Vad avgör om en planet eller ett annat objekt kan observeras?


När är ett objekt observerbar?

Vad är det som avgör om en planet eller ett annat objekt är synlig för blotta ögat (kikare/teleskop) eller inte.

Många saker är avgörande:

  1. objektets ljusstyrka
  2. objektets höjd över horisonten
  3. solens höjd under horisonten
  4. vinkelavståndet mellan objektet och solen
  5. differensen mellan solens och objektets azimut (väderstreck)
  6. objektets färg
  7. de atmosfäriska förhållanden / atmosfärens transparens
  8. observatörens erfarenhet
  9. ögonens synskärpa
Avgörande faktorer om en planet eller objekt kan observeras

Avgörande faktorer om en planet eller objekt kan observeras

1. Objektets ljusstyrka

Är ett objekt för ljussvagt så kan det överhuvudtaget inte ses med blotta ögat – inte ens när det är fullständigt mörkt ute. Är ett objekt mycket ljusstarkt, som t.ex. månen eller ibland Venus, så kan dessa även ses mitt på dagen trots att solen lyser upp himlen för fullt.

2. Objektets höjd över horisonten

Objektets ljusstrålar måste ta sig genom atmosfären och försvagas. Står ett objekt högt på himlen är ljusstrålarnas väg genom atmosfären kort och objektet försvagas bara en aning. Men ju närmare horisonten objektet kommer, desto längre bli ljusstrålarnas väg genom jordens atmosfär. Ljuset försvagas (ljusstrålar absorberas i atmosfären) och objektet blir allt svårare att se.

3. Solens höjd under horisonten

Ju längre ner solen befinner sig under horisonten desto mörkare är himlen och desto lättare blir det att se även svagare objekt. De ljusaste objekten dyker oftast redan upp vid eller strax efter solnedgång.

4. Vinkelavståndet mellan objektet och solen

Vinkelavståndet mellan solen och objektet (elongationen) eller egentligen avståndet mellan himmelsriktningen där objektet befinner sig och där solens finns avgör om och när objektet syns. Himlen är alltid ljusast åt det hållet där solen har gått ner. Det blir snabbt mörkt mittemot – alltså på andra sidan himlen – medan skymnings- eller gryningsljuset dröjer sig kvar länge där solen gick ner tidigare.

5. Differensen mellan solens och objektets azimut

Rent praktiskt är det också differensen mellan solens och objektets azimut, dvs. deras horisontella avstånd mellan väderstrecket åt det solen finns och väderstrecket åt det objektet finns, av betydelse. Detta är dock direkt kopplad till elongationen och objektets höjd över horisonten och solens höjd under horisonten (alltså deras vertikala avstånd).objektets färg

6. Objektets färg

Visibiliteten är faktiskt också beroende av objektets färg. Enligt vetenskapliga artikeln ”Model of the stellar visibility during twilight” kommer författarna fram till att ljusa rödaktiga objekt gynnas av atmosfären, det vill säga att de kan ses lite bättre an vitaktiga objekt vid samma förhållanden.

7. De atmosfäriska förhållanden / atmosfärens transparens

Sedan är egentligen också de atmosfäriska förhållanden avgörande – klart eller disigt, molnfritt eller slöjmoln. Så fort det finns minsta lilla slöjmoln eller dis på himlen är det oftast kört särskilt med observationer av objekt som står nära horisonten. Å andra sidan kan mycket klar luft göra att man till och med hitta ett objekt när det teoretiskt nästa skulle vara omöjligt att se det. Att Att en del av objektets ljus slukas i atmosfären kallas för extinktion. Extinktionen är för det mesta ganska liten i zenit (punkten på himlen rakt över ditt huvud) och den ökar desto snabbare ju närmare horisonten man kommer. Strax ovanför horisonten kan det bli så mycket som 5 till 8 magnituder som ett objekt försvagas.

8. Observatörens erfarenhet

Dessutom spelar förstås observatörens erfarenhet. Som nybörjare kan det vara svårare ibland att hitta ett objekt trots att man skulle kunna se det. Det gäller ibland att man verkligen måste kunna pricka in exakta riktningen för att överhuvudtaget kunna hitta vissa objekt och vid andra tillfällen är det nästan busenkelt – så att man som helt ovan bäst börjar med dessa observationer så att det inte blir alldeles för frustrerande. Sedan kan man ge sig på allt svårare observationsförhållanden – det är som alltid erfarenhet som man samlar ihop med tiden som gör att man blir bättre. Ju mer du observerar desto mer kan du avgöra själv om du borde kunna se någonting på himlen eller inte.

9. Ögonens synskärpa

Observatörens ögon, det vill säga ögonens synskärpa har stor betydelse. Det gäller också att kommer ihåg att man ha bättre synskärpa på dagen en på natten. Så ser du redan lite suddig på dagen ta bättre på dig dina glasögon – så ökar du chansen att du inte kommer att missa någonting under nattens observationer med blotta ögat.


Beräkningar av visibiliteten

Mina beräkningar och beskrivningar bygger på en hel del observationer som jag har gjort själv och många observationer och undersökningar som andra har gjort.
Jag försöker att ta hänsyn till så många faktorer som möjligt vid beräkningarna av objektens observationsmöjligheter.
Medan man kan beräkna en del av parametrarna mycket exakt (som solens djup under horisonten eller vinkelavståndet) så måste det till en del antaganden, förenklingar och uppskattningar av t.ex. himlens ljushet och ljusets absorption i atmosfären.

Vid vissa tillfällen får man dessutom stor hjälp utav månen, Jupiter eller Venus som visar vägen till svagare objekt – och då gäller det att passa på. Oftast är det inte bara hjälpsam – utan också vackert – en trevlig vy på himlen som man kan ta kort på eller bara njuta av. Bilden visar Merkurius i närheten av månen och Venus.


Pessimist eller realist – detta är frågan

Jag verkar i mina beskrivningar av observationsmöjligheterna ofta mer pessimistiskt än andra källor när det gäller saker och ting som skulle kunna ses på himlen – men jag kallar det för realistiskt. Ingenting kan vara mer frustrerande än att se en mängd fina bilder med mörk himmel och en massa stjärnor – när det i själva verket är alldeles för ljust ute och ingenting går att se – av det som skulle vara synligt enligt en del andra beskrivningar.

Här följer ett fiktivt exempel.
Venus passerar den så kallade ”gyllene porten” som bildas av Aldebaran – Oxens ljusaste stjärna och stjärnhopen Plejaderna (eller Sjusyskon) i slutet på april 2018. Detta är i och för sig inte fiktion. Men min erfarenhet av olika medier (böcker, illustrationer på nätet eller diverse astronomiprogram)  hur de brukar illustrera himlens utseende gör att jag kan skapa en liknande grafik:
Titta bara hur vacker himlen skulle kunna bli:

Himlen på kvällen den 26 april 2018 kl. 22:30 svensk sommartid - Venus passerar mellan Aldebaran och Sjusyskon (orealistisk variant)

Himlen på kvällen den 26 april 2018 kl. 22:30 svensk sommartid – Venus passerar mellan Aldebaran och Sjusyskon (orealistisk variant)

Och nu lägger vi våra rosa glasögon åt sidan och beskådar grafiken – eller himlen som den med stor sannolikhet kommer att se ut samma kväll (vid klart väder förstås):

Himlen på kvällen den 26 april 2018 kl. 22:30 svensk sommartid - Venus passerar mellan Aldebaran och Sjusyskon (mer realistisk variant)

Himlen på kvällen den 26 april 2018 kl. 22:30 svensk sommartid – Venus passerar mellan Aldebaran och Sjusyskon (mer realistisk variant)

Ojdå, det vart ju inte speciellt mycket som blev kvar. Och ärlig talat – som nybörjare kommer du bara att se Venus, med lite tur även Aldebaran och med hjälp av en kikare hittar du kanske också någon eller några stjärnor av Plejaderna. Möjligtvis lyckas du även se Alkyone – Sjusyskons ljusaste Stjärna om du stirrar tillräckligt länge eller om du verkligen har en exceptionell bra himmel.
Så blir inte irriterad när du ibland inte kan se eller har svårt att se prickarna på mina horisontdiagram – du kommer nämligen inte att se någon prick på himlen då heller – i alla fall inte utan kikare (för det mesta i alla fall)…

Du gillar kanske också...