Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.

Månens position har ritats in för varje dag, antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen när månen står som närmast en planet har ritats ut extra och markerats med namnet på planeten.


1–8 november: Månen rör sig norrut från Vattumannen till Oxen och tilltar. Natten mellan den 6:e och 7:e är den full belyst – det är fullmåne.


9–16 november: Månen rör sig från djurkretsens nordligaste del i Oxen och Tvillingarna ner mot Lejonet och Sextanten. Till en början är månen nästan full belyst men den avtar och den 14:e är den halv avtagande. Den syns då tillsammans med Jupiter högt på morgonhimlen. Båda går dock redan upp sent på kvällen.


16–23 november: Månen rör sig från Sextanten och Lejonet vidare sydvart till Skorpionen och Ormbäraren. Månens skära blir allt smalare och kan ses en sista gång på morgonen den 21:e strax före soluppgången. Den 22:e mitt på dagen inträffar nymåne.
Övergången mellan det grå och det blå till höger om solen (lite tjockare gul prick) kan tolkas som horisonten mot öster eller sydost i gryningsljuset. Åt andra hållet motsvarar det horisonten mot väster eller sydväst i skymningen. Området är symmetriskt kring solens position vid nymåne (22:e).
Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. På denna karta gäller det alltså mer i slutet på månaden. I början på månaden skulle det ligga betydligt längre åt höger, symmetrisk kring solens position den 1:e (gula pricken som i denna grafik lyckas ligga just på gränsen mellan den grå och den blå färgen). Se animationen nedan.


23–30 november: Månen rör sig från djurkretsens sydligaste del i Skytten till Fiskarna. Månens skära passerar Mars på kvällen den 26:e. Månen tilltar och den 29:e är den halv kommande.
Gränsen mellan det grå och det färgglada kan tolkas som horisonten mot väster eller sydväst i skymningen.


Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag mellan den 1 och 30 november. Här ser du hur det grå området flyttas och hur månen och planeterna flyttar på sig. Även det grå området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten kan ses ibland även när de befinner sig i det grå området – som t. ex.. månen eller Venus. För svaga stjärnor skulle det grå området vara ännu större.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av november när det är som mörkast


Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.

Mitt i natten hittar du Pegasuskvadraten halvhögt i väster. Den består egentligen av tre stjärnor som tillhör Pegasus (Peg) och den fjärde uppe till vänster ingår redan i stjärnbilden Andromeda (And). Fiskarna (Psc) hittar du nedanför och till vänster om Pegasuskvadraten. Snett nedanför Fiskarna finns Valfisken (Cet) på väg ner i sydväst. Nedanför Andromeda hittar du Triangeln (Tri) och Väduren (Ari) högt i söder. Följer vi den röda linjen (solens skenbara bana, ekliptikan) så ser vi Oxen (Tau) med stjärnhopen Plejaderna och oxens ögat – Aldebaran. Rakt över ditt huvud (i miten på kartan) hittar du Perseus (Per) och öster om den Kusken (Aur) med en av himlens ljusaste stjärnor – Capella. Mot öster ser du Tvillingarna (Gem) med tvillingparet Castor och Pollux rätt högt över horisonten. Kräftan (Cnc) med sina svaga stjärnor är lite svårare att hitta i öster – särskilt nu när den inte har kommit så där högt över horisonten än. Lejonet (Leo) med stjärnan Regulus håller precis på att gå upp i öster. Troligen ser du inte mycket av den i diset närmast horisonten – men det är en ljusprick som går inte att missa – solsystemets största planet Jupiter som står nära Regulus. Vinterns tecken finns också redan på himlen – den så kallade Vintersexkanten – som består av Capella, Pollux, Procyon i Lilla hunden (CMi), Sirius i Stora Hunden (CMa), Rigel i Orion (Ori) och Aldebaran. När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Du ser att Karlavagnen (en del av Stora Björnen UMa) finns halvhögt över horisonten i nordost på väg upp och handtaget pekar mot horisonten. Pilen visar vägen mot Polstjärnan som finns i Lilla björnen (UMi). I nordväst finns bara delar av Sommartriangeln kvar, nämligen Deneb i Svanen (Cyg) och Vega i Lyran (Lyr). Cassiopeja (Cas) eller himlens ”W” finns nästan rakt över ditt huvud (i mitten av stjärnkartan lite förskjuten åt väster). För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig så valde jag denna gång att använda de astronomiska förkortningarna på stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis CMi för det latinska uttrycket Canes Minor – vilket betyder Lilla hunden.

Åter till toppen

Solen


Solen rör sig allt längre söderut genom Vågen och passerar Skorpionen mellan den 23:e och 30:e. Sedan fortsätter solen sin skenbara färd genom stjärnbilden Ormbäraren – djurkretsens 13:e stjärnbild, som inte finns som stjärntecken. Till en början står solen ca 14 grader söder om himmelsekvatorn, i slutet nästan 22 grader.

Som följd att solen hamnar allt sydligare kommer den allt lägre upp över horisonten – ca 17 grader i början på månaden och inte ens 10 grader den sista november. Samtidigt blir dagarna allt kortare. Soluppgångarna försenar sig från strax efter kl. 07 till en bra bit efter kl. 08 under månadens lopp. Solnedgångarna sker allt tidigare, nämligen strax efter kl. 16 i början och strax efter kl. 15 i slutet av månaden.


Den animerade grafiken Grafiken visar dagens längd i timmar och minuter för norra Europa den 5:e, 15:e och 25:e. Du kan då följa förändringen under månadens lopp. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, dvs. tiden från soluppgång till solnedgång (solens överkant avses).


Den animerade grafiken Grafiken visar antal timmar och minuter med dagsljus för norra Europa den 5:e, 15:e och 25:e. Du kan då följa förändringen under månadens lopp. Dagsljus är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än -6 grader på himlen. Rent praktiskt avser detta tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.

Åter till toppen

Månen


Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 40 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen slutar ca 90 minuter efter solnedgången (mellanblå punkter) och den astronomiska skymningen slutar ungefär 2 timmar 10 minuter efter att solen har gått ner. Man ser också vilka nätter som är helt mörka och vilka nätter som lyses upp av månen. Mest påtagligt blir det förstås vid fullmåne. Diagrammet visar också hur det blir ljusare på morgonen – när den astronomiska, nautiska och borgerliga gryningen börjar och när solen slutligen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar. Månens faser har ritats in för varannan dag just vid tidpunkten då den passerar i söder. Dagarna däremellan anges istället höjden över horisonten när den passerar som högst i söder.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.


Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 49 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.


Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Höjden över horisonten anges i grader till vänster i grafiken och väderstrecken hittar du längs horisonten. En höjd på 10 grader uppfattas i allmänhet som en bra bit över horisonten, 30 grader som halvhögt på himlen och 60 grader som mycket högt. I norra Sverige står månen i vanliga fall lägre över horisonten (gäller väderstreck från öster över syd till väst) och för platser söder om Norrköping gäller att månen står i regel något högre över horisonten.


Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten – om du skulle vara vaken då…


Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Du ser hur månen hamnar en bra bit längre åt vänster (österut) på himlen morgon efter morgon.

Åter till toppen

Merkurius


Merkurius rör sig söderut genom Jungfrun och hamnar i Vågen den 13:e. Solsystemets snabbaste planet färdas vidare till Skorpionen som den når den 28:e. Vinkelavståndet till solen år som störst på kvällen den 1:e och avtar därefter sakta från 19 grader väster om solen till 4 grader. Den lilla planetens ljusstyrka ökar från magnitud -0,6 till -1,1. Merkurius skenbara diameter minskar från 7 till 5 bågsekunder under månadens lopp.


Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Kolla helt enkelt på den breddgraden du bor på. Merkurius syns halvbra från större delen av landet i början på månaden. Halvbra är förstås relativ i förhållande med andra planeter. Tittar man enbart på Merkurius och dess observationsmöjligheter från norra Europa, så är denna morgonvisibilitet en av de bästa. För vana Merkuriusobservatörer blir det lätt att hitta den solnära planeten och även mer ovana kan denna gång försöka sig på att leta upp den.


Grafiken visar Merkurius position på himlen mot ostsydost vid den nautiska gryningens början – ca 90 minuter före soluppgången. Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Den solnära planeten befinner sig som högst några grader över horisonten i början på månaden. Vid den borgerliga gryningens början står den nästan 10 grader över horisonten (se även grafiken i avsnittet för Saturnus längre ner).


Merkurius går upp drygt två timmar före soluppgången i början på månaden och kan ses ungefär mellan kl. 05:30 och 06:30 på himlen mot ostsydost. Merkurius går upp senare varje morgon men det gör även solen. Därför försämras observationsförhållanden bara sakta och till mitten av månaden blir den svår observerade planeten osynligt för blotta ögat. Om du aldrig har sett solsystemets innersta planet tidigare så kan det vara ett bra tillfälle för att ta denna chans och göra ett försök.


Grafiken visar himlen på morgonen den 3:e mot öster och sydost. Högt på himlen hittar du Jupiter (mer mot söder). Solsystemets största planet är det ljusaste objektet på himlen just då. Snett nedanför ser du Regulus – Lejonets ljusaste stjärna. En av våra ljusaste stjärnor – Arcturus – hittar du en bit lägre över horisonten i öster. Åt ostsydost hittar du Merkurius, som befinner sig inte speciellt högt över horisonten.


Grafiken visar himlen på morgonen några dagar senare. Den 7:e kan du försöka hitta även Spica – Jungfruns ljusaste stjärna intill Merkurius. Planeten syns med blotta ögat medan stjärnan är ett gränsfall – det kan vara bra att ha en kikare till hands men vid bra förhållanden kan du kanske även se Spica.

Åter till toppen

Venus


Venus färdas mot allt sydligare trakter genom Vågen och den 18:e är vår grannplanet framme vid Skorpionen. Venus rusar vidare och når Ormbäraren redan den 23:e. I slutet på månaden står Venus ungefär lika sydligt som solen vid vintersolstånd. Vinkelavståndet till solen ökar bara sakta från 2 till 9 grader. Detta beror på att båda färdas med nästan samma hastighet genom djurkretsen. Venus skenbara diameter ligger nära 10 bågsekunder och dess ljusstyrka sjunker en aning till magnitud -3,9.


Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja.


Visibilitetsdiagrammet visar att Venus går ner några minuter efter efter att solen har gått ner. Venus står fortfarande alldeles för nära solen för att den ska kunna ses med blotta ögat.

Åter till toppen

Mars


Mars rör sig genom Skytten och passerar därmed djurkretsens sydligaste del. Vår röda grannplanet nådde sin sydligaste position i slutet på förra månaden och nu går det sakta norrut igen. Vinkelavståndet till solen minskar sakta från 56 till 48 grader under månadens lopp. Mars ljusstyrka minskar från magnitud +0,9 till +1,0. Den lilla Marsskivans diameter mäter ca 5 bågsekunder.


Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Från norra Sverige förblir den röda planeten fortfarande osynligt medan observationsmöjligheterna förbättras i söder.


Grafiken visar Mars position vid den nautiska skymningens slut (ca 90 minuter efter att solen har gått ner). Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Vår röda grannplanet står nära horisonten mot sydsydväst men kommer sakta allt högre upp över horisonten med varje kväll som går.


Av visibilitetsdiagrammet framgår att Mars går ner ungefär mellan kl. 18:15 och 18:30 denna månad. I och med att solen går ner allt tidigare så förbättras förhållanden för att kunna hitta Mars. Bästa tiden är ungefär en timme efter solen har gått ner och framåt. I början på månaden kan man göra några försök vid kl. 17. I slutet på månaden har man drygt 1 ½ timmar på sig att hitta Mars på kvällshimlen – ungefär mellan kl. 16:45 och 18:15. Då ska även mer ovana observatörer kunna hitta vår yttre granne igen.


Grafiken visar Mars och månens position på himlen mot sydsydväst på kvällen den 25:e och 26:e kl. 16:30. Mars står ena kvällen snett till vänster om månen och andra kvällen snett nedanför månens skära.

Åter till toppen

Jupiter


Jupiter bromsar upp sin skenbara färd i Lejonet – inte så långt ifrån gränsen till stjärnbilden Kräftan. Vinkelavståndet till solen ökar snabbt från 78 till 106 grader under månadens lopp. Ljusstyrkan ökar något från magnitud -2,1 till -2,2 och Jupiters skenbara diameter ökar från drygt 36 till nästan 40 bågsekunder.


Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja – och mörk grönt att den inte går att missa…


Grafiken visar Jupiters och Merkurius position på morgonhimlen mot sydost, söder och sydväst vid den borgerliga gryningens början – ca 40 minuter före soluppgången. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Jupiter finns högt på himlen i söder och senare i månaden mot sydväst medan Merkurius finns rätt lågt över horisonten mot sydsydost.


Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter går upp allt tidigare – i början på månaden vid kl. 23 och i slutet på månaden redan strax efter kl. 21. Jupiter syns alltså från sena kvällen nästan enda fram till soluppgången. Den passerar som högst ca 46 grader över horisonten i söder strax före kl. 07 i början på månaden och vid 05-tiden i slutet.


Grafiken visar himlen mot öster den 14:e och 15:e vid kl. 01. Jupiter står en bra bit över horisonten och den får sällskap av månen. Månen står den 14:e till höger om Jupiter och den 15:e snett nedanför den. Vid båda tillfällen bildar Jupiter, månen och Regulus, Lejonets ljusaste stjärna, en fin triangel. Triangeln den 15:e är dock troligen den som är vackrare.

Åter till toppen

Saturnus


Saturnus är på väg mot sydligare trakter i stjärnbilden Vågen. Ringplaneten befinner sig ca 17 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 16 grader till ungefär 2 grader den 18:e. Det är då Saturnus står i konjunktion med solen. Med andra ord: Solen kör om Saturnus och den vackra planeten byter sida från kvällshimlen till morgonhimlen. Elongationen (vinkelavståndet till solen) ökar fram till slutet av månaden till 11 grader. Saturnus ljusstyrka ligger runt magnitud +0,5 och dess skenbara diameter mäter ca 15 bågsekunder.


Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte . Rött betyder nej, grönt betyder ja.


Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går ner strax efter solnedgången – för tidigt för att kunna ses. I slutet på månaden går ringplaneten upp tidigare än solen – men det räcker inte än för att kunna se den på morgonen.

Åter till toppen

Uranus



Uranus rör sig sakta retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Fiskarna. Planeten finns ca 4,5 grader norr om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 155 till 124 grader. Uranus ljusstyrka sjunker något från magnitud +5,7 till +5,8 och dess skenbara diameter mäter ca 3,7 bågsekunder.


Uranus syns bäst på kvällshimlen. Den passerar som högst 36 grader över horisonten i söder vid 22-tiden i början på månaden och redan vid 20-tiden i slutet. Det är då du kan försöka att hitta den även med blotta ögat förutsatt att du inte har några störande ljuskällor i närheten och att himlen verkligen en klar. Månens ljus stör på kvällen främst i början på månaden fram till ungefär den 12:e och åter från den 28:e. Med hjälp av kikare kan man börja leta efter Uranus ca två timmar efter att solen har gått ner. Ungefär drygt en timme innan Uranus går ner kan man stryka den från observationslistan. Uranus går ner ca 04:30 i början på månaden och strax före kl. 03 i slutet.

Åter till toppen

Neptunus



Neptunus står och stampar i Vattumannen, ca 10,5 grader söder om himmelsekvatorn. För att vara mer exakt, så rör sig Neptunus till en början fortfarande mot solens rörelse, blir stillastående den 16:e och rör sig därefter åt rätt håll igen. Vinkelavståndet mellan solen och solsystemets numera yttersta planet minskar snabbt från 117 till 86 grader. Neptunus ljusstyrka ligger runt magnitud +7,9 och dess skenbara diameter mäter runt 2,3 bågsekunder.


Neptunus syns bara på kvällshimlen. Den går ner strax efter midnatt i början på månaden och redan vid 22:30-tiden i slutet. Lite drygt två timmar innan den går ner kan man stryka den från observationslistan. Man kan börja leta efter Neptunus med hjälp av en bra kikare eller ett mindre teleskop ungefär två timmar efter solnedgången. Bästa tiden är när solsystemets numera yttersta planet passerar 21 grader över horisonten i söder – vilket är fallet vid 19:30-tiden i början på månaden och redan strax före kl. 18 i slutet. Månens ljus stör åtminstone ungefär fram till den 10:e och åter från och med 28:e.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 12 oktober 2014.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus

André Franke