Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.

Månens position har ritats in för varje dag. Den gäller antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen då månen står som närmast en planet har ritats in med en tjockare prick och har försetts med namnet på planeten.

1–8 januari: Månen rör sig genom djurkretsens norra del från Oxen till gränstrakten mellan Kräftan och Lejonet. Månen passerar Jupiter den 8:e vid fullmåne.

9–16 januari: Månen rör sig sydvart från Lejonet till Skorpionen. Den är halv avtagande den 13:e och passerar nära Saturnus den 16:e. Det grå och ljusblå i vänstra hörnet kan tolkas som horisonten mot sydost i gryningen.

17–24 januari: Månen rör sig från Ormbäraren och djurkretsens sydligaste del till Fiskarna och är därmed på väg mot nordligare trakter. Nymåne inträffar den 20:e mitt på dagen. Månskäran syns den 21:e nära Venus, den 22:e mellan Venus och Mars och den 23:e en bit ifrån Mars.
Övergången mellan det grå och det blå till höger om solen (lite tjockare gul prick) kan tolkas som horisonten mot sydost i gryningsljuset. Till vänster om solen motsvarar det horisonten mot sydväst i skymningen. Området är symmetriskt kring solens position vid nymåne.
Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. På denna karta gäller det alltså runt den 20:e. I början på månaden skulle det ligga betydligt längre åt höger, symmetrisk kring solens position den 1:e i Skytten och i slutet på månaden längre åt vänster, symmetrisk kring solens position den 31:e i Stenbocken. Se animationen nedan.

24–31 januari: Månen är på väg mot nordligare trakter från Fiskarna till Oxen och Tvillingarna. Månen tilltar och är halv kommande den 27:e.
Gränsen mellan det grå och det ljusblå till höger kan tolkas som horisonten mot sydväst i skymningen.

Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag under hela månaden. Här ser du hur det grå området flyttas tillsammans med solen och hur månen och planeterna rör på sig. Även det grå området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten (som månen och Venus) syns dock ibland även när de befinner sig i det grå området. För svaga stjärnor skulle det grå området vara ännu större.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av januari när det är som mörkast

Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.
Den rödprickade linjen är ekliptikan – solens skenbara bana framför stjärnhimlen. Ekliptikan går genom 13 stjärnbilder varav 12 stycken är kända som djurkretstecken. Det är jordens omloppsbana projicerad mot himlen. Längs ekliptikan brukar man hitta månen och planeterna. Den vitprickade linjen är himmelsekvatorn – det är jordens ekvator projicerad på himlen.
Men vi börjar med ett av de mest kända stjärnbilderna – Karlavagnen – som är en del av Stora Björnen (UMa). Du hittar den högt uppe på himlen mot öster och du får vrida kartan motsols med 90 grader. Handtaget pekar neråt mot horisonten. Följer du dess krökning så hamnar blicken på Björnvaktarens (Boo) ljusaste stjärna Arcturus. Utifrån Karlavagnen hittar du också Polstjärnan som står rakt i norr. Pilen visar vägen mot Polstjärnan som finns i Lilla björnen (UMi). Om man ska hitta sig till rätta på stjärnhimlen så kan det vara en bra idé att fortsätta att utgå från Karlavagnen. Som pilarna antyder så kan du hitta en av djurkretsens stjärnbilder – Lejonet (Leo) med dess ljusa stjärna Regulus mot sydost. Här hittar du nuförtiden ytterligare än ännu ljusare prick som strålar på himlen – det är planeten Jupiter. Kräftan (Cnc) med sina svaga stjärnor är lite svårare att hitta och kanske ingenting för nybörjare. Högt över horisonten mot söder går det inte att missa tvillingparet Castor och Pollux i Tvillingarna (Gem). Följer vi ekliptikan mot solens skenbara rörelse genom djurkretsen så hittar vi Oxen (Tau) med dess ljusa stjärna Aldebaran (Oxens ögat) och den kända stjärnhopen Plejaderna eller Sjusyskon. Nedanför Tvillingarna och Oxen hittar du ytterligare en välkänd stjärnbild: Orion (Ori). Himlens jägare befinner sig mot sydväst och dess skärp – de tre stjärnorna på rad – ligger ganska nära himmelsekvatorn. De tre pekar också mot Sirius – himlens ljusaste stjärna i stjärnbilden Stora Hunden (CMa). Sirius brukar blinka och byta färg i klara kalla vinternätter – en effekt som uppstår i vår atmosfär på grund av stora temperaturkontraster.

Åter till toppen

Solen

Solen rör sig genom Skytten och når Stenbocken den 20:e. Den lämnar de allra sydligaste trakterna och når i slutet på månaden ca 6 grader högre upp på himlen än vid vintersolstånd. Jorden befinner sig närmast solen på morgonen den 4:e.

Dagarna blir sakta längre och solnedgångarna försenas med ca 1 timme från strax efter kl. 15 till strax efter kl. 16. Däremot sker soluppgångarna bara 40 minuter tidigare i slutet på januari än i början (strax efter kl. 08 i stället för kvart i nio).

Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går upp i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk normaltid, dvs. vintertid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.

Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går ner i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk normaltid, dvs. vintertid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.

Den animerade grafiken Grafiken visar dagens längd i timmar och minuter för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, dvs. tiden från soluppgång till solnedgång. Beräkningarna avser solens överkant – alltså från första till sista solstråle vid en ideal horisont.

Den animerade grafiken Grafiken visar antal timmar och minuter med dagsljus för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagsljus är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än -6 grader på himlen. Rent praktiskt ät det tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och den borgerliga skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva använda sig av andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.

Åter till toppen

Skymning och gryning

Skymningens och gryningens varaktighet: Diagrammet visar skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter och gäller för Norrköpings breddgrad, dvs. ungefär 58,6 grader nordlig latitud. Det gäller under en månad, här januari 2015. Datum anges uppe och nere i grafiken och timmar och minuter till höger och vänster. Man skiljer mellan den borgerliga, nautiska och astronomiska skymningen / gryningen. För att kunna göra en bedömning om skymningen eller gryningen dröjer särskilt kort eller lång är det bäst att ta en titt på hur förhållanden ändras under ett år.

Samma som ovan fastän för hela året 2015. Skymningen (och samma gäller även för gryningen) varar längre på vintern än på våren. detta har att göra med solens flackare vinkel när den går ner (upp). Skymningen är som kortast på senvintern och tidiga våren. Lägg märke till att den astronomiska skymningen (gryningen) är som kortast redan vid månadsskifte februari/mars med ca 2 timmar och 15 minuter. Däremot är den borgerliga skymningen/gryningen som kortast först i mitten på mars (och inte vid vårdagjämningen heller!) med ca 40 minuter. Mellan vårdagjämning och höstdagjämning ser du en vit yta – det är tiden då natten varar kortare än 12 timmar och därmed är halva natten kortare än 6 timmar. Denna yta har sitt minimum vid sommarsolstånd med ca 2 timmar och 50 minuter – så i Norrköping är årets kortaste natt ungefär 5 timmar och 40 minuter lång. Du ser att den astronomiska skymningen är lika lång som halva natten i slutet på april. Då övergår den direkt i den astronomiska gryningen och slutar således inte längre. Det samma händer med den nautiska skymningen i mitten på maj. Den ända skymningen som fortfarande slutar på sommaren är den borgerliga. den varar som längst ungefär 1 timme och drygt 20 minuter vid sommarsolstånd. Därefter blir nätterna längre igen och den nautiska skymningen börjar och slutar igen i slutet på juli och den astronomiska i mitten på augusti. Vid månadsskifte september/oktober varar den borgerliga skymningen/gryningen som kortast, medan den astronomiska är som kortast först i mitten på oktober. Därefter blir skymningen och gryningen sakta längre och når sitt andra maximum vid vintersolstånd (borgerlig skymning ca 55 minuter, astronomisk skymning ca 2 timmar och 40 minuter.

Skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter för norra Europa i januari 2015. Den varierar inte bara med tiden utan även med breddgraden. Rent allmänt sett så varar skymningen och gryningen längre ju längre norrut man befinner sig. Kurvornas kanske märkliga utseende norr om polcirkeln sammanträffar med breddgraden där gränsen för polarnatten går och skymningen övergår direkt i gryning.

Åter till toppen

Månen

Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 50 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen slutar ca 1 timme och 45 minuter efter solnedgången (mellanblå punkter) och den astronomiska skymningen slutar ungefär 2 ½ timmar efter att solen har gått ner. Man ser också vilka nätter som är helt mörka och vilka nätter som lyses upp av månen. Mest påtagligt blir det förstås vid fullmåne. Diagrammet visar också hur det blir ljusare på morgonen – när den astronomiska, nautiska och borgerliga gryningen börjar och när solen slutligen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar. Månens faser har ritats in för varannan dag just vid tidpunkten då den passerar i söder. Dagarna däremellan anges istället höjden över horisonten när den passerar som högst i söder.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.

Månens faser, upp- och nedgångar: Grafiken visar månens fas för varje dag i månaden. Datumet anges uppe till vänster i varje ruta. Månens fas och lutning gäller exakt när månen passerar söder i Norrköping. Klockslag anges nedanför månen. Månens belysta andel i procent anges ovanför månen. Månens skenbara diameter vid denna tidpunkt anges längst uppe till höger i rutan. När månen går upp och ner anges längre ner i rutan. Då visas också hur månen lutar just när den går upp eller ner. Åtminstone en gång i månaden passerar månen inte söder under ett helt dygn och vid andra tillfällen sker ingen upp- eller nedgång under ett dygn. Dü visas förstås inte detta fenomen och den del av rutan förblir tom. När det gäller solen är vi vana vid att den först går upp på morgonen, därefter passerar söder på dagen och slutligen går ner på kvällen (i regel i alla fall). Månen gör det vissa dagar. Men eftersom den rör sig runt jorden så sker passagen i söder ungefär 50 minuter senare varje dag. Detta har till följd att månen kan gå ner först, går upp senare på dagen och inte hinner passera söder alls. Eller så passerar den först söder, går ner och går upp sedan. Längre norrut kan månen till och med går upp eller ner två gånger om dagen men det sker bara ytterst sällan. Månen kan alltså gott och väl gå ner först och upp sedan. Tidpunkten för månens uppgång anges alltså alltid till vänster, tidpunkten för månens nedgång till höger och passagen i söder däremellan ovanför båda dessa uppgifter. Det gäller sedan bara att kolla tiderna och ordna dessa i kronologisk ordning. Det är det fenomenet som sker först med det tidigaste klockslag osv. Observerar att det i det här diagrammet inte har tagits hänsyn till om himlen i verkligheten är ljus eller mörk.

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.

Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 49 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.

Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Höjden över horisonten anges i grader till vänster i grafiken och väderstrecken hittar du längs horisonten. En höjd på 10 grader uppfattas i allmänhet som en bra bit över horisonten, 30 grader som halvhögt på himlen och 60 grader som mycket högt. I norra Sverige står månen i vanliga fall lägre över horisonten (gäller väderstreck från öster över syd till väst) och för platser söder om Norrköping gäller att månen står i regel något högre över horisonten.

Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten – om du skulle vara vaken då…

Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Du ser hur månen hamnar en bra bit längre åt vänster (österut) på himlen morgon efter morgon.

Åter till toppen

Merkurius

Merkurius lämnar Skytten den 4:e och fortsätter genom Stenbocken. Redan den 22:e är den snabba planeten framme vid vattumannen. Solsystemets innersta planet är på väg mot nordligare trakter. Till en början står den ungefär lika sydlig som solen vid vintersolstånd. Men sista januariveckan når den nästan 10 grader närmare himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar från 14 till nästan 19 grader den 14:e. Då når den solnära planeten sitt största östliga vinkelavstånd från solen. Därefter minskar vinkelavståndet – först sker detta långsamt. Men eftersom Merkurius blir stillastående den 21:e och dessutom byter färdriktning så minskar elongationen mycket snabbt efter det och elongationen krymper till bara 5 grader i slutet på månaden.

Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Titta på den breddgraden du bor på. Denna månad ser mest rött – men även orange. Det vill säga att Merkurius är synlig från södra Sverige i mitten på månaden.

Grafiken visar Merkurius och Venus position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan, ca 50 minuter efter solnedgången. Planeternas positioner har ritats in för varje dag och datummarkeringar har satts ut för var 5:e dag. Merkurius syns som bäst runt den 15:e men står som högst 6 grader över horisonten mot sydväst först den 18:e.

Visibilitetsdiagrammet visar när solen och Merkurius går ner denna månad och när Merkurius kan ses med blotta ögat eller med hjälp av en mindre kikare. Solen går ner strax efter kl. 15 i början på månaden och strax efter kl. 16 i slutet (röda pilar). Merkurius går ner senare än solen denna månad (ljusblå pilar). Som senast går den ner en bit efter kl. 17:30 runt den 19:e. Bästa tiden för att leta upp den solnära planeten är ungefär en timme efter att solen har gått ner (ungefär 10 minuter efter den borgerliga skymningens slut, ljusblå prickar). Bästa tiden antyds genom den ljusblå till vita utan i mitten av diagrammet. Datum hittar du till höger och vänster i grafiken och klockslag längst uppe eller nere. De vita siffrorna till höger anger planetens skenbara magnitud. Det är en logaritmisk skala och negativa värden är ljusare än positiva. Så Merkurius blir ljussvagare under månadens lopp, speciellt i slutet av månaden avtar dess ljusstyrka dramatiskt.

Venus visar denna månad vägen till Merkurius. Grafiken visar Merkurius position i förhållande till ljusa aftonstjärnan Venus. Synfältet motsvarar ungefär det du brukar kunna se i en bra kikare. Om du har Venus i mitten så har du Merkurius med i synfältet i typ två veckor. Som närmast befinner sig båda mindre än en grad ifrån varandra på kvällen den 10:e och 11:e. Har du aldrig sett Merkurius förut så är det här ett bra tillfälle att leta upp den sällan synliga planeten.

Här ser du himlen på kvällen den 21:e vid kl. 16:45 mot sydväst. Månens smala skära syns då en bit till höger om ljusa Venus. I närheten av månen finns även Merkurius. Pricken syns nästan inte i grafiken och själva verkligheten kommer du nog att behöva en kikare för att kunna se den. Men det är faktiskt också ett bra tillfälle för att föröka hitta Merkurius. Se nedan hur det ser ut i kikaren.

Åter till toppen

Venus

Venus lämnar Skytten den 3:e och fortsätter sin skenbara färd genom Stenbocken. Redan den 25:e når aftonstjärnan Vattumannen. Venus är på väg norrut. Den står 22 grader söder om himmelsekvatorn i början på månaden och 11 grader söder om den i slutet. Vinkelavståndet till solen ökar bara sakta från 17 till nästan 24 grader. Detta beror på att båda färdas med nästan samma hastighet genom djurkretsen.

Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Venus syns allt bättre och från södra Sverige syns den bra i slutet på månaden.

Grafiken visar Venus position på himlen vid den nautiska skymningens slut. Då syns den fortfarande mot sydväst eller väst i slutet på månaden. Du kan se aftonstjärnan redan strax efter solnedgången. Venus position vid den borgerliga skymningens slut hittar du under rubriken Merkurius så att du kan leta upp båda. Här visas i stället även Mars position på himlen. Båda planeter närmar sig sakta varandra.

Visibilitetsdiagrammet visar att Venus går ner drygt en timme efter solen i början på månaden och mer en 2 timmar i slutet på månaden. Venus syns en kort stund efter solnedgången nästan enda fram till den själv går ner (vita ytan i diagrammet).

Grafiken visar Merkurius, Venus, Mars och månens position på himlen mot sydväst på kvällen den 21:e och 22:e kl. 16:45. Venus syns då bra en bit över horisonten mot sydväst. Månens smala skära hittar du ena kvällen till höger om aftonstjärnan och andra snett ovanför den. Den 21:e står månen dessutom nära Merkurius, som troligen bara syns med hjälp av en kikare. Den 22:e bildar Venus, månen och Mars en vacker triangel.

Åter till toppen

Mars

Mars lämnar Stenbocken den 9:e och fortsätter sin skenbara färd genom Vattumannen mot nordligare trakter. Vinkelavståndet till solen minskar sakta från 41 till 34 grader under månadens lopp.

Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mars syns halvbra från stora delar av landet.

Grafiken visar Mars position vid den nautiska skymningens slut (ca 1 timme och 45 minuter efter att solen har gått ner). Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Vår röda grannplanet står en bit över horisonten mot sydsydväst.

Av visibilitetsdiagrammet framgår att Mars går ner strax efter kl. 19 i början på månaden och strax före kl. 20 i slutet. Ungefär en timme efter solnedgången kan man börja hålla utkik efter Mars. Bästa tiden är ungefär två timmar efter att solen har gått ner.

Grafiken visar Venus, Mars och månskärans position på himlen mot sydväst den 22:e och 23:e vid kl. 17:00. Den 22:e befinner sig månen en bit till höger om Mars och den 23:e finns månens skära snett ovanför vår yttre grannplanet.

Åter till toppen

Jupiter

Jupiter rör sig retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Lejonet – inte så långt ifrån gränsen till stjärnbilden Kräftan. Vinkelavståndet till solen ökar snabbt från 138 till 173 grader under månadens lopp. Detta betyder att Jupiter befinner sig nästan mittemot solen i slutet på månaden.

Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja – och mörk grönt att du inte kan gå miste om den strålande pricken på himlen…

Grafiken visar Jupiters position mot ostnordost vid den astronomiska skymningens slut och himlen mot väster vid den nautiska gryningens början. Jupiter dyker upp allt tidigare på kvällen och då går den alltså upp i ostnordost och på morgonen är den på väg ner i väster.

Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter går upp allt tidigare – i början på månaden vid 19-tiden och i slutet på månaden redan vid 17-tiden. Jupiter syns alltså större delen av kvällen och natten fram till soluppgången. Den passerar som högst ca 47 grader över horisonten i söder vid 03-tiden i början på månaden och vid 01-tiden i slutet.

Grafiken visar himlen mot öster på kvällen den 7:e och 8:e vid kl. 20:45. Jupiter står en bra bit över horisonten och den får sällskap av månen. Dessutom bildar Jupiter, månen och Regulus, Lejonets ljusaste stjärna, en fin triangel. Triangeln på kvällen den 7:e är antagligen det som är vackrare…

Grafiken visar himlen mot väster på morgonen den 8:e vid kl. 07:00. Du kan då fortfarande se den vackra triangeln som bildas av Jupiter, månen och Regulus. Triangeln finns en bra bit över horisonten.

Åter till toppen

Saturnus

Saturnus färdas mot sydligare trakter genom stjärnbilden Vågen och når den 17:e Skorpionen. Ringplaneten befinner sig nästan 19 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar från 39 till 68 grader under månadens lopp.

Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte . Rött betyder nej, grönt betyder ja. Gult betyder halvbra. Kom ihåg att halvbra betyder att Saturnus hittas enkelt av vana observatör medan det för nybörjare kan vara lite svårare att hitta den. Förhållanden är sämre längst i norr och bättre längst i söder.

Grafiken visar Saturnus position på himlen vid den nautiska gryningens början. Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå punkter i visibilitetsdiagrammet nedan. Ringplaneten står en bit över horisonten mor sydsydost.

Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går upp strax efter kl. 05 i början på månaden och vid kl. 03:30 i slutet. Ungefär 45 minuter efter att Saturnus har gått upp kan man börja hålla utkik efter den. Vid den borgerliga gryningens början bleknar den i gryningsljuset.

Grafiken visar himlen mot sydsydost på morgonen den 16:e och 17:e vid kl. 06:50. Månens skära finns i närheten av Saturnus. Med lite tur lyckas du även att hitta Antares strax ovanför horisonten men utan kikare är det nästan lite tveksamt.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 26 december 2014.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande