Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt vid det datumet som anges intill månen (alltså i en smal lodrätt remsa runt månen).

Även det grå/svarta området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten (som månen och Venus) syns ibland även när de befinner sig i det grå/svarta området. För svaga stjärnor skulle det grå/svarta området vara ännu större.

Månens position har ritats in för varje dag. Den gäller antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen då månen står som närmast en planet har ritats in med en tjockare prick och har försetts med namnet på planeten.


1–8 november: Månen rör sig genom djurkretsens södra del från Skorpionen till Stenbocken. Månen tilltar och syns på kvällen. Dess tunna skära passerar Saturnus den 2:e – men Saturnus syns enbart i kikaren. Den 3:e passerar den Venus och den 6:e Mars.


9–16 november: Månen rör sig från Vattumannen norrut till Oxen. Månen tilltar och fullmånen inträffar den 14:e.


15–23 november: Månen starta nästan full belyst i Oxen och fortsätter genom djurkretsens norra del. I slutet av perioden siktar den åter sydvart genom Lejonet mot Jungfrun och avtar allt mer.


23–30 november: Månen rör sig från gränstrakten mellan Lejonet och Jungfrun ner mot Ormbäraren. Månen syns enbart på morgonen och månens skära blir allt smalare. Den passerar nära Jupiter den 26:e. Månen syns en sista gång den 28:e i gryningsljuset strax före soluppgången.


Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag under hela månaden. Här ser du hur det grå/svarta området flyttas tillsammans med solen och hur månen och planeterna rör på sig.


Den animerade grafiken visar hur det ser ut mittemot solen. Det som syns mitt i grafiken passerar himlen i söder precis när solen står som lägst under horisonten i norr mitt i natten. Allt i vänster i grafiken syns bättre på efternatten och morgonen och allt till höger i grafiken syns bäst på kvällen och förnatten.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av månaden när det är som mörkast


Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.

Mitt i natten hittar du Pegasuskvadraten halvhögt i väster. Den består egentligen av tre stjärnor som tillhör Pegasus (Peg) och den fjärde uppe till vänster ingår redan i stjärnbilden Andromeda (And). Fiskarna (Psc) hittar du nedanför och till vänster om Pegasuskvadraten. Snett nedanför Fiskarna finns Valfisken (Cet) på väg ner i sydväst. Nedanför Andromeda hittar du Triangeln (Tri) och Väduren (Ari) högt i söder. Följer vi den röda linjen (solens skenbara bana, ekliptikan) så ser vi Oxen (Tau) med stjärnhopen Plejaderna och oxens ögat – Aldebaran. Rakt över ditt huvud (i miten på kartan) hittar du Perseus (Per) och öster om den Kusken (Aur) med en av himlens ljusaste stjärnor – Capella. Mot öster ser du Tvillingarna (Gem) med tvillingparet Castor och Pollux rätt högt över horisonten. Kräftan (Cnc) med sina svaga stjärnor är lite svårare att hitta i öster – särskilt nu när den inte har kommit så där högt över horisonten än. Lejonet (Leo) med stjärnan Regulus håller precis på att gå upp i öster. Troligen ser du inte mycket av den i diset närmast horisonten. Vinterns tecken finns också redan på himlen – den så kallade Vintersexkanten – som består av Capella, Pollux, Procyon i Lilla hunden (CMi), Sirius i Stora Hunden (CMa), Rigel i Orion (Ori) och Aldebaran (Tau). När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Du ser att Karlavagnen (en del av Stora Björnen UMa) finns halvhögt över horisonten i nordost på väg upp och handtaget pekar mot horisonten. Pilen visar vägen mot Polstjärnan som finns i Lilla björnen (UMi). I nordväst finns bara delar av Sommartriangeln kvar, nämligen Deneb i Svanen (Cyg) och Vega i Lyran (Lyr). Cassiopeja (Cas) eller himlens ”W” finns nästan rakt över ditt huvud (i mitten av stjärnkartan lite förskjuten åt väster). För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig så valde jag denna gång att använda de astronomiska förkortningarna på stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis Psc för det latinska uttrycket Pisces – vilket betyder Fiskarna.

Åter till toppen

Solen


Solen rör sig allt längre söderut genom Vågen och passerar Skorpionen mellan den 23:e och 29:e. Sedan fortsätter solen sin skenbara färd genom stjärnbilden Ormbäraren – djurkretsens 13:e stjärnbild, som inte finns som stjärntecken. Till en början står solen ca 14 grader söder om himmelsekvatorn, i slutet nästan 22 grader.


Som följd att solen hamnar allt sydligare kommer den allt lägre upp över horisonten – ca 17 grader i början på månaden och inte ens 10 grader den sista november. Samtidigt blir dagarna allt kortare. Soluppgångarna försenar sig från strax efter kl. 07 till en bra bit efter kl. 08 under månadens lopp. Solnedgångarna sker allt tidigare, nämligen strax efter kl. 16 i början och strax efter kl. 15 i slutet av månaden.


Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går upp i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.


Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går ner i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.


Den animerade grafiken Grafiken visar dagens längd i timmar och minuter för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, dvs. tiden från soluppgång till solnedgång. Beräkningarna avser solens överkant – alltså från första till sista solstråle vid en ideal horisont.


Den animerade grafiken Grafiken visar antal timmar och minuter med dagsljus för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagsljus är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än -6 grader på himlen. Rent praktiskt ät det tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och den borgerliga skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva använda sig av andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.

Åter till toppen

Skymning, gryning och månsken

Ibland är det viktigt att kunna bedöma om det är ljust eller mörkt ute, om månen lyser upp natthimlen eller inte. Det kan du ta reda på här.


Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Tidpunkterna för den borgerliga/nautiska/astronomiska skymningen har markerats med ljusblå/mellanblå/mörkblå punkter. Man ser också vilka nätter som är helt mörka och vilka nätter som lyses upp av månen. Mest påtagligt blir det förstås vid fullmåne. Diagrammet visar också hur det blir ljusare på morgonen – när den astronomiska, nautiska och borgerliga gryningen börjar och när solen slutligen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar. Månens faser har ritats in för varannan dag just vid tidpunkten då den passerar i söder. Dagarna däremellan anges istället höjden över horisonten när den passerar som högst i söder.
Mer om hur du tolkar diagrammet kan du få reda här.

Skymningen och gryningen varar olika länge beroende på årstid – det har du säkert lagt märke till. Speciellt på våren och hösten blir det mörkt ganska fort efter solnedgången medan det dröjer mycket längre på Sommaren och faktiskt lite längre även på vintern. Det hela beror på hur pass brant solen går ner vid horisonten – alltså vinkeln mellan solens dagliga bana på himlen och horisonten.


Skymningens och gryningens varaktighet: Diagrammet visar skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter och gäller för Norrköpings breddgrad, dvs. ungefär 58,6 grader nordlig latitud för en månad åt gången. Datum anges uppe och nere i grafiken och timmar och minuter till höger och vänster. Man skiljer mellan den borgerliga, nautiska och astronomiska skymningen / gryningen. Den borgerliga/nautiska/astronomiska skymningen slutar ca 45 minuter/ 1 timme 40 minuter/ 2 timmar 25 minuter efter solnedgången.


Samma som ovan fastän för hela året 2016. Skymningen (och samma gäller även för gryningen) varar längre på vintern än på våren. detta har att göra med solens flackare vinkel när den går ner (upp). Skymningen är som kortast på senvintern och tidiga våren. Lägg märke till att den astronomiska skymningen (gryningen) är som kortast redan vid månadsskifte februari/mars med ca 2 timmar och 15 minuter. Däremot är den borgerliga skymningen/gryningen som kortast först i mitten på mars (och inte vid vårdagjämningen heller!) med ca 40 minuter. Mellan vårdagjämning och höstdagjämning ser du en vit yta – det är tiden då natten är kortare än 12 timmar eller halva natten är kortare än 6 timmar. Denna yta har sitt minimum vid sommarsolstånd med ca 2 timmar och 50 minuter – så i Norrköping är årets kortaste natt ungefär 5 timmar och 40 minuter lång. Du ser att den astronomiska skymningen är lika lång som halva natten i slutet på april. Då övergår den direkt i den astronomiska gryningen och slutar således inte längre. Det samma händer med den nautiska skymningen i mitten på maj. Den ända skymningen som fortfarande slutar på sommaren är den borgerliga. Den varar som längst ungefär 1 timme och drygt 20 minuter vid sommarsolstånd. Därefter blir nätterna längre igen och den nautiska skymningen börjar och slutar igen i slutet på juli och den astronomiska i mitten på augusti. Vid månadsskifte september/oktober varar den borgerliga skymningen/gryningen som kortast, medan den astronomiska är som kortast först i mitten på oktober. Därefter blir skymningen och gryningen sakta längre och når sitt andra maximum vid vintersolstånd (borgerlig skymning ca 55 minuter, astronomisk skymning ca 2 timmar och 40 minuter.


Skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter för norra Europa under innevarande månad. Den varierar inte bara med tiden utan även med breddgraden. Rent allmänt sett så varar skymningen och gryningen längre ju längre norrut man befinner sig.

Åter till toppen

Månen

Månens faser
första visibilitet 01 november 2016 kl. 16:38
Första kvarteret 07 november 2016 kl. 20:51
Fullmåne 14 november 2016 kl. 14:52
Sista kvarteret 21 november 2016 kl. 09:33
sista visibilitet 28 november 2016 kl. 07:25
Nymåne 29 november 2016 kl. 13:18
första visibilitet 30 november 2016 kl. 15:44 (kikare behövs)
Månens extrema avstånd till jorden (avser jordens centrum)
närmast 356.511,8 km 14 november 2016 kl. 12:23
fjärmast 406.552,5 km 27 november 2016 kl. 21:08


Månens faser, upp- och nedgångar: Grafiken visar månens fas för varje dag i månaden. Datumet anges uppe till vänster i varje ruta. Månens fas och lutning gäller exakt när månen passerar söder i Norrköping. Klockslag till det anges nedanför månen. Till höger om denna uppgift nämns månens höjd över horisonten och till vänster stjärnbilden som månen befinner sig i. Det används av platsskäl de latinska förkortningarna – som t.ex. Gem för Gemini – Tvillingarna. Månen hamnar inte bara i de 12 kända djurkretstecken utan även i en del kanske mer udda stjärnbilder som t.ex. Sextanten (Sex), Orion (Ori) – men bara i dess allra nordligaste del), Ormbäraren (Oph) eller Valfisken (Cet). Månens belysta andel i procent anges ovanför månen. Månens skenbara diameter vid denna tidpunkt anges längst uppe till höger i rutan. När månen går upp och ner anges längre ner i rutan. Då visas också hur månen lutar just när den går upp eller ner. Åtminstone en gång i månaden passerar månen inte söder under ett helt dygn och vid andra tillfällen sker ingen upp- eller nedgång under ett dygn. Då visas förstås inte detta fenomen och så står det i stället att fenomenet ej inträffar. När det gäller solen är vi vana vid att den först går upp på morgonen, därefter passerar söder på dagen och slutligen går ner på kvällen (i regel i alla fall). Månen gör det vissa dagar. Men eftersom den rör sig runt jorden så sker passagen i söder ungefär 50 minuter senare för varje dag. Detta har till följd att månen kan gå ner först, går upp senare på dagen och inte hinner passera söder alls. Eller så passerar den först söder, går ner och går upp sedan. Längre norrut kan månen till och med går upp eller ner två gånger om dagen men det sker bara ytterst sällan. Månen kan alltså gott och väl gå ner först och upp sedan. Tidpunkten för månens uppgång anges alltså alltid till vänster, tidpunkten för månens nedgång till höger och passagen i söder däremellan ovanför båda dessa uppgifter. Det gäller sedan bara att kolla tiderna och ordna dessa i kronologisk ordning. Det är det fenomenet som sker först med det tidigaste klockslag osv. Diagrammet tar dessutom hänsyn till om himlen i verkligheten är ljus eller mörk. Så ska du enkelt kunna se om månen är lätt eller svårt att hitta. En smal skära syns svårt på dagen eller månen är svårare att upptäcka när den går upp eller ner när himlen är ljus. Däremot syns även månens tunna skära bra när himlen är mörk och då kan du dessutom se jordskenet på månen – jorden reflekterade ljus som lyser upp månens mörka del – liksom fullmånen lyser upp våra mörka nätter. Tiderna anges i svensk normaltid!

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.


Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 49 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.


Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Höjden över horisonten anges i grader till vänster i grafiken och väderstrecken hittar du längs horisonten. En höjd på 10 grader uppfattas i allmänhet som en bra bit över horisonten, 30 grader som halvhögt på himlen och 60 grader som mycket högt. I norra Sverige står månen i vanliga fall lägre över horisonten (gäller väderstreck från öster över syd till väst) och för platser söder om Norrköping gäller att månen står i regel något högre över horisonten.


Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten – om du skulle vara vaken då…


Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Du ser hur månen hamnar en bra bit längre åt vänster (österut) på himlen morgon efter morgon.

Åter till toppen

Merkurius


Merkurius rusar genom Vågen, når Skorpionen den 12:e och lämnar den redan den 18:e. Därefter fortsätter solsystemets innersta planet genom Ormbäraren och Merkurius når Skytten redan den 30:e. Vinkelavståndet till solen ökar sakta från 3 till 18 grader under månadens lopp. Den lilla planeten befinner sig 15 grader söder om himmelsekvatorn i början på månaden och nästan 26 grader söder om den i slutet.


Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Titta längs breddgraden du bor på. Som du ser så förblir Merkurius osynlig denna månad.


Visibilitetsdiagrammet visar när solen går ner (röda pilar) och när Merkurius går ner (ljusblå pilar). Den solnära planeten går ner senare än solen – till en början bara någon minut, i slutet av månaden ungefär en halv timme. Men det är alldeles för kort tid för att Merkurius skulle kunna ses på himlen.

Åter till toppen

Venus


Venus lämnar Ormbäraren den 9:e och fortsätter sin skenbara färd genom Skytten. Aftonstjärnan befinner sig större delen av månaden mer än 25 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar långsamt från 38 grader till 43 grader under månadens lopp.


Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Aftonstjärnan är osynlig från stora delar av Norrland och även ganska svårt att upptäcka från Svealand i början på månaden. I söder förbättras förhållanden till bra och Venus blir lätt att hitta.


Grafiken visar himlen mot sydsydväst strax efter solnedgången (ca 20 minuter efter att solen har gått ner). Venus står till en början ganska lågt över horisonten när himlen fortfarande är mycket ljus. Men i slutet av månaden står den redan en bra bit högre över horisonten plus att den kommer allt längre ifrån solen.


Visibilitetsdiagrammet visar när solen går ner (röda pilar som pekar neråt) och när Venus går ner (ljusblå pilar som pekar neråt). Aftonstjärnan går ner ca 1 timme efter solen i början på månaden och nästan 3 timmar efter solen i slutet. Då syns aftonstjärnan bra i ungefär två timmar.


Grafiken visar himlen mot sydväst på kvällen den 2:e och 3:e kl. 16:30. Himlen är fortfarande ganska ljus. Ena kvällen befinner sig månens mycket tunna skära en bit snett ovanför till höger om Venus och andra kvällen snett ovanför till vänster om den. Månen syns ganska enkelt och även Venus borde inte vara så svårt att hitta.

Åter till toppen

Mars


Mars lämnar Skytten den 8:e och fortsätter sin skenbara färd genom Stenbocken.Mars befinner sig fortfarande ganska sydlig på stjärnhimlen: 23 grader söder om himmelsekvatorn i början på månaden – men vår röda granne siktar sakta mot nordligare trakter och befinner sig “bara” 17 grader söder om himmelsekvatorn i slutet på månaden. Vinkelavståndet till solen minskar sakta från 75 till 67 grader. Elongationen avtar bara sakta för att solen och Mars rör sig ungefär med samma hastighet genom djurkretsen.


Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte från norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Till en början är Mars osynlig från mellersta och norra Norrland men i övrigt syns den halvbra till bra – ju bättre ju längre söderut man befinner sig.


Grafiken visar Mars position på himlen mot söder när solen befinner sig 9 grader under horisonten – ungefär en timme efter att solen har gått ner. Mars hamnar en bit högre upp över horisonten under månadens lopp. Mot sydsydväst ser man Venus som närmar sig.


Visibilitetsdiagrammet visar när solen (röda pilar) går ner och när Mars (ljusblå pilar) går ner denna månad. Mars går ner strax efter kl. 20 i början på månaden och strax efter kl. 20:30 i slutet. Mars syns ungefär från 40 minuter efter att solen har gått ner fram till ungefär 40 minuter innan den går ner själv. Vår röda granne syns ungefär i 2,5 timmar i början på månaden och i 4 timmar i slutet.


Grafiken visar himlen mot söder och sydsydväst på kvällen den 6:e kl. 18:00. Himlen börjar blir mörk och en del stjärnor syns redan. Ljusast åt det hållet är så klart månen som nästan är halv belyst men näst ljusast är Mars som befinner sig strax nedanför jorddrabanten.

Åter till toppen

Jupiter


Jupiter rör sig sakta söderut genom Jungfrun. Solsystemets största planet befinner sig 3,5 grader söder om himmelsekvatorn i början på månaden och 5,5 grader söder om den i slutet. Vinkelavståndet till solen ökar snabbt från 28 till 52 grader under månadens lopp.


Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Jupiter syns bra från hela landet på morgonhimlen.


Grafiken visar Jupiters position på himlen mot sydost och sydsydost vid den borgerliga gryningens början (ca 40 minuter innan solen går upp). Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Jupiter står allt högre upp över horisonten.


Visibilitetsdiagrammet visar när Jupiter går upp (ljusblå pilar) och när solen går upp (röda pilar). Gasjätten går upp strax efter kl. 04 i början på månaden och strax före kl. 03 i slutet. Solsystemets största planet syns ungefär från 15-20 minuter efter att den har gått upp fram tills den bleknar i solljuset ca 30 minuter före soluppgången.


Grafiken visar himlen mot ostsydost och sydost på morgonen den 25.e kl. 05:00. Månens skära står direkt till vänster om Jupiter som i sin tur knappast går att missa. Nedanför dem hittar du Spica – Jungfruns ljusaste stjärna. Säkert en vacker vy som man inte ska missa!


Grafiken visar vyn den 25:e kl. 05:00 i en kikare. Utsnittet eller synfältet motsvarar 5 grader i diameter. Månens skära och avståndet till Jupiter visas skalenlig. Det ryms ungefär tre fullmånar mellan dem.

Åter till toppen

Saturnus


Saturnus rör sig sakta genom Ormbäraren – drygt 21 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 36 till 9 grader under månadens lopp.


Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Saturnus har blivit osynlig för blotta ögat.


Grafiken visar Saturnus position på himlen mot sydväst när solen befinner sig enbart 3 grader under horisonten – ca 20 minuter efter solnedgången. Ringplaneten står allt lägre över horisonten och himlen är ännu för ljus för att kunna se den. Möjligen kan du fortfarande hitta den med hjälp av en kikare i början på månaden. Du ser venus ungefär åt samma håll – men avståndet mellan dem ökar.


Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går ner ungefär vid kl. 17:30 i början på månaden och strax före kl. 16 i slutet – bara drygt en halvtimme efter solen – vilket är alldeles för kort för att kunna se Saturnus.


Grafiken visar vyn den 25:e kl. 05:00 i en kikare. Utsnittet eller synfältet motsvarar dock denna gång 10 grader i diameter. Månens skära och avståndet till Saturnus visas skalenlig. Det ryms ungefär sju fullmånar mellan dem. Om du lyckas hitta månens skära denna kväll så kan du också försöka att hitta Saturnus, som befinner sig en bit snett nedanför till vänster om månen.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 10 oktober 2016.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande

André Franke