Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.

Månens position har ritats in för varje dag, antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen när månen står som närmast en planet har ritats ut extra och markerats med namnet på planeten.


1–8 juni: Månen rör sig norrut genom djurkretsen och avtar. Månens skära befinner sig bara lågt över horisonten i gryningsljuset. Även den 6:e ska du kunna hitta månens smala skära 20 minuter före soluppgången lågt över horisonten i nordost – men det kan vara svårt för ovana observatörer. Den 7:e är månen osynligt och den 8:e är det nymåne på eftermiddagen. Övergången mellan det grå och det blå området kan tolkas som horisonten i gryningsljuset mot öster och nordost.


9–16 juni: Den 9:e är månen fortfarande osynlig. Den 10:e kan du försöka hitta månens smala skära ca 20 minuter efter solnedgången – och då kanske även Venus. Den 11:e ska det vara enkelt att hitta månens skära ca 30 minuter efter solnedgången. Månen lämnar djurkretsens nordligaste del och strävar mot sydligare trakter. Den går ner i skymningljuset. Den 16:e är det tilltagande halvmåne – och den befinner sig redan lågt över horisonten mot sydväst vid solnedgången.

Gränsen mellan det grå och det färgglada kan tolkas som horisonten mot nordväst eller väster i skymningen.

Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. Som du ser är området nästan symmetrisk kring solen kring den 9 juni då månen står som närmast solen. I början på månaden skulle det grå område ligga en bit förskjuten åt höger (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position början på månaden) och i slutet på månaden en bit åt vänster om det inritade område (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position i slutet av månaden).

Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag mellan den 1 och 30 juni. Här ser du hur det grå området flyttas och hur månen och planeterna flyttar på sig. Även det grå området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten kan ses ibland även när de befinner sig i det grå området – som t.ex. månen eller Venus. För svaga stjärnor skulle det grå området vara ännu större.


16–23 juni: Månen är på väg mot allt sydligare trakter och passerar mycket nära Spica den 18:e och en bit söder om Saturnus den 19:e. Natten mellan den 22:e och 23:e är det nästan en fullmånesnatt för att fullmåne är det mitt på dagen därpå.


23–30 juni: Natten mellan den 23:e och 24:e kan lika väl kallas för en natt med fullmåne för att fullmåne inträffade mitt på dagen den 23:e. Fullmånen drar en mycket låg bana över horisonten – ungefär samma bana som solen drar på vintern för nu står månen längst ner i djurkretsen och solen, som står mittemot fullmånen, finns i djurkretsens nordligaste del. Mot slutet av månaden är månen åter på väg mot nordligare trakter men syns bara lågt över horisonten i gryningsljuset. Månen är halv avtagande den 30:e.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av maj när det är som mörkast


Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.

Nätterna är så pass ljusa att det bara syns ett fåtal stjärnor när det är som mörkast en bit efter midnatt. Det som dominerar mot sydost är sommartriangeln, som består utav Vega i Lyran, Deneb i Svanen och Altair i Örnen. Mot väster syns Arcturus i Björnvaktaren. Karlavagnen, som står högt i nordväst, kan vara svårt att upptäcka för att inte alla dess stjärnor syns. Samma sak gäller för Cassiopeja eller himlens ”W” mittemot på andra sidan polstjärnan (som markerats med två pilar). Lågt i norr ser du troligen Capella, Kuskens ljusaste stjärna. Solen befinner sig rakt nedanför den under horisonten.

Åter till toppen

Solen


Solen rör sig genom Oxen och fortsätter sin färd genom Tvillingarna från och med 21 juni. Solen når sin nordligaste punkt på sin skenbara bana den 21 juni kl 07:04. Det är då sommarsolstånd inträffar och den befinner sig 23,4 grader norr om himmelsekvatorn.


Natten mellan den 20:e och 21:e är årets kortaste natt för oss nordbor och den varar i 5 timmar och 38 minuter från solnedgång till soluppgång i Norrköping. Dagsljus har vi i lite drygt 21 timmar (tiden från när den borgerliga gryningen börjar tills den borgerliga skymningen slutar). Det är också nu som solen rör sig som högst över himlarvalvet. Den står nästan 55 grader över horisonten när den passerar i söder. Tidigaste soluppgången inträffar dock redan runt den 18:e (kl 03:46) och senaste solnedgången först runt den 23:e (kl 22:08). Detta på grund att solen passerar allt senare i söder.

Åter till toppen

Månen


Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 1 timme och 15 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Mycket djupare än 6 grader hamnar dock solen inte under horisonten (som mest inte ens 8 grader vid sommarsolstånd). Månen, som under andra årstider brukar lysa upp himlen vissa nätter, passerar nu vid fullmåne enbart lågt över horisonten och nätterna är så pass ljusa att månens ljus inte bidrar med så mycket mer. Nätterna är korta och du ser också hur det blir ljusare på morgonsidan, när den borgerliga gryningen börjar (ljusblå punkter) och när solen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har).


Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 10 och 51 grader – så ibland drar månen samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Vid nymåne den 8:e drar månen ungefär samma bana på himlen som solen. Den drar med andra ord en mycket hög bana över horisonten – för den håller på passera djurkretsens nordligaste del. Under fullmånenatten den 23:e drar månen ungefär samma bana som solen vid vintersolstånd på dagen. Eftersom fullmånen står mittemot solen så hamnar den i samma takt lägre över horisonten som solen når högre upp över horisonten. Detta innebär alltså: Ju högre solens bana på himlen på dagen ju lägre är fullmånens bana på natthimlen.

Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.


Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. I stort sett kan du se månen mellan den 13:e och 26:e efter solnedgången och den står för det mesta ganska lågt över horisonten.


Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten. Skulle du alltså vara vaken då, så kan du se månen från och med den 18:e fram till den 30:e. Månen befinner sig för det mesta ganska lågt över horisonten.


Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. I stort sett kan du se månen fram till den 4:e och från och med den 22:e före soluppgången och månen står för det mesta ganska lågt över horisonten. Den står lite högre över horisonten mot slutet av månaden.

Åter till toppen

Merkurius


Merkurius håller till i Tvillingarna under hela månaden. Vinkelavståndet till solen ökar från 21 till lite drygt 24 grader den 12:e. Det är då den solnära planeten når sitt största östliga vinkelavstånd till solen. Kom ihåg att planeter, som befinner sig en bit öster om solen, i regel syns på kvällshimlen över horisonten mot väster. Merkurius vinkelavstånd till solen avtar först sakta men den 25:e blir den lilla planeten stillastående och rör sig därefter mot solens rörelse genom djurkretsen. Som följd minskar elongationen snabbt till ca 14 grader i slutet på månaden. Merkurius deklination (vinkelavståndet från himmelsekvatorn) minskar från 25.5 grader till 18.5 grader och dess ljusstyrka avtar från -0.4 i början på månaden till ca +3 i slutet på månaden. Den lilla planeten mäter 6 bågsekunder i diameter sett från jorden i början på månaden och lite drygt 11 bågsekunder i slutet.


Grafiken visar Merkurius och Venus position när solen befinner sig 4.5 grader under horisonten (ungefär 45-50 minuter efter solnedgången).


Visibilitetsdiagrammet för Merkurius visar att den lilla planeten går ner vid midnatt i början på månaden. Det är ca 2 timmar efter solnedgången och man skulle kunna tro att detta skulle innebära bra förhållande för att kunna se den svårobserverade planeten. Tyvärr vara skymningen alldeles för länge och Merkurius står redan ganska lågt över horisonten när solen har gått ner så att den hinner försvinna i horisontdiset innan det blir tillräckligt mörkt. Möjligen kan du hitta Merkurius alldeles i början på månaden. Venus kan fungera som vägvisare för att den befinner sig bara 4 grader ifrån Merkurius. Bästa tiden är någon gång mellan kl. 22:45 och 23:15 lågt över horisonten mot nordväst. Ta hjälp av en kikare och då ska du kunna hitta Merkurius snett till vänster ovanför Venus. Meddela gärna om du lyckades hitta Merkurius och om du till och med hann se den med blotta ögat – vilket är ganska tveksamt.


Himlen sett från Norrköping den 1 juni ca 45-50 minuter efter solnedgången. Venus ska man kunna hitta utan problem, men den är förstås inte lika “i ögon stickande” som ifjol. Jupiter har redan försvunnit i horisontdiset och Merkurius kan du möjligen se snett ovanför Venus till vänster. Med hjälp av kikare borde det inte vara några problem att upptäcka den solnära planeten.

Åter till toppen

Venus


Venus lämnar Oxen den 3:e och fortsätter sin skenbara färd genom Tvillingarna. Den 6:e intar Venus sin nordligaste position ca 24.4 grader norr om himmelsekvatorn. Därefter strävar den redan söderut igen och når Kräftan den 26:e. Det östliga vinkelavståndet till solen ökar – men det går sakta för att båda färdas med nästan samma hastighet genom djurkretsen. Elongationen ökar från 17 till 25 grader och den nästan fullbelysta Venusskivan har magnitud -3.8 och mäter ca 10-11 bågsekunder i diameter.


Grafiken visar Venus position strax efter solnedgången – när solen befinner sig 3 grader under horisonten. Det motsvarar ungefär 30 minuter efter solnedgången. Aftonstjärnan befinner sig ganska lågt över horisonten i nordväst och kommer inte att uppmärksammas av många till skillnad från ifjol.


Venus går ner ungefär 1 1/2 timmar efter solen. Bästa tiden för att kunna se Venus lågt över horisonten mot nordväst är nästan en timme efter solnedgången. Men du kan börja leta ungefär 30 minuter efter att solen har gått ner fram till kl. 23 eller lite senare. Det är nu vi har Venus “bästa” förhållanden denna sommar.


Här har jag tagit fram ett visibilitetsdiagram för Venus från maj till december 2013. Venus syns för blotta ögat vid de tillfällen som markerats med vita ytor i diagrammet. Du ser att Venus syns under perioden maj till juli på kvällen men bäst i juni. Därefter är förhållanden ännu sämre och först i slutet på oktober dyker den upp igen. I november och december blir den rätt tydligt på kvällshimlen igen, lagom när de flesta är på väg hem från jobbet – och då kommer nog folk att uppmärksamma den ljusa pricken på himlen igen.


Lyckas du hitta månens smala skära på kvällen den 10:e strax efter solnedgången? Venus kanske kan visa vägen – lätt blir det inte men en utmaning!

Åter till toppen

Mars


Mars rör sig genom Oxen mot nordligare trakter. Solen och Mars färdas med ungefär samma hastighet genom djurkretsen så att vinkelavståndet bara sakta ökar mellan dem – elongationen ökar under månadens lopp från 10 till 18 grader. Mars ljusstyrka ligger runt magnitud +1.5 och den lilla Marsskivan mäter 3.8 bågsekunder i diameter.


Mars går upp i gryningen strax före soluppgången – då är det alldeles för ljust för att kunna se den. Mars förblir osynlig till mitten av sommaren.

Åter till toppen

Jupiter


Jupiter lämnar Oxen den 27:e och fortsätter genom Tvillingarna. Under resans gång kör solen om gasjätten. Vinkelavståndet krymper från 14 grader till mindre än en halv grad på kvällen den 19:e då båda står i konjunktion med varandra. Inte bara det, solen passerar till och med framför Jupiter. När solen har passerat solsystemets största planet ökar vinkelavståndet igen – och når 8 grader i slutet på månaden. Jupiters ljusstyrka ligger runt magnitud -1.9 och dess skenbara diameter runt 32 bågsekunder.


Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter går ner tidigare och tidigare i början på månaden. I slutet på månaden går Jupiter upp lite tidigare än solen. Men det räcker inte för att kunna hitta solsystemets största planet med blotta ögat. Möjligen kan du hitta Jupiter alldeles i början på månaden med hjälp av en kikare vid kl. 22:30 – men även detta är tveksamt.

Åter till toppen

Saturnus


Saturnus rör sig retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Jungfrun i gränstrakten till grannstjärnbilden Vågen. Ringplaneten befinner sig ca 11 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar från 145 till 116 grader.
Saturnus ringar syns bra – öppningen ligger på runt 17 grader. Vi tittar snett ”uppifrån” på ringarna och ser mest Saturnus norra halvklot. Den vackra planeten är något ljusare än Spica (Jungfruns ljusaste stjärna) och något svagare än Arcturus i björnvaktaren. Saturnus ljusstyrka avtar från magnitud +0.3 till +0.5 och dess skenbara diameter ligger runt 18 bågsekunder.


Grafiken visar Saturnus position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Vid den borgerliga skymningens slut ska det inte vara några problem att hitta Saturnus halvhögt över horisonten mot söder eller något lägre över horisonten mot sydväst i slutet på månaden.


Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus syns till en början en stor del av natten. Den passerar ca 20 grader över horisonten i söder i skymningen alldeles i början på månaden. Längre fram finns Saturnus redan mot sydsydväst eller mot slutet av månaden i sydväst i skymningen. Saturnus går ner allt tidigare, efter kl. 03 i början på månaden och efter kl. 01 i slutet.


Grafiken visar Saturnus, Spicas och månens position ungefär kl. 23:30 den 18:e och den 19:e. Den 18 juni finns månen mycket nära Spica och den 19 juni bildar månen tillsammans med Saturnus och Spica en fin triangel.

Åter till toppen

Uranus



Uranus är sakta på väg mot nordligare trakter i stjärnbilden Fiskarna – ca 4 grader norr om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar från 59 grader till 87 grader. Uranus ljusstyrka ligger på magnitud +5.9 och ökar en aning och dess skenbara diameter ligger runt 3.5 bågsekunder.


Uranus går upp först i gryningsljuset och förblir därmed osynlig.

Åter till toppen

Neptunus



Neptunus blir den 7:e stillastående i Vattumannen och rör sig därefter mot solens rörelse – men rörelsen sker till en början mycket sakta. Den befinner sig runt 10 grader söder om himmelsekvatorn och vinkelavståndet till solen ökar från 95 till 124 grader. Neptunus ljusstyrka ligger på magnitud +7.9 och dess skenbara diameter ligger runt 2.3 bågsekunder.


Solsystemets numera yttersta planet går upp tidigare än solen – men den går upp först i gryningsljuset – inga bra förutsättningar för att kunna leta upp den. Neptunus återkommer med observationsmöjligheter först på sensommaren.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 12 maj 2013.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus

André Franke