Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande | Sirius | Antares

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.

Månens position har ritats in för varje dag. Den gäller antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen då månen står som närmast en planet har ritats in med en tjockare prick och har försetts med namnet på planeten.


1–8 april: Månen rör sig från Lejonet söderut till Vågen. Det är fullmåne den 4:e mitt på dagen och på morgonen den 8:e finns månen inte alldeles för långt från Saturnus.


9–16 april: Månen rör sig från Ormbäraren och Skytten till lite nordligare trakter i Vattumannen. Månens belysta del minskar och på morgonen den 12:e är den halv avtagande. Övergången mellan det grå och det blå kan tolkas som horisonten mot sydost eller öster i gryningen.


16–23 april: Månen rör sig från Fiskarna till djurkretsens nordligaste del i Tvillingarna. Månens smala skära kan ses en sista gång på morgonen den 16.e i ljusa gryningen. Nymåne inträffar på kvällen den 18:e. Redan på kvällen den 19:e kan man försöka hitta månens mycket tunna skära med hjälp av kikaren. Den står då inte så långt ifrån Merkurius som precis påbörjar sin andra kvällsvisibilitet. Den 21:e finns månens smala skära nära Venus.
Övergången mellan det grå och det blå till höger om solen (lite tjockare gul prick) kan tolkas som horisonten mot öster i gryningsljuset. Till vänster om solen motsvarar det horisonten mot väster eller nordväst i skymningen. Området är symmetriskt kring solens position vid nymåne den 18:e.
Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. På denna karta gäller det alltså runt den 18:e. I början på månaden skulle det ligga betydligt längre åt höger, symmetrisk kring solens position den 1:e i södra delen av Fiskarna och i slutet på månaden längre åt vänster, symmetrisk kring solens position den 30:e längre norrut i Väduren. Se animationen nedan.


23–30 april: Månen är på väg söderut från Tvillingarna till Jungfrun. Månen tilltar och är halv kommande natten till den 26:e. På kvällen den 26:e ser du månen nära Jupiter.
Gränsen mellan det grå och det ljusblå till höger kan tolkas som horisonten mot väster i skymningen.


Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag under hela månaden. Här ser du hur det grå/svarta området flyttas tillsammans med solen och hur månen och planeterna rör på sig. Även det grå/svarta området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten (som månen och Venus) syns dock ibland även när de befinner sig i det grå/svarta området. För svaga stjärnor skulle detta område vara ännu större.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av april när det är som mörkast


Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.

Mitt i natten är strålande Jupiter redan på väg ner i väster. Gasjätten finns på den röda prickiga linjen som startar i nordväst. Det är ekliptikan, som också kallas för himlens “motorväg” – här färdas i stort sett de flesta planeterna och månen. Det är solens väg genom djurkretsen med de kända namnen på stjärnbilderna som används även som stjärntecken. Eftersom det alltid finns halva ekliptikan över horisonten så syns även i regel hälften av djurkretsens stjärnbilder. I nordväst har Oxen precis gått ner. Halvhögt i västnordväst hittar vi Tvillingarna (Gem) med de ljusa stjärnorna Castor och Pollux. Kräftan (Cnc), som befinner sig halvhögt i väster, är en stjärnbild med bara svaga stjärnor och just nu en strålande prick – planeten Jupiter. Lite högre upp i sydväst passerar Lejonet (Leo) med Regulus. Lejonet går även att hitta med hjälp av Karlavagnen (UMa), som finns rakt över ditt huvud mitt i natten. Följer vi den röda linjen mot söder så passerar vi ytterligare en av djurkretsens stjärnbilder: Jungfrun (Vir) med Spica. Även för att hitta Spica finns det än liten vägvisare. Följer du en tänkt båge från Karlavagnens handtag, så passerar du först en av himlens ljusaste stjärnor – Arcturus i Björnvaktaren (Boo). Förlänger du den tänkta båge så träffar man på Spica. I horisontdiset i sydost är vågen på väg upp och det ända man ser här är än så länge Vågens norra delar. Skorpionens första stjärnor antyds där Ekliptikan når horisonten i sydost. Här finns även ringplaneten Saturnus som nyss har gått upp. När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Du ser att Karlavagnen (en del av Stora Björnen UMa) finns rakt över ditt huvud (mitt på stjärnkartan). Pilen visar vägen mot Polstjärnan som finns i Lilla björnen (UMi). Cassiopeja (Cas) eller himlens ”W” hittar du nästan nedanför Polstjärnan i norr. I öster kan du hitta Sommartriangeln, som består av Deneb i Svanen (Cyg), Vega i Lyran (Lyr) och Altair i Örnen (Aql). För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig så använder jag de astronomiska förkortningarna på stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis UMa för det latinska uttrycket Ursa Major – vilket betyder Stora björnen.

Åter till toppen

Solen


Solen lämnar Fiskarna den 19 april och fortsätter norrut genom Väduren. Solens deklination ökar med ca 10 grader och den står redan nästan 15 grader norr om himmelsekvatorn i slutet på månaden.


Därmed kommer solen allt högre upp över horisonten när den passerar i söder, i slutet på april ca 46 grader strax före kl 13. Solens uppgångar sker allt tidigare. I början på månaden kommer den strax före halv sju över horisonten, i slutet redan vid 05-tiden. Solnedgångarna förskjuts också en bra bit – från ungefär halv åtta till kvart i nio på kvällen.


Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går upp i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.


Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går ner i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.


Den animerade grafiken Grafiken visar dagens längd i timmar och minuter för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, dvs. tiden från soluppgång till solnedgång. Beräkningarna avser solens överkant – alltså från första till sista solstråle vid en ideal horisont.


Den animerade grafiken Grafiken visar antal timmar och minuter med dagsljus för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagsljus är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än -6 grader på himlen. Rent praktiskt ät det tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och den borgerliga skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva använda sig av andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.

Åter till toppen

Skymning och gryning


Skymningens och gryningens varaktighet: Diagrammet visar skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter och gäller för Norrköpings breddgrad, dvs. ungefär 58,6 grader nordlig latitud. Det gäller under en månad, här april 2015. Datum anges uppe och nere i grafiken och timmar och minuter till höger och vänster. Man skiljer mellan den borgerliga, nautiska och astronomiska skymningen / gryningen. Den borgerliga skymningen slutar ca 40 minuter efter solnedgången. Den nautiska skymningen slutar ca 1 ½ timmar och den astronomiska skymningen ungefär 2 ¼ timmar efter att solen har gått ned. För att kunna göra en bedömning om skymningen eller gryningen dröjer särskilt kort eller lång är det bäst att ta en titt på hur förhållanden ändras under ett år.


Samma som ovan fastän för hela året 2015. Skymningen (och samma gäller även för gryningen) varar längre på vintern än på våren. detta har att göra med solens flackare vinkel när den går ner (upp). Skymningen är som kortast på senvintern och tidiga våren. Lägg märke till att den astronomiska skymningen (gryningen) är som kortast redan vid månadsskifte februari/mars med ca 2 timmar och 15 minuter. Däremot är den borgerliga skymningen/gryningen som kortast först i mitten på mars (och inte vid vårdagjämningen heller!) med ca 40 minuter. Mellan vårdagjämning och höstdagjämning ser du en vit yta – det är tiden då natten är kortare än 12 timmar eller halva natten är kortare än 6 timmar. Denna yta har sitt minimum vid sommarsolstånd med ca 2 timmar och 50 minuter – så i Norrköping är årets kortaste natt ungefär 5 timmar och 40 minuter lång. Du ser att den astronomiska skymningen är lika lång som halva natten i slutet på april. Då övergår den direkt i den astronomiska gryningen och slutar således inte längre. Det samma händer med den nautiska skymningen i mitten på maj. Den ända skymningen som fortfarande slutar på sommaren är den borgerliga. Den varar som längst ungefär 1 timme och drygt 20 minuter vid sommarsolstånd. Därefter blir nätterna längre igen och den nautiska skymningen börjar och slutar igen i slutet på juli och den astronomiska i mitten på augusti. Vid månadsskifte september/oktober varar den borgerliga skymningen/gryningen som kortast, medan den astronomiska är som kortast först i mitten på oktober. Därefter blir skymningen och gryningen sakta längre och når sitt andra maximum vid vintersolstånd (borgerlig skymning ca 55 minuter, astronomisk skymning ca 2 timmar och 40 minuter.


Skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter för norra Europa i april 2015. Den varierar inte bara med tiden utan även med breddgraden. Rent allmänt sett så varar skymningen och gryningen längre ju längre norrut man befinner sig.

Åter till toppen

Månen


Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 45 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen (mellanblå prickar) slutar ca 1 timmar och 40 minuter (ca 2 timmar i slutet på månaden) efter att solen har gått ner och och den astronomiska skymningen allt senare. På tidiga morgonen den 26:e kommer solen en sista gång 18 grader under horisonten. Därefter börjar de astronomiskt sett ljusa nätterna, dvs. himlen blir inte riktigt mörk längre. Månen lyser upp kvällarna främst fram till den 7:e och åter från den 24:e och morgnar fram till den 10:e och åter från den 26:e. Nätterna blir allt kortare och du ser också hur det blir ljusare på morgonsidan – när den astronomiska/nautiska/borgerliga gryningen börjar och när solen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.


Månens faser, upp- och nedgångar: Grafiken visar månens fas för varje dag i månaden. Datumet anges uppe till vänster i varje ruta. Månens fas och lutning gäller exakt när månen passerar söder i Norrköping. Klockslag anges nedanför månen och där intill månens höjd över horisonten. Månens belysta andel i procent anges ovanför månen. Månens skenbara diameter vid denna tidpunkt anges längst uppe till höger i rutan. När månen går upp och ner anges längre ner i rutan. Då visas också hur månen lutar just när den går upp eller ner. Åtminstone en gång i månaden passerar månen inte söder under ett helt dygn och vid andra tillfällen sker ingen upp- eller nedgång under ett dygn. Då visas förstås inte detta fenomen och så står det i stället att fenomenet ej inträffar. När det gäller solen är vi vana vid att den först går upp på morgonen, därefter passerar söder på dagen och slutligen går ner på kvällen (i regel i alla fall). Månen gör det vissa dagar. Men eftersom den rör sig runt jorden så sker passagen i söder ungefär 50 minuter senare varje dag. Detta har till följd att månen kan gå ner först, går upp senare på dagen och inte hinner passera söder alls. Eller så passerar den först söder, går ner och går upp sedan. Längre norrut kan månen till och med går upp eller ner två gånger om dagen men det sker bara ytterst sällan. Månen kan alltså gott och väl gå ner först och upp sedan. Tidpunkten för månens uppgång anges alltså alltid till vänster, tidpunkten för månens nedgång till höger och passagen i söder däremellan ovanför båda dessa uppgifter. Det gäller sedan bara att kolla tiderna och ordna dessa i kronologisk ordning. Det är det fenomenet som sker först med det tidigaste klockslag osv. Observerar att det i det här diagrammet inte har tagits hänsyn till om himlen i verkligheten är ljus eller mörk.


Samma som ovan dock med hänsyn till dag och natt – här ska du enkelt kunna se om månen är lätt eller svårt att hitta. En smal skära syns svårt på dagen eller månen är svårare att upptäcka när den går upp eller ner när himlen är ljus.

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.


Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 49 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.


Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Höjden över horisonten anges i grader till vänster i grafiken och väderstrecken hittar du längs horisonten. En höjd på 10 grader uppfattas i allmänhet som en bra bit över horisonten, 30 grader som halvhögt på himlen och 60 grader som mycket högt. I norra Sverige står månen i vanliga fall lägre över horisonten (gäller väderstreck från öster över syd till väst) och för platser söder om Norrköping gäller att månen står i regel något högre över horisonten.


Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten – om du skulle vara vaken då…


Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Du ser hur månen hamnar en bra bit längre åt vänster (österut) på himlen morgon efter morgon.

Åter till toppen

Merkurius


Merkurius lämnar Fiskarna den 14:e och fortsätter mot nordligare trakter genom Väduren. Den 28:e är den snabba planeten redan framme vid Oxen. I slutet på april står Merkurius nästan lika nordlig som solen vid sommarsolstånd. Vinkelavståndet till solen minskar från 10 grader till mindre än 1 grad den 10:e då den befinner sig i övre konjunktion med solen (det vill säga att den står bortom solen). Därefter ökar vinkelavståndet till nästan 20 grader fram till slutet av månaden.


Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Titta på den breddgraden du bor på. Merkurius kan ses i slutet av månaden från stora delar av landet. Förhållanden klassas som “dålig” jämfört med alla andra planeter. Jämför man denna kvällsvisibilitet enbart med det som är möjligt för Merkurius, så borde denna kvällsvisibilitet få 6 eller 7 av 10 möjliga stjärnor som betyg.


Grafiken visar Merkurius (och även Mars) position på himlen mot västnordväst vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå punkter i visibilitetsdiagrammet längre ner (ca 45 minuter efter att solen har gått ner). Medan vår röda grannplanet är osynligt för blotta ögat så blir den solnära planeten synlig även för blotta ögat i slutet på månaden. Någon gång efter den 20:e kan man försöka att hålla utkik efter Merkurius. Det kan till en början vara bra att ha en kikare till hands. Ställ in skärpan först genom att titta på Venus eller Jupiter och undersök därefter området där du tror att den lilla planeten finns. Nedanför hittar du lite fler tips om var i förhållande till Venus du kan leta efter Merkurius.


Grafiken visar Merkurius och Venus position när solen befinner sig ca 9 grader under horisonten (ca 1 timme och 15 minuter efter att solen har gått ner). Merkurius befinner sig en bra bit längre ner mot horisonten snett nedanför till höger om ljusa Venus – ungefär i en 45 graders vinkel.


Visibilitetsdiagrammet visar när solen (röda pilar) och Merkurius (ljusblå pilar) går ner denna månad. Merkurius går ner senare än solen från och med den 11:e. Någon gång efter den 20:e kan man försöka att leta upp den svår observerade planeten. Bästa tiden är ungefär lite drygt en timme efter solnedgången. Datum hittar du till höger och vänster i grafiken och klockslag längst uppe eller nere i sommartid. De vita siffrorna till vänster anger planetens skenbara magnitud. Det är en logaritmisk skala och negativa värden är ljusare än positiva. Merkurius är som ljusast vid konjunktionen med solen i början på månaden.


Grafiken visar månens, Merkurius och Mars position på himlen på kvällen den 19:e och 20:e vid kl. 20:45. Vid denna tidpunkt får du använda kikaren för att hitta Merkurius och månen. Troligen kommer du inte ens i kikaren att få syn på Mars. På kvällen den 20:e syns månens smala skära helt utan problem med blotta ögat men troligen blir det fortfarande svårt att få syn på Merkurius utan optiska hjälpmedel.

Åter till toppen

Venus


Venus lämnar Väduren den 7:e och fortsätter vidare norrut genom Oxen. Avståndet till himmelsekvatorn (deklinationen) når drygt 25 grader i slutet på månaden. Därmed drar Venus till och med en högre bana på himlen än solen vid sommarsolstånd. Vinkelavståndet till solen ökar bara sakta från 37 till 42 grader.


Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mörk grönt betyder att Venus strålar på himlen och att du inte kan gå miste om den. Även personer utan speciellt astronomi-intresse börjar reagera på den. Aftonstjärnans bästa tid är över i landets norra del men den syns fortfarande bra på en dock allt ljusare himmel. I söder är förhållanden fortfarande mycket bra.


Grafiken visar Venus position på himlen vid den borgerliga skymningens slut, det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ca 45 minuter efter solnedgången). Aftonstjärnan befinner sig en bra bit över horisonten i väster – du kan inte missa den. En bra bit snett nedanför den till höger kan du med lite tur eller med hjälp av en kikare hitta Merkurius.


Visibilitetsdiagrammet visar att Venus går ner ca 4 timmar senare än solen. Venus syns i princip från solnedgången nästan enda fram tills den själv går ner (vita ytan i diagrammet).


Grafiken visar Venus position på himlen mot västnordväst på kvällen den 13:e kl. 22:30. Venus lyser starkt. Den befinner sig mellan Aldebaran, Oxens ljusaste stjärna till vänster om aftonstjärnan och den öppna stjärnhopen Plejaderna eller Sjusyskon till höger om den.


Grafiken visar Venus och månens skära på kvällshimlen den 21:e vid kl. 21:15. Månen står en bit snett nedanför till vänster om aftonstjärnan. Månen står ganska nära Aldebaran, Oxens ljusaste stjärna. Längre ner mot horisonten finns Merkurius, som du möjligen kan se med blotta ögat.


Grafiken visar månens skära nära Aldebaran och båda finns snett nedanför strålande Venus. Plejaderna dyker upp i skymningsljuset. Det är en av de sista kvällarna du kan se Sjusyskonen innan de blir osynliga på kvällarna.

Åter till toppen

Mars


Mars rör sig mot nordligare trakter genom Väduren. Deklinationen (vinkelavståndet från himmelsekvatorn) ökar från 11 till drygt 18 grader. Vinkelavståndet till solen minskar sakta från 19 till 12 grader under månadens lopp.


Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mars är osynligt för blotta ögat bortsett från sydligaste Sverige där man möjligen med lite tur kan hitta den alldeles i början av månaden.


Grafiken visar Mars och Merkurius position vid den borgerliga skymningens slut (ca 45 minuter efter att solen har gått ner). Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Det är dock fortfarande för ljust för att kunna se Mars med blotta ögat och när det blir tillräckligt mörkt står den redan för lågt över horisonten. Vår röda grannplanet står allt lägre över horisonten mot västnordväst medan Merkurius kommer upp allt högre över horisonten i slutet på månaden.


Av visibilitetsdiagrammet framgår att Mars går ner strax efter kl. 21:30 i början på månaden och vid 22-tiden i slutet. Ungefär en timme efter solnedgången kan man försöka att leta upp Mars med hjälp av en kikare alldeles i början av månaden.


Grafiken visar Mars position i förhållande till Merkurius vid den borgerliga skymningens slut i slutet på månaden. Egentligen är det Merkurius som rör sig förbi Mars. Mars står som närmast Merkurius den 22:e. Detta kan möjligen ses med hjälp av en bra kikare men det är ganska tveksamt. Den 19:e finns månens tunna skära med i närheten som också troligen bara syns i kikaren.

Åter till toppen

Jupiter


Jupiter blir den 8:e stillastående i Kräftan och byter därefter färdriktningen och rör sig sedan åter åt rätt håll, det vill säga åt samma håll som solen. Rörelsen är dock till en början ganska långsamt och den märks knappast av. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 122 grader till 93 grader under månadens lopp. Solsystemets största planet finns nästan 18 grader norr om himmelsekvatorn och den drar därför en ganska hör bana på himlen.


Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja – och mörk grönt att Jupiter strålar på himlen och att du inte kan missa den. Förhållanden blir sakta lite sämre i norr för att himlen blir allt ljusare om nätterna.


Grafiken visar Jupiters och Venus position på himlen vid den borgerliga skymningens slut (ca 45 minuter efter att solen har gått ner). Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Jupiter står rätt högt på himlen, först mot sydsydost, senare i månaden mot sydväst. Venus finns i väster och avståndet mellan dem minskar allt mer. Jupiter är himlens näst ljusaste planet efter Venus.


Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter syns större delen av den allt kortare natten – ungefär från solnedgången fram till gryningen. Den passerar som högst ca 49 grader över horisonten i söder vid 21-tiden i början på månaden och vid solnedgången i mitten av månaden.


Grafiken visar himlen mot västsydväst på kvällen den 26:e vid kl. 23:15. Jupiter står en bra bit över horisonten och den får sällskap av månen.


Grafiken visar himlen mot väster på morgonen den 26:e och 27:e. Vid båda tillfällen finns månen nära Jupiter.

Åter till toppen

Saturnus


Saturnus rör sig retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Skorpionen. Ringplaneten befinner sig ca 19 grader söder om himmelsekvatorn – och drar därmed en ganska låg bana över himlen. Vinkelavståndet till solen ökar rätt snabbt från 126 till 157 grader under månadens lopp.


Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte . Rött betyder nej, grönt betyder ja. Gult betyder att ringplaneten syns halvbra från södra Norrland och grön bra från Götaland. Kom ihåg att halvbra betyder att Saturnus hittas enkelt av vana observatör medan det kan vara lite svårare för nybörjare att hitta den. Det framgår tydligt att förhållanden är sämre längst i norr och bättre längst i söder – detta på grund av Saturnus sydliga position på himlen och de allt kortare och ljusare nätterna i norr.


Grafiken visar Saturnus position på morgonhimlen vid den nautiska gryningens början. Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet längre ner. I vanliga fall står en yttre planet eller stjärna allt längre västerut (eller till vänster) med tiden. Men i år blir det lite annorlunda för Saturnus del. Dess sydliga position medför att den verka vända i söder. Detta beror på gryningen som varar allt längre.


Grafiken visar Saturnus position på himlen mot söder i gryningen vid kl. 04:30 i början på månaden och vid kl. 02:30 i slutet på månaden. Ringplaneten befinner sig inte alldeles för långt ifrån Antares, Skorpionens ljusaste stjärna.


Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går upp strax efter midnatt i början på månaden och redan vid kl. 22:30 alldeles i slutet. Ungefär 45 minuter efter att Saturnus har gått upp kan man börja hålla utkik efter den. Vid den borgerliga gryningens början bleknar den i gryningsljuset (ca 45 minuter innan solen går upp). Den passerar som högst ca 12 grader över horisonten i söder – vid kl. 04:30-tiden i början på månaden och vid kl. 02:30 i slutet. Det du ser är också att himlen inte blir mörkare trots att Saturnus passerar allt tidigare i söder. Detta på grund av att nätterna blir allt kortare och i slutet på månaden även ljusare. Skymningen och gryningen varar allt längre. Fenomenet brukar vi speciellt lägga märke till när det gäller Antares och det kommer att diskuteras längre ner.


Grafiken visar himlen mot söder på morgonen den 8:e och 9:e vid kl. 04:00. Månen är fortfarande ganska rund och finns nära Saturnus. På morgonen den 8:e står den höger om ringplaneten, på morgonen därpå till vänster om den.

Åter till toppen

Sirius – himlens ljusaste stjärna tar farväl


Grafiken visar Sirius position på himlen vid den borgerliga skymningens slut – ca 45 minuter efter solnedgången – tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Sirius syns till en början bra men står allt lägre i skymningsljuset och försvinner i solstrålarna mot slutet av månaden.


Visibilitetsdiagram för Sirius – Stora Hundens och samtidigt himlens ljusaste stjärna. Sirius går ner allt tidigare och solen går ner allt senare. Denna kombination gör att Sirius försvinner snabbt från kvällshimlen. När lyckas du se den en sista gång på kvällen? Fram till den 10:e ska det inte vara några problem för de flesta att hitta Sirius. Även fram till den 15:e ska många kunna hitta den. Bästa tiden är då mellan kl. 21:15 och 21:30. Kvällarna därpå måste hålla utkik lite tidigare och troligtvis efter den 20:e är det kört för de flesta.


Grafiken visar Sirius position på kvällshimlen vid den borgerliga skymningens slut. Sirius eller hundstjärnan som den också brukar kallas syns längre från södra Sverige och den försvinner snabbare om man befinner sig längre norrut i landet.

Åter till toppen

Antares – Skorpionens ljusaste stjärna som bäst


Visibilitetsdiagram för Antares – Skorpionens ljusaste stjärna. Antares går upp allt tidigare och passerar också allt tidigare i söder (5 grader över horisonten). Solen går också upp allt tidigare och den nautiska gryningen börjar tidigare och tidigare. I vanliga fall syns en stjärna eller planet som bäst när den befinner sig mittemot solen – för då passerar den som högst i söder när himlen är som mörkast mitt i natten (och solen befinner sig som djupast under horisonten i norr). Problemet för ett antal stjärnor är dock att de hamnar i opposition mot solen just under de ljusa sommarnätterna. Då hamnar solen inte långt under horisonten mitt i natten. Och det kan faktiskt vara mörkare vid något annat tillfälle före eller efter sommarsolstånd när stjärnan passerar i söder under förnatten eller efternatten. I Antares fall så är himlen som mörkast på morgonen den 17 april när den håller på att passera i söder vid kl. 03:46. Solen befinner sig då 12,95 grader under horisonten. När Antares står i opposition till solen i slutet på maj, då passerar den mitt i natten (vilket är ca kl. 01 sommartid) i söder – men då befinner sig solen bara ca 9,6 grader under horisonten.


Antares som bäst – på morgonen den 17:e befinner sig Antares som högst över horisonten samtidigt som himlen är som mörkast av alla tillfällen som Antares just intar denna position på himlen. Vid alla andra tillfällen står Antares antingen lägre över horisonten (dvs den står inte i söder) eller så står solen inte lika djupt under horisonten (himlen är ljusare). För att kunna se Antares på en helt mörk himmel när den står i söder så måste du bege dig till ungefär 52,5 graders nordlig latitud i början på maj.

Himlen på samma longitud som Norrköping fastän sydligare – på 52,4 graders nordlig latitud i början på maj. Solen befinner sig 18 grader under horisonten och Antares som högst över horisonten.

Man kan driva frågan – hur långt norrut går det egentligen att se Antares? Ju längre norrut vi kommer desto lägre hamnar Antares över horisonten – och inte bara det – desto ljusare är också himlen! På samma longitud fastän på 61 graders nordlig latitud så hamnar Antares som bäst 2,5 grader över horisonten när den passerar i söder samtidigt som solen kan befinna sig i bästa fall 11,3 grader under horisonten. Detta är fallet den 9:e april i år.

På 62 graders latitud når Antares bara 1,5 grader över horisonten – troligen slukas den av horisontdiset och solen kan i bästa fall står 10,7 grader under horisonten när den passerar i söder – detta är fallet den 4 april i år.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 24 mars 2015.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande | Sirius | Antares

André Franke