Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt vid det datumet som anges intill månen (alltså i en smal lodrätt remsa runt månen).

Även det grå/svarta området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten (som månen och Venus) syns ibland även när de befinner sig i det grå/svarta området. För svaga stjärnor skulle det grå/svarta området vara ännu större.

Månens position har ritats in för varje dag. Den gäller antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen då månen står som närmast en planet har ritats in med en tjockare prick och har försetts med namnet på planeten.


1–8 januari: Månen rör sig söderut från Jungfrun till Ormbäraren och avtar. Den står nära Jupiter den 1:e, nära Mars den 3:e och 4:e. På morgonen den 7:e bildar den en fin triangel tillsammans med Venus och Saturnus.


9–16 januari: Månen rör sig norrut från Skytten till Fiskarna. Den syns på kvällen från och med 11:e och den tilltar.


17–24 januari: Månen rör sig från Valfisken och Väduren till Kräftan och månen blir allt rundare.


24–31 januari: Månen rör sig från Kräftan till Jungfrun och avtar efterhand. Den 28:e finns den nära Jupiter.


Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag under hela månaden. Här ser du hur det grå/svarta området flyttas tillsammans med solen och hur månen och planeterna rör på sig.


Den animerade grafiken visar hur det ser ut mittemot solen. Det som syns mitt i grafiken passerar himlen i söder precis när solen står som lägst under horisonten i norr mitt i natten. Allt i vänster i grafiken syns bättre på efternatten och morgonen och allt till höger i grafiken syns bäst på kvällen och förnatten.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av januari när det är som mörkast


Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.

Den rödprickade linjen är ekliptikan – solens skenbara bana framför stjärnhimlen. Ekliptikan går genom 13 stjärnbilder varav 12 stycken är kända som djurkretstecken. Det är jordens omloppsbana projicerad mot himlen. Längs ekliptikan brukar man hitta månen och planeterna. Den vitprickade linjen är himmelsekvatorn – det är jordens ekvator projicerad på himlen.
Men vi börjar med ett av de mest kända stjärnbilderna – Karlavagnen – som är en del av Stora Björnen (UMa). Du hittar den högt uppe på himlen mot öster och du får vrida kartan motsols med 90 grader. Handtaget pekar neråt mot horisonten. Följer du dess krökning så hamnar blicken på Björnvaktarens (Boo) ljusaste stjärna Arcturus. Utifrån Karlavagnen hittar du också Polstjärnan som står rakt i norr. Pilen visar vägen mot Polstjärnan som finns i Lilla björnen (UMi). Om man ska hitta sig till rätta på stjärnhimlen så kan det vara en bra idé att fortsätta att utgå från Karlavagnen. Som pilarna antyder så kan du hitta en av djurkretsens stjärnbilder – Lejonet (Leo) med dess ljusa stjärna Regulus mot sydost. Här hittar du nuförtiden ytterligare än ännu ljusare prick som strålar på himlen – det är planeten Jupiter. Kräftan (Cnc) med sina svaga stjärnor är lite svårare att hitta och kanske ingenting för nybörjare. Högt över horisonten mot söder går det inte att missa tvillingparet Castor och Pollux i Tvillingarna (Gem). Följer vi ekliptikan mot solens skenbara rörelse genom djurkretsen så hittar vi Oxen (Tau) med dess ljusa stjärna Aldebaran (Oxens ögat) och den kända stjärnhopen Plejaderna eller Sjusyskon. Nedanför Tvillingarna och Oxen hittar du ytterligare en välkänd stjärnbild: Orion (Ori). Himlens jägare befinner sig mot sydväst och dess skärp – de tre stjärnorna på rad – ligger ganska nära himmelsekvatorn. De tre pekar också mot Sirius – himlens ljusaste stjärna i stjärnbilden Stora Hunden (CMa). Sirius brukar blinka och byta färg i klara kalla vinternätter – en effekt som uppstår i vår atmosfär på grund av stora temperaturkontraster.

Åter till toppen

Solen


Solen rör sig genom Skytten och når Stenbocken den 20:e. Den lämnar de allra sydligaste trakterna och når i slutet på månaden ca 6 grader högre upp på himlen än vid vintersolstånd. Jorden befinner sig närmast solen sent på kvällen den 2:e.


Dagarna blir sakta längre och solnedgångarna försenas med ca 1 timme från strax efter kl. 15 till strax efter kl. 16. Däremot sker soluppgångarna bara 40 minuter tidigare i slutet på januari än i början (strax efter kl. 08 i stället för kvart i nio).


Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går upp i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.


Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går ner i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.


Den animerade grafiken Grafiken visar dagens längd i timmar och minuter för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, dvs. tiden från soluppgång till solnedgång. Beräkningarna avser solens överkant – alltså från första till sista solstråle vid en ideal horisont.


Den animerade grafiken Grafiken visar antal timmar och minuter med dagsljus för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagsljus är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än -6 grader på himlen. Rent praktiskt är det tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och den borgerliga skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva använda sig av andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.

Åter till toppen

Skymning, gryning och månsken

Ibland är det viktigt att kunna bedöma om det är ljust eller mörkt ute, om månen lyser upp natthimlen eller inte. Det kan du ta reda på här.


Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Tidpunkterna för den borgerliga/nautiska/astronomiska skymningen har markerats med ljusblå/mellanblå/mörkblå punkter. Man ser också vilka nätter som är helt mörka och vilka nätter som lyses upp av månen. Mest påtagligt blir det förstås vid fullmåne. Diagrammet visar också hur det blir ljusare på morgonen – när den astronomiska, nautiska och borgerliga gryningen börjar och när solen slutligen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar. Månens faser har ritats in för varannan dag just vid tidpunkten då den passerar i söder. Dagarna däremellan anges istället höjden över horisonten när den passerar som högst i söder.
Mer om hur du tolkar diagrammet kan du få reda här.

Skymningen och gryningen varar olika länge beroende på årstid – det har du säkert lagt märke till. Speciellt på våren och hösten blir det mörkt ganska fort efter solnedgången medan det dröjer mycket längre på Sommaren och faktiskt lite längre även på vintern. Det hela beror på hur pass brant solen går ner vid horisonten – alltså vinkeln mellan solens dagliga bana på himlen och horisonten.


Skymningens och gryningens varaktighet: Diagrammet visar skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter och gäller för Norrköpings breddgrad, dvs. ungefär 58,6 grader nordlig latitud. Det gäller under innevarande månad. Datum anges uppe och nere i grafiken och timmar och minuter till höger och vänster. Man skiljer mellan den borgerliga, nautiska och astronomiska skymningen / gryningen. Den borgerliga/nautiska/astronomiska skymningen/gryningen slutar/börjar ca 50 minuter/ 1 timme 45 minuter/ 2 timmar 30 minuter efter solnedgången/före soluppgången.

För att kunna göra en bedömning om skymningen eller gryningen varar särskilt kort eller lång är det bäst att ta en titt på hur förhållanden ändras under ett helt år.

Samma som ovan fastän för hela året 2016. Skymningen (och samma gäller även för gryningen) varar längre på vintern än på våren. detta har att göra med solens flackare vinkel när den går ner (upp). Skymningen är som kortast på senvintern och tidiga våren. Lägg märke till att den astronomiska skymningen (gryningen) är som kortast redan vid månadsskifte februari/mars med ca 2 timmar och 15 minuter. Däremot är den borgerliga skymningen/gryningen som kortast först i mitten på mars (och inte vid vårdagjämningen heller!) med ca 40 minuter. Mellan vårdagjämning och höstdagjämning ser du en vit yta – det är tiden då natten är kortare än 12 timmar eller halva natten är kortare än 6 timmar. Denna yta har sitt minimum vid sommarsolstånd med ca 2 timmar och 50 minuter – så i Norrköping är årets kortaste natt ungefär 5 timmar och 40 minuter lång. Du ser att den astronomiska skymningen är lika lång som halva natten i slutet på april. Då övergår den direkt i den astronomiska gryningen och slutar således inte längre. Det samma händer med den nautiska skymningen i mitten på maj. Den ända skymningen som fortfarande slutar på sommaren är den borgerliga. Den varar som längst ungefär 1 timme och drygt 20 minuter vid sommarsolstånd. Därefter blir nätterna längre igen och den nautiska skymningen börjar och slutar igen i slutet på juli och den astronomiska i mitten på augusti. Vid månadsskifte september/oktober varar den borgerliga skymningen/gryningen som kortast, medan den astronomiska är som kortast först i mitten på oktober. Därefter blir skymningen och gryningen sakta längre och når sitt andra maximum vid vintersolstånd (borgerlig skymning ca 55 minuter, astronomisk skymning ca 2 timmar och 40 minuter.


Skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter för norra Europa under innevarande månad. Den varierar inte bara med tiden utan även med breddgraden. Rent allmänt sett så varar skymningen och gryningen längre ju längre norrut man befinner sig. Diskontinuiteten i norr har med övergången till polarnatten att göra.

Åter till toppen

Månen

Månens faser
Sista kvarteret 02 jan 2016 kl. 06:30
sista visibilitet 08 jan 2016 kl. 07:45
Nymåne 10 jan 2016 kl. 02:30
första visibilitet 11 jan 2016 kl. 16:30
Första kvarteret 17 jan 2016 kl. 00:26
Fullmåne 24 jan 2016 kl. 02:46
Månens extrema avstånd till jorden (avser jordens centrum)
fjärmast 404.277,3 km 02 jan 2016 kl. 12:51
närmast 369621,1 km 15 jan 2016 kl. 03:17
fjärmast 404.553,0 km 30 jan 2016 kl. 10:08


Månens faser, upp- och nedgångar: Grafiken visar månens fas för varje dag i månaden. Datumet anges uppe till vänster i varje ruta. Månens fas och lutning gäller exakt när månen passerar söder i Norrköping. Klockslag till det anges nedanför månen. Till höger om denna uppgift nämns månens höjd över horisonten och till vänster stjärnbilden som månen befinner sig i. Det används av platsskäl de latinska förkortningarna – som t.ex. Gem för Gemini – Tvillingarna. Månen hamnar inte bara i de 12 kända djurkretstecken utan även i en del kanske mer udda stjärnbilder som t.ex. Sextanten (Sex), Orion (Ori) – men bara i dess allra nordligaste del), Ormbäraren (Oph) eller Valfisken (Cet). Månens belysta andel i procent anges ovanför månen. Månens skenbara diameter vid denna tidpunkt anges längst uppe till höger i rutan. När månen går upp och ner anges längre ner i rutan. Då visas också hur månen lutar just när den går upp eller ner. Åtminstone en gång i månaden passerar månen inte söder under ett helt dygn och vid andra tillfällen sker ingen upp- eller nedgång under ett dygn. Då visas förstås inte detta fenomen och så står det i stället att fenomenet ej inträffar. När det gäller solen är vi vana vid att den först går upp på morgonen, därefter passerar söder på dagen och slutligen går ner på kvällen (i regel i alla fall). Månen gör det vissa dagar. Men eftersom den rör sig runt jorden så sker passagen i söder ungefär 50 minuter senare för varje dag. Detta har till följd att månen kan gå ner först, går upp senare på dagen och inte hinner passera söder alls. Eller så passerar den först söder, går ner och går upp sedan. Längre norrut kan månen till och med går upp eller ner två gånger om dagen men det sker bara ytterst sällan. Månen kan alltså gott och väl gå ner först och upp sedan. Tidpunkten för månens uppgång anges alltså alltid till vänster, tidpunkten för månens nedgång till höger och passagen i söder däremellan ovanför båda dessa uppgifter. Det gäller sedan bara att kolla tiderna och ordna dessa i kronologisk ordning. Det är det fenomenet som sker först med det tidigaste klockslag osv. Diagrammet tar dessutom hänsyn till om himlen i verkligheten är ljus eller mörk. Så ska du enkelt kunna se om månen är lätt eller svårt att hitta. En smal skära syns svårt på dagen eller månen är svårare att upptäcka när den går upp eller ner när himlen är ljus. Däremot syns även månens tunna skära bra när himlen är mörk och då kan du dessutom se jordskenet på månen – jorden reflekterade ljus som lyser upp månens mörka del – liksom fullmånen lyser upp våra mörka nätter. Tiderna anges i svensk normaltid!

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.


Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 49 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.


Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Höjden över horisonten anges i grader till vänster i grafiken och väderstrecken hittar du längs horisonten. En höjd på 10 grader uppfattas i allmänhet som en bra bit över horisonten, 30 grader som halvhögt på himlen och 60 grader som mycket högt. I norra Sverige står månen i vanliga fall lägre över horisonten (gäller väderstreck från öster över syd till väst) och för platser söder om Norrköping gäller att månen står i regel något högre över horisonten.


Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten – om du skulle vara vaken då…


Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Du ser hur månen hamnar en bra bit längre åt vänster (österut) på himlen morgon efter morgon.

Åter till toppen

Merkurius


Merkurius lämnar Skytten den 1:e och fortsätter sin skenbara färd genom Stenbocken. Solsystemets innersta planet blir dock allt långsammare och blir den 5:e stillastående och byter därefter färdriktning. Redan den 8:e hamnar Merkurius åter i Skytten där den förblir resten av månaden. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från lite drygt 19 grader till ca 3 grader den 14:e då den befinner sig i undre eller nedre konjunktion med solen. Därefter ökar det västliga vinkelavståndet snabbt till 24 grader fram till slutet av månaden.


Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Titta på den breddgraden du bor på. Rött betyder alltså att Merkurius förblir osynlig från hela landet bortsett från sydligaste Sverige alldeles i början på månaden där man med lite tur kan få syn på den svår observerade planeten.


Grafiken visar Merkurius position vid den borgerliga skymningens slut – ungefär 50 minuter efter att solen har gått ner. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Den solnära planeten når inte speciellt högt upp över horisonten – som bäst inte ens 4 grader – vilket är för lågt för att Merkurius skulle kunna upptäckas med blotta ögat. Men med lite tur kan du ändå hitta den med hjälp av en kikare. Bästa tiden är strax efter kl. 16 alldeles i början på det nya året.


Visibilitetsdiagrammet visar att Merkurius går ner (ljusblå pilar) senare än solen (röda pilar) fram till den 15:e. I början går den ner strax före kl. 17 – drygt 1 ½ timmar efter solnedgången. Den börjar dock gå ner allt tidigare samtidigt som den blir ljussvagare och solen går ner senare. Så några dagar in i januari kan du även glömma att försöka leta upp Merkurius med hjälp av en kikare.


Grafiken visar Merkurius position vid den borgerliga gryningens början – ungefär 50 minuter före soluppgången. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Läget på morgonsidan är ännu värre än på kvällssidan trots att Merkurius når ännu längre bort från solen. Merkurius befinner sig i slutet på månaden inte så där jätte långt ifrån morgonstjärnan Venus som närmar sig högerifrån.


Visibilitetsdiagrammet visar att Merkurius går upp (ljusblå pilar) tidigare än solen (röda pilar) från och med 11:e. Som bäst går den upp ungefär 1 timme och 15 minuter tidigare än solen – vilket är för lite för att kunna upptäcka den med blotta ögat. Möjligen kan du spåra den med hjälp av en kikare och med hjälp av Venus.


Tyvärr går vi miste om alla fem planeter på morgonhimlen på våra breddgrader i och med att Merkurius inte syns. Men råka man befinna sig på lite sydligare breddgrader – till exempel vid Medelhavet, så går det alldeles utmärkt att beskåda Merkurius, Venus, Saturnus, Mars och Jupiter plus månen samtidigt – vilket inte händer särskilt ofta. Grafiken visar himlen mot söder (sydost till västsydväst) på morgonen den 31:e kl. 06:15 sedd från Sicilien. Utan problem syns alltså alla planeter och månen längs den röd inritade linjen -ekliptikan – jordens omloppsbana projicerad mot himlen.

Åter till toppen

Venus


Venus lämnar Vågen den 1:e, tillbringar därefter ca 4 dygn i Skorpionen innan den fortsätter sin skenbara färd genom Ormbäraren. Morgonstjärnan når Skytten redan 20:e varvid vår innre grannplanet hamnar allt sydligare. Till en början befinner den sig drygt 18 grader söder om himmelsekvatorn, i slutet drygt 22 grader. Vinkelavståndet till solen minskar från 38 grader till 32 grader.


Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja och mörk grönt betyder mycket bra eller strålande. Morgonstjärnans observationsmöjligheter försämras avsevärd under månadens lopp – i mellersta Norrland från bra till osynlig, i Götaland från mycket bra till halvbra.


Grafiken visar Venus (och även Merkurius och Saturnus) position på morgonhimlen mot sydsydost eller sydost vid den borgerliga gryningens början – ca. 50 minuter före soluppgången. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Morgonstjärnan hamnar allt lägre över horisonten – till en början finns den ca 10 grader över horisonten, i slutet bara ett fåtal grader. Merkurius finns till vänster om Venus men är osynlig för blotta ögat. Venus passerar mycket nära Saturnus på morgonen den 9:e.


Visibilitetsdiagrammet visar när Venus går upp (ljusblå pilar som pekar uppåt) och när solen går upp (röda pilar som pekar uppåt). Venus går upp allt senare medan solen går upp lite tidigare under månadens lopp. Detta medför att tiden för att kunna se morgonstjärnan krymper avsevärd under månadens lopp – från 3 timmar (kl. 05:45 – 08:45 i början på månaden) till ungefär 45 minuter (kl. 07:00 – 07:45 i slutet).


Grafiken visar himlen mot sydost på morgonen den 9:e kl. 07:00. Mycket nära intill strålande Venus syns Saturnus. Ringplaneten står enbart 7 bågminutar – en fjärdedel av månens diameter(!) ifrån morgonstjärnan. Årets bästa konjunktion får du inte missa om vädret tillåter. Konjunktionen är så nära att det inte gick att separera ljusprickarna i grafiken – därför har en förstoring ritats upp snett ovanför till höger.


Grafiken visar Venus relativa position i förhållande till Saturnus på morgonen den 7:e till 10:e. Närmast varandra står båda på morgonen den 9:e. Då skiljer båda planeter bara 7 bågminuter vilket motsvarar ungefär en fjärdedel av månens diameter. Synfältet motsvarar ungefär 5 grader – vilket i sin tur motsvarar ungefär det synfält man har i en bra kikare.

Åter till toppen

Mars


Mars fortsätter sin skenbara färd sydvart genom Jungfrun och når Vågen den 17:e. Till en början står vår röda grannplanet drygt 9 grader söder om himmelsekvatorn, i slutet nästan 15. Vinkelavståndet till solen ökar bara sakta från 71 till 86 grader under månadens lopp. Att elongationen ökar så pass sakta beror fortfarande på att både Mars och solen färdas med ungefär samma hastighet genom djurkretsen.


Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mars syns halvbra från hela landet. Detta betyder att det kan vara lite svårare för ovana observatörer att hitta vår röda grannplanet – medan det är ganska enkelt för vana observatörer att hitta Mars. Vår röda grannplanet är helt enkelt inte lika ljus som Venus och Jupiter och kan därmed vara svårare att identifiera för nybörjare.


Grafiken visar Venus, Mars och Saturnus position på himlen mot sydost och söder vid den nautiska gryningens början (ungefär 1 timme och 45 minuter före soluppgången). Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Mars syns ungefär mot söder och den hamnar saktar allt lägre över horisonten. Venus och Saturnus hittar man en bit till vänster snett nedanför vår röda grannplanet.


Visibilitetsdiagrammet visar när Mars (ljusblå pilar) och solen (röda pilar) går upp denna månad. Mars går upp vid 02-tiden i början på månaden och ungefär kl. 01:45 i slutet. Eftersom solen solen nu också börjar att gå upp tidigare så blir observationsmöjligheterna för Mars inte bättre. Den kan ses ungefär från en halv timme efter att den har gått upp tills att den borgerliga gryningen börjar (ca 50 minuter innan solen går upp). Den passerar söder vid 07-tiden i början på månaden och vid 06-tiden i slutet. Först når den som högst ungefär 22 grader över horisonten, i slutet av månaden bara drygt 16.


Himlen bjuder på en vacker vy mot sydsydost på morgonen den 3:e och 4:e vid kl. 07:00. Månens tjocka skära passerar står den 3:e ovanför Spica – Jungfruns ljusaste stjärna. Tillsammans med Mars blir det en trevlig triangel. Morgonen därpå finns månen till vänster om Mars.

Åter till toppen

Jupiter


Jupiter står nästan stilla i Lejonet nära gränsen till Jungfrun. Den 8:e byter den färdriktning och rör sig därefter retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom djurkretsen. Solsystemets största planet befinner sig ca 4 grader norr om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar snabbt från 107 till 138 grader under månadens lopp.


Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja och mörk grönt betyder att du inte kan missa den. Jupiter syns mycket bra från hela Sverige.


Grafiken visar Jupiters position på morgonhimlen mot sydväst och västsydväst vid den borgerliga gryningens början (ungefär 50 minuter före soluppgången). Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå punkter i visibilitetsdiagrammet nedan.


Grafiken visar Jupiters position på himlen mot öster på sena kvällen vid 23-tiden.


Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter går upp vid kl. 22:30 i början på månaden och redan strax efter kl. 20:00 i slutet. Den passerar som högst ca 35 över horisonten i söder strax före kl. 05 i början på månaden och strax före kl. 03 i slutet. Jupiter syns ungefär från en kvart efter att den har gått upp fram till soluppgången då den bleknar i dagsljuset.


Grafiken visar himlen mot söder och sydväst på morgonen den 1:e kl. 07:00. Jupiter lyser rätt starkt och ganska högt uppe på himlen i sydväst och snett nedanför till vänster syns vår ca halv belysta måne. Ännu längre åt vänster syns Mars rakt mot söder och Spica, Jungfruns ljusaste stjärna.


Grafiken visar himlen mot öster och sydost på kvällen den 27:e. Månen står återigen nära intill Jupiter.


Om du är uppe lite längre samma natt så hamnar månen ännu närmare Jupiter. Som närmast varandra står de strax efter midnatt. Då ryms det ungefär två grader mellan jorddrabantens och Jupiters mittpunkt. Grafiken visar vyn i en kikare och utsnittet motsvarar 5 grader. Månens storlek samt dess avstånd till Jupiter visas skalenlig.


Grafiken visar himlen mot sydväst på morgonen den 28:e. Månen står nu snett nedanför till vänster om Jupiter.

Åter till toppen

Saturnus


Saturnus rör sig genom Ormbäraren. Ringplaneten befinner sig drygt 20 grader söder om himmelsekvatorn – och drar därmed en ganska låg bana över himlen. Vinkelavståndet till solen ökar snabbt från 29 till drygt 56 grader under månadens lopp.


Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte . Rött betyder nej, grönt betyder ja. Ringplaneten är osynligt från nordligaste Sverige. I söder förbättras förhållanden till halvbra, vilket betyder att den är lätt att hitta för vana observatörer och att det kan vara lite svårare för ovana/nybörjare att hitta/identifiera den.


Grafiken visar Venus och Saturnus position på himlen mot sydost eller sydsydost vid den nautiska gryningens början – ungefär 1 timme och 45 minuter före soluppgången. Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå punkter i visibilitetsdiagrammet nedan. Medan Saturnus syns allt bättre i och med att den når lite högre upp över horisonten, så hamna Venus allt närmare horisonten. Den 9:e står båda som närmast varandra.


Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går upp ungefär vid kl. 06:15 i början på månaden och strax efter kl. 04:30 i slutet. I början på månaden syns den som bäst mellan kl. 07:17 och 07:30. I slutet kan ringplaneten ses redan i två timmar på morgonhimlen.


Grafiken visar himlen mot sydost på morgonen den 7:e kl. 07:00. Venus lyser starkt och snett nedanför till vänster hittar du Saturnus. De två bildar denna morgon en vacker triangel tillsammans med månens tunna skära som i sin tur befinner sig snett ovanför till vänster om ringplaneten. Båda planeter kommer att stå mycket nära varandra bara två morgnar senare. Se även under rubriken Venus.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 24 december 2015.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande

André Franke