Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Månen ockulterar Aldebaran | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.

Månens position har ritats in för varje dag. Den gäller antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen då månen står som närmast en planet har ritats in med en tjockare prick och har försetts med namnet på planeten.


1–8 februari: Månen rör sig från djurkretsens norra del i Tvillingarna till sydligare trakter i Jungfrun. Månen är full belyst natten mellan den 3:e och 4:e då den står dessutom nära Jupiter.


9–16 februari: Månen rör sig Jungfrun till djurkretsens sydligaste del i Skytten. Månens belysta del minskar och den 12:e är den halv avtagande. På morgonen den 13:e står månens tjocka skära nära Saturnus. Övergången mellan det grå och det blå i vänstra hörnet kan tolkas som horisonten mot sydost i gryningen.


15–22 februari: Månen rör sig från Skytten mot nordligare trakter till Fiskarna. Månens smala skära ska kunna ses en sista gång den 17:e i ljusa gryningen. Nymåne inträffar natten mellan den 18:e och 19:e. Månskäran syns möjligen redan på kvällen den 19:e. I alla fall syns den lätt den 20:e i närheten av Venus och Mars.
Övergången mellan det grå och det blå till höger om solen (lite tjockare gul prick) kan tolkas som horisonten mot sydost i gryningsljuset. Till vänster om solen motsvarar det horisonten mot sydväst i skymningen. Området är symmetriskt kring solens position vid nymåne.
Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. På denna karta gäller det alltså runt den 18:e eller 19:e. I början på månaden skulle det ligga betydligt längre åt höger, symmetrisk kring solens position den 1:e i Stenbocken och i slutet på månaden längre åt vänster, symmetrisk kring solens position den 28:e längre norrut i Vattumannen. Se animationen nedan.


22 februari–1 mars: Månen är på väg mot nordligare trakter från Fiskarna till Oxen och Tvillingarna. Månen tilltar och är halv kommande den 25:e.
Gränsen mellan det grå och det ljusblå till höger kan tolkas som horisonten mot väster i skymningen.


Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag under hela månaden. Här ser du hur det grå/svarta området flyttas tillsammans med solen och hur månen och planeterna rör på sig. Även det grå/svarta området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten (som månen och Venus) syns dock ibland även när de befinner sig i det grå/svarta området. För svaga stjärnor skulle detta område vara ännu större.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av februari när det är som mörkast


Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.
Mitt i natten finns strålande Jupiter rätt högt i söder. Gasjätten finns nära ekliptikan – den linje som finns inritad med röda prickar. Ekliptikan kallas också för himlens “motorväg” – här färdas i stort sett de flesta planeterna och månen. Det är solens väg genom djurkretsen med de kända namnen på stjärnbilderna som används även som stjärntecken. Eftersom det alltid finns halva ekliptikan över horisonten så syns även i regel hälften av djurkretsens stjärnbilder. I nordväst är Väduren (ARI) redan på väg ner i horisontdiset. Oxen (TAU) med Aldebaran finns i väster. Fortsätter vi åt vänster eller österut längs ekliptikan så hittar vi Tvillingarna (GEM) med Castor och Pollux högt i sydväst. Kräftan (CNC), som just passerat söder, är en stjärnbild med bara svaga stjärnor. Rätt högt i söder eller åt sydsydost finns Lejonet (LEO) med Regulus. Du kan kontrollera riktningen med hjälp av Karlavagnens stjärnor. Karlavagnen (UMA) finns nästan rakt över ditt huvud (nästan i mitten av kartan). Följer vi den röda linjen (ekliptikan) mot horisonten i sydost så passerar vi ytterligare en av djurkretsens stjärnbilder: Jungfrun (VIR) med Spica. Även för att hitta Spica finns det än liten vägvisare. Följer du en tänkt båge från Karlavagnens handtag så passerar du först en av himlens ljusaste stjärnor – Arcturus i Björnvaktaren (BOO). Förlänger du den tänkta båge så träffar man på Spica. Vinterns stjärnbilder är på väg ner i sydost. Den så kallade Vintersexkanten – som består av Capella, Pollux, Procyon i Lilla hunden (CMi), Sirius i Stora Hunden (CMa), Rigel i Orion (Ori) och Aldebaran finns där. När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Som sagt så finns Karlavagnen (en del av Stora Björnen UMa) rakt över ditt huvud. Pilen visar vägen mot Polstjärnan som finns i Lilla björnen (UMi). I nordost finns delar av Sommartriangeln kvar, nämligen Deneb i Svanen (Cyg) och Vega i Lyran (Lyr). Cassiopeja (Cas) eller himlens ”W” är på väg ner i nordväst. För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig så använder jag de astronomiska förkortningarna på stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis CMi för det latinska uttrycket Canes Minor – vilket betyder Lilla hunden.

Åter till toppen

Solen


Solen lämnar Stenbocken den 16 februari och fortsätter in i Vattumannen. Till en början står den ca 17 grader söder om ekvatorn, i slutet bara ca 8 grader. Därmed når den allt högre upp över horisonten mitt på dagen – i början ca 14 grader, i slutet på februari nästan 24 grader. Det är någon gång under februaris andra hälft att du kan börja känna av att solstrålarna har värmt upp bilen lite grann om den har stått ute i solskenet ett tag.


Soluppgångarna flyttas fram med lite drygt en timme till strax före kl 07 under månadens lopp medan solnedgångarna försenas med drygt en timme till nästan halv sex på kvällen. Dagens längd överskrider därmed 10-timmarsgränsen under fjärde februariveckan.


Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går upp i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk normaltid, dvs. vintertid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.


Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går ner i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk normaltid, dvs. vintertid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.


Den animerade grafiken Grafiken visar dagens längd i timmar och minuter för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, dvs. tiden från soluppgång till solnedgång. Beräkningarna avser solens överkant – alltså från första till sista solstråle vid en ideal horisont.


Den animerade grafiken Grafiken visar antal timmar och minuter med dagsljus för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagsljus är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än -6 grader på himlen. Rent praktiskt ät det tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och den borgerliga skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva använda sig av andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.

Åter till toppen

Skymning och gryning


Skymningens och gryningens varaktighet: Diagrammet visar skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter och gäller för Norrköpings breddgrad, dvs. ungefär 58,6 grader nordlig latitud. Det gäller under en månad, här februari 2015. Datum anges uppe och nere i grafiken och timmar och minuter till höger och vänster. Man skiljer mellan den borgerliga, nautiska och astronomiska skymningen / gryningen. Den borgerliga skymningen slutar ca 40 minuter efter solnedgången. Den nautiska skymningen slutar ca 1 ½ timmar och den astronomiska skymningen ungefär 2 ¼ timmar efter att solen har gått ned. För att kunna göra en bedömning om skymningen eller gryningen dröjer särskilt kort eller lång är det bäst att ta en titt på hur förhållanden ändras under ett år.


Samma som ovan fastän för hela året 2015. Skymningen (och samma gäller även för gryningen) varar längre på vintern än på våren. detta har att göra med solens flackare vinkel när den går ner (upp). Skymningen är som kortast på senvintern och tidiga våren. Lägg märke till att den astronomiska skymningen (gryningen) är som kortast redan vid månadsskifte februari/mars med ca 2 timmar och 15 minuter. Däremot är den borgerliga skymningen/gryningen som kortast först i mitten på mars (och inte vid vårdagjämningen heller!) med ca 40 minuter. Mellan vårdagjämning och höstdagjämning ser du en vit yta – det är tiden då natten är kortare än 12 timmar eller halva natten är kortare än 6 timmar. Denna yta har sitt minimum vid sommarsolstånd med ca 2 timmar och 50 minuter – så i Norrköping är årets kortaste natt ungefär 5 timmar och 40 minuter lång. Du ser att den astronomiska skymningen är lika lång som halva natten i slutet på april. Då övergår den direkt i den astronomiska gryningen och slutar således inte längre. Det samma händer med den nautiska skymningen i mitten på maj. Den ända skymningen som fortfarande slutar på sommaren är den borgerliga. Den varar som längst ungefär 1 timme och drygt 20 minuter vid sommarsolstånd. Därefter blir nätterna längre igen och den nautiska skymningen börjar och slutar igen i slutet på juli och den astronomiska i mitten på augusti. Vid månadsskifte september/oktober varar den borgerliga skymningen/gryningen som kortast, medan den astronomiska är som kortast först i mitten på oktober. Därefter blir skymningen och gryningen sakta längre och når sitt andra maximum vid vintersolstånd (borgerlig skymning ca 55 minuter, astronomisk skymning ca 2 timmar och 40 minuter.


Skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter för norra Europa i februari 2015. Den varierar inte bara med tiden utan även med breddgraden. Rent allmänt sett så varar skymningen och gryningen längre ju längre norrut man befinner sig.

Åter till toppen

Månen


Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 40 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen (mellanblå prickar) slutar ca 1 ½ timmar och den astronomiska skymningen ungefär 2 ¼ timmar efter att solen har gått ned. Nätterna är långa och du ser också hur det blir ljusare på morgonsidan, när den astronomiska/nautiska/borgerliga gryningen börjar och när solen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.


Månens faser, upp- och nedgångar: Grafiken visar månens fas för varje dag i månaden. Datumet anges uppe till vänster i varje ruta. Månens fas och lutning gäller exakt när månen passerar söder i Norrköping. Klockslag anges nedanför månen och där intill månens höjd över horisonten. Månens belysta andel i procent anges ovanför månen. Månens skenbara diameter vid denna tidpunkt anges längst uppe till höger i rutan. När månen går upp och ner anges längre ner i rutan. Då visas också hur månen lutar just när den går upp eller ner. Åtminstone en gång i månaden passerar månen inte söder under ett helt dygn och vid andra tillfällen sker ingen upp- eller nedgång under ett dygn. Då visas förstås inte detta fenomen och så står det i stället att fenomenet ej inträffar. När det gäller solen är vi vana vid att den först går upp på morgonen, därefter passerar söder på dagen och slutligen går ner på kvällen (i regel i alla fall). Månen gör det vissa dagar. Men eftersom den rör sig runt jorden så sker passagen i söder ungefär 50 minuter senare varje dag. Detta har till följd att månen kan gå ner först, går upp senare på dagen och inte hinner passera söder alls. Eller så passerar den först söder, går ner och går upp sedan. Längre norrut kan månen till och med går upp eller ner två gånger om dagen men det sker bara ytterst sällan. Månen kan alltså gott och väl gå ner först och upp sedan. Tidpunkten för månens uppgång anges alltså alltid till vänster, tidpunkten för månens nedgång till höger och passagen i söder däremellan ovanför båda dessa uppgifter. Det gäller sedan bara att kolla tiderna och ordna dessa i kronologisk ordning. Det är det fenomenet som sker först med det tidigaste klockslag osv. Observerar att det i det här diagrammet inte har tagits hänsyn till om himlen i verkligheten är ljus eller mörk.


Samma som ovan dock med hänsyn till dag och natt – här ska du enkelt kunna se om månen är lätt eller svårt att hitta. En smal skära syns svårt på dagen eller månen är svårare att upptäcka när den går upp eller ner när himlen är ljus.

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.


Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 49 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.


Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Höjden över horisonten anges i grader till vänster i grafiken och väderstrecken hittar du längs horisonten. En höjd på 10 grader uppfattas i allmänhet som en bra bit över horisonten, 30 grader som halvhögt på himlen och 60 grader som mycket högt. I norra Sverige står månen i vanliga fall lägre över horisonten (gäller väderstreck från öster över syd till väst) och för platser söder om Norrköping gäller att månen står i regel något högre över horisonten.


Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten – om du skulle vara vaken då…


Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Du ser hur månen hamnar en bra bit längre åt vänster (österut) på himlen morgon efter morgon.

Åter till toppen

Månen ockulterar Aldebaran

Natten mellan den 25:e och 26:e ockulterar månen en av himlens ljusaste stjärnor. Aldebaran, Oxens ljusaste stjärna, ligger på en 14:e plats när det gäller himlens ljusaste stjärnor – och tar man bara hänsyn till alla stjärnor som syns från Norrköping, så hamnar den på en glädjande 9:e plats.


Månen syns redan vid soluppgången högt mot söder och efter ett tag syns även Aldebaran. Grafiken visar månens och Aldebarans position vid kl. 22 den 25:e. Båda står då fortfarande ganska högt över horisonten mot väster eller västsydväst. Vid denna tidpunkt ryms det ca 3 fullmånar mellan halvmånens obelysta kant och Aldebaran. Månen rör sig ungefär samma sträcka som fullmånen är bred på en timme – det vill säga ungefär vid kl. 01 tiden är månes mörka kant framme vid Oxens öga.


Grafiken visar hur det ser ut i en bra kikare strax innan Aldebaran försvinner bakom månens mörka rand. Synfältet är 3 grader och Aldebarans position anges i förhållande till månen som har ritas skalenlig. Kl.01 den 26:e står månen 8 grader över horisonten (siffrorna till höger och vänster) och båda finns mot väderstreck västnordväst (som anges uppe eller nere i grafiken). Där anges också det astronomiska azimutvärdet, vinkeln som räknas från söder (0 grader) till väst (90 grader) och vidare mot norr (180 grader). Negativa värden används mot öster (så väderstreck ost har -90 grader azimutvinkel).


Samma som ovan fast vid kl. 01:35 den 26:e, alltså strax efter att Aldebaran har dykt upp vid den ljusa randen av halvmånen. Det kan till och med vara lite svårt att se Oxens ljusaste stjärna med blotta ögat för att månen lyser rätt starkt.


Grafiken visar månens och Aldebarans position på himlen vid kl. 01:40 – några minuter efter att månen släppt stjärnan igen. Båda finns då redan ganska lågt över horisonten mot västnordväst. Det skulle kunna vara lite svårt att få syn på Aldebaran med blotta ögat för att månen är ljust och Oxens ögat håller på att försvagas i horisontdiset.


Grafiken visar när månen börjar ockultera Aldebaran i olika delar av landet. Tidigast försvinner Oxens ljusaste stjärna längst uppe i norr ungefär vid kl. 01:40 svensk normaltid eller vintertid och en bra bit senare – ungefär vid kl. 01:10 – i södra Götaland.


Grafiken visar när Aldebaran dyker upp bakom månen igen i olika delar av landet. Tidigast dyker Oxens ljusaste stjärna upp igen längst uppe i norr vid kl. 01:25 svensk normaltid eller vintertid och lite senare – vid kl. 01:33 – i Götaland.

Åter till toppen

Merkurius


Merkurius håller till i Stenbocken under hela månaden. Den rör sig först mot solens rörelse, blir stillastående den 11.e och rör sig därefter åt rätt håll igen. Vinkelavståndet till solen ökar därför snabbt från 5 till nästan 27 grader den 24:e. Då når den solnära planeten sitt största västliga vinkelavstånd från solen. Därefter minskar vinkelavståndet bara något fram till månadsskiftet. Till en början står den snabba planeten till och med lite nordligare än solen men när den väl har kommit en bit ifrån solen har den hamnat betydligt sydligare än den – ca 10 grader.


Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Titta på den breddgraden du bor på. Denna månad syns inte Merkurius.


Grafiken visar Merkurius position på himlen strax före soluppgången (ca 20 minuter innan solen går upp). Du ser att den solnära planeten står fortfarande mycket lågt över horisonten när himlen redan har blivit alldeles för ljust för att kunna se den. Facit: Merkurius förbli osynlig trots dess relativ stora vinkelavstånd till solen.


Visibilitetsdiagrammet visar när solen och Merkurius går upp denna månad. Solen går upp vid kl. 08 i början på månaden och strax före kl. 07 i slutet (röda pilar). Merkurius går upp tidigare än solen denna månad (ljusblå pilar). Som mest går den upp ca 1 timme tidigare än solen i mitten av månaden. Men det är för kort för att kunna se den. Datum hittar du till höger och vänster i grafiken och klockslag längst uppe eller nere. De vita siffrorna till höger anger planetens skenbara magnitud. Det är en logaritmisk skala och negativa värden är ljusare än positiva. Så Merkurius blir ljusare under månadens lopp, speciellt i början på månaden ökar dess ljusstyrka kraftig.


På morgonen den 17:e kan man med lite tur fortfarande hitta månens smala skära. Bästa tiden är strax före kl. 07. Månen ska man teoretiskt kunna hitta med blotta ögat. Men det kanske kan vara bra att ha även en kikare till hands – för den kan du behöva ha om du vill försöka hitta Merkurius, som inte finns alldeles för långt ifrån månen denna morgon. Problemet är bara att den är ljussvagare en månen och att den står lägre över horisonten.

Åter till toppen

Venus


Venus rör sig norrut genom Vattumannen och når Fiskarna den 16:e. Den står 11 grader söder om himmelsekvatorn i början på månaden, passerar den 22:e himmelsekvatorn i norrgående riktning och hamnar slutligen 3 grader norr om den när månaden är slut. Vinkelavståndet till solen ökar bara sakta från 24 till 30 grader för att både Venus och solen färdas med ungefär samma hastighet genom djurkretsen.


Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Förhållanden för att kunna se aftonstjärnan blir allt bättre – och mörkgrönt betyder att du inte längre kan missa den och att även personer utan speciellt intresse för astronomin kommer börja att reagera på den.


Grafiken visar Venus position på himlen vid den borgerliga skymningens slut, det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ca 40 minuter efter solnedgången). Då befinner sig Venus en bra bit över horisonten mot sydväst. I slutet på månaden står den nästan dubbelt så högt och mer åt västsydväst.


Visibilitetsdiagrammet visar att Venus går ner drygt två timmar senare än solen i början på månaden och ca 3 timmar i slutet. Venus syns i princip från solnedgången nästan enda fram tills den själv går ner (vita ytan i diagrammet).


Med hjälp av vår ena grannplanet kan du även hitta vår andra grannplanet. Aftonstjärnan Venus visar vägen till Mars. Mer om detta kan du läsa längre ner. Här ser du Mars position i förhållande till Venus. Egentligen är det förstås Aftonstjärnan som rör sig förbi vår råda granne. Men eftersom Venus är mycket ljusare så är det enklare att fokusera på den. Om du tittar genom kikare och har Venus i mitten så ser du åt vilket håll du hittar Mars. Grafiken motsvarar ungefär synfältet som du har i en bra kikare och är ungefär 5 grader i diameter. Positionerna gäller vid den nautiska skymningens slut, alltså ungefär 90 minuter efter solnedgången. Som närmast varandra står båda våra grannar på kvällen den 22:e och då ryms ungefär en fullmåne däremellan.


Grafiken visar Venus, Mars och månens position på himlen mot västsydväst på kvällen den 20:e och 21:e kl. 18:45. Venus kan du inte missa. Mars finns ganska nära aftonstjärnan och månens mycket smala skära står inte så där långt ifrån heller. Säkert en vacker vy som man verkligen inte får missa!


Animationen visar hur Venus och Mars rör sig på kvällshimlen. Det visas hur himlen ser ut mot väster eller västsydväst mellan den 10:e och 28:e vid den nautiska skymningens slut (ca 90 minuter efter att solen har gått ner). Venus och Mars syns långt till vänster nästan under Pegasuskvadraten i början. Venus står då lägre över horisonten än Mars. Senare finns båda planeter nästan till vänster om Pegasuskvadraten. Venus har kommit en bra bit högre upp över horisonten och står nu till och med högre än Mars.

Åter till toppen

Mars


Mars lämnar Vattumannen den 11:e och fortsätter sin skenbara färd genom Fiskarna mot nordligare trakter. Vinkelavståndet till solen minskar sakta från 34 till 27 grader under månadens lopp.


Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mars syns halvbra från stora delar av landet men förhållanden börjar sakta att bli sämre i norr.


Grafiken visar Mars och Venus position vid den nautiska skymningens slut (ca 1 timme och 30 minuter efter att solen har gått ner). Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Vår röda grannplanet står en bit över horisonten mot västsydväst inte speciellt långt ifrån ljusa Venus.


Av visibilitetsdiagrammet framgår att Mars går ner strax före kl. 20 i början på månaden och strax efter kl. 20 i slutet. Ungefär en timme efter solnedgången kan man börja hålla utkik efter Mars. Bästa tiden är ungefär två timmar efter att solen har gått ner. Mars kan ses ungefär i två timmar i början på månaden och 1 ½ timmar i slutet.


Grafiken visar Venus, Mars och månskärans position på himlen mot väster den 20:e vid 19-tiden. Mars befinner sig rakt ovanför ljusa Venus och månens skära en bit till vänster snett nedanför dem.


Grafiken visar återigen Venus, Mars och månskärans position på himlen mot väster, denna gång den 21:e vid 19-tiden. Mars befinner sig nu lite snett ovanför Venus och månens skära en bit till höger snett ovanför dem.


I kapitlet som handlar om Venus beskriver jag hur du kan hitta Mars med hjälp av Venus. Detta diagram här det motsatta. Nu hittar man förstås inte Venus med hjälp av Mars men det är ju faktiskt Venus som drar förbi Mars. Detta framgår bättre av denna bild. På kvällen den 22:e. Avståndet är vid kl. 18:30-tiden 27,8 bågminuter. Kvällen innan vid samma tidpunkt är avståndet bara lite större med 28,9 bågminuter. Så det ryms ungefär bara en minifullmåne däremellan.

Åter till toppen

Jupiter


Jupiter rör sig retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Lejonet och hamnar den 4:e åter i Kräftan. Vinkelavståndet till solen växer till nästan 180 grader på kvällen den 6:e då Jupiter befinner sig i opposition till solen – eller mittemot solen. Därefter minskar elongationen ganska snabbt till 155 grader i slutet på månaden. Solsystemets största planet finns ca 17 grader norr om himmelsekvatorn och den drar därför en ganska hör bana på himlen.


Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja – och mörk grönt att du inte kan gå miste om den strålande pricken på himlen…


Grafiken visar Jupiters position mot ostnordost vid den nautiska skymningens slut (ca 1 timme och 30 minuter efter att solen har gått ner). Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Jupiter dyker upp allt tidigare på kvällen och då går den alltså upp i ostnordost, passerar som högst mitt i natten och den är på väg ner i väster eller västnordväst på morgonen (se nedan).


Grafiken visar Jupiters position mot väster och västnordväst vid den nautiska gryningens början. Den går ner allt tidigare och står därför allt lägre över horisonten på morgonen.


Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter syns i princip hela natten – från solnedgången fram till soluppgången. Den passerar som högst ca 48 grader över horisonten i söder strax efter midnatt i början på månaden och vid 22:30-tiden i slutet.


Grafiken visar himlen mot öster på kvällen den 3:e och 4:e vid kl. 18:45. Jupiter står en bra bit över horisonten och den får sällskap av månen. Dessutom bildar Jupiter, månen och Regulus, Lejonets ljusaste stjärna, en fin triangel.


Grafiken visar himlen mot väster på morgonen den 4:e och 5:e vid kl. 06:00. Du kan då fortfarande se triangeln som bildas av Jupiter, månen och Regulus. Alla tre finns då fortfarande en bra bit över horisonten. På morgonen den 4:e finns månen nästan rakt nedanför solsystemets största planet.

Åter till toppen

Saturnus


Saturnus är på väg mot sydligare trakter genom stjärnbilden Skorpionen – inte speciellt långt ifrån Skorpionens ljusaste stjärna Antares. Ringplaneten befinner sig ca 19 grader söder om himmelsekvatorn – och drar därmed en ganska flak bana över himlen. Vinkelavståndet till solen ökar från 68 till 95 grader under månadens lopp.


Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte . Rött betyder nej, grönt betyder ja. Gult betyder halvbra. Kom ihåg att halvbra betyder att Saturnus hittas enkelt av vana observatör medan det kan vara lite svårare för nybörjare att hitta den. Förhållanden är sämre längst i norr och bättre längst i söder.


Grafiken visar Saturnus position på himlen vid den nautiska gryningens början i början och i slutet på månaden. Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå punkter i visibilitetsdiagrammet nedan, ungefär 90 minuter före soluppgången. Ringplaneten står en bit över horisonten mot sydsydost eller söder. Antares, Skorpionens ljusaste stjärna, syns också.


Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går upp vid kl. 03:30 i början på månaden och strax före kl. 02 i slutet. Ungefär 45 minuter efter att Saturnus har gått upp kan man börja hålla utkik efter den. Vid den borgerliga gryningens början bleknar den i gryningsljuset (ca 40 minuter innan solen går upp). Den passerar som högst ca 12 grader över horisonten i söder – vid kl. 07:30-tiden i början på månaden (just vid den borgerliga gryningens början) och före kl. 06 i slutet.


Grafiken visar himlen mot söder eller sydsydost på morgonen den 13:e vid kl. 06:00. Månen är lite mindre än halv belyst och finns lite till vänster om Saturnus. Månen står dessutom nästan rakt ovanför Antares, som i sin tur står rätt lågt över horisonten.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 11 januari 2015.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Månen ockulterar Aldebaran | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande

André Franke