På himlen i oktober 2013
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen
Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.
Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.
Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.
Månens position har ritats in för varje dag, antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen när månen står som närmast en planet har ritats ut extra och markerats med namnet på planeten.
1–8 oktober: Månen rör sig sydvart från Lejonet till Skorpionen. Månens avtagande skära finns den 1:e i närheten av Mars och kan ses på morgonhimlen. Den 2:e och 3:e kan du se månens mycket smala skära fortfarande på morgonhimlen, den 4:e är månen osynlig. Nymåne inträffar den 5:e och även den 6:e är månen fortfarande osynligt. På kvällen den 7:e kan du hitta månen strax efter solnedgången. På kvällen den 8:e finns månen nära Venus som syns ganska dålig eller inte alls i skymningsljuset.
Övergången mellan det grå och det blå området kan tolkas som horisont i gryningsljuset mot öster till höger om solen och som horisont i skymningsljuset mot väster till vänster om solen.
Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. Som du ser är området nästan symmetrisk kring solen kring den 5 oktober då månen står som närmast solen. I början på månaden skulle det grå område ligga en bit förskjuten åt höger (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position början på månaden) och i slutet på månaden en bit åt vänster om det inritade område (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position i slutet av månaden).
Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag mellan den 1 och 31 oktober. Här ser du hur det grå området flyttas och hur månen och planeterna flyttar på sig. Även det grå området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten kan ses ibland även när de befinner sig i det grå området – som t.ex. månen eller Venus. För svaga stjärnor skulle det grå området vara ännu större.
9–16 oktober: Månen rör sig från djurkretsens sydligaste del i Skorpionen och Ormbäraren efterhand norrut till Fiskarna. Natten mellan den 11:e och den 12:e är det tilltagande halvmåne men du ser månen bara på kvällarna.
Gränsen mellan det grå och det färgglada till höger kan tolkas som horisonten mot sydväst i skymningen.
17–24 oktober: Månen rör sig norrut från Fiskarna till djurkretsens nordligaste del i Oxen. Månen tilltar och fullmåne inträffar under natten mellan den 18:e och 19:e.
24–31 oktober: Månen avtar och lämnar vartefter djurkretsens nordligaste del. Den 25:e och 26:e passerar den förbi Jupiter i Tvillingarna och natten till den 27:e är det avtagande halvmåne. Den kan du se bäst på morgonen högt i söder. Den 29:e finns månen nära Mars. Den 31:e hamnar månen slutligen i Jungfrun och månens skära kan fortfarande ses i gryningsljuset.
Övergången mellan det grå och det färgglada till vänster kan tolkas som horisonten mot sydost eller öster i gryningen.
Stjärnkarta i mitten av oktober när det är som mörkast
Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.
Mitt i natten hittar du Pegasuskvadraten (mellan Peg och And) rätt högt mot sydväst. I väster dominerar sommartriangeln med Deneb i Svanen (Cyg), Vega i Lyran (Lyr) och Altair i Örnen (Aql) – men sistnämnda (sommartriangelns södra spets) är på väg ner och håller snart på att försvinna i horisontdiset. När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Karla Vagnen (UMa) står rätt lågt i norr snett nedan för polstjärnan. Cassiopeja eller himlens ”W” finns rakt över ditt huvud (i mitten av stjärnkartan). Den vita linjen föreställer himmelsekvatorn och den röda linjen ekliptikan. Ekliptikan är jordens omloppsbana projecerad på himlen. Längs den rör sig solen (skenbar) och i dess närhet hittar du planeterna. Ekliptikan sträcker sig genom 13 stjärnbilder varav tolv är de kända stjärntecken som används inom astrologin. I regel finns ungefär sex av ekliptikans stjärnbilder över horisonten. Vattumannen (Aqr) med sina mest svaga stjärnor nedanför Pegasus (Peg) håller på att försvinna i horisontdiset i sydväst. Just i mitten av månaden finns månen där och dess ljus stör förstås en del. Stjärnbilderna Fiskarna (Psc) och Väduren (Ari) finns i söder och nedanför hittar Valfisken (Cet) – en rätt stor stjärnbild. Rätt högt över horisonten mot öster eller sydost hittar du Oxens stjärnbild (Tau) med Aldebaran – Oxens öga. Nedanför dyker Orion (Ori) upp och ovanför ser du Kusten (Aur). På himlen mot öster går Jupiter inte att missa. Den finns i Tvillingarna (Gem) med de ljusa stjärnorna Castor och Pollux. För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig så använder jag de astronomiska förkortningarna på stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis Gem för det latinska uttrycket Gemini – vilket betyder Tvillingarna.
Solen
Solen rör sig sydvart genom stjärnbilden Jungfrun, där den befinner sig större delen av månaden. Först alldeles i slutet på månaden når den fram till Vågen. Det sydliga avståndet från himmelsekvatorn blir allt större. Till en början är deklinationen -3 grader, i slutet på oktober -14. Detta har som följd att solen hamnar allt lägre över horisonten när den passerar i söder.
I slutet av månaden kommer den bara 17 grader över horisonten vid lunchtid. Soluppgångarna ändras från strax före kl 07 till strax efter kl 07 och detta tack vare tidsomställningen i slutet på månaden. Däremot blir det mera drastiskt på kvällarna. Solnedgångarna tidigareläggs från kl 18:30 till strax efter kl 16 (!).
Månen
Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 40 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen slutar ca 90 minuter efter solnedgången (mellanblå punkter) och den astronomiska skymningen slutar ungefär 2 timmar 10 minuter efter att solen har gått ner. Fullmånesnätterna runt den 18:e är rätt ljusa för att fullmånen numera drar ungefär samma bana på natten som solen på försommaren. Om du tittar noggrann så upptäcker du att månljuset blir lite svagare på efternatten den 19:e ungefär vid 02-tiden. Det är just då en liten månförmörkelse äger rum. För övrigt stör månljuset observationer av ljussvaga objekt framför allt på kvällarna mellan den 12:e och 23:e och på morgonen från och med 16:e till och med 28:e. Diagrammet visar också hur det blir ljusare på morgonsidan, när den astronomiska, nautiska och borgerliga gryningen börjar och när solen slutligen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.
Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har).
Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 11 och 50 grader – så ibland drar månen samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Vid nymåne den 5:e drar månen ungefär samma bana på himlen som solen. Den drar med andra ord en halvhög bana över horisonten. Under fullmånesnatten den 18:e till den 19:e drar månen ungefär samma bana som solen på försommaren fastän på natten förstås.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.
Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. I stort sett kan du se månen mellan den 8:e och 19:e ett tag efter solnedgången och den står för det mesta ganska lågt över horisonten.
Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten. Skulle du alltså vara vaken då, så kan du se månen från och med den 13:e fram till den 27:e. Månen befinner sig tidvis ganska högt över horisonten, särskilt kring den 20:e.
Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. I stort sett kan du se månen fram till den 3:e och från och med den 19:e ett tag före soluppgången. Månen står tidvis rätt högt över horisonten, särskilt kring den 26:e.
Merkurius
Merkurius lämnar Jungfrun den 7:e och rusar mot ännu sydligare trakter genom vågen. Den solnära planeten når sitt största östliga vinkelavstånd med 25.3 grader den 9:e. Därefter minskar elongationen först sakta och runt den 20:e befinner sig den snabba planeten redan 20 grader söder om himmelsekvatorn. Den 21:e blir Merkurius stillastående och rör sig därefter retrograd, dvs. mot solens rörelse genom djurkretsen. Vinkelavståndet krymper då snabbt till bara några grader i slutet på månaden. Den lilla planetens ljusstyrka minskar något först sakta från magnitud -0.1 till 0.0 under månadens första hälft för att därefter falla snabbt till 5:e magnitud. Den lilla planetens skenbara diameter ökar från 6 till 10 bågsekunder.
Grafiken visar Merkurius och solen position vid solnedgången. Merkurius befinner sig strax ovanför horisonten bara i början på månaden och förblir därmed osynlig för blotta ögat på våra breddgrader.
Visibilitetsdiagrammet för Merkurius visar att den lilla planeten går ner strax efter solnedgången i början på månaden och redan före solnedgången i slutet på månaden. Trots att den hamnar mer än 25 grader bort från solen så står den mycket sydligare än solen och går därför ner alldeles för tidigt.
Venus
Venus strävar mot allt sydligare trakter. Aftonstjärnan lämnar Vågen den 7:e och därefter rör sig vår inre grannplanet genom Skorpionen och Ormbäraren. Venus skenbara bana ligger denna gång till och med söder om ekliptikan så att den hamnar 27 grader söder om himmelsekvatorn i slutet på månaden – mer än 3 grader sydligare än solen vid vintersolstånd. Det östliga vinkelavståndet (elongationen) till solen ökar sakta från 44 till 47 grader. Därmed når Venus nästan sitt största vinkelavstånd till solen för denna gång. Venusskivan är lite mer än halvbelyst och lyser med magnitud -4.2 i början på månaden och lite ljusare med -4.5 i slutet. Venusskivans skenbara diameter ökar från ca 18 till 25 bågsekunder.
Grafiken visar Venus position strax efter solnedgången – när solen befinner sig 3 grader under horisonten. Det motsvarar ungefär 15-20 minuter efter solnedgången. Aftonstjärnan befinner sig ganska lågt över horisonten i väster och till en början är den rätt svår att upptäcka. Lyckas du hitta Venus i början på oktober? Mot slutet av månaden blir det sakta lättare att hitta aftonstjärnan – men men det är ingen höjdare än. Bästa tidpunkt för att hitta Venus är direkt efter solnedgången.
Visibilitetsdiagrammet visar att Venus går ner 40-50 minuter efter solnedgången i början på månaden. Först i slutet ökar tidsskillnaden till något över en timme. Aftonstjärnan går ner vid den borgerliga skymningens slut, i slutet på månaden först något efter det. Bästa tiden för att kunna hitta Venus lågt över horisonten i väster är antagligen 5-15 minuter efter solnedgången. Troligen blir det inte lätt att hitta Venus, för ovana observatörer kanske till och med omöjligt under de första 2-3 veckorna i oktober.
Månens smala skära hittar du ovanför Venus på kvällen den 8:e strax efter solnedgången. Månen går rätt lätt att hitta men det blir svårare med Venus. Berätta gärna om du lyckades!
Mars
Mars rör sig genom Lejonet och lämnar djurkretsens nordligaste del. Deklinationen avtar från 15,5 till 9,5 grader. Vår röda grannplanet passerar strax norr om Regulus i mitten av månaden. Eftersom solen och Mars färdas med ungefär samma hastighet genom djurkretsen så ökar vinkelavståndet bara sakta mellan dem – elongationen ökar under månadens lopp från 47 till 59 grader. Mars ljusstyrka ökar något från magnitud +1.6 till +1.5 och den lilla Marsskivan mäter ca 5 bågsekunder i diameter.
Grafiken visar Mars och Jupiters position på morgonhimlen vid den nautiska gryningens början i oktober. Det är tidpunkterna som markerats med mellan blå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Jupiter strålar på himlen och kan inte missas – den är morgonhimlens ljusaste objekt bortsett från månen. Mars är betydligt svagare men den syns ändå bra med blotta ögat. Avståndet mellan den röda planeten och gasjätten ökar för att Mars drar ifrån den mycket långsammare giganten.
Mars går upp ungefär kl. 02 under hela månaden (kl. 01 i slutet på månaden när vi går över till vintertid eller svensk normaltid). Men eftersom solen går upp allt senare så syns Mars allt längre på himlen – ca 4 timmar i början på månaden och ca 5 timmar i slutet. Den röda planeten kan ses ungefär från 30 minuter efter att den har gått upp tills dess att den borgerliga gryningen börjar.
Månens smala skära hittar du nära Mars på morgonen den 1:e. Månen bildar då en fin triangel tillsammans med Mars och Regulus, Lejonets ljusaste stjärna.
Månens skära passerar ännu en gång förbi Mars i oktober. Den 29:e finns månen till höger om Mars och på morgonen den 30:e hittar du månens skära snett nedanför vår röda grannplanet. Det är säkert en vacker vy eftersom de bildar en fin triangel med Regulus igen.
Grafiken visar hur Mars passerar förbi Regulus. De relativa positionerna till varandra gäller vid den nautiska gryningens början.
Grafiken visar de relativa positionerna för komet ISON i förhållande till planeten Mars vid den nautiska gryningens början. Kometen syns än så länge dock bara med hjälp av ett teleskop.
Jupiter
Jupiter fortsätter sin skenbara färd genom Tvillingarna och vinkelavståndet från himmelsekvatorn (deklinationen) avtar något. Vinkelavståndet till solen (elongationen) fortsätter att öka snabbt från 80 till 108 grader. Gasjättens ljusstyrka ökar från magnitud -2.2 till -2.4 och dess skenbara diameter ökar från 38 till 41 bågsekunder.
Grafiken visar Jupiters och Mars position på himlen vid den astronomiska gryningens början (det är tidpunkterna som markerats med mörkblå punkter i visibilitetsdiagrammet nedan).
Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter går upp allt tidigare – i slutet på månaden redan före kl. 23 och den kan ses på morgonhimlen nästan ända fram till soluppgången.
Månen hittar du snett nedanför Jupiter sent på kvällen den 25:e. Det blir säkert en vacker vy tillsammans med tvillingparet Castor och Pollux.
Saturnus
Saturnus färdas allt längre söderut genom Vågen. Ringplaneten befinner sig ca 13 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar från 32 till 5 grader. Saturnus ljusstyrka ligger omkring magnitud +0.6 och dess skenbara diameter mäter runt 15 bågsekunder.
Grafiken visar Saturnus position på himlen strax efter solnedgången. Saturnus står redan ganska nära horisonten och syns inte längre med blotta ögat.
Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går ner allt tidigare i skymningsljuset och det är ingen idé att leta upp den.
Uranus
Uranus rörelse sker retrograd (mot solens rörelse) genom Fiskarna. Vinkelavståndet till solen når sitt maximum med nästan 180 grader den 3:e. Detta betyder att Uranus står i opposition till solen, dvs. mittemot solen. Därefter minskar vinkelavståndet igen, i slutet på månaden har det krympt till 151 grader. Uranus ljusstyrka ligger på magnitud +5.7 och dess skenbara diameter ligger runt 3.7 bågsekunder.
Uranus kan observeras större delen av natten. Bästa tiden är dock mitt i natten i början på månaden när den passerar som högst 35 grader över horisonten i söder. I slutet av månaden, när vi har gått över till vintertid, är den bästa observationstiden redan vid kl. 22. Månens ljus blir störande mellan den 13:e och 24:e.
Neptunus
Neptunus rör sig sakta mot solens rörelse genom Vattumannen. Solsystemets numera yttersta planet befinner sig ca 11 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar från 145 till 114 grader. Neptunus ljusstyrka ligger på magnitud +7.8 och avtar en aning under månadens lopp. Dess skenbara diameter ligger runt 2.3 bågsekunder.
Solsystemets numera yttersta planet syns bäst vid 22-tiden i början på månaden när den passerar som högst 20 grader över horisonten i söder. I slutet på månaden, när vi har gått över till vintertid är den bästa tiden redan mellan kl. 19 och 20. Neptunus går ner allt tidigare och drar sig sakta tillbaka från efternatten. Månljuset blir störande framför allt på nätterna mellan den 12:e och 22:e.
Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 18 september 2013.
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus
