Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt vid det datumet som anges intill månen (alltså i en smal lodrätt remsa runt månen).

Även det grå/svarta området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten (som månen och Venus) syns ibland även när de befinner sig i det grå/svarta området. För svaga stjärnor skulle det grå/svarta området vara ännu större.

Månens position har ritats in för varje dag. Den gäller antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen då månen står som närmast en planet har ritats in med en tjockare prick och har försetts med namnet på planeten.


1–8 maj: Månen rör sig norrut från Stenbocken till Oxen och avtar. I slutet på perioden tilltar den igen och månens smala skära kan ses för första gången den 8:e på kvällshimlen.


9–16 maj: Månen rör sig från Tvillingarna söderut till Jungfrun. Den tilltar och passerar nära Jupiter den 14:e och 15:e och det syns på kvällen.


17–24 maj: Månen rör sig söderut från Jungfrun till Ormbäraren och den är ganska full belyst. Den passerar nära Mars natten mellan den 21:e och 22:e och nära Saturnus natten därpå.


23–31 maj: Månen rör sig från djurkretsens sydligaste del i Skytten till nordligare trakter i Fiskarna. Månen avtar och syns vartefter enbart på morgonhimlen.


Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag under hela månaden. Här ser du hur det grå/svarta området flyttas tillsammans med solen och hur månen och planeterna rör på sig.


Den animerade grafiken visar hur det ser ut mittemot solen. Det som syns mitt i grafiken passerar himlen i söder precis när solen står som lägst under horisonten i norr mitt i natten. Allt i vänster i grafiken syns bättre på efternatten och morgonen och allt till höger i grafiken syns bäst på kvällen och förnatten.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av maj när det är som mörkast


Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.

Mitt i natten finns det tre planeter uppe över horisonten. Saturnus finns rätt lågt över horisonten mot sydost och ungefär på samma höjd hittar du ljusa Mars i söder. Lite högre upp hittar du strålande Jupiter mot väster. Just natten mellan den 15:e och 16:e står månen inte långt ifrån solsystemets största planet. Planeterna finns nära ekliptikan – linjen som har ritats in på kartan med röda prickar. Ekliptikan kallas också för himlens “motorväg” – det är nämligen i dess närhet som man hittar planeterna och månen. Det är solens väg genom djurkretsen med de kända namnen på stjärnbilderna som används även som stjärntecken. Man kan också säga att detta är projektionen av jordens omloppsbana mot himlen. Eftersom det alltid finns halva ekliptikan över horisonten så syns även i regel hälften av djurkretsens stjärnbilder. Lågt i nordväst syns fortfarande tvillingparet Castor och Pollux medan själva stjärnbilden Tvillingarna (Gem) håller på gå ner i horisontdiset. Kräftan (Cnc), som också befinner sig rätt lågt över horisonten i nordväst, är en stjärnbild med bara svaga stjärnor som troligen knappt går att se längre. Inte mycket högre över horisonten hittar man Lejonet (Leo) med Regulus i väster. Lejonet går även att hitta med hjälp av Karlavagnen (UMa), som finns mycket högt över horisonten i väster, snett över ditt huvud. Följer vi den röda linjen mot söder så passerar vi ytterligare en av djurkretsens stjärnbilder: Jungfrun (Vir) med Spica i sydväst. Även för att hitta Spica finns det än liten vägvisare. Följer du en tänkt båge från Karlavagnens handtag, så passerar du först en av himlens ljusaste stjärnor – Arcturus i Björnvaktaren (Boo) högt på himlen mot sydväst. Förlänger du den tänkta båge så träffar man på Spica. I horisontdiset i söder finns Vågen (Lib), som kan vara svårare att hitta. Speciellt Vågens sydligaste stjärnor går nog knappt att se utan kikare. Skorpionens (Sco) nordligaste stjärnor samt Antares kan du hittar lågt över horisonten mot sydsydost medan Skytten inte har kommit upp över horisonten än. Ovanför Skorpionen och Skytten i sydost hittar man Ormbäraren, djurkretsens 13:e stjärnbild, som inte finns bland stjärntecken. Ormbäraren bär förstås en orm, som också syns (Ser). När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Du ser att Karlavagnen (en del av Stora Björnen UMa) finns högt på himlen (nästan mitt på stjärnkartan). Pilen visar vägen mot Polstjärnan som finns i Lilla björnen (UMi). Cassiopeja (Cas) eller himlens ”W” hittar du snett nedanför Polstjärnan i nordost. I öster kan du hitta Sommartriangeln, som består av Deneb i Svanen (Cyg), Vega i Lyran (Lyr) och Altair i Örnen (Aql). För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig så använder jag de astronomiska förkortningarna på stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis CrB för det latinska uttrycket Corona Borealis – vilket betyder Norra Kronan.

Åter till toppen

Solen


Solen lämnar stjärnbilden Väduren den 14 maj och fortsätter på sin skenbara färd genom Oxen. Solens deklination ökar med 7 grader och därmed står den ca 22 grader norr om himmelsekvatorn i slutet på månaden. Detta medför samtidigt att solen kommer allt högre upp över horisonten när den passerar i söder – ca 53 grader strax före kl 13 i slutet på maj (se grafiken nedan).


Solens uppgångar sker allt tidigare, i början på månaden vid kl. 05, i slutet vid kl. 04. Solnedgångarna försenas från ca kl. 20:45 till ca kl. 21:45. På morgonen den 17 når solen en sista gång djupare än -12 grader under horisonten. Därefter slutar den nautiska skymningen inte längre och observationer av ljussvaga objekt försvåras eller blir helt enkelt omöjligt framöver.


Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går upp i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.


Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går ner i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.


Den animerade grafiken Grafiken visar dagens längd i timmar och minuter för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, dvs. tiden från soluppgång till solnedgång. Beräkningarna avser solens överkant – alltså från första till sista solstråle vid en ideal horisont.


Den animerade grafiken Grafiken visar antal timmar och minuter med dagsljus för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagsljus är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än -6 grader på himlen. Rent praktiskt ät det tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och den borgerliga skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva använda sig av andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.

Åter till toppen

Skymning, gryning och månsken

Ibland är det viktigt att kunna bedöma om det är ljust eller mörkt ute, om månen lyser upp natthimlen eller inte. Det kan du ta reda på här.


Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Tidpunkterna för den borgerliga/nautiska/astronomiska skymningen har markerats med ljusblå/mellanblå/mörkblå punkter. Man ser också vilka nätter som är helt mörka och vilka nätter som lyses upp av månen. Mest påtagligt blir det förstås vid fullmåne. Diagrammet visar också hur det blir ljusare på morgonen – när den astronomiska, nautiska och borgerliga gryningen börjar och när solen slutligen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar. Månens faser har ritats in för varannan dag just vid tidpunkten då den passerar i söder. Dagarna däremellan anges istället höjden över horisonten när den passerar som högst i söder.
Den astronomiska skymningen och gryningen slutade upphöra redan i april och den nautiska skymningen och gryningen äger rum en sista gång på tidiga morgonen den 17 maj vid 01-tiden då solen hamnar en sista gång lägre än 12 grader under horisonten.
Mer om hur du tolkar diagrammet kan du få reda här.

Skymningen och gryningen varar olika länge beroende på årstid – det har du säkert lagt märke till. Speciellt på våren och hösten blir det mörkt ganska fort efter solnedgången medan det dröjer mycket längre på Sommaren och faktiskt lite längre även på vintern. Det hela beror på hur pass brant solen går ner vid horisonten – alltså vinkeln mellan solens dagliga bana på himlen och horisonten.


Skymningens och gryningens varaktighet: Diagrammet visar skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter och gäller för Norrköpings breddgrad, dvs. ungefär 58,6 grader nordlig latitud. Det gäller under innevarande månad. Datum anges uppe och nere i grafiken och timmar och minuter till höger och vänster. Man skiljer mellan den borgerliga, nautiska och astronomiska skymningen / gryningen. Den borgerliga/nautiska/astronomiska skymningen/gryningen slutar/börjar ca 50 minuter/ 2 timmar 5 minuter/ inte alls efter solnedgången/före soluppgången i början på månaden. I slutet på månaden ökar varaktigheten till 70 minuter för den borgerliga gryningen och skymningen. Den nautiska skymningen övergår i gryningen efter den 17:e, dvs. den slutar aldrig mer för att solen inte längre når 12 grader under horisonten. I början på månaden varar den halva natten lite längre än 4 timmar och i slutet är den bara drygt 3 timmar lång – dvs. nattens hela längd har då krympt till ungefär 6 timmar.

För att kunna göra en bedömning om skymningen eller gryningen varar särskilt kort eller lång är det bäst att ta en titt på hur förhållanden ändras under ett helt år.

Samma som ovan fastän för hela året 2016. Skymningen (och samma gäller även för gryningen) varar längre på vintern än på våren. detta har att göra med solens flackare vinkel när den går ner (upp). Skymningen är som kortast på senvintern och tidiga våren. Lägg märke till att den astronomiska skymningen (gryningen) är som kortast redan vid månadsskifte februari/mars med ca 2 timmar och 15 minuter. Däremot är den borgerliga skymningen/gryningen som kortast först i mitten på mars (och inte vid vårdagjämningen heller!) med ca 40 minuter. Mellan vårdagjämning och höstdagjämning ser du en vit yta – det är tiden då natten är kortare än 12 timmar eller halva natten är kortare än 6 timmar. Denna yta har sitt minimum vid sommarsolstånd med ca 2 timmar och 50 minuter – så i Norrköping är årets kortaste natt ungefär 5 timmar och 40 minuter lång. Du ser att den astronomiska skymningen är lika lång som halva natten i slutet på april. Då övergår den direkt i den astronomiska gryningen och slutar således inte längre. Det samma händer med den nautiska skymningen i mitten på maj. Den ända skymningen som fortfarande slutar på sommaren är den borgerliga. Den varar som längst ungefär 1 timme och drygt 20 minuter vid sommarsolstånd. Därefter blir nätterna längre igen och den nautiska skymningen börjar och slutar igen i slutet på juli och den astronomiska i mitten på augusti. Vid månadsskifte september/oktober varar den borgerliga skymningen/gryningen som kortast, medan den astronomiska är som kortast först i mitten på oktober. Därefter blir skymningen och gryningen sakta längre och når sitt andra maximum vid vintersolstånd (borgerlig skymning ca 55 minuter, astronomisk skymning ca 2 timmar och 40 minuter.


Skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter för norra Europa under innevarande månad. Den varierar inte bara med tiden utan även med breddgraden. Rent allmänt sett så varar skymningen och gryningen längre ju längre norrut man befinner sig.

Åter till toppen

Månen

Månens faser
sista visibilitet 04 maj 2016 kl. 04:40
Nymåne 06 maj 2016 kl. 21:30
första visibilitet 08 maj 2016 kl. 21:55
Första kvarteret 13 maj 2016 kl. 19:02
Fullmåne 21 maj 2016 kl. 23:14
Sista kvarteret 29 maj 2016 kl. 14:12
Månens extrema avstånd till jorden (avser jordens centrum)
närmast 357.830,2 km 06 maj 2016 kl. 06:12
fjärmast 405.930,8 km 19 maj 2016 kl. 00:04


Månens faser, upp- och nedgångar: Grafiken visar månens fas för varje dag i månaden. Datumet anges uppe till vänster i varje ruta. Månens fas och lutning gäller exakt när månen passerar söder i Norrköping. Klockslag till det anges nedanför månen. Till höger om denna uppgift nämns månens höjd över horisonten och till vänster stjärnbilden som månen befinner sig i. Det används av platsskäl de latinska förkortningarna – som t.ex. Gem för Gemini – Tvillingarna. Månen hamnar inte bara i de 12 kända djurkretstecken utan även i en del kanske mer udda stjärnbilder som t.ex. Sextanten (Sex), Orion (Ori) – men bara i dess allra nordligaste del), Ormbäraren (Oph) eller Valfisken (Cet). Månens belysta andel i procent anges ovanför månen. Månens skenbara diameter vid denna tidpunkt anges längst uppe till höger i rutan. När månen går upp och ner anges längre ner i rutan. Då visas också hur månen lutar just när den går upp eller ner. Åtminstone en gång i månaden passerar månen inte söder under ett helt dygn och vid andra tillfällen sker ingen upp- eller nedgång under ett dygn. Då visas förstås inte detta fenomen och så står det i stället att fenomenet ej inträffar. När det gäller solen är vi vana vid att den först går upp på morgonen, därefter passerar söder på dagen och slutligen går ner på kvällen (i regel i alla fall). Månen gör det vissa dagar. Men eftersom den rör sig runt jorden så sker passagen i söder ungefär 50 minuter senare för varje dag. Detta har till följd att månen kan gå ner först, går upp senare på dagen och inte hinner passera söder alls. Eller så passerar den först söder, går ner och går upp sedan. Längre norrut kan månen till och med går upp eller ner två gånger om dagen men det sker bara ytterst sällan. Månen kan alltså gott och väl gå ner först och upp sedan. Tidpunkten för månens uppgång anges alltså alltid till vänster, tidpunkten för månens nedgång till höger och passagen i söder däremellan ovanför båda dessa uppgifter. Det gäller sedan bara att kolla tiderna och ordna dessa i kronologisk ordning. Det är det fenomenet som sker först med det tidigaste klockslag osv. Diagrammet tar dessutom hänsyn till om himlen i verkligheten är ljus eller mörk. Så ska du enkelt kunna se om månen är lätt eller svårt att hitta. En smal skära syns svårt på dagen eller månen är svårare att upptäcka när den går upp eller ner när himlen är ljus. Däremot syns även månens tunna skära bra när himlen är mörk och då kan du dessutom se jordskenet på månen – jorden reflekterade ljus som lyser upp månens mörka del – liksom fullmånen lyser upp våra mörka nätter. Tiderna anges i svensk normaltid!

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.


Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 49 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.


Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Höjden över horisonten anges i grader till vänster i grafiken och väderstrecken hittar du längs horisonten. En höjd på 10 grader uppfattas i allmänhet som en bra bit över horisonten, 30 grader som halvhögt på himlen och 60 grader som mycket högt. I norra Sverige står månen i vanliga fall lägre över horisonten (gäller väderstreck från öster över syd till väst) och för platser söder om Norrköping gäller att månen står i regel något högre över horisonten.


Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten – om du skulle vara vaken då…


Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Du ser hur månen hamnar en bra bit längre åt vänster (österut) på himlen morgon efter morgon.

Åter till toppen

Merkurius


Merkurius håller till i Väduren under hela månaden. Den rör sig retrograd, det vill säga mot solens rörelse i början på månaden. Det är därför den så kallade elongationen (vinkelavståndet mellan solen och Merkurius minskar mycket snabbt från 13 grader till mindre än en halv grad den 9:e. Det är då solsystemets innersta planet befinner sig i undre eller nedre konjunktion med solen. Den står alltså hitom solen och passerar denna gång dessutom verkligen mellan solen och jorden. Det vill säga att vi får uppleva en miniatyr solförmörkelse fast det kallas i detta fall en Merkuriuspassage för att Merkurius passerar framför solen. Den är dock så liten att den lilla svarta pricken enbart syns med hjälp av en kikare med solfilter! Titta inte rakt in i solen och absolut inte med en kikare – du förstör dina ögon omedelbart. Kolla upp projektionsmetoden på nätet. Efter den 9:e ökar vinkelavståndet snabbt till nästan 24 grader i slutet på månaden. Den 21:e blir Merkurius stillastående och rör sig därefter åter åt rätt håll – det vill säga åt samma håll som solen.


Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Titta på den breddgraden du bor på. Som du ser så syns Merkurius denna månad inte alls.


Visibilitetsdiagrammet visar när Merkurius går ner (ljusblå pilar) och när solen går ner (röda pilar) i början på månaden och när Merkurius och solen går upp i slutet på månaden. Alldeles i börjar går Merkurius ner nästan 1 ½ timmar efter solnedgången men den har blivit ganska ljussvag så att den inte längre syns på kvällshimlen. I slutet på månaden går den upp en kvart tidigare än solen – vilket förstås är för kort för att kunna se den svår observerade planeten.


Animeringen visar hur Merkurius passerar framför solen den 9 maj. Fenomenet pågår från mitt på dagen fram till solnedgången men kan enbart observeras med en kikare som är utrustad med ett bra solfilter eller genom projektionsmetoden. Att Merkurius passerar framför solen är mycket vanligare än att Venus gör det. Men: Venus skenbara diameter uppnår en bågminut och den kan därför teoretiskt ses med blotta ögat som en svart prick på solskivan. Merkurius skenbara diameter är ungefär 5 gånger mindre. Till vänster och höger anges solens höjd över horisonten i grader. Ovanför och nedanför solen anges det väderstreck som solen befinner sig vid och pricken antyder Merkurius position framför solen. Att banan verkar vara en lite märklig båge beror på att båda visas som betraktaren kommer att se passagen från norra Europa och inte från jordens mittpunkt. Det används alltså ett horisontellt koordinatsystem och inte ett ekliptikalt som de flesta ritningar på nätet gör.

Åter till toppen

Venus


Venus lämnar Väduren den 19:e och fortsätter genom sin skenbara färd därefter genom Oxen. Vinkelavståndet till solen minskar från 10 grader till ungefär 2 grader. Venus befinner sig alltså nästan åt samma håll som solen i slutet på månaden.


Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja och mörk grönt betyder mycket bra eller strålande. Morgonstjärnan har blivit helt osynlig för att den står för nära solen.


Visibilitetsdiagrammet visar när Venus går upp (ljusblå pilar som pekar uppåt) och när solen går upp (röda pilar som pekar uppåt). I praktiken går båda upp nästan samtidigt.

Åter till toppen

Mars


Mars rör sig retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Skorpionen och hamnar den 28:e åter i Vågen. Vår röda grannplanet befinner sig nästan 22 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar snabbt från 153 till nästan 179 grader den 22 maj då Mars står i opposition eller i princip mittemot solen. Mars lyser allt starkare och detta kan du enkelt observera genom att jämföra Mars med Saturnus och Antares.


Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte från norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mars syns bra från landets södra del och inte alls från nordligaste Sverige.


Samma diagram som ovan fast för hela året och hela världen. Medan Mars syns ganska dålig eller inte alls från nordligaste Europa så syns den mest bra eller mycket bra längre söderut i år.


Grafiken visar Mars och Saturnus position på himlen mot sydost och söder vid kl. 23 under månadens lopp. Mars och Saturnus hamnar lite högre upp på himlen mot söder i slutet på månaden. Mars är betydlig ljusare än Saturnus.


Visibilitetsdiagrammet visar när Mars (ljusblå pilar) och solen (röda pilar) går upp och ner denna månad. Mars går upp strax efter kl. 23 i början på månaden och redan vid solnedgången ungefär kl. 21:30 den 21:e. Mars kan ses från ungefär en halv timme efter att den har gått upp. Den passerar som högst 10 grader över horisonten i söder vid kl. 02:30 i början på månaden och redan vid midnatt i slutet. Den går ner före soluppgången i gryningen i slutet på månaden.


Nästan i opposition samtidigt – fullmånen passerar nära Mars på kvällen den 21:e och kl. 23:14 är det exakt fullmåne – det vill säga att månen står mittemot solen (inte helt exakt för då skulle vi få kunna uppleva en månförmörkelse). Mars står också nästan i opposition – det gör vår röda grannplanet mitt på dagen den 22:e när den befinner sig under horisonten. Grafiken visar himlen mot sydost eller ostsydost på kvällen den 21:e kl. 23:14. Fullmånen står en bit snett ovanför till vänster om Mars och båda står i sin tur till höger om Saturnus.


Grafiken visar himlen mot söder natten mellan den 21:e och 22:e – mer exakt på tidiga efternatten den 22:e kl. 01:30. Mars och Saturnus bildar en fin triangel tillsammans med Antares – Skorpionens ljusaste stjärna. Fullmånen befinner sig en bit ovanför Mars. Antares står rakt mot söder inte speciellt högt över horisonten.

Åter till toppen

Jupiter


Jupiter står och stampar i Lejonet nästan 8 grader norr om himmelsekvatorn och bildar en fin triangel tillsammans med Regulus och Denebula. Egentligen rör sig solsystemets största planet till en början mycket sakta retrograd, dvs. mot solens rörelse. Den stannar upp och byter färdriktning natten mellan den 9:e och 10:e. Därefter rör den sig åter åt “rätt” håll – men det märks knappt. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 122 grader till 93 grader under månadens lopp.


Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja och mörk grönt betyder att du inte kan missa den. Jupiter syns till en början fortfarande mycket bra från södra Sverige. Förhållanden försämras sakta och längst i norr blir den i princip osynlig mot slutet av månaden. Det beror främst på de allt kortare och ljusare nätterna.


Grafiken visar Jupiters position på kvällshimlen mot söder och sydväst vid den borgerliga skymningens slut (ungefär 1 timme efter solnedgången). Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå punkter i visibilitetsdiagrammet nedan. Jupiter hamnar vartefter allt lägre över horisonten mot väster.


Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter syns främst på kvällen och efternatten. Den passerar som högst 39 grader över horisonten i söder vid solnedgången i början på månaden. Den går ner strax efter kl. 04 i början på månaden och strax efter kl. 02 i slutet.


Grafiken visar himlen mot sydväst på kvällen den 14:e och 15:e kl. 23:30. Jupiter lyser rätt starkt och rätt högt uppe på himlen och direkt intill står vår måne, som i sin tur är lite rundare än halv. Ena kvällen står månen snett nedanför till höger om Jupiter, andra kvällen snett nedanför till vänster.

Åter till toppen

Saturnus


Saturnus rör sig mot solens rörelse genom Ormbäraren. Ringplaneten befinner sig ca 21 grader söder om himmelsekvatorn – och drar därmed en ganska låg bana över himlen. Vinkelavståndet till solen ökar snabbt från 146 till 177 grader under månadens lopp – det vill säga att ringplaneten nästan står mittemot solen i slutet på månaden.


Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte . Rött betyder nej, grönt betyder ja. Från södra Sverige är det inga problem att se Saturnus, den syns bra eller halvbra – varvid halvbra betyder att den är lätt att hitta för vana observatörer och lite svårare att identifiera eller hitta för mer ovana eller nybörjare. Ju längre norrut man befinner sig ju sämre syns ringplaneten. Redan från södra Norrland blir det svårt att få syn på Saturnus och den är definitivt osynlig från norra Norrland.


Grafiken visar Mars och Saturnus position på himlen mot sydost och söder vid kl. 23 under månadens lopp. Mars och Saturnus hamnar lite högre upp på himlen mot söder i slutet på månaden. Mars är betydlig ljusare än Saturnus.


Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går upp strax före midnatt i början på månaden och redan vid solnedgången den 29:e. Ringplaneten passerar som högst dryga 10 grader över horisonten i söder vid kl. 03 i början på månaden och vid kl. 01 i slutet.


Grafiken visar himlen mot sydost eller ostsydost på kvällen den 22:e kl. 23:30. Fullmånen står snett ovanför till vänster om Saturnus och båda står i sin tur till vänster om ljusa Mars.


Grafiken visar himlen mot söder natten mellan den 22:e och 23:e – mer exakt på tidiga efternatten den 23:e kl. 01:30. Mars och Saturnus bildar en fin triangel tillsammans med Antares – Skorpionens ljusaste stjärna. Månen, som fortfarande är nästan full belyst, befinner sig snett ovanför Saturnus. Antares står nästan rakt mot söder inte speciellt högt över horisonten.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.

Denna sida uppdaterades senast den 10 april 2016.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande

André Franke