Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.

Månens position har ritats in för varje dag. Den gäller antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen då månen står som närmast en planet har ritats in med en tjockare prick och har försetts med namnet på planeten.


1–8 juli: Månen rör sig från Ormbäraren till Fiskarna och därmed nordligare trakter. Månen är full belyst på tidiga morgonen den 2:e och avtar därefter. På kvällen den 8:e är den halv avtagande. Övergången mellan det grå och det blå till vänster i grafiken kan tolkas som horisonten mot sydost i gryningen.


9–16 juli: Månen fortsätter norrut från Fiskarna till Tvillingarna. Månen avtar och är ny natten till den 16:e. Månen syns lågt över horisonten i gryningsljuset och ska vara synligt ända fram till den 14:e. Övergången mellan det grå och det blå kan tolkas som horisonten mot öster eller nordost i gryningen. Området är symmetriskt kring solens position vid nymåne. Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. På denna karta gäller det alltså runt mitten av månaden. I början på månaden skulle det ligga betydligt längre åt höger, symmetrisk kring solens position den 1:e och i slutet på månaden längre åt vänster, symmetrisk kring solens position den 31:e. Se animationen nedan.


17–24 juli: Månen rör sig från Kräftan söderut till Vågen. Månen tilltar och är halv kommande på morgonen den 24:e. Månens skära ska kunna ses för första gången den 18:e strax efter solnedgången. Månens smala skära står då nära Venus och Jupiter som i sin tur redan är osynlig för blotta ögat.
Övergången mellan det grå och det blå till vänster om solen (lite tjockare gul prick) kan tolkas som horisonten mot nordväst och väster i skymningsljuset. Området är symmetriskt kring solens position vid nymåne.
Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. På denna karta gäller det alltså runt mitten av månaden. den 16:e. I början på månaden skulle det ligga betydligt längre åt höger, symmetrisk kring solens position den 1:e och i slutet på månaden längre åt vänster, symmetrisk kring solens position den 31:e. Se animationen nedan.


24–31 juli: Månen rör sig genom djurkretsens sydligaste del från Vågen till Stenbocken. Månen tilltar och är full belyst på dagen den 31:e. Gränsen mellan det grå och det ljusblå till höger kan tolkas som horisonten mot sydväst i skymningen.


Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag under hela månaden. Här ser du hur det grå/svarta området flyttas tillsammans med solen och hur månen och planeterna rör på sig. Även det grå/svarta området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten (som månen och Venus) syns dock ibland även när de befinner sig i det grå/svarta området. För svaga stjärnor skulle detta område vara ännu större.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av juli när det är som mörkast


Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.

Nätterna är fortfarande rätt så ljusa så att det bara syns ett antal stjärnor när det är som mörkast en bit efter midnatt. Det som dominerar mot söder är Sommartriangeln. Den består av stjärnorna Deneb i Svanen, Vega i Lyran och Altar i Örnen. Mot väster syns Arcturus i Björnvaktaren. I Karlavagnen, som står halvhögt i nordväst, kan det fortfarande vara svårt att se den svagaste av vagnens stjärnor. Medan Karlavagnen är på väg ner, så är Cassiopeja eller himlens ”W” mittemot på andra sidan Polstjärnan på väg upp på himlen i nordost. Lågt mot nordnordost syns Capella, Kuskens ljusaste stjärna. Mot öster ser du Pegasuskvadraten.

Åter till toppen

Solen


Solen lämnar tvillingarna den 21 juli och fortsätter genom Kräftan. Deklinationen (avståndet från himmelsekvatorn) minskar från 23 grader till 18 grader. Den största ändringen i deklinationen sker dock först under andra julihalvan. Detta har förstås flera konsekvenser. Dagarna blir kortare, nätterna mörkare och solen kommer inte fullt lika högt över horisonten som i juni. Men juli är en månad där ändringarna inte är så påtagliga, i alla fall inte under månadens första hälft.


Sammanlagt går solen upp ca 45 minuter senare i slutet på månaden och den går ner 45 minuter tidigare. Därmed minskar dagens längd med ungefär 1 ½ timmar. Solen når också allt djupare under horisonten på nätterna, som till en början är fortfarande nästan lika ljusa som kring midsommar. Men i slutet på juli märks det att stjärnorna syns allt bättre mitt i natten. På morgonen den 27:e når solen för första gången åter 12 grader under horisonten och därmed slutar den nautiska skymningen åter igen. Den 6:e på sena eftermiddagen står jorden som längst bort från solen.


Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går upp i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.


Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går ner i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.


Den animerade grafiken Grafiken visar dagens längd i timmar och minuter för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, dvs. tiden från soluppgång till solnedgång. Beräkningarna avser solens överkant – alltså från första till sista solstråle vid en ideal horisont.


Den animerade grafiken Grafiken visar antal timmar och minuter med dagsljus för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagsljus är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än -6 grader på himlen. Rent praktiskt ät det tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och den borgerliga skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva använda sig av andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.

Åter till toppen

Skymning och gryning


Skymningens och gryningens varaktighet: Diagrammet visar skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter och gäller för Norrköpings breddgrad, dvs. ungefär 58,6 grader nordlig latitud. Det gäller under en månad, här juli 2015. Datum anges uppe och nere i grafiken och timmar och minuter till höger och vänster. Man skiljer mellan den borgerliga, nautiska och astronomiska skymningen / gryningen. Den borgerliga skymningen slutar ca 80 minuter efter solnedgången i början på månaden och ca 1 timme efter att solen har gått ner i slutet på månaden. Den nautiska skymningen slutar inte alls förrän den 27:e. Nattens halva längd ökar från mindre än 3 timmar till nästan 3 timmar och 45 minuter under månadens lopp. För att kunna göra en bedömning om skymningen eller gryningen varar särskilt kort eller lång är det bäst att ta en titt på hur förhållanden ändras under ett helt år.


Samma som ovan fastän för hela året 2015. Skymningen (och samma gäller även för gryningen) varar längre på vintern än på våren. detta har att göra med solens flackare vinkel när den går ner (upp). Skymningen är som kortast på senvintern och tidiga våren. Lägg märke till att den astronomiska skymningen (gryningen) är som kortast redan vid månadsskifte februari/mars med ca 2 timmar och 15 minuter. Däremot är den borgerliga skymningen/gryningen som kortast först i mitten på mars (och inte vid vårdagjämningen heller!) med ca 40 minuter. Mellan vårdagjämning och höstdagjämning ser du en vit yta – det är tiden då natten är kortare än 12 timmar eller halva natten är kortare än 6 timmar. Denna yta har sitt minimum vid sommarsolstånd med ca 2 timmar och 50 minuter – så i Norrköping är årets kortaste natt ungefär 5 timmar och 40 minuter lång. Du ser att den astronomiska skymningen är lika lång som halva natten i slutet på april. Då övergår den direkt i den astronomiska gryningen och slutar således inte längre. Det samma händer med den nautiska skymningen i mitten på maj. Den ända skymningen som fortfarande slutar på sommaren är den borgerliga. Den varar som längst ungefär 1 timme och drygt 20 minuter vid sommarsolstånd. Därefter blir nätterna längre igen och den nautiska skymningen börjar och slutar igen i slutet på juli och den astronomiska i mitten på augusti. Vid månadsskifte september/oktober varar den borgerliga skymningen/gryningen som kortast, medan den astronomiska är som kortast först i mitten på oktober. Därefter blir skymningen och gryningen sakta längre och når sitt andra maximum vid vintersolstånd (borgerlig skymning ca 55 minuter, astronomisk skymning ca 2 timmar och 40 minuter.


Skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter för norra Europa i juli 2015. Den varierar inte bara med tiden utan även med breddgraden. Rent allmänt sett så varar skymningen och gryningen längre ju längre norrut man befinner sig. Man ser att man måste åka allt längre norrut för att kunna uppleva midnattssolen – det vita område förskjuts allt längre norrut eller uppåt i grafiken.

Åter till toppen

Månen


Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 1 timme och 20 minuter efter solnedgången i början på månaden och ca 1 timme efter solnedgången i slutet på månaden (ljusblå punkter). Nätterna blir sakta något mörkare och på morgonen den 27:e hamnar solen för första gången mer än 12 grader under horisonten igen – den nautiska skymningen slutar igen. Månen, som under andra årstider brukar lysa upp himlen vissa nätter, passerar nu vid fullmåne enbart lågt över horisonten och nätterna är så pass ljusa att månens ljus inte bidrar med så mycket mer, i alla fall inte i början av månaden. I slutet på månaden bidrar den något. Nätterna är fortfarande korta och du ser också hur det blir ljusare på morgonsidan, när den borgerliga gryningen börjar (ljusblå punkter) och när solen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.


Månens faser, upp- och nedgångar: Grafiken visar månens fas för varje dag i månaden. Datumet anges uppe till vänster i varje ruta. Månens fas och lutning gäller exakt när månen passerar söder i Norrköping. Klockslag anges nedanför månen och där intill månens höjd över horisonten. Månens belysta andel i procent anges ovanför månen. Månens skenbara diameter vid denna tidpunkt anges längst uppe till höger i rutan. När månen går upp och ner anges längre ner i rutan. Då visas också hur månen lutar just när den går upp eller ner. Åtminstone en gång i månaden passerar månen inte söder under ett helt dygn och vid andra tillfällen sker ingen upp- eller nedgång under ett dygn. Då visas förstås inte detta fenomen och så står det i stället att fenomenet ej inträffar. När det gäller solen är vi vana vid att den först går upp på morgonen, därefter passerar söder på dagen och slutligen går ner på kvällen (i regel i alla fall). Månen gör det vissa dagar. Men eftersom den rör sig runt jorden så sker passagen i söder ungefär 50 minuter senare varje dag. Detta har till följd att månen kan gå ner först, går upp senare på dagen och inte hinner passera söder alls. Eller så passerar den först söder, går ner och går upp sedan. Längre norrut kan månen till och med går upp eller ner två gånger om dagen men det sker bara ytterst sällan. Månen kan alltså gott och väl gå ner först och upp sedan. Tidpunkten för månens uppgång anges alltså alltid till vänster, tidpunkten för månens nedgång till höger och passagen i söder däremellan ovanför båda dessa uppgifter. Det gäller sedan bara att kolla tiderna och ordna dessa i kronologisk ordning. Det är det fenomenet som sker först med det tidigaste klockslag osv. Observerar att det i det här diagrammet inte har tagits hänsyn till om himlen i verkligheten är ljus eller mörk.


Samma som ovan dock med hänsyn till dag och natt – här ska du enkelt kunna se om månen är lätt eller svårt att hitta. En smal skära syns svårt på dagen eller månen är svårare att upptäcka när den går upp eller ner när himlen är ljus.

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.


Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 49 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.


Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Höjden över horisonten anges i grader till vänster i grafiken och väderstrecken hittar du längs horisonten. En höjd på 10 grader uppfattas i allmänhet som en bra bit över horisonten, 30 grader som halvhögt på himlen och 60 grader som mycket högt. I norra Sverige står månen i vanliga fall lägre över horisonten (gäller väderstreck från öster över syd till väst) och för platser söder om Norrköping gäller att månen står i regel något högre över horisonten.


Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten – om du skulle vara vaken då…


Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Du ser hur månen hamnar en bra bit längre åt vänster (österut) på himlen morgon efter morgon.

Åter till toppen

Merkurius


Merkurius lämnar Oxen den 7:e, passerar därefter Orions nordligaste del och når Tvillingarna den 9:e. Redan den 22:e är den snabba planeten framme vid Kräftan. Vinkelavståndet till solen minskar från 21 grader till mindre än två grader den 23:e. Det är då den står i övre konjunktion med solen, dvs. bortom solen. Därefter ökar elongationen sakta till 9 grader fram till slutet av månaden.


Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Titta på den breddgraden du bor på. Merkurius förblir osynlig i hela landet.


Visibilitetsdiagrammet visar när solen (röda pilar) och Merkurius (ljusblå pilar) går upp denna månad. Som tidigast går den solnära planeten upp vid 02:45-tiden – lite drygt en timme före solen. Men det är för kort för att man ska kunna se den. I slutet av månaden går Merkurius ner lite senare än solen.

Åter till toppen

Venus


Venus håller till i Lejonet under hela månaden. Dess skenbara färd blir allt långsammare och den 23:e blir aftonstjärnan stillastående. Den rör sig därefter retrograd, dvs mot solens rörelse genom djurkretsen. Vinkelavståndet till solen minskar därmed i allt raskare takt. Elongationen minskar från 43 till 22 grader under månadens lopp.


Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Längst i söder försämras förhållanden från rätt bra till osynlig under månadens gång. Ju längre norrut man befinner sig ju sämre syns Venus och ju tidigare blir den osynlig för blotta ögat.


Grafiken visar Venus, Jupiters och solens position på himlen vid solnedgången. Det är tidpunkterna som markerats med röda pilar som pekar neråt i visibilitetsdiagrammet nedan. Både Jupiter och Venus hamnar allt lägre över horisonten en bra bit till vänster om solen.


Visibilitetsdiagrammet visar att Venus går ner ca kl. 23:45 i början på månaden och nästan samtidigt som som solen vid 21:30-tiden den 27:e. Venus syns i princip från solnedgången nästan enda fram tills den själv går ner (vita ytan i diagrammet). I takt med att Venus hamnar allt lägre över horisonten vid solnedgången syns den vartefter troligen först en liten stund efter att solen har gått ner. Men eftersom Venus går ner allt tidigare så blir den efter mitten av månaden även svårt att hitta för vana observatörer.


Grafiken visar Venus, Jupiter och månskärans position på himlen mot västnordväst på kvällen den 18:e kl. 21:45. Har du svårt att se något på bilden? Det är väl ungefär som det kommer att vara i verkligheten med. Med lite tur kan du hitta månen och Venus. Jupiter syns definitivt inte längre med blotta ögat – med hjälp av en bra kikare kan du dock försöka att leta upp den. Det kan även vara bra att ha en kikare till hands för att hitta månen och Venus.

Åter till toppen

Mars


Mars rör sig genom Tvillingarna. Vinkelavståndet till solen ökar bara sakta från 5 till 14 grader under månadens lopp. Att Elongationen ökar så sakta beror på att både Mars och solen färdas med ungefär samma hastighet genom djurkretsen.


Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mars står för nära solen för att kunna ses.


Visibilitetsdiagrammet visar när solen (röda pilar) och Mars (ljusblå pilar) går upp denna månad. Mars går upp strax efter kl. 03. Eftersom soluppgångarna försenas så ökar differensen från ca 30 minuter till ungefär 1 ½ timmar under månadens lopp. Men det räcker inte till för att man ska kunna se den.

Åter till toppen

Jupiter


Jupiter rör sig allt snabbare mot sydligare trakter genom Lejonet. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 43 grader till 19 grader under månadens lopp. Solsystemets största planet finns till en början 15 grader norr om himmelsekvatorn, i slutet av månaden 13 grader norr om den.


Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Från Norrland är den osynlig och i söder försämras förhållanden under månadens lopp så att Jupiter blir osynlig även där.


Grafiken visar Jupiters och Venus position på himlen vid solnedgången. Det är då vana observatörer lyckas få syn på aftonstjärnan och alldeles i början på månaden kan man möjligen även få syn på Jupiter. Båda planeter står lägre över horisonten för varje kväll som går. Venus är betydligt ljusare än Jupiter och är lättare att hitta.


Samma som ovan fastän för tidpunkterna då solen befinner sig 3 grader under horisonten, dvs ca 30 minuter efter att solen har gått ner. Både Venus och Jupiter ska nu kunna ses för blotta ögat i alla fall i början på månaden. En kikare kan vara bra till hands för att leta upp dem, speciellt Jupiter som är ljussvagare än Venus.


Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter går ner strax före midnatt i början på månaden och redan vid 22-tiden i slutet. Alldeles i början på månaden kan vana observatörer försöka att se solsystemets största planet strax efter kl. 23. Med hjälp av en kikare och vår ljusa grannplanet Venus kan man försöka att följa gasjätten ett par dagar till innan man tappar bort den på en allt ljusare himmel i skymningen.

Åter till toppen

Saturnus


Saturnus rör sig retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Vågen. Ringplaneten befinner sig ca 18 grader söder om himmelsekvatorn – och drar därmed en ganska låg bana över himlen. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 140 till 110 grader.


Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte . Rött betyder nej, grönt betyder ja. Ringplaneten syns inte med blotta ögat från landets norra del och även en bit längre söderut är förhållanden inte särskilt gynnsamma. Bäst syns den från södra Sverige. Kom ihåg att halvbra betyder att Saturnus hittas enkelt av vana observatör medan det kan vara lite svårare för nybörjare att hitta den. Det framgår tydligt att förhållanden är bättre ju längre söderut man befinner sig på grund av att Saturnus når högre upp över horisonten och att skymningen varar kortare och himlen är mörkare.


Grafiken visar Saturnus position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Saturnus står inte så där jätte högt över horisonten mot sydsydväst.


Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går ner vid 02-tiden i början på månaden och vid midnatt i slutet. Den blir synlig ungefär 45-60 minuter efter solnedgången och kan ses ungefär fram till 30 minuter innan den går ner.


Grafiken visar himlen mot söder på kvällen den 25:e och 26:e vid kl. 22:30. Månen står ena kvällen till höger och andra kvällen till vänster om Saturnus.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 20 juni 2015.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande

André Franke