På himlen i november 2013

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus | komet Ison | komet Encke | komet Lovejoy | komet Linear

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.

Månens position har ritats in för varje dag, antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen när månen står som närmast en planet har ritats ut extra och markerats med namnet på planeten.

1–8 november: Månen rör sig sydvart från Jungfrun till Skytten. Månen avtar och dess smala skära kan ses i gryningen den 1:e. Den 2:e syns månen som bäst 45 minuter före soluppgången lågt över horisonten en sista gång på morgonhimlen. Nymåne inträffar den 3:e mitt på dagen och även den 4:e är månen osynlig. Den 5:e kan du försöka hitta månen drygt en halv timme efter solnedgången lågt över horisonten. Den 6:e passerar månen en bit ovanför Venus men Venus går ner innan det blir mörkt. Månens skära blir allt tjockare och syns allt längre på kvällen.
Övergången mellan det grå och det blå området kan tolkas som horisont i gryningsljuset mot öster till höger om solen och som horisont i skymningsljuset mot väster till vänster om solen.
Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. Som du ser är området nästan symmetrisk kring solen kring den 3 november då månen står som närmast solen. I början på månaden skulle det grå område ligga en bit förskjuten åt höger (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position början på månaden) och i slutet på månaden en bit åt vänster om det inritade område (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position i slutet av månaden).

Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag mellan den 1 och 30 november. Här ser du hur det grå området flyttas och hur månen och planeterna flyttar på sig. Även det grå området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten kan ses ibland även när de befinner sig i det grå området – som t.ex. månen eller Venus. För svaga stjärnor skulle det grå området vara ännu större.

9–16 november: Månen rör sig från djurkretsens södra del i Stenbocken och Vattumannen nordvart till Väduren. Månen är halv tilltagande den 10:e och blir snabbt rundare och syns vartefter större delen av natten.

17–23 november: Månen rör sig genom djurkretsens norra del från Väduren till Kräftan. På sena eftermiddagen den 17:e är de fullmåne och den kan då beskådas under hela natten. Månen avtar därefter och går upp allt senare på kvällen. Månen står nära Jupiter den 22:e.

24–30 november: Månen avtar och lämnar djurkretsens norra del när den rör sig från Kräftan sydvart till Jungfrun. Den 25:e är den halv avtagande och syns nära Regulus högt på morgonhimlen. Den 27:e passerar månen förbi Mars. Månens skära blir allt smalare och går upp allt senare.
Övergången mellan det grå och det färgglada till vänster kan tolkas som horisonten mot sydost i gryningen.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av november när det är som mörkast

Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.
Mitt i natten hittar du Pegasuskvadraten halvhögt i väster. Den består egentligen av tre stjärnor som tillhör Pegasus (Peg) och den fjärde uppe till vänster ingår redan i stjärnbilden Andromeda (And). Fiskarna (Psc) hittar du nedanför och till vänster om Pegasuskvadraten. Snett nedanför Fiskarna finns Valfisken (Cet) på väg ner i sydväst. Nedanför Andromeda hittar du Triangeln (Tri) och Väduren (Ari) högt i söder. Följer vi den röda linjen (solens skenbara bana, ekliptikan) så ser vi Oxen (Tau) med stjärnhopen Plejaderna och oxens ögat – Aldebaran. Rakt över ditt huvud hittar du Perseus (Per) och öster om den Kusken (Aur) med en av himlens ljusaste stjärnor – Capella. Mot öster ser du Tvillingarna (Gem) med tvillingparet Castor och Pollux rätt högt över horisonten. Här hittar du även ljusa Jupiter som inte går att missa. Kräftan (Cnc) med sina svaga stjärnor är lite svårare att hitta och Lejonet (Leo) med stjärnan Regulus håller precis på att gå upp i öster. Vinterns tecken finns också redan på himlen – den så kallade Vintersexkanten – som består av Capella, Pollux, Procyon i Lilla hunden (CMi), Sirius i Stora Hunden (CMa), Rigel i Orion (Ori) och Aldebaran. När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Du ser att Karlavagnen (en del av Stora Björnen UMa) finns halvhögt över horisonten i nordost på väg upp och handtaget pekar mot horisonten. Pilen visar vägen mot Polstjärnan som finns i Lilla björnen (UMi). I nordväst finns bara delar av Sommartriangeln kvar, nämligen Deneb i Svanen (Cyg) och Vega i Lyran (Lyr). Cassiopeja (Cas) eller himlens ”W” finns nästan rakt över ditt huvud (i mitten av stjärnkartan lite förskjuten åt väster). För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig så valde jag denna gång att använda de astronomiska förkortningarna på stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis CMi för det latinska uttrycket Canes Minor – vilket betyder Lilla hunden. Just i mitten på månaden råkar månen finnas med på himlen – vilket kan göra det svårt att se svagare stjärnor. Men det kan vara ett bra tillfälle för nybörjare – för då drängs man inte av tusentals (oviktiga) stjärnor när man ska lära sig nya stjärnbilder.

Åter till toppen

Solen

Solen rör sig allt längre söderut genom Vågen och passerar Skorpionen mellan den 23:e och 29:e. Sedan fortsätter solen sin skenbara färd genom stjärnbilden Ormbäraren – djurkretsens 13:e stjärnbild, som inte finns som stjärntecken. Till en början står solen ca 14 grader söder om himmelsekvatorn, i slutet nästan 22 grader.

Som följd att solen hamnar allt sydligare kommer den allt lägre upp över horisonten – ca 17 grader i början på månaden och inte ens 10 grader den sista november. Samtidigt blir dagarna allt kortare. Soluppgångarna försenar sig från strax efter kl. 07 till en bra bit efter kl. 08 under månadens lopp. Solnedgångarna sker allt tidigare, nämligen strax efter kl. 16 i början och strax efter kl. 15 i slutet av månaden.

Åter till toppen

Månen

Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 40 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen slutar ca 90 minuter efter solnedgången (mellanblå punkter) och den astronomiska skymningen slutar ungefär 2 timmar 10 minuter efter att solen har gått ner. Vid fullmåne runt den 17:e är nätterna ljusa och månen drar en hög bana på himlen på natten – ungefär samma bana som solen drar på dagen några veckor före eller efter sommarsolståndet. Månljuset stör observationer av ljussvaga objekt framför allt på kvällarna mellan den 9:e och 22:e och på morgonen från och med 14:e till och med 27:e. Diagrammet visar också hur det blir ljusare på morgonen – när den astronomiska, nautiska och borgerliga gryningen börjar och när solen slutligen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har).

Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 11 och drygt 50 grader – så ibland drar månen samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Vid nymåne den 3:e drar månen ungefär samma bana på himlen som solen. Den drar med andra ord en rätt låg bana över horisonten. Under fullmånenatten den 17:e till den 18:e drar månen ungefär samma bana som solen några veckor före eller efter sommarsolståndet.

Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.

Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. I stort sett kan du se månen mellan den 5:e och 17:e ett tag efter solnedgången och den står för det mesta ganska lågt över horisonten.

Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten. Skulle du alltså vara vaken då, så kan du se månen från och med den 11:e fram till den 25:e. Månen befinner sig tidvis ganska högt över horisonten, särskilt kring den 17:e.

Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. I stort sett kan du se månen fram till den 2:e och från och med den 17:e ett tag före soluppgången. Månen står tidvis rätt högt över horisonten, särskilt kring den 25:e.

Åter till toppen

Merkurius

Merkurius står den 1:e i undre konjunktion med solen (hitåt om solen). Den snabba planeten rör sig retrograd i Vågen, dvs. mot solens rörelse och hamnar den 3:e åter in i Jungfrun. Den västliga elongationen ökar snabbt från mindre än 1 grad till 15 grader den 10:e då Merkurius blir stillastående och byter färdriktning igen. Men till en början är den långsammare än solen och vinkelavståndet ökar ytterligare ett par grader. Den solnära planeten står som mest 19.5 grader väster om solen den 18:e då den igen når fram till stjärnbilden Vågen. Vinkelavståndet till solen (elongationen) avtar till 15 grader fram till slutet på månaden. Den lilla planetens ljusstyrka ökar snabbt från magnitud +6 till +1 under de första 10 dagarna i november. Därefter blir Merkurius ännu ljusare och når magnitud -0.7 den 20:e. Därefter ändras dess ljusstyrka inte särskilt. Den lilla planetens skenbara diameter minskar från 10 till 5 bågsekunder och Merkurius är halv belyst den 15:e.

Grafiken visar Merkurius position vid den borgerliga gryningens början. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedanför (ca 40 minuter före soluppgången). Det är ungefär då Merkurius börjar blekna i gryningsljuset. Den svår observerade planeten befinner sig som bäst 9 grader över horisonten vid den borgerliga gryningens början den 17:e.

Visibilitetsdiagrammet för Merkurius visar att den lilla planeten går upp tidigare än solen från och med 2:e november. Som tidigast går Merkurius upp strax efter kl. 05.30 i mitten på månaden. Därefter försenas Merkuriusuppgångarna igen. Någon gång efter den 9:e kan man lyckas hitta den solnära planeten – bästa tiden är vid kl. 06:30. Runt den 15:e kan du se Merkurius i en timme mellan kl. 06 och kl. 07. Bästa förhållanden har man runt den 20:e. Då ska även ovana observatörer kunna hitta Merkurius. Mot slutet av månaden försämras förhållanden och det blir allt svårare att hitta den solnära planeten utan kikarens hjälp.

Merkurius passerar förbi Saturnus i slutet på månaden. Grafiken visar Merkurius position i förhållande till Saturnus vid den borgerliga gryningens början. Merkurius är ljusare än Saturnus och håller på att avsluta sin morgonvisibilitet medan Ringplaneten just håller på inleda sin morgonvisibilitet.

Grafiken visar himmlen på morgonen den 26:e då Merkurius och Saturnus står som närmast varandra. Vid kl. 07 ska du kunna se båda med blotta ögat – i alla fall Merkurius. Ta gärna hjälp av en kikare och letar på himlen en bit snett nedanför till vänster om Spica.

Animeringen visar morgonhimlen mellan den 13 november och 1 december när solen befinner sig 9 grader under horisonten – ungefär lite drygt en timme före soluppgången. Man ser Merkurius position i förhållande till Spica, Jungfruns ljusaste stjärna. I slutet på månaden dyker även Saturnus upp på scenen. Medan då Merkurius syns allt sämre syns Saturnus allt bättre.

Åter till toppen

Venus

Venus når den 1:e med 47.1 grader sitt största östliga vinkelavstånd till solen och lämnar Ormbäraren. Resten av månaden rör sig Venus genom Skytten, alltså djurkretsens sydligaste del. Men inte nog med det, Aftonstjärnan befinner sig till och med en bra bit söder om ekliptikan. Det gör att vår inre grannplanet når en deklination på -27.2 grader – den befinner sig alltså drygt 27 grader söder om himmelsekvatorn – trakter som solen aldrig når. Om åtta år befinner sig Venus ännu sydligare. Extremt sydligt hamnar Venus den 6 November 2125 – hela 28.2 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar under månadens lopp till ca 42 grader och Venusskivan visar en tjock skära, som sakta blir smalare och Venusskivans diameter ökar samtidigt från 25 till 37 bågsekunder. Aftonstjärnan lyser med magnitud -4.5 i början på månaden och blir med magnitud -4.8 något ljusare i slutet.

Grafiken visar Venus position strax efter solnedgången – när solen befinner sig 3 grader under horisonten. Det motsvarar ungefär 15-20 minuter efter solnedgången. Aftonstjärnan befinner sig ganska lågt över horisonten. Detta är en direkt följd av att Venus befinner sig så pass långt sydlig på stjärnhimlen. Trots att vinkelavståndet till solen är som störst i början på månaden så går Aftonstjärnan ner strax efter solen. Förhållanden förbättras dock under månadens lopp – trots att Venus sakta hamnar närmare solen igen (vinkelavståndet minskar). Venus är då nämligen sakta på väg norrut medan solen fortsätter att sträva längre söderut. Så i slutet av månaden ska även mer ovana observatörer inte ha några större problem att hitta Venus igen.

Visibilitetsdiagrammet visar att Solen går allt tidigare medan Venusnedgångarna sker lite senare. Detta medför att Venus syns ungefär i en halv timme i början på månaden och drygt i två timmar i slutet på månaden. Bästa tiden för att kunna hitta Aftonstjärnan alldeles i början på månaden är strax efter kl. 16:30. Mot slutet av månaden kan du troligen få syn på Venus redan vid solnedgången fram tills den försvinner i horisontdiset ca en kvart innan den går ner.

Månens smala skära hittar du snett ovanför Venus på kvällen den 6:e och den 7:e. Månen går att hitta ganska enkelt men för att hitta Venus krävs det en fri horisont och helst inga slöjmoln. Samtidigt får man skynda på för att aftonstjärnan går ner snart.

Åter till toppen

Mars

Mars rör sig sydvart genom Lejonet och fortsätter genom Jungfrun från och med den 25:e. Deklinationen (avståndet från himmelsekvatorn) avtar från ca 9 till 3 grader. Eftersom solen och Mars färdas med ungefär samma hastighet genom djurkretsen, ökar vinkelavståndet bara sakta mellan dem – elongationen ökar under månadens lopp från 59 till 72 grader. Mars ljusstyrka ökar från magnitud +1.5 till +1.2 och den lilla Marsskivan mäter ca 5 bågsekunder i diameter.

Grafiken visar Mars, Merkurius och Saturnus position på morgonhimlen när solen står 9 grader under horisonten (lite drygt en timme före soluppgången). Mars hittar du mot sydost eller syd, halvhögt på himlen. Merkurius och Saturnus finns nära horisonten – en bra bit ifrån vår röda grannplanet.

Av visibilitetsdiagrammet framgår att Mars går upp strax före kl. 01 och att dess uppgångar bara sker lite tidigare i slutet på månaden. Men eftersom solen går upp allt senare så syns Mars allt längre på himlen – ca 5 timmar i början på månaden och drygt 6 timmar i slutet. Den röda planeten kan ses ungefär från 30 minuter efter att den har gått upp tills dess att den borgerliga gryningen börjar. Runt den 25:e passerar Mars just som högst 36 grader i söder när den borgerliga gryningen börjar.

Månens skära hittar du nära Mars på morgonen den 27:e och 28:e.

Åter till toppen

Jupiter

Jupiter står och stampar i Tvillingarna. För att vara exakt, så blir den stillastående den 7:e och rör sig därefter ”åt fel håll” genom djurkretsen. Rörelsen är dock ganska sakta, så att man knappt kommer att märker något. Vinkelavståndet till solen (elongationen) fortsätter att öka snabbt från 108 till 139 grader. Gasjättens ljusstyrka ökar från magnitud -2.4 till -2.6 och dess skenbara diameter ökar från 41 till 45 bågsekunder.

Grafiken visar Jupiter position på kvällshimlen, kl. 21 i början på månaden och kl. 19 i slutet. Jupiter bildar en fin triangel med tvillingparet Castor och Pollux.

Grafiken visar Jupiter position på himlen vid den astronomiska gryningens början (det är tidpunkterna som markerats med mörkblå punkter i visibilitetsdiagrammet nedan).

Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter går upp allt tidigare i nordost – vid 20-tiden i början på månaden och redan vid 18-tiden i slutet på månaden. Solsystemets största planet kan ses på morgonhimlen ända fram till soluppgången. Den drar en hög bana på himlen – precis som solen på sommaren. Jupiter passerar som högst 53 grader i söder mellan kl. 04 och 05 i början på månaden och mellan kl. 02 och 03 i slutet.

På kvällen den 21:e kan du hitta månen en bit till höger om Jupiter – nästan i rak linje med Pollux, som finns ungefär på samma avstånd till vänster om Jupiter. Det blir säkert ett bra tillfälle för att ta kort på denna fina konstellation eller bara njuta!

Åter till toppen

Saturnus

Saturnus färdas allt längre söderut genom Vågen. Ringplaneten befinner sig ca 14 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar från 5 till ca 2 grader kring den 6:e då den står i konjunktion med solen. Därefter ökar vinkelavståndet snabbt till 22 grader i slutet av månaden. Saturnus ljusstyrka ligger omkring magnitud +0.5 och dess skenbara diameter mäter runt 15 bågsekunder.

Grafiken visar Saturnus och Merkurius position på morgonhimlen när solen fortfarande befinner sig 9 grader under horisonten – lite drygt en timme före soluppgången. Saturnus dyker upp under sista veckan i november. Till en början kan den vara svårt att hitta men Merkurius visar vägen. Båda står mycket nära varandra den 26:e.

Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går upp tidigare än solen från och med 5:e. Uppgångarna sker snabbt tidigare så att Ringplaneten dyker upp på morgonhimlen redan i slutet på månaden. Bästa tiden är vid 07-tiden. Någon gång efter den 23:e kan man starta några försök att leta upp Saturnus med hjälp av en kikare. I slutet på månaden ska man kunna se Saturnus även med blotta ögat.

Grafiken visar Merkurius och Saturnus position mellan den 24:e och 29:e varje morgon kl. 07:00. Du ser hur planeterna ändra position tydligt i förhållande till varandra. Du bör leta efter dem ungefär rakt nedanför Arcturus nära horisonten.

Planetmingel på morgonen den 30:e. Merkurius finns nära horisonten och syns kanske bara med hjälp av kikare. Sedan har vi Saturnus och månens skära, som finns mellan Spica och Ringplaneten. Halvhögt i söder står Mars.

Följer vi den röda linjen (ekliptikan, som är jordens omloppsbana projicerad på himlen) så ser vi även Regulus, Lejonets ljusaste stjärna och i väster Jupiter i Tvillingarna med Castor och Pollux. Ska man leta efter Saturnus och Merkurius så får man göra det nästan rakt nedanför ljusa Arcturus – Björnvaktarens ljusaste och himlens fjärde ljusaste stjärna.

Åter till toppen

Uranus

Uranus rörelse sker retrograd (mot solens rörelse) genom Fiskarna, ca 3 grader norr om himmelsekvatorn. Planeten stod i opposition till solen i början på oktober. Nu minskar vinkelavståndet till solen snabbt från 151 till 120 grader. Uranus ljusstyrka ligger på magnitud +5.7 och dess skenbara diameter ligger runt 3.7 bågsekunder.

Uranus kan observeras bäst på kvällarna när den passerar som högst 34 grader över horisonten i söder. Detta sker mellan kl. 21 och 22 i början på månaden och strax före kl. 20 i slutet. Månens ljus stör främst mellan den 10:e och 21:e. Möjligen hinner du ser Uranus redan med blotta ögat – men i alla fall med hjälp av en liten kikare ska det inte vara några större problem att kunna hitta den.

Åter till toppen

Neptunus

Neptunus står och stampar i Vattumannen, ca 11 grader söder om himmelsekvatorn. Fram till den 13:e rör den sig mot solens rörelse, därefter igen åt rätt håll – men det märks knappast. Vinkelavståndet mellan solsystemets numera yttersta planet och solen minskar från 114 till 84 grader. Neptunus ljusstyrka ligger på magnitud +7.9 och dess skenbara diameter ligger runt 2.3 bågsekunder.

Solsystemets numera yttersta planet syns bäst mellan kl. 19 och 20 i början på månaden när den passerar som högst 20 grader över horisonten i söder. I slutet på månaden får man passa på direkt efter att det har blivit mörkt ute – då är den bästa tiden nämligen redan mellan kl. 17 och 18. Neptunus går ner allt tidigare, strax efter midnatt i början på månaden och redan kl. 22:30 i slutet på månaden. Men Neptunus försvinner redan ett bra tag innan dess i horisontdiset. Månljuset blir störande framför allt på kvällarna mellan den 9:e och 20:e. För att kunna se Neptunus krävs det en bra kikare, eller hellre ett litet teleskop.

Åter till toppen

Komet Ison

Komet Ison rör sig sydvart genom Lejonet och fortsätter från och med 5:e genom Jungfrun. Elongationen minskar fram till den 20:e från 52 grader till 27 grader. Isons ljusstyrka väntas stiga från ungefär 8:e magnitud till 4:e eller 5:e magnitud kring den 20 november. Kom ihåg att prognoser på kometernas ljusstyrka alltid får tas med en nypa salt. Det kan gå som prognostiserad – men prognosen kan också går helt åt skogen.

Kometen passerar stjärnbilden Vågen mellan den 22:e och 27:e och finns därefter i Skorpionen fram till den 3 december – om den nu överlever passagen närmast solen. Det är nämligen det som fortfarande ingen har riktig koll på. I värsta fall försvinner kometen bara. Men om den klarar sig, så går dess färd efter konjunktionen rakt norrut på stjärnhimlen genom Ormbäraren, Ormen på väg mot Herkules. Elongationen (vinkelavståndet till solen) minskar mellan den 20:e till den 29:e från 27 grader till ca 1 grad för att därefter snabbt öka igen – redan 30 grader den 10 december. Kometens ljusstyrka väntas stiga snabbt och den skulle kunna bli ljusare än Venus när den hamnar som närmast solen. Fram till den 10:e avtar ljusstyrkan troligen till 4:e magnitud – men som sagt – det är ingen som vet…

Grafiken visar komet Isons position på morgonhimlen vid den nautiska gryningens början, ca 1 timme och 40 minuter före soluppgången. Kom ihåg att det är osäkert om kometen kommer att finnas kvar efter passagen närmast solen.

Grafiken visar komet Isons position på morgonhimlen vid den borgerliga gryningens början, ca 45 minuter före soluppgången. Här gäller det som har sagts tidigare: Kom ihåg att det är osäkert om kometen kommer att finnas kvar efter passagen närmast solen.

Grafiken visar komet Isons position på morgonhimlen vid soluppgången. Detta kan vara intressant i det fallet om Ison blir ljusare än Venus dagarna närmast passagen vid solen. Då finns chansen att kunna se den med blotta ögat trots att himlen är ljus. Men var försiktigt när kometen befinner sig nära solen. Gör observationer helst enbart så länge som solen befinner sig under horisonten. Annars är risken för stor att solen hamnar i synfältet av din kikare eller teleskop och då förstör du dina ögon omedelbart.

Komet Ison syns på morgonhimlen. Den går upp allt senare samtidigt som den blir ljusare. Det är svårt att avgöra hur länge den kan observeras i november. Till en början är den bästa tiden för observationer mellan kl. 04 och 05. Längre in i november får man observera senare och slutligen i gryningen.

Åter till toppen

Komet Encke

Komet Encke rör sig sydvart genom Jungfrun och fortsätter genom Vågen från och med 19:e. Vinkelavståndet till solen minskar från 36 till 10 grader. Troligen når kometen magnitud +7. Enligt andra beräkningar kan ljusstyrkan möjligen nå 5:e magnitud.

Grafiken visar komet Enckes position på morgonhimlen vid den nautiska och borgerliga gryningens början.

Visibilitetsdiagrammet visar att komet Encke går upp allt senare. Alldeles i början på månaden är den bästa observationstiden vid kl. 05. Därefter får man observera kometen allt senare på en allt ljusare himmel. Det är svårt att säga hur länge kometen kan observeras. Troligen senast i mitten på månaden blir den osynlig i mindre teleskop.

Åter till toppen

Komet Lovejoy

Komet Lovejoy upptäcktes så sent som i början på september i år. Den kan bli rätt ljus för en ”vanlig” komet. Lovejoy når förmodligen 6:e magnitud i slutet på november och blir därmed förhoppningsvis ett enkelt objekt för en bra kikare. Men den kan enligt andra beräkningar stannar upp vid 8:e magnitud. Så vi får hålla tummarna. Dessutom rör den sig på en nordlig bana så att det blir gynnsamma observationsförhållanden för oss nordbor. Komet Lovejoy rör sig i början på november genom Kräftan.

Den passerar Lejonets norra del mellan den 11:e och 14:e och fortsätter därefter genom Lilla Lejonet upp mot Stora Björnens södra del.

Komet Lovejoy rör sig i slutet på november genom Jakthundarna och Björnvaktarens norra del.

Grafiken visar komet Lovejoys position på morgonhimlen vid den nautiska gryningens början under perioden november 2013 till Januari 2014.

Grafiken visar komet Lovejoys position på kvällshimlen vid den nautiska skymningens slut under perioden november 2013 till Januari 2014.

Visibilitetsdiagrammet visar att komet Lovejoy kan observersa på morgonhimlen under hela månaden. På kvällshimlen kan man leta upp den med fördel efter mitten av månaden.

Åter till toppen

Komet Linear (C2012 X1)

Komet Linear fick ett utbrott och kan därmed blir en komet som kan observeras med ett litet teleskop eller till och med med en bra kikare. Möjligen kan den bli synlig för blotta ögat på vårvintern 2014. För oss nordbor drar den en förmånlig bana en bra bit norr om solen fram till våren. Under perioden november 2013 fram till maj 2014 rör sig kometen från Björnvaktaren till Ormbärarens norra del och vidare genom Örnen till Vattumannen och Stenbocken.

Stjärnkartan visar kometens färd genom Björnvaktaren i november. Komet Linear passerar Den passerar Lejonets norra del mellan den 11:e och 14:e och fortsätter därefter genom Lilla Lejonet upp mot Stora Björnens södra del.

Grafiken visar komet Linears position på morgonhimlen vid den nautiska gryningens början under perioden november 2013 till april 2014.

Visibilitetsdiagrammet visar att komet Linear kan observeras på morgonhimlen under hela perioden. Bästa tiden är för det mesta vid kl. 05.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 04 november 2013.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus | komet Ison | komet Encke | komet Lovejoy | komet Linear