Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.

Månens position har ritats in för varje dag. Den gäller antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen då månen står som närmast en planet har ritats in med en tjockare prick och har försetts med namnet på planeten.


1–8 oktober: Månen rör sig genom djurkretsens norra del på sin väg från Väduren till Lejonet. Månen är halv avtagande på kvällen den 4:e. Den 8:e finns månens skära i närheten av Venus. Övergången mellan det grå och det blå till vänster i grafiken kan tolkas som horisonten mot sydost i gryningen.


9–16 oktober: Månen rör sig söderut genom djurkretsen från Lejonet till Skorpionen. Månens skära finns mellan Venus och Mars på morgonen den 9:e och fortfarande i närheten av Mars den 10:e. Den 11:e får Merkurius sällskap av den mycket smala månskäran. Månen är ny mitt i natten till den 13:e. Den 14:e ska man teoretiskt kunna hitta månens tunna skära med hjälp av en kikare. Den 16:e står månskäran ovanför Saturnus i skymningsljuset strax efter solnedgången – men Saturnus syns inte med blotta ögat. Övergången mellan det grå och det blå till höger om solen kan tolkas som horisonten mot öster eller sydost i gryningen och till vänster om solen som horisonten mot väster eller sydväst i skymningen. Området är symmetriskt kring solens position vid nymåne den 13:e. Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. På denna karta gäller det alltså runt den 13:e. I början på månaden skulle det ligga betydligt längre åt höger, symmetrisk kring solens position den 1:e och i slutet på månaden längre åt vänster, symmetrisk kring solens position den 31:e. Se animationen nedan.


17–24 oktober: Månen rör sig från Ormbäraren till Vattumannen och Fiskarna och därmed mot nordligare trakter. Månen tilltar och är halv kommande på kvällen den 20:e.
Övergången mellan det grå och det blå kan tolkas som horisonten mot sydväst i skymningsljuset.


24–31 oktober: Månen rör sig norrut genom djurkretsen från Fiskarna till Oxen. Månen tilltar och är full belyst på efternatten den 27:e mitt på dagen.


Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag under hela månaden. Här ser du hur det grå/svarta området flyttas tillsammans med solen och hur månen och planeterna rör på sig. Även det grå/svarta området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten (som månen och Venus) syns dock ibland även när de befinner sig i det grå/svarta området. För svaga stjärnor skulle detta område vara ännu större.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av oktober när det är som mörkast


Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.

Mitt i natten hittar du Pegasuskvadraten (mellan Peg och And) rätt högt mot sydväst. I väster dominerar Sommartriangeln med Deneb i Svanen (Cyg), Vega i Lyran (Lyr) och Altair i Örnen (Aql) – men sistnämnda (Sommartriangelns södra spets) är på väg ner och håller snart på att försvinna i horisontdiset. När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Karlavagnen (UMa) står rätt lågt i norr snett nedan för Polstjärnan. Cassiopeja eller himlens ”W” finns rakt över ditt huvud (i mitten av stjärnkartan). Den röda linjen föreställer ekliptikan. Ekliptikan är jordens omloppsbana projicerad på himlen. Längs den rör sig solen (skenbar) och i dess närhet hittar du planeterna. Ekliptikan sträcker sig genom 13 stjärnbilder varav tolv är de kända stjärntecken som används inom astrologin. I regel finns ungefär sex av ekliptikans stjärnbilder över horisonten. Vattumannen (Aqr) med sina mest svaga stjärnor nedanför Pegasus (Peg) håller på att försvinna i horisontdiset i sydväst. Stjärnbilderna Fiskarna (Psc) och Väduren (Ari) finns i söder och nedanför hittar Valfisken (Cet) – en rätt stor stjärnbild. Rätt högt över horisonten mot öster eller sydost hittar du Oxens stjärnbild (Tau) med Aldebaran – Oxens öga. Nedanför dyker Orion (Ori) upp och ovanför ser du Kusten (Aur). På himlen mot öster finns Tvillingarna (Gem) med de ljusa stjärnorna Castor och Pollux. För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig så använder jag de astronomiska förkortningarna på stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis Gem för det latinska uttrycket Gemini – vilket betyder Tvillingarna.

Åter till toppen

Solen


Solen rör sig sydvart genom stjärnbilden Jungfrun, där den befinner sig större delen av månaden. Först alldeles i slutet på månaden når den fram till Vågen. Det sydliga avståndet från himmelsekvatorn blir allt större. Till en början är deklinationen -3 grader, i slutet på oktober -14. Detta har som följd att solen hamnar allt lägre över horisonten när den passerar i söder.


I slutet av månaden kommer den bara 17 grader över horisonten vid lunchtid. Soluppgångarna ändras från strax före kl 07 till strax efter kl 07 och detta tack vare tidsomställningen i slutet på månaden. Däremot blir det mera drastiskt på kvällarna. Solnedgångarna tidigareläggs från kl 18:30 till strax efter kl 16 (!).


Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går upp i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.


Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går ner i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.


Den animerade grafiken Grafiken visar dagens längd i timmar och minuter för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, dvs. tiden från soluppgång till solnedgång. Beräkningarna avser solens överkant – alltså från första till sista solstråle vid en ideal horisont.


Den animerade grafiken Grafiken visar antal timmar och minuter med dagsljus för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagsljus är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än -6 grader på himlen. Rent praktiskt ät det tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och den borgerliga skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva använda sig av andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.

Åter till toppen

Skymning och gryning


Skymningens och gryningens varaktighet: Diagrammet visar skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter och gäller för Norrköpings breddgrad, dvs. ungefär 58,6 grader nordlig latitud. Det gäller under en månad, här oktober 2015. Datum anges uppe och nere i grafiken och timmar och minuter till höger och vänster. Man skiljer mellan den borgerliga, nautiska och astronomiska skymningen / gryningen. Den borgerliga skymningen slutar ca 40 minuter efter solnedgången och är därmed som kortast precis som på våren. Den nautiska skymningen slutar ungefär 1 timmar och 30 minuter efter solnedgången. Den astronomiska skymningen slutar ca 2 timmar och 15 minuter efter att solen har gått ner. För att kunna göra en bedömning om skymningen eller gryningen varar särskilt kort eller lång är det bäst att ta en titt på hur förhållanden ändras under ett helt år.


Samma som ovan fastän för hela året 2015. Skymningen (och samma gäller även för gryningen) varar längre på vintern än på våren. detta har att göra med solens flackare vinkel när den går ner (upp). Skymningen är som kortast på senvintern och tidiga våren. Lägg märke till att den astronomiska skymningen (gryningen) är som kortast redan vid månadsskifte februari/mars med ca 2 timmar och 15 minuter. Däremot är den borgerliga skymningen/gryningen som kortast först i mitten på mars (och inte vid vårdagjämningen heller!) med ca 40 minuter. Mellan vårdagjämning och höstdagjämning ser du en vit yta – det är tiden då natten är kortare än 12 timmar eller halva natten är kortare än 6 timmar. Denna yta har sitt minimum vid sommarsolstånd med ca 2 timmar och 50 minuter – så i Norrköping är årets kortaste natt ungefär 5 timmar och 40 minuter lång. Du ser att den astronomiska skymningen är lika lång som halva natten i slutet på april. Då övergår den direkt i den astronomiska gryningen och slutar således inte längre. Det samma händer med den nautiska skymningen i mitten på maj. Den ända skymningen som fortfarande slutar på sommaren är den borgerliga. Den varar som längst ungefär 1 timme och drygt 20 minuter vid sommarsolstånd. Därefter blir nätterna längre igen och den nautiska skymningen börjar och slutar igen i slutet på juli och den astronomiska i mitten på augusti. Vid månadsskifte september/oktober varar den borgerliga skymningen/gryningen som kortast, medan den astronomiska är som kortast först i mitten på oktober. Därefter blir skymningen och gryningen sakta längre och når sitt andra maximum vid vintersolstånd (borgerlig skymning ca 55 minuter, astronomisk skymning ca 2 timmar och 40 minuter.


Skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter för norra Europa i oktober 2015. Den varierar inte bara med tiden utan även med breddgraden. Rent allmänt sett så varar skymningen och gryningen längre ju längre norrut man befinner sig. Man ser hur de mörka nätterna sprider sig allt längre norrut och att skymningen och gryningen varar allt kortare tid.

Åter till toppen

Månen


Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 40 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen slutar ca 90 minuter efter solnedgången (mellanblå punkter) och den astronomiska skymningen slutar ungefär 2 timmar 15 minuter efter att solen har gått ner. Nätterna kring fullmåne den 28:e är rätt ljusa för att fullmånen numera drar ungefär samma bana på natten som solen på försommaren. För övrigt stör månljuset observationer av ljussvaga objekt framför allt alldeles i början på månaden på kvällarna och på morgonen fram till den 7:e. Diagrammet visar också hur det blir ljusare på morgonsidan, när den astronomiska, nautiska och borgerliga gryningen börjar och när solen slutligen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.


Månens faser, upp- och nedgångar: Grafiken visar månens fas för varje dag i månaden. Datumet anges uppe till vänster i varje ruta. Månens fas och lutning gäller exakt när månen passerar söder i Norrköping. Klockslag anges nedanför månen och där intill månens höjd över horisonten. Månens belysta andel i procent anges ovanför månen. Månens skenbara diameter vid denna tidpunkt anges längst uppe till höger i rutan. När månen går upp och ner anges längre ner i rutan. Då visas också hur månen lutar just när den går upp eller ner. Åtminstone en gång i månaden passerar månen inte söder under ett helt dygn och vid andra tillfällen sker ingen upp- eller nedgång under ett dygn. Då visas förstås inte detta fenomen och så står det i stället att fenomenet ej inträffar. När det gäller solen är vi vana vid att den först går upp på morgonen, därefter passerar söder på dagen och slutligen går ner på kvällen (i regel i alla fall). Månen gör det vissa dagar. Men eftersom den rör sig runt jorden så sker passagen i söder ungefär 50 minuter senare varje dag. Detta har till följd att månen kan gå ner först, går upp senare på dagen och inte hinner passera söder alls. Eller så passerar den först söder, går ner och går upp sedan. Längre norrut kan månen till och med går upp eller ner två gånger om dagen men det sker bara ytterst sällan. Månen kan alltså gott och väl gå ner först och upp sedan. Tidpunkten för månens uppgång anges alltså alltid till vänster, tidpunkten för månens nedgång till höger och passagen i söder däremellan ovanför båda dessa uppgifter. Det gäller sedan bara att kolla tiderna och ordna dessa i kronologisk ordning. Det är det fenomenet som sker först med det tidigaste klockslag osv. Observerar att det i det här diagrammet inte har tagits hänsyn till om himlen i verkligheten är ljus eller mörk.


Samma som ovan dock med hänsyn till dag och natt – här ska du enkelt kunna se om månen är lätt eller svårt att hitta. En smal skära syns svårt på dagen eller månen är svårare att upptäcka när den går upp eller ner när himlen är ljus.

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.


Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 49 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.


Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Höjden över horisonten anges i grader till vänster i grafiken och väderstrecken hittar du längs horisonten. En höjd på 10 grader uppfattas i allmänhet som en bra bit över horisonten, 30 grader som halvhögt på himlen och 60 grader som mycket högt. I norra Sverige står månen i vanliga fall lägre över horisonten (gäller väderstreck från öster över syd till väst) och för platser söder om Norrköping gäller att månen står i regel något högre över horisonten.


Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten – om du skulle vara vaken då…


Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Du ser hur månen hamnar en bra bit längre åt vänster (österut) på himlen morgon efter morgon.

Åter till toppen

Merkurius


Merkurius håller till i Jungfrun under hela månaden. Den blir stillastående den 8:e och rör sig därefter igen åt rätt håll – dvs. åt samma håll som solen. Vinkelavståndet till solen ökar snabbt från 3 till lite drygt 18 grader den 16:e. Det är just då den solnära planeten når sitt största västliga vinkelavstånd till solen med enbart 18,1 grader. Därefter närmar sig Merkurius sakta solen och vinkelavståndet krymper till 11 grader fram till slutet av månaden.


Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Titta på den breddgraden du bor på. Rött betyder alltså att Merkurius förblir osynlig i hela landet i början på månaden. Men därefter blir den synlig – förhållanden klassas här som bäst som halvbra från stora delar av landet kring den 20:e. Detta är i jämförelse med andra planeter. Jämför man denna Merkuriusvisibilitet med andra morgonapparationer på våra breddgrader så får denna säkert 9 utav 10 stjärnor på en skala mellan 0 till 10. Halvbra betyder att vana observatörer hitta den lätt medan det är lite svårare för nybörjare – men definitivt inte omöjligt. Det gäller bara att veta var och när man ska leta. Svar får du nedan.


Grafiken visar Merkurius position på himlen mot öster i gryningen när solen befinner sig 9 grader under horisonten – ungefär 1 timme före soluppgången. Den solnära planeten står som högst nästan 7 grader över horisonten kring den 16:e. Som bäst syns den dock först några dagar senare för att dess ljusstyrka ökar.


Grafiken visar Merkurius position på himlen mot öster i gryningen den 20:e kl. 06:40. Rätt högt på himlen mot sydost syns Venus och Jupiter – båda är mycket ljusa och går inte att missa. Mars hittar du rätt nära Jupiter och Lejonets ljusaste stjärna Regulus finns en bit snett ovanför till höger om planettrion. En bra bit till vänster och närmare horisonten synd Björnvaktarens ljusaste stjärna Arcturus. Halvvägs mellan Arcturus och Venus lågt över horisonten finns Merkurius.


Visibilitetsdiagrammet visar när Merkurius (ljusblå pilar) och solen (röda pilar) går upp denna månad. Merkurius går upp tidigare än solen från och med 2:e. Som tidigast går den solnära planeten upp vid kl. 05:30 kring den 14:e. Den vita ytan anger när du på ett ungefär kan få syn på Merkurius på himlen. I mitten på månaden är det ungefär mellan kl. 06 och 06:45. Någon gång efter den 10:e kan man försöka att hitta den svår observerade planeten för första gången och någon gång efter den 25:e blir det svårt att kunna hitta den. Bäst syns Merkurius mellan den 15:e och 20:e.


Grafiken visar Merkurius position på himlen mot öster i gryningen den 11:e kl. 06:15. Lågt över horisonten synd Merkurius och snett till höger ovanför den månens mycket tunna skära. En kikare kan vara bra till hands för att hitta båda – men man ska kunna se både månen och Merkurius även med blotta.

Åter till toppen

Venus


Venus håller till i Lejonet under hela månaden. Vinkelavståndet till solen ökar något från 44 till drygt 46 grader. Som störst är den västliga elongationen på morgonen den 26:e med 46,4 grader. Kom ihåg att väster om solen betyder att en planet kan ses på morgonhimlen i öster – även om det kanske låter lite paradox.


Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja och mörk grönt betyder mycket bra eller strålande. Det vill säga att man inte kan gå miste om Morgonstjärnan.


Grafiken visar Venus och Merkurius position på morgonhimlen mot öster eller sydost vid den borgerliga gryningens början (ca 40 minuter före soluppgången – det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Venus står rätt högt över horisonten – som bäst nästan 30 grader kring den 21:e. Merkurius finns mycket närmare horisonten snett nedanför till vänster om ljusa morgonstjärnan och håller på att blekna i gryningsljuset.


Samma som ovan fast denna gång även med Jupiter. Jupiter finns i början på månaden en bra bit snett nedanför till vänster om Venus och i slutet på månaden en bit snett ovanför till höger. Mars finns egentligen också med på ett hörn men den har redan bleknat i gryningsljuset.


Visibilitetsdiagrammet visar när Venus går upp (ljusblå pilar som pekar uppåt) och när solen går upp (röda pilar som pekar uppåt). Venus går upp vid kl. 02:45 i början på månaden och något senare i slutet – men övergången till vintertid i slutet på månaden gör att den går upp vid 02:15-tiden den 31:e – alltså till och med tidigare. I grafiken används sommartid längst upp och vintertid längst ner. Venus strålar i ca 4 timmar på morgonhimlen. Med bruna punkter har jag markerat tillfällen, då Venus lyser starkt, samtidigt som den står högt över horisonten på en ganska mörk himmel utan störande månsken. Det är då (ungefär 11:e till 21:e mellan kl. 05 och kl. 06) du kan testa om Venus ljus är tillräckligt stark för att ett föremål kan kasta en svag skugga. Testa t.ex. med en penna som du håller lodrätt på ett vit papper.


Grafiken visar Venus rörelse i förhållande till Regulus andra veckan i oktober. Morgonstjärnan passerar Lejonets ljusaste stjärna och som närmast varandra står de på morgonen den 9:e – typ 5 måndiametrar ifrån varandra. Utsnittet motsvarar vyn som man har i en vanlig kikare med ett synfält på 5 grader.


Grafiken visar Venus rörelse i förhållande till Jupiter i slutet på månaden. Morgonstjärnan kör om solsystemets största planet och som närmast varandra står de på morgonen den 26:e – bara två måndiametrar ifrån varandra. Säkert en vacker vy när de två ljusaste planeterna syns nära varandra – högt på himlen och på en rätt mörk himmel. Utsnittet motsvarar vyn som man har i en vanlig kikare med ett synfält på 5 grader.


Grafiken visar himlen mot öster på morgonen den 9:e kl. 05. Venus strålar en bit över horisonten i närheten av Lejonets ljusaste stjärna Regulus. Månens smala skära finns i dess närhet – en bit nedanför. En bit till vänster om månskäran hittar du Mars som i sin tur står snett ovanför till höger om ljusa Jupiter – säkert en vacker vy som är säkert värd att gå upp tidigt denna morgon vid klart väder.

Åter till toppen

Mars


Mars rör sig sydvart genom Lejonet. Vinkelavståndet till solen ökar bara sakta från 34 till 45 grader under månadens lopp. Att elongationen ökar så pass sakta beror på att både Mars och solen färdas med ungefär samma hastighet genom djurkretsen.


Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mars syns halvbra från hela landet. Detta betyder att det kan vara lite svårare för ovana observatörer att hitta vår röda grannplanet – medan det borde vara ganska enkelt för vana observatörer att hitta Mars. Den är helt enkelt inte lika i ögon stickande som t.ex. Venus.


Grafiken visar Mars position på himlen mot öster vid den astronomiska gryningens början den 1:e och 11:e (ungefär 2 timmar och 15 minuter före soluppgången). Mars befinner sig mellan Venus och Jupiter – till en början närmare Regulus, Lejonets ljusaste stjärna, senare närmare Jupiter. Med himlens ljusaste planeter vid sin sida ska det inte vara några större svårigheter att kunna identifiera Mars.


Samma som ovan fast för den 21:e och 31:e. Mars har precis kört om Jupiter och Venus följer efter. I slutet på månaden har även Venus gått förbi Jupiter och närmar sig Mars. Med morgonstjärnan direkt vid sin sida kan du inte missa Mars. Med himlens ljusaste planeter vid sin sida ska det inte vara några svårigheter att även kunna hitta Mars. Observera att konstellationen den 21:e och den 31:e liknar varandra – det är dock Venus och Jupiter som har bytt plats! Venus lyser starkast av alla tre och kan inte förväxlas.


Visibilitetsdiagrammet visar när Mars (ljusblå pilar) och solen (röda pilar) går upp denna månad. Mars går upp ganska exakt kl. 03:20 under hela månaden medan solen går upp allt senare. Uppgångarna hoppar fram en timme i slutet på månaden på grund att vi gå över till vintertid. Eftersom soluppgångarna försenas så syns Mars allt längre på morgonhimlen. Den kan ses ungefär från en halv timme efter att den har gått upp (alltså strax före kl. 04 svensk sommartid) tills att den borgerliga gryningen börjar (ca 40 minuter innan solen går upp). Att Mars går upp vid samma tid under hela månaden beror på att vinkelavståndet till solen blir större samtidigt som den hamnar allt sydligare. Det är just elongationen som ökar som kompenserar så att Mars inte går upp senare som solen.


Grafiken visar Mars rörelse i förhållande till Jupiter i mitten på månaden. Vår röda grannplanet kör om solsystemets största planet och som närmast varandra står de på morgonen den 18:e – ungefär 23 bågminuter skiljer dem åt – det är mindre än en måndiameter. Utsnittet motsvarar vyn som man har i en vanlig kikare med ett synfält på 5 grader.


Grafiken visar Venus rörelse i förhållande till Mars i slutet på oktober och i början på november. Morgonstjärnan kör om vår röda grannplanet och som närmast varandra står de på morgonen den 3 november – mindre än två måndiametrar ifrån varandra. Utsnittet motsvarar vyn som man har i en vanlig kikare med ett synfält på 5 grader.


Grafiken visar himlen mot öster på morgonen den 9:e och 10:e vid kl. 05. Ena morgon finns månens skära till höger om Mars och andra morgon står månens tunna skära nedanför den. Venus strålar snett ovanför till höger om Mars och Jupiter snett nedanför till vänster om vår röda grannplanet. Säkert en vacker vy som man inte får missa vid klart väder!

Åter till toppen

Jupiter


Jupiter rör sig mot sydligare trakter genom Lejonet. Till en början befinner sig solsystemets största planet drygt 8 grader norr om himmelsekvatorn, i slutet ca 6. Vinkelavståndet till solen ökar rätt snabbt från 27 till 52 grader under månadens lopp.


Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Jupiter syns bra från hela Sverige.


Grafiken visar Jupiters och Venus position på morgonhimlen mot öster och ostsydost vid den astronomiska gryningens början (drygt två timmar före soluppgången). Det är tidpunkterna som markerats med mörkblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Solsystemets största planet befinner sig snett nedanför till vänster om morgonstjärnan i början på månaden och snett ovanför till höger i slutet. Jupiter når alltså allt högre upp på himlen under månadens lopp.


Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter går upp tidigare än solen. I början på månaden går gasjätten upp strax efter kl. 04 och i slutet på månaden redan strax före kl. 02 i samband med övergången till vintertid. Soluppgångarna sker under samma period allt senare. I början på månaden kan man se Jupiter i ca 2 timmar på morgonhimlen, i slutet på månaden redan hela 5 timmar.


Grafiken visar himlen mot öster på morgonen den 10:e kl. 05. Jupiter lyser rätt starkt rakt mot öster inte speciellt högt över horisonten. Mars finns snett ovanför till höger om gasjätten. Månens tunna skära syns rakt nedanför Jupiter och Venus strålar en bit över horisonten i närheten av Lejonets ljusaste stjärna Regulus. Det är säkert en vacker vy som man inte borde missa!


Grafiken visar Merkurius, Venus, Mars och Jupiters position på himlen mot öster vid den nautiska gryningens början – alltså ungefär en timme före soluppgången. Som du ser så är det ganska rörigt och det är kanske också lite svårt att avgöra hur det egentligen ser ut en viss morgon. Därför finns en animerad variant nedanför.


Grafiken visar himlen i gryningen mot öster vid den nautiska gryningens början – alltså ungefär en timme före soluppgången under hela oktober ock en bit in i november. Till en början närmar sig Venus Regulus, månens skära passerar förbi och Mars närmar sig Jupiter. I mitten på månaden dyker Merkurius upp, Mars passerar Jupiter och Venus närmar sig solsystemets största planet. Mot slutet av månaden försvinner Merkurius igen, Venus passerar Jupiter och närmar sig Mars som den passerar i början på november.

Åter till toppen

Saturnus


Saturnus rör sig sakta sydvart genom Vågen och når Skorpionen den 17:e. Ringplaneten befinner sig ca 19 grader söder om himmelsekvatorn – och drar därmed en ganska låg bana över himlen. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 54 till 26 grader.


Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte . Rött betyder nej, grönt betyder ja. Ringplaneten syns möjligen från sydligaste Sverige alldeles i början på månaden – men den syns då i så fall ganska dålig och är svårt att hitta. För övrigt är ringplaneten osynligt.


Grafiken visar Saturnus position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Saturnus står ganska lågt över horisonten mot sydväst och kan inte längre hittas med blotta ögat – däremot borde du fortfarande kunna hitta den med hjälp av en kikare i början på månaden.


Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går ner vid 20-tiden i början på månaden och redan strax efter kl. 17 i slutet på månaden i samband med övergången till vintertid. Det är ungefär 1 ½ timmar efter solnedgången i början på månaden och 1 timme i slutet – vilket är alldeles för kort för att kunna se den.


Grafiken visar himlen mot sydväst på kvällen den 16:e vid 18:30-tiden. Månens skära står rakt ovanför Saturnus som i sin tur bara syns i kikaren.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 9 september 2015.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande

André Franke