Extra information om planeterna 2017

Hitta rätt direkt
Planeternas ljusstyrka | Planeternas skenbara diametrar | Planeternas deklination | Saturnus ringar | Planeternas utseende

Planeternas ljusstyrka

2017_planeternas_ljusstyrka
Planeternas ljusstyrka anges i så kallade magnituder. Det handlar om en logaritmisk skala och ju lägre värdet är desto ljusare är objektet. Solen har en magnitud på runt –26m , fullmånen nära –13m och de svagaste objekten som vi kan se med blotta ögat har ungefär +6m. Inne i städerna ligger gränsen oftast snarare vid +4m medan man i fjällen kan se objekt till nästan +7m vid mycket bra förhållanden enligt en del rapporter. Du ser att Uranus just ligger vid den teoretiska gränsen mellan synligt och icke synligt för blotta ögat. Den är lite ljusare på hösten i samband med oppositionen. Neptunus är ännu svagare och syns bara med hjälp av en bra kikare eller ett mindre teleskop. Mars ljusstyrka varierar mellan +1m och +2m i år, alltså inte så där ljust. Vid super-oppositionen 2003 nådde Mars en magnitud på –2,9m! Saturnus ljusstyrka ligger mellan +0,5m och +0,0m i år och den är därmed ljusare än de flesta stjärnor. Merkurius ljusstyrka varierar mest bland alla planeter. Den kan blir ljusare än alla stjärnor men också så svagt att den inte ens skulle kunna ses med blotta ögat även om den befann sig över horisonten vid total mörker. Jupiter är den näst ljusaste planeten och dess ljusstyrka pendlar i år kring –2m. Ljusast av alla planeter är så klart morgon- och aftonstjärnan Venus med en magnitud omkring -4och ibland upp till nästan -5m – som på våren i år. Längst ner anges datum och till höger och vänster ljusstyrkan i magnituder.
Åter till toppen

Planeternas skenbara diametrar

2017_planeter_diameter
Grafiken anger planetskivornas skenbara diametrar – alltså hur stora de är sedd från jorden. 60” (bågsekunder) motsvarar en bågminut. Ögats upplösningsförmåga går just vid en bågminut – en storlek som Venus når i slutet på mars i år – när den blir som störst. Då kan observatörer med bra syn se att Venus just då är en smal skära. Planeternas skenbara diameter varierar med avståndet mellan jorden och planeten. Planetskivorna blir som störst när planeten befinner sig som närmast jorden. Detta brukar vara fallet i samband med oppositionen för de yttre planeterna (Mars-Neptunus) och när det gäller Merkurius och Venus i samband med den nedre eller undre konjunktionen. Mars kan i bästa fall bli 25” i diameter (som 2003) och Jupiter i bästa fall upp till omkring 50” – men i år når den inte ens 45”. Nederst i grafiken anges datum och till höger och vänster planetskivans storlek i bågsekunder. I Jupiters och Saturnus fall avses ekvatordiametern.

Åter till toppen

Planeternas deklination

2017_planeter_deklination
Grafiken visar hur planeternas och solens deklination varierar under årets lopp. Deklinationen är avståndet från himmelsekvatorn – positiv norr om den och negativ söder om den. Deklinationen står i direkt samband med hur högt ett objekt passerar som högst över horisonten i söder. På 60 graders nordlig latitud når ett objekt med en deklination på -30 grader precis upp till horisonten i söder, ett objekt med -20 grader når som bäst 10 grader över horisonten och så vidare. Objektens maximala höjd över horisonten beräknas i det här fallet enligt formeln: 90 grader – Breddgraden där du befinner dig + objektens deklination.

Åter till toppen

Saturnus ringar

2017_saturnusringarna
Grafiken visar ringarnas öppning i grader. Ringarna ligger exakt i samma plan som Saturnus ekvator och den lutar i sin tur nästa 27 grader mot ringplanetens omloppsbana. Eftersom rotationsaxeln pekar åt samma håll hela tiden, blir ibland ringens norra och ibland ringens södra sida belyst – precis som årstiderna på jorden. Så ser vi ibland ringarna nästan från sidan och ibland är de nästan 27 grader öppnade. När ringarnas öppning är ungefär 24 grader, kommer den yttersta begränsningen av ringen precis fram bakom Saturnusskivan. I år pendlar ringarnas öppning bara lite – ungefär mellan 26,4 och 27 grader. Sett från solen ökar ringarnas öppning stadigt (gul kurva) fram till slutet av maj – då blir värdet maximalt med ca 26,76 grader (24 maj) och det är sommarsolstånd på Saturnus norra halvklot. Därefter avtar vinkeln sakta. Sedd från jorden blir det lite mer komplicerad (rosa kurvan) – för att vi på jorden färdas runt solen – vilket innebär att vi ibland tittar lite snett mot Saturnus jämförd med en fiktiv observatör på solen. Sedd från jorden når öppningsvinkeln ett minimum i mitten på april (14 april: 26,42°) och ett maximum i mitten på oktober (16 oktober: 26,98°). Med nästan 27 grader i mitten på oktober har vi nått också den största öppningsvinkeln sedd från jorden, för nästa år blir den mindre och först 2046/2047 lika stor igen.  Ringarnas öppning i grader anges till höger och vänster och datum hittar du längst ner i grafiken.

2016_2026_saturnusringarna
Grafiken visar Saturnringarnas öppning sedd både från solen och från jorden. 2017 är vinkeln som störst och därefter blir den allt mindre. 2025 ser vi rak på Saturnusringarna från sidan så att de blir osynliga. Det är då höstdagjämningen inträffar på Saturnus norra halvklot.

Åter till toppen

Planeternas utseende i ett teleskop

Merkurius

2017_merkuriusfaser
Merkurius visar liksom månen faser – om man tittar på den med hjälp av ett större teleskop. Grafiken visar Merkurius fas för ett antal speciella dagar, nämligen när den ungefär är till 25, 50 eller 75 procent belyst och när den i princip är full eller ny.

Venus

2017_venusfaser
Även Venus visar liksom månen faser. Venusskivan blir tillräcklig stor när den blir en smal skära och vissa lyckas då även med blotta ögat att kunna se att det inte längre handlar om en punkt utan snarare om en banan. Med hjälp av en kikare eller ett mindre teleskop kan du följa faserna. Grafiken visar Venus fas för ett antal speciella dagar, nämligen när den ungefär är till 10, 25, 50, 65, 75, 80, 85, 90 eller 95 procent belyst och när den i princip är full eller ny (inte alla faser behöver inträffar under ett år).

Mars

2017_marsskivan
Marsskivan har ritats ut för den 1:e varje månad plus den 5 augusti då Marsskivan är som minst med ca 3,5 bågsekunder. Det som syns på Marsytan är bara symboliskt – det varierar förstås med tiden eftersom planeten roterar.

Jupiter

2017_jupiterskivan
Jupiterskivan visas kring det datum den befinner sig som närmast och fjärmast jorden. Det som syns på Jupiter varierar med tiden på grund av planetens rotation och är här bara symboliskt.

Saturnus

2017_saturnusskivan
Saturnus visas liksom Jupiter kring det datumen den står som närmast och fjärmast jorden plus när ringarnas öppning når ett minimum eller maximum under året.

Denna sida uppdaterades senast den 7 november 2016.

Hitta rätt direkt

Planeternas ljusstyrka | Planeternas skenbara diametrar | Planeternas deklination | Saturnus ringar | Planeternas utseende

Stängt för kommentarer

  • Solens och månens upp- och nedgång i Norrköping

    2017-05-27 sol upp:04.05 sol ned:21.41 måne upp:06.01 måne ned:23.18