunder.


Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte . Rött betyder nej, grönt betyder ja. Saturnus syns inte längre från norra Europa. Man får bege sig till allt sydligare trakter för att fortfarande kunna se den.


Grafiken visar Saturnus position på himlen strax efter solnedgången. Redan då står ringplaneten så pass lågt att den hunnit gå ner innan det är tillräckligt mörkt för att man skulle kunna ha sett den.


Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går ner ungefär kl. 19:45 i början på månaden och redan före kl. 17 i slutet (i samband med övergången till vintertid). Ringplaneten är osynligt för blotta ögat för att den går ner för tidigt i skymningen.


Grafiken visar Saturnus och månens position på himlen på kvällen den 25:e vid kl. 17:45 mot sydväst. Det är teoretiskt bästa tiden för att kunna få syn på månens smala skära med blotta ögat vid bra förhållanden – en kikare kan faktiskt vara bra till hands för att leta upp månen. Har du en bra kikare, så hinner du kanske även se Saturnus som finns direkt till vänster om den – men det är ganska tveksamt för båda står redan ganska nära horisonten. Klar luft från ishavet är nästan ett måste.

Åter till toppen

Uranus



Uranus rör sig sakta retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Fiskarna. Planeten finns ca 5 grader norr om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar från 173 till nästan 180 grader den 7:e då den står i opposition till (mittemot) solen. Därefter avtar elongationen snabbt till 155 grader fram till slutet av månaden. Uranus ljusstyrka ligger runt magnitud +5,7 och dess skenbara diameter mäter ca 3,7 bågsekunder.


Uranus står över horisonten i stort sett hela natten. Först i slutet på månaden drar den sig tillbaka från morgonhimlen. Den går ner vid soluppgången kring den 9:e och redan före kl. 05 i slutet på månaden. Ungefär två timmar efter att solen har gått ner kan man börja att leta upp Uranus. Bästa tiden är förstås när den passerar som högst över horisonten i söder – vilket sker vid 01-tiden i början på månaden och redan vid 22-tiden i slutet på månaden. Det är då du kan försöka att hitta den även med blotta ögat förutsatt att du inte har några störande ljuskällor i närheten och att himlen verkligen en klar. Månens ljus stör tidvis mellan den 1:e och 18:e – på kvällen dock bara fram till den 14:e – men även från och med 30:e.

Åter till toppen

Neptunus



Neptunus rör sig retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Vattumannen. Solsystemets numera yttersta planet befinner sig drygt 10 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 148 till 117 grader. Neptunus ljusstyrka backar lite från magnitud +7,8 till +7,9 och dess skenbara diameter mäter runt 2,3 bågsekunder.


Neptunus syns bäst på kvällshimlen. Den passerar som högst ca 21 grader över horisonten i söder strax före kl. 23 i början på månaden och redan före kl. 20 i slutet. Solsystemets numera yttersta planet går ner strax före kl. 04 i början på månaden och redan före kl. 01 i slutet. Ungefär två timmar efter att solen har gått ner kan man försöka att leta upp den ljussvaga planeten med hjälp av en bra kikare eller ett mindre teleskop. 2 timmar innan den går ner kan man stryka Neptunus från observationslistan. Månens ljus stör ungefär mellan den 1:e och 18:e, på kvällen dock bara fram till den 15:e och åter från och med 30:e.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 12 september 2014.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus

André Franke