En bättre variant finns på en testsida för Astroinfo.se

Ok, då var det fullmåne igen. Det vi också fick veta är att den ska vara ovanlig stor. Enligt NASA:s webbsida ska det hela inte ha inträffat sedan 1948 och ska inträffa först 2034.
Så mycket mer får vi inte att veta.
Då så – med dessa uppgifter rotade jag nu lite i mina astronomiprogram, faktaböcker och på nätet.
Den 28 januari 1948 kl. 08:11 svensk normaltid inträffade fullmåne. Månen passerade sin jordnärmaste punkt på sin omloppsbana (perigeum) samma dag lite senare – kl. 12:16. Minimala avståndet till jorden var då 356.465,1 km (uppgifter enligt astronomiprogrammet Guide 9.1). Själva avståndet till jorden vid inträffandet av fullmånen var lite större – 356.490 km.
Den 14 november 2016 inträffar fullmånen kl. 14:52 svensk normaltid. Avståndet är då 356.521 km – alltså lite större än 1948. Minsta avståndet till jorden inträffar kl. 12:23 med 356.511,8 km – alltså 46,7 km längre bort än 1948 vid sitt största närmande. (Enligt Jean Meeus är det minimala avståndet 356.509 km, enligt beräkningar som jag genomförde på Nasa’s webbsida 356.510,359 km och astronomiprogrammet MICA 2.2.2 anger 356.508,988 km) – bara för att visa att uppgifterna kan skilja sig lite hit och dit.
Den 27 maj 2048 kl: 19:57 svensk normaltid inträffar fullmåne – som befinner sig 357.159 km bort från jorden. Som närmast jorden kommer månen den 28 maj 2048 kl. 00:59 (svensk normaltid) med 357.115,0 km – 603,2 km längre bort än 2016.

Nu kommer jag och hävdar att det inte var så länge sedan att vi har kunnat beskåda en lika stor fullmåne som denna gång och att det inte kommer att dröja särskilt länge innan vi kan uppleva en till och med ännu lite större fullmåne.
Nu kommer du kanske att undra lite – ifrågasätter han Nasa’s uppgifter?
Nej, det gör jag förstås inte. Hela sanningen ligger dock som alltid i detaljerna.

Det som Nasa låter förbli osagt är att avståndet mellan jorden och månen avser avståndet mellan månens och jordens centrum. Egentligen en självklarhet (i alla fall för mig) och någonting som i vanliga fall inte behöver nämnas. Men just i detta sammanhang är viktig.

Alltså i klartext: Månens avstånd från jordens centrum har inte varit så här nära sedan 1948 vid fullmåne – och jag utgår ifrån att det är korrekt – detta kollade jag nämligen faktiskt inte upp.

Men: Nu råkar vi bo på jordens yta och inte i jordens centrum. Detta innebär att månens verkliga avstånd från dig som observatör kan variera med en hel jorddiameter – alltså 12.756,28 km (2 gånger jordens ekvator radie r på 6378,14 km som jag använder mig av). Har du nämligen månen rakt ovanför dit huvud så befinner du dig en jordradie eller 6378 km närmare månen än själva jordcentrumet och har du jorddrabanten rakt nedanför dig (osynlig under dina fötter på andra sidan jorden) då är du en jordradie längre ifrån än de officiella angivna värdena anger.

Nu utgår vi från årets superfullmåne och en observatör i Norrköping. Vid tidpunkten då månen står som närmast jorden är avståndet ca 356.510 km för en fiktiv observatör i jordens centrum och för Norrköpingsbon ca 358.483 km – nästan 2.000 km mer. Men varför det? Jo, månen befinner sig under horisonten – sedd från Norrköping. Vi ligger på fel sida så att säga. Att det inte är mer än 6.000 km mer beror på att månen inte befinner sig rakt nedanför oss då utan snett bakom jorden ca 18 grader under horisonten och inte 90 grader.
Nu händer följande: Medan månens avstånd till jorden börjar ökar, så blir det tvärtom för Norrköpingsbon. Genom jordens rotation flyttas observatören mot månen, avståndet minskar.

Men sedan gör NASA ett uttalande i deras video som visas på deras hemsida:”Appearing bigger and brighter, the moon won’t look this super again until 2034”

Och detta är faktiskt fullständig nonsence.
För denna fullmåne lyser faktiskt inte ett dugg mer än en vanlig fullmåne i medel gör (den lyser till och med lite svagare hos oss) – trots att den är större, närmare jorden och dessutom får mer solljus just för att vi också befinner oss närmare solen. Problemet är helt enkelt att Nasa glömde fasvinkeln och oppositionseffekten – månen är denna gång nämligen inte riktigt full belyst vid fullmåne – det fattas lite gran – betydligt mindre än 1% (ca 0,3%). Men fasvinkeln är 4,8 grader (sedd från Norrköping till och med 5,8 grader). Då reduceras månens ljusstyrka med 15% till 85% jämförd med en riktig full belyst måne…

Nästa superfullmåne i Norrköping (och övriga Sverige) inträffar den 2 januari 2018 – alltså om drygt ett år – och den är ännu större och ljusare än denna.

André Franke