2019-12-31 Himlen vid tolvslaget

Trots att det händer mycket – himlen är sig lik

2019 har varit ett förhållandevis lugnt år astronomiskt sett. Inga mycket spektakulära förmörkelser kunde ses från Sverige och det blev inga ljusa kometer heller.

Jag själv har varit med om flera dussin tolvslag och kommer ihåg det ena eller andra mest på grund av vädret och fyrverkeriet: Raketer som försvann i dimman, som blåste bort i stormen, som inte startade på grund av regnet eller ymnigt snöfall. Men jag minns knappt när det var senast vi sköt upp raketer för det var för jätte länge sedan. Vi slutade med det för att inte skrämma upp djuren och för att värna miljön.

Det finns dock någonting som i princip inte ändras särskilt under ett människoliv – stjärnhimlen. Man ser samma stjärnhimmel vid tolvslaget år efter år – om det nu är klart väder, vilket det inte är för det mesta.
Som prognosen ser ut i skrivande stund, så verkar även i år molnen dominerar – men på en del håll i söder kan det bli rätt klart eller luckor i molntäcket.

Många ljusa stjärnor i söder

Himlen på nyårsafton 2019 (ungefär) vid tolvslaget - kl. 23:59.

Himlen på nyårsafton 2019 (ungefär) vid tolvslaget – kl. 23:59.

Himlens ljusaste stjärna Sirius i Stora hunden står mot söder och himlens jägare Orion syns snett ovanför till höger mot sydsydväst. Högt uppe på himlen, nästan rakt över ditt huvud, ser du CapellaKuskens ljusaste stjärna. Överhuvudtaget är det fullt med ljusa stjärnor åt söder. Det är himlens vinterstjärnbilder som innehåller en hel del av dem. Tvillingarna med Castor och Pollux, Oxen med Aldebaran och Lilla hunden med Procyon syns bra.

De ljusa stjärnorna Sirius, Procyon, Pollux, Capella, Aldebaran bildar tillsammans med Orions ljusaste stjärna Rigel den så kallade vintersexkanten. I ena hörnan hittar du i år dessutom en mycket ljus stjärna – som inte är en stjärna. Det är solsystemets största planet Jupiter.

I den vanliga projektionen, som jag brukar använda annars, förvrängs stjärnbilderna som står mycket högt över horisonten (nästan rakt upp över ditt huvud). När man visar horisonten som en rak linje kan man bara visar stjärnor till en viss höjd över horisonten utan att det blir konstigt. Men eftersom Capella passerar nästan rakt uppe över ditt huvud så fick jag använda en annan typ av projektion/presentation. I grafiken överst blev därför horisonten böjd och istället blev stjärnbilderna högt över horisonten inte förvriden.

Mest svaga stjärnor i väster

Himlen mot väster på nyårsafton 2019 (ungefär) vid tolvslaget - kl. 23:59.

Himlen mot väster på nyårsafton 2019 (ungefär) vid tolvslaget – kl. 23:59.

I väster är det däremot de mest ljussvagare höststjärnbilderna som snart blir osynliga. Pegasuskvadraten håller precis på att gå. Här hittar du också den ljussvaga stjärnbilden Fiskarna, som delvis har gått ner och Väduren med dess ljusaste stjärna Hamal.

Mest svaga stjärnor i öster

Himlen mot öster på nyårsafton 2019 (ungefär) vid tolvslaget - kl. 23:59.

Himlen mot öster på nyårsafton 2019 (ungefär) vid tolvslaget – kl. 23:59.

I öster dyker vårstjärnbilderna upp med Regulus i Lejonet och Arcturus i Björnvaktaren. I nordost finns också Karlavagnen – en del av Stora björnen.

Lite variation blir det ändå

Som tur så är ju inte allt orörligt på himlen. Vår måne och alla andra planeter i vårt solsystem ger stjärnhimlen lite mer liv. Vid tolvslaget står solen i princip som djupast under horisonten mot norr. Eftersom Merkurius och Venus håller till i solens närhet så är det uteslutet att kunna få se de just vid tolvslaget. Men som i år så går det förstås att se Venus direkt efter solnedgången.
Men om vi begränsar oss till himlen just vid midnatt mellan den 31 december och 1 januari så är det alltså i praktiken bara tre planeter, Mars, Jupiter och Saturnus, samt vår måne som kan befinna sig över horisonten. Men i år är det fritt från planeter och även månens skära har gått ner vid midnatt.

Lite kul och kuriosa om tolvslagets stjärnhimmel mellan 1950 och 2050

I denna period har man kunnat njuta av en ”ren” stjärnhimmel utan måne och planeter 13 gånger, senast var fallet iffjol (2018/19) och nästa gång kommer det att hända vid årsskifte 2021/22. Det finns ytterligare ett fåtal gränsfall, där någon planet eller månen precis höll på att gå upp eller ned.
Sedan finns det några år där man ha kunnat se alla tre planeter och månen som 1977/78 och 1979/80 (då de tre planeterna stod väldigt nära varandra). Ett gränsfall var 2003/04 där Mars var på väg att gå ner. I ca 14 fall var det nära fullmåne. Vid hälften av alla tolvslagen var månen under horisonten.

I tabellen (som egentligen gäller för Norrköping men som kan användas i stora delar av landet) anges väderstreck och ibland ytterligare information (om månen är full belyst osv.). n Reg: nära Regulus, n C+P: nära Castor och Pollux; L-C+P: i linje med Castor och Pollux; m+J: månen och Jupiter)

Nyårsafton Nyårsdagen Mars Jupiter Saturnus månen anm.
1950-12-31 1951-01-01 O upp
1951-12-31 1952-01-01
1952-12-31 1953-01-01 VSV SSO full
1953-12-31 1954-01-01 SSV
1954-12-31 1955-01-01 SSO
1955-12-31 1956-01-01 OSO SO rätt nära
1956-12-31 1957-01-01 V ner O upp
1957-12-31 1958-01-01 VSV
1958-12-31 1959-01-01 VSV OSO
1959-12-31 1960-01-01
1960-12-31 1961-01-01 S SSV full rätt nära
1961-12-31 1962-01-01
1962-12-31 1963-01-01 OSO
1963-12-31 1964-01-01 V ner SO n full linje C+P
1964-12-31 1965-01-01 O VSV
1965-12-31 1966-01-01 SSV V ner
1966-12-31 1967-01-01 SO L-C+P OSO
1967-12-31 1968-01-01 OSO
1968-12-31 1969-01-01 O upp V ner SV
1969-12-31 1970-01-01 VSV
1970-12-31 1971-01-01 VSV
1971-12-31 1972-01-01 SV S full
1972-12-31 1973-01-01 SV
1973-12-31 1974-01-01 V SV
1974-12-31 1975-01-01 S SO
1975-12-31 1976-01-01 SV V ner SSO L-C+P 3 långt
1976-12-31 1977-01-01 VSV SO VSV m+J trångt
1977-12-31 1978-01-01 SO SSV OSO OSO 90gr
1978-12-31 1979-01-01 SO OSO
1979-12-31 1980-01-01 OSO OSO O SSV full 3 nära!!
1980-12-31 1981-01-01
1981-12-31 1982-01-01 (O upp)
1982-12-31 1983-01-01 SO n full n linje C+P
1983-12-31 1984-01-01
1984-12-31 1985-01-01 V
1985-12-31 1986-01-01 OSO
1986-12-31 1987-01-01
1987-12-31 1988-01-01 V VSV
1988-12-31 1989-01-01 V VSV
1989-12-31 1990-01-01 S
1990-12-31 1991-01-01 VSV SO S full
1991-12-31 1992-01-01 OSO
1992-12-31 1993-01-01 SSO V ner
1993-12-31 1994-01-01 SO
1994-12-31 1995-01-01 OSO n Reg
1995-12-31 1996-01-01 VSV
1996-12-31 1997-01-01 O O upp nära
1997-12-31 1998-01-01 V ner
1998-12-31 1999-01-01 V SSV full
1999-12-31 2000-01-01 V VSV rätt nära
2000-12-31 2001-01-01 SV VSV nära
2001-12-31 2002-01-01 S SV SO n full n linje C+P
2002-12-31 2003-01-01 SO SSV
2003-12-31 2004-01-01 (V ner) OSO S V
2004-12-31 2005-01-01 SSO OSO
2005-12-31 2006-01-01 VSV SO
2006-12-31 2007-01-01 OSO SV
2007-12-31 2008-01-01 SSV OSO
2008-12-31 2009-01-01 OSO
2009-12-31 2010-01-01 SO O upp S full
2010-12-31 2011-01-01
2011-12-31 2012-01-01 OSO VSV (V ner)
2012-12-31 2013-01-01 SV n Ald SO
2013-12-31 2014-01-01 S
2014-12-31 2015-01-01 SO VSV
2015-12-31 2016-01-01 O O nära
2016-12-31 2017-01-01
2017-12-31 2018-01-01 SSV n full
2018-12-31 2019-01-01
2019-12-31 2020-01-01
2020-12-31 2021-01-01 V SO
2021-12-31 2022-01-01
2022-12-31 2023-01-01 SV VSV
2023-12-31 2024-01-01 VSV OSO
2024-12-31 2025-01-01 SO SV
2025-12-31 2026-01-01 SSO SV
2026-12-31 2027-01-01 OSO OSO rätt nära
2027-12-31 2028-01-01 O V
2028-12-31 2029-01-01 O upp VSV S full
2029-12-31 2030-01-01 VSV
2030-12-31 2031-01-01 SV V
2031-12-31 2032-01-01 SV SO
2032-12-31 2033-01-01 SSV
2033-12-31 2034-01-01 SSO VSV
2034-12-31 2035-01-01 SO (O upp)
2035-12-31 2036-01-01 V VSV SO
2036-12-31 2037-01-01 SV OSO SSV m+J rätt nära
2037-12-31 2038-01-01 VSV SSO nCP OSO
2038-12-31 2039-01-01 OSO O
2039-12-31 2040-01-01 S O SSO n full m nära C+P
2040-12-31 2041-01-01
2041-12-31 2042-01-01 OSO n Reg VSV
2042-12-31 2043-01-01 OSO
2043-12-31 2044-01-01 O
2044-12-31 2045-01-01 SV
2045-12-31 2046-01-01
2046-12-31 2047-01-01 (V ner)
2047-12-31 2048-01-01 VSV S full
2048-12-31 2049-01-01 SSV
2049-12-31 2050-01-01 SSO V
Nyårsafton Nyårsdagen Mars Jupiter Saturnus månen anm.

Trots att tabellen visar att det varierar en hel del från år till år, så kan man också hitta en del fenomen som upprepas.

Jupiter står i regel 5 eller 6 år i rad över horisonten, Saturnus 12 eller 13. Mars står i regel 5 gånger vartannat år över horisonten, följt av 6 eller 8 år då den befinner sig under horisonten vid tolvslaget. En serie börjar alltid i väster och avslutas i öster. Månen är mer än halv belyst och i regel tilltagande när den befinner sig i väster och avtagande när den befinner sig i öster.  Den befinner sig i snitt vartannat år över horisonten.

Denna websida använder kakor. Om du använder sidan, accepterar du detta. This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.  Lär dig mer