Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus | kometen Panstarrs (C/2011 L4)

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.

Månens position har ritats in för varje dag, antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen när månen står som närmast en planet har ritats ut extra och markerats med namnet på planeten.


1–8 mars: Månen står nära Spica i Jungfrun på morgonen den 1:e. Månen avtar och är på väg söderut genom djurkretsen. På morgonen den 2:e står den som närmast Saturnus och den 4:e kan du hitta den halv avtagande månen i närheten av Antares i Skorpionen. Därefter blir månens skära allt smalare och går upp allt senare. Den befinner sig ganska lågt över horisonten i gryningsljuset. Gränsen mellan de grå och det ljusblå området kan tolkas som horisonten mot sydost.


9–16 mars: Månen är på väg norrut genom djurkretsen. Månens mycket smala skära ska du kunna hitta även den 9:e strax före soluppgången och egentligen även den 10:e, fastän då kan det behövas en kikare för att hitta den. Vid denna tidpunkt syns dock förstås inga stjärnor, precis som grafiken antyder – månen står redan en bit in i det grå området och är själv inte så lätt att hitta. Den 11:e är det nymåne och med lite tur kan du se månen på kvällen den 12:e strax efter solnedgången. Månen befinner sig i närheten av Mars som dock är osynlig. På kvällen den 12:e ska det inte vara några större problem att hitta månens skära och kvällarna därpå syns den ännu bättre och längre.

Gränsen mellan det grå och det färgglada kan tolkas som horisonten mot sydost i gryningen (höger om solen) eller mot sydväst i skymningen (vänster om solen). Du ser att solens skenbara bana (Ekliptikan, den röda linjen) går rätt brant upp från horisonten på kvällen.

Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. Som du ser är området nästan symmetrisk kring solen kring den 11 mars då månen står som närmast solen. I början på månaden skulle det grå område ligga en bit förskjuten åt höger (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position början på månaden) och i slutet på månaden en bit åt vänster om det inritade område (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position i slutet av månaden).

Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag mellan den 1 och 31 mars. Här ser du hur det grå området flyttas och hur månen och planeterna flyttar på sig.


17–24 mars: Månens passerar djurkretsens nordligaste del. På kvällen den 17:e hittar du månen i närheten av Jupiter. Den 19:e finns den tilltagande halvmånen i gränstrakten mellan Oxen och Tvillingarna. Månen blir allt tjockare och är vartefter på väg söderut igen.


24–31 mars: Månen är på väg söderut genom djurkretsen. Den 24:e kan du se nära Regulus redan på kvällen. Under fullmånesnatten mellan den 26:e och den 27:e finns månen redan lite söder om himmelsekvatorn. Natten därpå finns den till höger om Spica och ännu en natt senare finns månen till vänster om den. På morgonen den 30:e hittar du månen som närmast Saturnus och samtidigt som månen fortsätter sin färd mot djurkretsens sydligaste del.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av mars när det är som mörkast


Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.

Mitt i natten är strålande Jupiter redan på väg i nordväst. Gasjätten finns nära ekliptikan – den linje som finns inritad med röda prickar. Ekliptikan kallas också för himlens “motorväg” – här färdas i stort sett de flesta planeterna och månen. Det är solens väg genom djurkretsen med de kända namnen på stjärnbilderna som används även som stjärntecken. Eftersom det alltid finns halva ekliptikan över horisonten så syns även i regel hälften av djurkretsens stjärnbilder. I nordväst är Oxen (Tau) redan på väg ner i horisontdiset. Oxen (TAU) med Aldebaran finns i väster. Halvhögt i väster hittar vi Tvillingarna (Gem) med de ljusa stjärnorna Castor och Pollux. Kräftan (Cnc), som befinner sig halvhögt i sydväst, är en stjärnbild med bara svaga stjärnor. Rätt högt i söder eller sydsydväst passerar Lejonet (Leo) med Regulus. Du kan kontrollera riktningen med hjälp av Karlavagnens stjärnor. Karlavagnen (UMa) finns rakt över ditt huvud mitt i natten. Följer vi den röda linjen mot horisonten i sydost så passerar vi ytterligare en av djurkretsens stjärnbilder: Jungfrun (Vir) med Spica. Även för att hitta Spica finns det än liten vägvisare. Följer du en tänkt båge från Karlavagnens handtag så passerar du först en av himlens ljusaste Stärnor – Arcturus i Björnvaktaren (Boo). Förlänger du den tänkta båge så träffar man på Spica. I horisontdiset i sydost är vågen på väg upp och det ända man ser här är än så länge ringplaneten Saturnus. När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Du ser att Karlavagnen (en del av Stora Björnen UMa) finns rakt över ditt huvud (mitt på stjärnkartan). Pilen visar vägen mot Polstjärnan som finns i Lilla björnen (UMi). I nordost finns delar av Sommartriangeln kvar, nämligen Deneb i Svanen (Cyg) och Vega i Lyran (Lyr). Cassiopeja (Cas) eller himlens ”W” hittar du nästan nedanför Polstjärnan i norr. Lågt över horisonten i söder eller sydväst kan du försöka hitta Vattenormen (Hya), Bägaren (Crt) och Korpen (Crv). För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig så använder jag de astronomiska förkortningarna på stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis CMi för det latinska uttrycket Canes Minor – vilket betyder Lilla hunden.

Åter till toppen

Solen


Solen lämnar Vattumannen den 12 mars och fortsätter norrut genom Fiskarna. Solens deklination (vinkelavståndet från himmelsekvatorn) ändras med ca 12 grader från -7 ½ grader i början på månaden till +4 ½ grader i slutet. Därmed kommer solen alltså 12 grader högre över horisonten när den passerar i söder. Den 20:e passerar solen himmelsekvatorn i nordlig riktning. Detta sker mitt på dagen och just då inträffar vårdagjämningen.


Solen går upp strax före kl 7 i början på månaden och strax före halv sju i slutet – tänk på övergången till sommartid den 31:e, som gör att det inte händer så mycket på morgonsidan på en månad. På kvällen sker däremot ett stort skutt från 17:30-tiden till 19:30-tiden sista mars. Sommartiden gör också att den astronomiska skymningen flyttas till strax efter kl 22 i slutet på månaden och observationer måste ske betydligt senare på kvällen. I början på mars är det däremot redan före kl 20 tillräckligt mörkt ute för att kunna leta upp svaga objekt på himlen.

Åter till toppen

Månen


Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 40 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen (mellanblå prickar) slutar ca 1 ½ timmar och den astronomiska skymningen ungefär 2 ¼ timmar efter att solen har gått ned. Månen lyser upp himlen på efternatten alldeles i början på månaden. Ljusa kvällar på grund av månsken blir det efter mitten av månaden och några dagar senare lyser den upp himlen under hela natten. Mörka kvällar får vi åter alldeles i slutet på månaden. Man ser också hur det blir ljusare på morgonsidan, när den astronomiska/nautiska/borgerliga gryningen börjar och när solen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har).


Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 10 och 51 grader – så ibland drar månen samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Vid nymåne den 11:e tar månen ungefär samma bana på himlen som solen. Som högst över himlen passerar månen när den är halv tilltagande runt den 19:e mars – för då passerar den djurkretsens nordligaste del som solen kommer att passera vid midsommar. Under fullmånenatten den 27:e drar månen ungefär samma bana som solen på dagen fastän på natten. Eftersom fullmånen står mittemot solen så hamnar den i samma takt lägre över horisonten som solen når högre upp över horisonten. Detta innebär alltså: Ju högre solens bana på himlen på dagen ju lägre är fullmånens bana på natthimlen.

Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen. Månen står över horisonten tillsammans med solen runt den 13:e när det är nymåne. Det är då den också drar en låg bana över himlen – precis som solen.


Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. I stort sett kan du se månen mellan den 13:e och 26:e efter solnedgången och den står tidvis högt över horisonten, särskilt runt den 19:e.


Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten. Skulle du alltså vara vaken då, så kan du se månen den 1:e (då är den precis på väg upp) och från och med den 17:e fram till slutet av månaden. Högst över horisonten står den runt den 24:e.


Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. I stort sett kan du se månen fram till den 10:e och från och med den 27:e före soluppgången och månen står för det mesta ganska lågt över horisonten.

Åter till toppen

Merkurius


Merkurius rör sig mot solens rörelse genom Fiskarna och står den 4:e i nedre eller undre konjunktion med solen. Den snabba planeten passerar hitom solen fastän några grader norr om den. Vi tittar på dess obelysta baksida vilket gör att Merkurius blir mycket ljussvag – den skulle knappt kunna ses med blotta ögat även om den stod på himlen mitt i natten. Medan solen färdas norrut genom djurkretsen så kör solsystemets innersta planet baklänges och hamnar den 5:e återigen i Vattumannen. Den rör sig mot sydligare trakter. Först natten till den 17:e blir Merkurius stillastående och rör sig därefter åter åt rätt håll. Men till en början är rörelsen långsammare än solens så att vinkelavståndet till solen växer fram till slutet av månaden. Först den 31:e når den solnära planeten sitt största vinkelavstånd till solen med nästan 28 grader (27.83 grader för att vara exakt). Det är till och med det tredje största västliga vinkelavståndet (elongationen) som solsystemets innersta planet uppnår under perioden 2000-2100. Alldeles utmärkt för att kunna observera den svårobserverbara planeten skulle man kunna tro.
Men trots att Merkurius ljusstyrka ökar till magnitud +0.2 i slutet på månaden så förblir den osynlig på våra breddgrader.


Grafiken visar Merkurius position på himlen vid soluppgången. Här ser man dilemmat. Sett från våra breddgrader befinner sig Merkurius lågt över horisonten vid soluppgången – men då är det förstås redan för ljust för att kunna se den. Och vid den tiden då himlen är fortfarande tillräckligt mörkt, befinner sig Merkurius fortfarande under horisonten… Vill man se den solnära planeten får man resa till sydligare trakter.


Grafiken visar Merkurius position på himlen sett från 20 graders sydlig latitud vid den astronomiska gryningens början. Merkurius står i över en månad över horisonten vid total mörker – tidvis till och med förhållandevis högt. På våra breddgrader står Merkurius så högt över horisonten i bästa fall vid den borgerliga gryningen – och det bara i en vecka…


Visibilitetsdiagrammet för Merkurius visar att den lilla planeten går upp som bäst lite drygt en halv timme före soluppgången. Innan den har hunnit komma upp en bit över horisonten har det blivit alldeles för ljust för att kunna se den.

Åter till toppen

Venus


Venus lämnar Vattumannen den 18:e och fortsätter norrut genom Fiskarna. Den 24:e passerar grannplaneten himmelsekvatorn norrut. Vinkelavståndet till solen minskar från 7 till ca 1 grad och den 28:e stor Venus i övre konjunktionen med solen. den befinner sig då bortom solen och Venusskivan är full belyst, dvs. ”Fullvenus”.


Grafiken visar Venus position efter soluppgången. Den befinner sig då till och med snett nedanför solen trots att den passerar tidigare i söder än solen och att den går upp senare än solen! Merkurius position i förhållande till solen finns också inritat. Men försök inte att leta upp någon av dem – har som huvudregel att aldrig leta upp solnära objekt så länge solen befinner sig över horisonten eller så länge solen inte döljs av något föremål, t.ex. en byggnad eller liknande. Annars är risken för stor att du skadar dina ögon, särskilt om du planera att använda kikare!


Venus går upp senare än solen och ner tidigare än solen – trots att den passerar tidigare i söder (S) än solen (S med gul cirkel) i början på månaden. Detta beror på att Venus befinner sig en bra bit sydligare än solen. Den drar en bana som solen i sin tur drog några veckor tidigare på himlen.

Åter till toppen

Mars


Mars finns i Vattumannen alldeles i början på månaden men redan den 4:e fortsätter vår röda grannes skenbara färd genom Fiskarna. Den passerar himmelsekvatorn norrut den 14:e. Solen hänger på och börjar denna månad nästan komma i kapp med Mars. Vinkelavståndet till solen minskar från 11 till 4 grader.


Mars är ganska ljussvag och befinner sig nära horisonten strax efter solnedgången. Den går ner innan det har blivit tillräckligt mörkt för att kunna se den.


Mars går ner senare under månadens lopp – men det gör även solen och avståndet däremellan krymper från ca 1 timme till mindre än en halvtimme. Mars förblir osynlig till mitten av sommaren.

Åter till toppen

Jupiter


Jupiter rör sig genom Oxen – mitt i triangeln som bildas av Elnath, Aldebaran och Plejaderna. Den 19:e passerar Jupiter ca 5 grader norr om Aldebaran. Jupiter strålar klart ljusast av alla och det finns inte heller någon annan stjärna eller planet som lyser starkare än solsystemets största planet. Visste du förresten att Jupiter är en förhindrad sol? Den ger ifrån mer strålning än den får ifrån solen. Hade den bara blivit något större eller tyngre så hade vi bott i ett dubbelt stjärnsystem och då skulle två solar lysa upp vår himmel. Vinkelavståndet till vår enda sol i vårt solsystem minskar från 87 till 61 grader. Oppositionsperioden har avslutats, avståndet till gasjätten växer och därmed avtar dess ljusstyrka från magnitud -2.3 till -2.1. Solsystemets skenbara diameter minskar också – från ca 39 bågsekunder till 36.


Grafiken visar Jupiters position på himlen mot sydväst vid den nautiska skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedanför. Jupiter står allt längre mot väster när det blir mörkt och den står något lägre över horisonten i slutet av månaden.


Jupiter passerar högt i söder (52 grader över horisonten) vid solnedgången alldeles i början på månaden. Den går ner efter kl. 02. I slutet på månaden går den ner redan strax före kl. 01 – eller med hjälp av sommartiden strax före kl. 02. Tiden för observationer krymper en hel del men än så länge syns den i många timmar. Solsystemets största planet går inte att missa på himlen – lyser den dock starkast efter solen och månen (bortsett från Venus som inte är synlig). Den träder fram på himlen vid solnedgången och försvinner i horisontdiset först precis innan den går ner.


På kvällen den 17:e befinner sig månen snett nedanför Jupiter. Kvällen innan står den en bra bit längre bort nere till höger och kvällen efter finns månen en bra bit längre bort åt andra hållet.


Strax efter midnatt natten mellan den 17:e och 18:e blir det en vacker konstellation när månen står rakt nedanför Jupiter – strax innan månen går ner i nordväst.


Den 18:e strax efter midnatt mot väster: Förstoring på området runt Jupiter och månskivans storlek och avstånd till Jupiter visas skalenligt. Jupiter befinner sig bara 5 grader över horisonten och månen bara 2 ½.

Åter till toppen

Saturnus


Saturnus rör sig retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Vågen. Ringplaneten befinner sig 12-13 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar från 119 till 151 grader och därmed är det inte så långt kvar till oppositionen.
Saturnus ringar syns bra – öppningen ligger på runt 19 grader och vi tittar snett ”uppifrån” på ringarna och ser mest Saturnus norra halvklot. Den vackra planeten är något ljusare än Spica (Jungfruns ljusaste stjärna) och något svagare än Arcturus i björnvaktaren. Ljusstyrkan ökar en aning från magnitud +0.4 till +0.2 och Saturnus skenbara diameter ligger runt 18 bågsekunder.


Saturnus finns mot sydsydväst vid den nautiska gryningens början i stort sett hela månaden. Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Månen passerar förbi i början och i slutet på månaden. Grafiken ovan visar Saturnus och månens position ungefär vid den nautiska gryningens början den 2-3 mars och den 29-30 mars. En bit till höger om Saturnus syns Spica i Jungfrun och längre ner till vänster syns Antares i Skorpionen. Saturnus, månen och Spica bildar en fin triangel både den 2:e och den 29:e.


Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går upp allt tidigare – strax efter kl. 23 i början på månaden och strax efter kl. 21 (sommartid 22) i slutet. Den passerar som högst lite drygt 18 grader över horisonten i söder vid 04-tiden början i början på månaden och vid kl. 02-tiden (sommartid 03-tiden) i slutet. Det märks att Saturnus har hamnat rätt sydligt i djurkretsen för att den drar nu ungefär samma bana på himlen som solen i början på november.

Åter till toppen

Uranus



Uranus är sakta på väg mot nordligare trakter i stjärnbilden Fiskarna – 2-3 grader norr om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar från 26 grader till mindre än en grad den 29:e då Uranus står i konjunktion med solen. Uranus ljusstyrka ligger på magnitud +5.9 och dess skenbara diameter ligger runt 3.4 bågsekunder.


Grafiken visar Uranus position på himlen vid den nautiska skymningens slut – ca 1 ½ timmar efter solnedgången – tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Redan i början på månaden står Uranus ganska lågt över horisonten när det blir mörkt. Efter den 10.e har den redan gått ner när den nautiska skymningen slutar. Uranus återkommer på sommaren på morgonhimlen.


Uranus går ner allt tidigare – i början på månaden vid 20-tiden och den 27:e redan vid solnedgången vid kl. 19:30.

Åter till toppen

Neptunus



Neptunus rör sig sakta åt nordligare trakter genom Vattumannen – nästan 11 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar från 7 till 37 grader – men det är fortfarande för nära solen för att kunna observera den. Neptunus ljusstyrka ligger på magnitud +8.0 och dess skenbara diameter ligger runt 2.2 bågsekunder.


Solsystemets numera yttersta planet går ner allt tidigare och efter den 19:e går den ner till och med före solen. Neptunus befinner sig alldeles för nära solen för att kunna observeras. Den återkommer på sensommaren på morgonhimlen.

Åter till toppen

Kometen Panstarrs C/2011 L4


Komenten Panstarrs rusar snabbt genom stjärnbilderna. Den startar 27 grader söder om himmelsekvatorn i Bildhuggaren i början på månaden. Kometen rör sig därefter norrut genom stjärnbilderna Örnen, Valfisken och Fiskarna. Panstarrs passerar himmelsekvatorn norrut den 12:e. Sista marsveckan tillbringar kometen i stjärnbilden Andromeda där den hamnar över 30 grader norr om himmelsekvatorn.
Vinkelavståndet till solen minskar från 22 grader i början på månaden till ca 15 grader den 11:e. Därefter ökar vinkelavståndet igen till 32 grader.
Minsta avståndet till jorden inträffar runt den 5:e mars – då befinner sig kometen ungefär lika långt ifrån jorden som jorden från solen (1 astronomis enhet “AE”). Panstarrs minsta avstånd till solen inträffar den 10.e – det är ungefär samma avstånd som den solnärmsta delen av Merkurius omloppsbana med 0.3 AE.
Att förutsäga kometernas ljusstyrka är många gånger är lotterispel eller som att försöka förutspå börsnoteringar. Lovande kandidater blir en besvikelse – och oväntade eller otippade kandidater utvecklas till ett magnifikt skådespel.

Vid kometerna avser de prognostiserade ljusstyrkor komethuvudet – som ofta är en diffus yta som en nebulosa. Därmed blir ljusstyrkan utsmetad över en yta och så kan det hända att en komet med magnitud 4 knappt syns med blotta ögat medan en stjärna (punktkälla) med samma ljusstyrka syns bra.

Jag använder banelement från tidig februari och enligt dessa kommer kometens ljusstyrkan att utvecklas så här:
I början på månaden väntas den ha magnitud +2 och som ljusast ska kometen bli runt den 10:e med en magnitud mellan 0 och +1. Därefter blir Panstarrs ljussvagare: +2 runt den 19:e, +3 runt den 24:e och +4 runt den 29:e.
Jag har läst om olika utvecklingar av kometens ljusstyrka och några säger att kanske komethuvudet inte blir så ljust som prognostiserad men att däremot kometsvansen kanske blir ljusare än själva kometkärnan.


Grafiken visar komet Panstarrs position på himlen vid den nautiska skymningens slut – ca 1 ½ timmar efter solnedgången – tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet. Kometen befinner sig ungefär från mitten av månaden tillräckligt högt över horisonten för att man ska kunna se den – om den följer ljusutvecklingen. Det är säkert värt att hålla utkik efter den redan några dagar tidigare.


Panstarrs går ner efter solnedgången från och med 7 mars. Kometen går ner allt senare och från och med 27:e går den inte ner alls – och befinner sig över horisonten hela tiden. Bästa observationstiden är ungefär kl. 19 den 15:e, kl. 20 den 25:e och kl. 22 sommartid den 31:e.


Panstarrs syns även på morgonhimlen – om du nu tycker att tidiga morgnar är din tid…
Grafiken visar komet Panstarrs position på himlen vid den nautiska gryningens början – ca 1 ½ timmar före soluppgången – tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet. Sista marsveckan befinner sig kometen tillräckligt högt över horisonten för att kunna se den – om den, som sagt, följer ljusutvecklingen. Det är säkert värt att hålla utkik efter den redan några dagar tidigare.


Komet Panstarrs går upp allt tidigare och kan ses på morgonhimlen under sista marsveckan. Bästa tiden är vid kl. 04:30 den 25:e och vid vid kl. 04:30 sommartid den 31:e. Kom ihåg att klockslagen uppe i grafiken är svensk normaltid och längst ner i grafiken anges klockslagen i sommartid – som gäller bara sista morgonen i mars.


Här ser du ett visibilitetsdiagram för kometen Panstarrs för hela våren – så att du ska kunna få en grov överblick hur den kan observeras från Norrköping. Även i april kan kometen observeras – troligen dock mest med kikare – och i maj blir den svårt att hitta med mindre teleskop.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 12 februari 2013.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus | kometen Panstarrs (C/2011 L4)

André Franke