Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.

Månens position har ritats in för varje dag, antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen när månen står som närmast en planet har ritats ut extra och markerats med namnet på planeten.


1–8 december: Månen rör sig norrut från Fiskarna till Tvillingarna och tilltar. Den 6:e mitt på dagen är det fullmåne. Månen befinner sig då förstås under horisonten – och så har vi två nätter med en nästan full måne istället – natten till den 6:e och natten till den 7:e.


9–16 december: Månen rör sig från djurkretsens nordligaste del i Tvillingarna ner till Jungfrun. Den 12:e passerar den förbi Jupiter. Månen avtar och den 14:e mitt på dagen är den halv avtagande.


17–24 december: Månen rör sig från Jungfrun genom djurkretsens sydligaste del till Stenbocken. Månens skära blir allt smalare och kan ses strax före soluppgången. Månskäran finns nära Saturnus den 19:e och 20:e. Den 21:e är månen osynligt för blotta ögat och den 22:e är det nymåne. Månen förblir osynlig fram till på kvällen den 23:e då den befinner sig en bit ovanför aftonstjärnan Venus som i sin tur inte heller är så lätt att hitta.
Övergången mellan det grå och det blå till höger om solen (lite tjockare gul prick) kan tolkas som horisonten mot sydost i gryningsljuset. Till vänster om solen motsvarar det horisonten mot sydväst i skymningen. Området är symmetriskt kring solens position vid nymåne.
Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. På denna karta gäller det alltså mer i slutet på månaden. I början på månaden skulle det ligga betydligt längre åt höger, symmetrisk kring solens position den 1:e (gula pricken som finns ovanför Antares i Skorpionen). Se animationen nedan.


24–31 december: Månen är på väg mot nordligare trakter från Stenbocken till Väduren. Månen tilltar och finns nära Mars på kvällen den 24:e och 25:e. På kvällen den 28:e är den halv kommande.
Gränsen mellan det grå och det färgglada till höger kan tolkas som horisonten mot sydväst i skymningen.


Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag mellan den 1 och 31 december. Här ser du hur det grå området flyttas och hur månen och planeterna flyttar på sig. Även det grå området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten kan ses ibland även när de befinner sig i det grå området – som t. ex.. månen eller Venus. För svaga stjärnor skulle det grå området vara ännu större.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av december när det är som mörkast


Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.
Mitt i natten är Pegasuskvadraten redan på väg ner i väster. Den består egentligen av tre stjärnor som tillhör Pegasus (Peg) och den fjärde uppe till vänster ingår redan i stjärnbilden Andromeda (And). Fiskarna (Psc) intill Pegasus håller också att försvinna i horisontdiset. Nedanför Andromeda hittar du Triangeln (Tri) och Väduren (Ari) högt i sydväst. Följer vi den röda linjen (solens skenbara bana, ekliptikan) så ser vi Oxen (Tau) med stjärnhopen Plejaderna. Du ser också Tvillingarna (Gem) med Castor och Pollux rätt högt över horisonten mot sydsydost. Kräftan (Cnc) med sina svaga stjärnor är lite svårare att hitta och Lejonet (Leo) har precis kommit upp över horisontdiset i öster. Nära dess ljusaste stjärna Regulus hittar du solsystemets största planet Jupiter – det är det ljusaste objektet på himlen just nu. Vinterns tecken finns också redan på himlen – den så kallade Vintersexkanten – som består av Capella i Kusken (Aur) rakt över ditt huvud, Pollux, Procyon i Lilla hunden (CMi), Sirius i Stora Hunden (CMa), Rigel i Orion (Ori) och Aldebaran. När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Du ser att Karlavagnen (en del av Stora Björnen UMa) finns halvhögt över horisonten i nordost på väg upp och handtaget pekar mot horisonten. Pilen visar vägen mot Polstjärnan som finns i Lilla björnen (UMi). I nordväst finns bara delar av Sommartriangeln kvar, nämligen Deneb i Svanen (Cyg) och Vega i Lyran (Lyr). Cassiopeja (Cas) eller himlens ”W” finns högt på himlen i nordväst. För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig änvänds de astronomiska förkortningarna för stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis CMi för det latinska uttrycket Canes Minor – vilket betyder Lilla hunden.

Åter till toppen

Solen


Solen fortsätter sin färd genom Ormbäraren och når den 18 december Skytten. Därmed håller den till i djurkretsens sydligaste del. Ekliptikans sydligaste punkt passerar solen mitt i natten mellan den 21:e och 22:e, som är samtidigt årets längsta natt. Det är då vintersolstånd inträffar.

Soluppgångarna försenas med runt en halv timme under månaden till ca kl 08:45 i sista decemberveckan. På grund av att solen passerar allt senare i söder, så vänder det på morgonen först den 28 december. På kvällen vänder det redan 16:e. Vid mitten av månaden går solen ner vid 15 tiden, ca 10 minuter tidigare än i början och slutet på december.


Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går upp i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk normaltid, dvs. vintertid. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Längst i söder vänder soluppgångarna först i slutet på månaden.


Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går ner i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk normaltid, dvs. vintertid. Du kan följa förändringen under månadens lopp. I södra Sverige vänder solnedgångarna redan i mitten på på månaden.


Den animerade grafiken Grafiken visar dagens längd i timmar och minuter för norra Europa under månadens lopp. Du kan då följa förändringen under månadens lopp. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, dvs. tiden från soluppgång till solnedgång (solens överkant avses).


Den animerade grafiken Grafiken visar antal timmar och minuter med dagsljus för norra Europa under månadens lopp. Du kan då följa förändringen under månadens lopp. Dagsljus är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än -6 grader på himlen. Rent praktiskt avser detta tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.

Åter till toppen

Månen


Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 50 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen slutar ca 1 timme och 45 minuter efter solnedgången (mellanblå punkter) och den astronomiska skymningen slutar ungefär 2 ½ timmar efter att solen har gått ner. Man ser också vilka nätter som är helt mörka och vilka nätter som lyses upp av månen. Mest påtagligt blir det förstås vid fullmåne. Diagrammet visar också hur det blir ljusare på morgonen – när den astronomiska, nautiska och borgerliga gryningen börjar och när solen slutligen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar. Månens faser har ritats in för varannan dag just vid tidpunkten då den passerar i söder. Dagarna däremellan anges istället höjden över horisonten när den passerar som högst i söder.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.


Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 49 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.


Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Höjden över horisonten anges i grader till vänster i grafiken och väderstrecken hittar du längs horisonten. En höjd på 10 grader uppfattas i allmänhet som en bra bit över horisonten, 30 grader som halvhögt på himlen och 60 grader som mycket högt. I norra Sverige står månen i vanliga fall lägre över horisonten (gäller väderstreck från öster över syd till väst) och för platser söder om Norrköping gäller att månen står i regel något högre över horisonten.


Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten – om du skulle vara vaken då…


Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Du ser hur månen hamnar en bra bit längre åt vänster (österut) på himlen morgon efter morgon.

Åter till toppen

Merkurius


Merkurius lämnar Skorpionen den 3:e och fortsätter genom Ormbäraren – djurkretsens 13:e stjärnbild som inte finns med inom astrologin. Den snabba planeten når Skytten redan den 14:e. Solsystemets innersta planet håller till mycket sydligt, större delen av månaden till och med sydligare än solen vid vintersolstånd. Merkurius lägsta deklination uppgår till -25,3 grader kring den 20:e. Det vill säga att den lilla planeten befinner sig drygt 25 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar från 4 till ca 1 grad den 8:e då den befinner sig i övre konjunktion med solen, alltså bortom solen. Därefter ökar elongationen igen, fram till slutet av månaden till nästan 14 grader. Den lilla planetens ljusstyrka ökar från magnitud -1,1 till -1,3 vid konjunktionen med solen och avtar därefter till -0,8 i slutet av månaden. Merkurius skenbara diameter mäter ca 5 bågsekunder.


Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Kolla helt enkelt på den breddgraden du bor på. Denna månad ser vi bara rött – Merkurius är inte synligt.


Merkurius går ner senare än solen i slutet på månaden. Men det är än så länge för kort tid mellan solens och Merkurius nedgång. Först i mitten på januari kommer den solnära planeten bjuder på en kort kvällsvisibilitet.

Åter till toppen

Venus


Venus färdas genom djurkretsens sydligaste del. Vår grannplanet lämnar Ormbäraren den 7:e och fortsätter sin skenbara färd genom Skytten. Venus når sin sydligaste position den 14:e då den befinner sig 24,2 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar bara sakta från 9 till nästan 17 grader. Detta beror på att båda färdas med nästan samma hastighet genom djurkretsen. Venus skenbara diameter ligger nära 10 bågsekunder och dess ljusstyrka ligger runt magnitud -3,9.


Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Venus börja dyka upp på kvällshimlen med början i söder men syns än så länge förhållandevis dålig.


Grafiken visar Venus position på himlen ca en halv timme efter att solen har gått ner. I slutet på månaden kan man då se Venus en kort stund lågt över horisonten mot sydväst. En kikare kan vara bra till hands – åtminstone första kvällen när man försöker att hitta den.


Visibilitetsdiagrammet visar att Venus går ner typ 20 minuter efter solen i början på månaden och mer en 1 timme och 15 minuter alldeles i slutet på året. Efter den 20:e kan man försöka att hitta Venus vid kl. 15:30 tiden. På årets sista kväll är den bästa tiden strax före kl. 16.


Grafiken visar Venus och månens position på himlen mot sydväst på kvällen den 22:e och 23:e kl. 15:30. Venus syns knappt på grafiken strax ovanför horisonten och så lär det bli även i verkligheten. Månens skära är osynlig på kvällen den 22:e och bra synlig på kvällen den 23:e. Då kan du försöka att hitta aftonstjärnan en bra bit snett nedanför den.

Åter till toppen

Mars


Mars lämnar Skytten den 4:e och fortsätter sin skenbara färd genom Stenbocken mot nordligare trakter. Vinkelavståndet till solen minskar sakta från 48 till 41 grader under månadens lopp. Mars ljusstyrka minskar från magnitud +1,0 till +1,1. Den lilla Marsskivans diameter mäter ca 5 bågsekunder.


Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mars syns halvbra från stora delar av landet och även i norra Sverige förbättras förhållanden vartefter.


Grafiken visar Mars position vid den nautiska skymningens slut (ca 1 timme och 45 minuter efter att solen har gått ner). Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Vår röda grannplanet står inte speciellt högt över horisonten mot sydsydväst men kommer sakta högre upp över horisonten med varje kväll som går.


Av visibilitetsdiagrammet framgår att Mars går ner strax efter kl. 18:30 i början på månaden och strax efter kl. 19 i slutet. I början på månaden passerar den som högst i söder precis vid solnedgången (10 grader över horisonten). Ungefär en timme efter solnedgången kan man börja hålla utkik efter Mars. Bästa tiden är vid kl. 17:00 – alltså ungefär två timmar efter solnedgången.


Grafiken visar Mars och månskärans position på himlen mot sydsydväst på julaftons kväll och på juldagens kväll vid kl. 17:00. Den 24:e befinner sig månen en bit till höger om Mars och den 25:e finns månens skära snett ovanför vår yttre grannplanet.

Åter till toppen

Jupiter


Jupiter blir den 9:e stillastående i stjärnbilden Lejonet – inte så långt ifrån gränsen till stjärnbilden Kräftan. Därefter rör sig gasjätten retrograd, dvs. mot solens rörelse åt, tillbaka Kräftans håll. Vinkelavståndet till solen ökar snabbt från 106 till 138 grader under månadens lopp. Ljusstyrkan ökar något från magnitud -2,2 till -2,4 och Jupiters skenbara diameter ökar från 40 till drygt 43 bågsekunder.


Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja – och mörk grönt att du inte kan missa den strålande pricken på himlen…


Grafiken visar Jupiters position mot sydväst eller väster vid den borgerliga gryningens början – ca 50 minuter före soluppgången. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Jupiter står då fortfarande en bra bit över horisonten men är på väg ner.


Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter går upp allt tidigare – i början på månaden vid 21-tiden och i slutet på månaden redan vid 19-tiden. Jupiter syns alltså från sena kvällen nästan enda fram till soluppgången. Den passerar som högst ca 46 grader över horisonten i söder vid 05-tiden i början på månaden och vid 03-tiden i slutet.


Grafiken visar himlen mot öster den 11:e vid kl. 22:00. Jupiter står en bra bit över horisonten och den får sällskap av månen. Dessutom bildar Jupiter, månen och Regulus, Lejonets ljusaste stjärna, en fin triangel.


Grafiken visar himlen mot sydväst den 12:e vid kl. 07:30. Du kan då fortfarande se den vackra triangeln som bildas av Jupiter, månen och Regulus. Triangeln finns en bra bit över horisonten.

Åter till toppen

Saturnus


Saturnus färdas mot sydligare trakter genom stjärnbilden Vågen. Ringplaneten befinner sig ca 18 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar från 11 till 39 grader under månadens lopp. Saturnus ljusstyrka ligger runt magnitud +0,5 och dess skenbara diameter mäter ca 15 bågsekunder.


Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte . Rött betyder nej, grönt betyder ja. Saturnus dyker upp på morgonhimlen och syns vartefter halvbra upp till mellersta Norrland. Kom ihåg att halvbra betyder att Saturnus hittas enkelt av vana observatör medan det för nybörjare kan vara lite svårare att hitta den.


Grafiken visar Saturnus position på himlen vid den nautiska gryningens början i slutet på månaden. Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå punkter i visibilitetsdiagrammet nedan. Ringplaneten står till en början ganska lågt över horisonten men kommer allt högre upp mot årsskiftet.


Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går upp vid 07-tiden i början på månaden och redan strax efter kl. 05 i slutet. Ungefär 45 minuter efter att Saturnus har gått upp kan man börja hålla utkik efter den. Vid den borgerliga gryningens början har den redan bleknat i gryningsljuset. Bästa tiden är vid 07-tiden efter mitten av månaden. Tidigast kan du försöka att hitta Saturnus runt den 10:e och då är den bästa tiden ca kl. 07:30. På årets sista dag ska det inte vara några problem att se solsystemets vackraste planet någon gång mellan kl. 06 och 08.

Åter till toppen

Uranus



Uranus rör sig sakta retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Fiskarna och blir den 22:e stillastående. Därefter rör den sig åter åt rätt håll men det märks knappast. Planeten finns ca 4,5 grader norr om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 124 till 92 grader. Uranus ljusstyrka ligger runt magnitud +5,8 och dess skenbara diameter mäter ca 3,6 bågsekunder.


Uranus syns bäst på kvällshimlen. Den passerar som högst 36 grader över horisonten i söder vid 20-tiden i början på månaden och redan vid 18-tiden i slutet. Det är då du kan försöka att hitta den även med blotta ögat förutsatt att du inte har några störande ljuskällor i närheten och att himlen verkligen en klar. Månens ljus stör på kvällarna främst i början på månaden fram till ungefär den 11:e och åter från den 27:e. Med hjälp av kikare kan man börja leta efter Uranus ca två timmar efter att solen har gått ner. Ungefär drygt en timme innan Uranus går ner kan man stryka den från observationslistan. Uranus går ner ca 02:30 i början på månaden och strax efter midnatt i slutet.

Åter till toppen

Neptunus



Neptunus rör sig sakta genom Vattumannen mot nordligare trakter. Vinkelavståndet mellan solen och solsystemets numera yttersta planet minskar snabbt från 86 till 55 grader. Neptunus ljusstyrka ligger runt magnitud +7,9 och dess skenbara diameter mäter runt 2,3 bågsekunder.


Neptunus syns bara på kvällshimlen. Den går ner strax efter kl. 22:30 alldeles i början på månaden och redan strax före kl. 21 i slutet. Lite drygt två timmar innan den går ner kan man stryka den från observationslistan. Man kan börja leta efter Neptunus med hjälp av en bra kikare eller ett mindre teleskop ungefär två timmar efter solnedgången. Bästa tiden är när solsystemets numera yttersta planet passerar 21 grader över horisonten i söder – vilket är fallet vid 17:30-tiden i början på månaden. Efter den 10:e passerar den söder dock redan när himlen fortfarande är för ljus. Då är kl. 18:00 den bästa tiden för att leta upp Neptunus. Månens ljus stör åtminstone ungefär fram till den 8:e och åter från och med 27:e.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 16 november 2014.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus

André Franke